TheInvisibleJackal

Foton på fåglar och landskap men även en del annat som kommer framför linsen emellanåt.

Förklädd till en slingrande drake dansar Charles Aznavour rumba.

Drake

En bild sägs säga mer än tusen ord, men om man sätter ord till en bild, har man då minskat antal ord den kan säga eller är det tvärtom eller spelar det rent av ingen roll?

TheInvisibleJackal

Postat 2022-05-03 18:26 | Läst 167 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Purpurhäger

Purpurhäger

I brist på förmåga att kunna använda min kamera har jag letat lite i mitt bildarkiv och hittade den här bilden från juni 2011. På den tiden hade jag en Panasonic DMC FZ28. Jag har för mig att man kunde göra en del manuella inställningar på den. Jag vet att jag inte gjorde det utan körde auto hela vägen. Vi semestrade nere vid Camargue och åkte en dag ut på en liten flodtur för att titta på de svarta tjurarna som finns i området. Under färden satt man på ett öppet däck vilket passade mig som skådare utmärkt. På vägen till tjurarna märkte jag att det att fanns lite olika hägrar - kohäger, natthäger, ägretthäger, silkeshäger och purpurhäger.

På hemfärden kom det en purpurhäger flygande längs kanalen bakom båten. Den här vill jag ha en bild på tänker jag och springer ner för att kunna sticka ut kameran genom en av de runda hyttventilerna som fanns på nedre däck. Jag hade ingen aning om att det fanns något som hette seriebildstagning utan tänkte att jag försöker ta en bild på den när kommer i höjd med några pålar en bit fram. Jag får en bild och det blir den här. Det roliga som jag uppfattar det är att det i purpurhägerns uppspärrade vingar och stjärtfjädrar går att utläsa ett ansikte. Ett lejons ansikte.

TheInvisibleJackal

Postat 2022-01-16 18:17 | Läst 410 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En slags prolog

Ladusvala

De första dagarna i juni 2018 hade jag bokat in mig på ett vandrarhem på södra Öland. Äntligen skulle jag ägna mig ett par dagar åt bara fågelfotografering. Något jag försökt få tillstånd ett tag. Annat hade kommit i vägen. 

På något sätt kan dessa junidagar vara en slags prolog till min och min frus senare Ölandsbesök. Vi har kommit att besöka Öland tre år på raken. Under olika tider på sommaren har det visat sig. Och faktum är vi kommer att återvända även nästa år.

Under många år har Öland framstått som ett eldorado av fåglar för mig. I varje fall har sinnebilden av Öland för mig varit så. I böcker jag läst o s v. För trots att jag haft förhållandevis nära. Ett par timmars bilfärd, har det av outgrundliga anledningar inte blivit av i någon större utsträckning att jag har kommit att besöka ön mer än vid högst ett par tillfällen genom åren. Första besöket var som tioåring 1974, då Ölandsbron var tämligen ny till mina föräldrars förtjusning. De hade tidigare bara tagit färja till ön. Att smidigt komma till ön medelst en bro var mycket trevligt i deras ögon, vilket har fått mina mor att varje gång min fru och jag har bestämt oss för att åka till Öland de senaste åren att undra:

"Ni tar väl bron?"

Det till synes självklara behöver inte vara självklart. Och det är kanske så man ska betrakta den här resan. Jag förväntade mig ett smörgåsbord av kanske inte  stekta sparvar som kommer flygande, men nära nog. Jag förväntade mig en artrikedom utöver det jag normalt har chans till. Det blev inte så. Mycket beroende på den värmebölja som rådde. Som  ni alla säkert minns var sommaren 2018 en av de varmaste. Med temperaturer över 30 grader i veckor. Temperaturrekord slogs till höger och vänster, skogsbränder härjade på flertal ställen.

När jag var på Öland i juni 2018 kom temperaturen snabbt upp i dessa  30 grader eller mer. Jag orkade p g a värmen helt enkelt inte att utnyttja tiden jag hade till buds. De blev bara några få timmar på morgonen som det var någorlunda drägligt ute.

Den första platsen jag besökte var i alla fall Ottenby. Det är därifrån bilderna på ladusvalorna och den större strandpiparen är tagna.

#2

Ladusvala

#3

Ladusvala

#4

Ladusvala

#5

Större strandpipare

#6

Rödbena

Den andra dagen begav jag mig till Beijershamn. Det skulle vara en plats med chans till bilder på olika vadare. Eftersom det var första gången jag var där hade jag inga förväntningar. Efter ha fotograferat en rödbena som satt i gammalt dött träd kom jag i samspråk med en gammal man som undrade likt man undrat sedan Homeros dagar - Vem var jag?, Var kom jag ifrån och vart var jag på väg? Efter att ha utbytt våra berättelser kom vi att prata om Beijershamn. Han sa att var sorgen. Han hade aldrig, under mer än 50 år, sett strandlinjen så långt ut. Och den var verkligen långt ut. Närmare 70 - 80 meter ut, mer ändå på sina ställen. Hela våren hade varit ovanligt torr berättade han. I vanliga fall går strandlinjen bara några meter ifrån där vi var. Man kan i princip sätta sig ner och se den ena fågeln efter den andra spatsera runt alldeles framför fötterna på en vanligtvis. Han var sorgsen eftersom han kände på sig att det skulle bli en varm sommar och han var orolig för hur fåglarna skulle lyckas med sina häckningar. Han var också orolig för framtiden med klimatförändringarna.

