Min sämsta artbild

I April 2013 dök det upp en Blåvingad Årta vid Trönninge Ängar. Det är en våtmark strax söder om Halmstad. Det finns ett gömsle i södra delarna av våtmarken så det fanns goda förutsättningar att få en bild på ganska bra avstånd i fint medljus. Det var också en solig dag som jag kom iväg. När jag kom fram så kunde jag konstatera att den hade inte synts vid gömslet hittills den dagen. Jag ställde mig och spanade men tiden gick utan att den visade sig.

Efter ett antal timmar så kom det ett larm att fågeln hade setts i en annan pöl i våtmarken och kunde ses från ett fågeltorn. Tyvärr visade sig att avståndet till pölen var ca 500 m. Det gick inte att komma närmare då området är ett fågelskyddsområde och det blev dessutom motljus från tornet. Det soliga vädret gjorde att det var värmedaller i luften och det blåste endel. Det var bara att gilla läget och försöka så gott det gick. Tack vare 500mm brännvid med antiskak och 24 megapixel sensor blev det ändå en artbild. Om än den sämsta jag tagit.

Som tur är har den Blåvingade Årtan ett tydligt vitt band i ansiktet och en vit fläck vid stjärten så det går att se att det är den arten på bilden.

Kort möte med en Jaktfalk

Att få uppleva en livs levande Jaktfalk har varit en dröm för mig i flera år.Under vinternhalvåret så kan dom dyka upp i södra Sverige främst utmed kusterna. Hittills har jag dock inte haft möjlighet att åka iväg när det har rapporterats obsar på arten.Men i år har en jaktfalk rapporterats i Havstenssund, som ligger i Bohuslän, under större delen av Mars 2013.Det är inte så vanligt att en Jaktfalk håller sig så länge på samma plats.

Jag tog nu chansen och åkte dit. Det var strålande solsken men kallt för årstiden.
När jag kom fram och stannade till så såg jag Jaktfalken direkt.Den satt på en stängselstolpe mindre än 100 meter från vägen. Jag tog genast några bilder från bilen, gick sedan ut och tog ytterligare ett antal bilder med kameran på stativ.Fågeln lät mig hållas i ca 20 minuter innan den flög iväg och satte sig högst upp på en telemast ganska långt bort.

Jag kollad lite på mina bilder i kameran och dom såg bra ut. Funderade en stund på om jag skulle vara kvar ifall den kom tillbaka.Kändes som att chansen var nära noll att den skull komma tillbaka och sätta sig ännu närmare så jag drog mig hemåt.Det blev en kort men härlig upplevelse.

Jaktfalken satt mest väldigt upprätt och letade byte...

...men den var artig och hälsade iallafall.

Vid ett tillfälle bredde den ut vingarna snyggt...

...sedan poserade den lite från sidan.

Jag hade tur att den satt så nära, när jag kom. Telemasten som den flög till var långt bort.

Svarthalsad trast i Kristinehamn

I mitten på februari 2013 så dök det upp rapporter i Svalan att en Svarthalsad trast hade setts i Kristinehamn. Jag hade tagit några dagars sportlovsledigt och blev sugen att åka dit och fota den. Det är relativt nära där jag bor. Mindre än 2 timmar i bil. Jag avvaktade några dagar för att få en tydligare bild av vart den oftast höll till och det verkade som den ofta återkom till en adress.

Dagen då jag åkte var rejält gråmulen så jag valde att starta lite senare för att vara framme under bästa möjliga ljusförhållanden.  Jag hade tur för trasten var framme och åt äpplen i komposten på den adressen som var rapporterad så jag fick bilder på den med en gång. Därefter försvann den i ca en halvtimme men kom sedan tillbaka och jag fick bilder, på fågeln, i lite andra vinklar.

Det är inte så roligt att utöva fågelskådning inne i ett villaområde. Därför var jag endast kvar i ca en halvtimme. Dessutom blev det 4 timmar i bilen men det är alltid roligt att ta bilder på fågelarter som man inte sett förut så det var det värt. Det gråmulna vädret gjorde att det blev lite dåligt ljus. Jag fick jobba mycket med uppskärpning och brusreducering i Lightroom för att bilderna skulle se bra ut.

Kylslagen vinterskådning på Årnäshalvön

I början av Januari 2013 så upptäcktes en Vattenpiplärka på Årnäshalvön norr om Varberg. Det visade sig att det skulle bli en långstannare. En solig men kylig dag under andra halvan av Januari fick jag och en kompis tillfälle att åka dit för att försöka fota den. På vägen ner så ångrade vi oss nästan för biltermometern var stundtals nere i -20 grader. När vi kom fram så var det "bara" -10 men det blåste friska vindar så det kändes betydligt kallare.

 Vy från parkeingen vid Årnäshalvön

Vi var lie osäkra i vilken vik som fågeln hade setts så vi började med att gå runt på halvön för att orientera oss. Så småning om hittade vi en vik som vi trodde var den rätt och ställde oss där för att spana. Vi hörde och såg ganska snart en lärkliknande fågel men den flög iväg innan vi hann artbestämma. Efter ett tag blev det kallt så vi började gå runt för att söka efter Vattenpiplärkan men vi lyckades inte få syn på den.

Viken där vi lyckades fota Vattenpiplärkan

Vi återvände till viken där vi såg lärkan tidigare, satte oss ned för att vänta ut den. Det var ganska behagligt att sitta i det soliga vädret och titta ut mot ett vintrigt kustlandskap. Det gick över en timme utan att något hände och jag började fundera på om man skulle röra på sig för det började bli kallt. Plötsligt så dyker det upp en lärka tillsammans med en Koltrast och börjar födosöka. Lärkan är ganska ljus så vi blir snabbt övertygade om att det är Vattenpiplärkan. Det dyker också upp en annan lärka som är lite mörkare. Den blev genast bortjagad. Vi kom fram till att det var en Skärpiplärka.

 Vattenpiplärkan satte sig och poserade på en sten i fint medljus och havet som bakgrund

Skärpiplärkan som blev bortjagad av Vattenpiplärkan

Vi fick flera fina bilder och kunde nöjda åka hemåt efter en kylslagen vinterskådning på Årnäshalvön

Tallbit blev oväntad fotoutmaning

Redan i slutet på oktober 2012 fanns ovanligt mycket rapporter på Tallbits observationer i Svalan. Jag höll det under bevakning och i början på november så stod det klart att den största invasionen på många år var ett faktum.  Många av rapporterna var från Uppsala trakten med flera fina bilder. Jag blev sugen att åka till Uppsala men det var ändå lite långt och fåglarna kunde ju dra sig ännu längre söderut. Det verkade dock tveksamt att de skull komma ända till Skövde trakten där jag bor. Där var rönnbärsträden helt avätna av trastflockar. När det dök upp rapporter med fina bilder i Västerås så tvekade jag inte längre.

Åkte med en kompis till Västerås en riktigt gråmulen dag i november. Regnet hängde i luften. Fåglarna hade synts till mitt i stan vid några hyreshus så det var inget större naturupplevelse vad gäller omgivningen. Vi hittade fåglarna ganska snabbt och kunde fota dom på mindre än 10 meters håll. Allt verkade perfekt för att få kanonbilder men det skulle visa sig bli en fotoutmaning att få bra bilder.Det dåliga ljuset gjorde att slutartiden blev ganska lång trots bländaröppning på 4 och ISO800. Minsta rörelse hos fåglarna ledde till oskärpa. Jag använde stativ och har antiskak i objektivet men det hjälpte inte i denna situation. Dessutom blir det minimalt skärpedjup när man fotograferade på så nära håll.

Tallbitarna satt i en välfylld rönn

Fick en hel del bilder med rörelseoskärpa

Det var inte mycket till skärpedjup som man kan se på denna bild

På denna bild stämde allt...

...och på denna också. Alla Tallbitarna var honor.

Det var tur att jag fyllde hela minneskortet för det var nog bara en tiondel av bilderna som slapp åka i papperskorgen. Men dom som blev kvar var riktigt bra.