En summering och eftertanke av året som gått

Min älskade make Bernt somnade in på Juldagen. Efter ett år och fem månaders kamp mot cancer i bukspottskörteln.

En lång och tuff kamp med mycket sorg. Men också med en positiv attityd, som han och jag alltid hade tillsammans ända in i det sista. Det hjälper inte att gräva ner sig utan att se allt från den ljusa sidan i livet.  Så tar jag med mig alla fina minnen och glada stunder som våra elva år tillsammans innehöll.

Reflektioner att reflektera över

Sista veckan som varit har varit tung, oerhört tung. All min styrka har gått åt till min älskade make som är mycket svårt sjuk. Man reflekterar då över vad som prioriteras i det man ska göra. Därför har jag inte bloggat här så mycket. Jag skriver i min blogg som jag haft sen 2009 och det får räcka. Där skriver jag väldigt öppet om mitt liv och allt (nästan) som sker runt mig.  Fotografering ligger inte på prio ett listan just nu. Bara vissa dagar då läget är lite bättre (som idag)

Normalt sett så brukar jag engagera mig i kreativa fotobloggar som har ett tema i sin blogg. Min favorit temablogg är Fototriss. Jag startade upp en ny fotoblogg i höstas (innan jag började här) och kör denna parallellt med den här. Men hädanefter så kommer den här fotobloggen inte att vara så aktiv. Jag vill ju skriva med en tanke bakom mina ord på den här bloggen och det orkar jag inte engagera mig i just nu.

Vill ni så kan ni kolla in min fotoblogg och veckans fototema: Reflektioner

Vi får se när jag skriver något här nästa gång.

Ha det så bra så länge allihopa / Tina

Efter ett litet kort uppehåll....

Efter två dagars uppehåll här på bloggen är jag tillbaka. Det har varit jobbiga dagar då maken har varit jättedålig men det har rättat till sig nu. Men det var riktigt jobbigt och jag har inte varit ute på flera dagar. Vi har ett vårdteam jag kan ringa och som tar hand om sjukvården här hemma. Dom har varit här flera gånger under dessa dagar. Suverän sjukvård som vi får möjlighet till och som är guld värd när man väl behöver det. 

Idag kunde jag ta mig ut på några ärenden och fylla på kylskåpet och nu på kvällskvisten tog jag mig en promenad och det var så superskönt ute att jag knappt ville gå in igen. Jag försökte andas in så mycket frisk luft som jag kunde och samla på mig massor med energi.

Jag har ju naturligtvis fått arbeta lite med att skotta snö igår och idag. Det har varit kanonbra att få anstränga sig med något fysiskt arbete. Så för min del har det inte gjort något att det kommit en massa snö.

Medan jag har varit ute och skottat så har tomten haft en massa hyss för sig.  Jag tog tomten på bar gärning när jag kom in igår efter att ha skottat klart....

Jag tog ingen lång promenad idag utan gick bara en kortare sträcka på gångbanorna i närområdet för att lufta tankarna. Jag visste ju att AH-teamet (avancerad hemsjukvård) skulle komma snart.

Tomten måste ha fattat att jag menade allvar att det inte går för sig med en massa bus, för tomten hade verkligen gjort sig till idag och tänt upp adventsljusstakarna tills jag kom hem.

Min systemkamera ligger orörd och väntar på att få komma ut och ta lite fina snöbilder.

Första veckan i december...

Med ett stabilare läge idag så åkte termobrallorna och snowbootsen fram. För frysa tänkte jag inte göra när jag äntligen skulle ta en promenad. Solen sken och solstrålarna gnistrade i snön. Med kameran i beredskap så tog jag en runda i omgivningen. Plåtade lite här och där, snabbt som attan för jag har alltid en tendens att saker och ting ska gå undan.

Och det betalar sig inte för naturligtvis så blev det suddigt, skakigt och allmänt usla bilder. Jag tror inte heller att det var fotograferandets dag för mig heller. Tålamodet är på noll och jag är sliten idag efter pärsen igår.

Men jag fotade desto fler bilder häromdagen.

Riktade kameran uppåt mot taken och några bilder blev det.

I övrigt så har julpyntet stått på dagordningen här hemma även idag. Men jag har haft fullt upp med en obstinat tomte som tror han kan vara överallt.

Nä, Nä, Nä !!

Det här går inte för sig !!!

Nej det här måste jag banne mig styra upp innan det går överstyr....

Ett minne för livet oavsett när du tog det !!!!!!

Ett ämne som säkert tagits upp hundratals gånger är väl bildkritik. Jag har också gjort det tidigare i en fundering i ett inlägg här på FS tidigare och jag tänker göra det igen. Av den enkla anledningen att man måste ta det hela med en klackspark. Det finns viktigare saker här i livet att fokusera på.

Jag själv har inget behov av bildkritik men blir oerhörd glad om någon säger något konstruktivt som ger mig lärdom om bilden som kan ta mig vidare i min utveckling. Jag blir lika glad om någon bara ger glada tillrop för en känsla i min bild.

Fototävlingar och fotoutmaningar vimlar det av på internet och det är bara att skicka in bilder hej vilt om man så önskar. Själv gillar jag Fototriss som har en hel del fotoamatörer i olika tekniska klasser och med olika känsla vad man vill förmedla. Allt med en fotoglädje som jag tror många glömmer bort ibland. 

National Geographic är också en sida som man kan skicka in sina bilder till i olika amatörtävlingar. Vilket jag gjorde en kväll tidigare i somras mest på måfå. Ingen tanke bakom utan wtf inget att förlora, en kul grej liksom. Jag hade inget speciellt för mig utan surfade mest runt. Det var en tävling där dom skulle utse Nordens amatörfotograf eller rättare sagt Årets Naturfotograf 2012. Här kan ni kolla in alla finalistbilderna. Min egen favorit är maneten med spökögonen.

I ett plötsligt infall så skickade jag in en bild och glömde sedan bort detta tills jag fick ett mail och jordens största glädjechock inföll hos mig. Av nästan 800 inskickade bilder så hade min pyttelilla spindel gått till final bland sexton andra otroligt fina bilder och bland dessa hade vinnare utsetts. Lilla jag, den mest okunniga med en "nybörjar"kamera hade hamnat bland finalbilderna !!!!

Så när det gäller det här med bildkritik så är det inte alltid vad man tror om sin bild. Jag tycker fortfarande när jag tittar på min lilla spindelbild att den är för suddig i kanterna och att jag har en bild som är mycket bättre i mina ögon och jag har funderat hundratals gånger vad dessa två jury utvalda fotografer sedan trettio år i National Geographics tjänst såg i min bild.

Canon Eos 1000D, fokus 90 mm, 1/60 sek, f.3,5, Iso 200

En blomkrabbspindel som väntar på sitt byte i en liten lila blomma. Den ändrar färg efter vilken omgivning den befinner sig i. Spinner inga nät utan kastar ut en tråd och fångar sitt byte. Fotot tog jag i somras vid min stuga i Sundänge. Med mitt Tamron AF 90 mm F/2,8 objektiv för er som är tekniskt intresserade. Bilden är också totalt oredigerad i något bildprogram. Helt enkelt rakt av.....

Jag hoppas att det kommer ett utlåtande med min NG jacka som jag vann som tröstpris för bilden så jag får höra motiveringen till deras val av bild. Hur som helst så ska man inte lägga för stor vikt av bedömningen av sitt fotografi, utan det är vad man själv gillar för stunden och just den här kvällen när jag valde detta foto att skicka in till tävlingen.

Skit samma !!!! Jag är hur stolt som helst över detta och det kommer aldrig att inträffa igen. Jag ska sätta mailet på baksidan av förstoringen som jag låtit göra och hänga upp den på väggen om jag nu hittar någon vettig plats. Än så länge står den här...... lutad mot väggen och väntar på att bli upphängd.

Så summa summarium av att bedöma en bild, är vad den som bedömer bilden för stunden gillar och ser just den dagen. Man ska njuta av sitt eget fotografi för det är först och främst för sig själv som man förevigar sitt minne.

Och jag kan lova att detta blev ett minne för livet !!