Det var ett trevligt samtal även om det vädrades en del dystra farhågor inför framtiden. 

#7

Större strandpipare

Större strandpipare.

#8

Snatterand

Snatterand.

#9

Knölsvan

Knölsvan.

Nu skulle man kunna tro att jag att med den tämligen magra utdelningen gav Öland båten för all framtid, men jag hade fastnat för det landskap jag såg. Jag kom under dessa dagar att visserligen endast att vistas i en liten del av den södra delen, men det var något i det jag såg som drog och lockade. Väl hemma igen diskuterade min fru och jag fram och tillbaka och bestämde oss för att återse ön vi tillbringade vår första semester på med vårt första gemensamma boende - ett tremannatält. Därefter ha det blivit ett besök varje sommar till Öland. Därför kan också denna resa 2018 utgöra en slags prolog till de senare resor som vi har gjort till ön.

I ett antal inlägg framöver kommer jag att visa bilder och berätta om vår senaste vistelse på Öland sommaren 2021.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-07-30 15:47 | Läst 924 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sötchock vid ängarna

Gräsand

På kvällstidningarnas löpsedlar kan emellanåt läste om diverse chocker. Är det inte bröstchocker är det nakenchocker. Ibland undrar jag om inte dessa rubriksättare har hämtats direkt medelst tidsmaskin från det viktorianska England. 

Jag kan väl inte precis påstå att jag var i något slags chocktillstånd den här dagen ute vid Trönninge ängar.. Då hade jag inte varit förmögen att ta bilderna denna junidag år 2019. Hade jag hamnat i ett chocktillstånd hade jag också troligen legat på gömslets golv och stirrat oseende upp dess mörka trätak, fåraktigt sjungande - "What will we do with a drunken sailor? Early in the morning..."

Snarare än chock var det ren och skär oförställd glädje att få dela en stund med dessa små näpna varelser.

#2

Gräsand

Det började med att en gräsandshona kom simmande med några ungar emot gömslet. 

#3

Gräsand

Hon tittade sig

#4

Gräsand

omkring

#5

Gräsand

och lät sedan ungarna sköta sig själva ett tag.

#6

Gräsand

Hon höll dock alltjämt ett vakande öga över dem.

#7

Gräsand

Nyfikenheten på världen gör de små sömniga.

#8

Gräsand

De kryper tätt intill varandra och slumrar gott i vetenskap om att mor skyddar dem även om hon inte syns.

#9

Gräsand

Men hur länge som helst kan man ju inte ligga och sova bort tiden när det finns så mycket att upptäcka.

#10

Gräsand

En efter en går de skilda vägar i denna spännande värld.

#11

Gräsand

Tills det endast är fyra av dem kvar på stenen.

#12

Gräsand

Lite flygövningar skadar aldrig även om vingarnas bärkraft mer är av det hypotetiska slaget.

#13

Gräsand

#14

Gräsand

Det är nästan så att syster lyfter. Eller är det bror?

#15

Gräsand

Hon försvann!?

#16

Gräsand

Sista ungen tar sig ner för stenen

#17

Gräsand

och ner i vattnet.

TheInvisibleJackal

Postat 2021-07-28 16:43 | Läst 930 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Skärfläcka

Skärfläcka

Vill man fotografera skärfläcka är Trönninge ängar en säker plats. Det är alltid runt ett tiotal skärfläckor på ängarna under häckningstid. Även en morgon i maj 2019 är inget undantag. Jag sitter helt själv i gömslet. Strax utanför gömslet går det en skärfläcka och födosöker så där elegant som bara skärfläckor kan.

#2 

Skärfläcka

Den gör svepande rörelser med den uppåtböjda långa smala näbben. Ungefär som att slå med en lie.

#3

Skärfläcka

#4

Gravand

En gravand studerar skärfläckans födosökande. Det ser ju så lekande lätt ut.

#5

Gravand

Fast så lätt är det inte.

#6

Skärfläcka

Skärfläckan fortsätter sin eleganta gång,

#7

Skärfläcka

ritar likt en kalligrafimästare i vattnet under sitt sökande efter föda.

#8

Skärfläcka

Fast ibland behövs det grövre och mer direkta metoder om man ska få något till livs.

#9

Stare

En stare tassar förbi.

#10

Skärfläcka

En annan skärfläcka sluter upp till den första.

#11

Skärfläcka

Än så länge kan de samsas om livsutrymmet.

#12

Skärfläcka

TheInvisibleJackal

Postat 2021-05-26 15:22 | Läst 646 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa