100 inlägg - hipp, hipp, hurra!? :D
detta är mitt hundrade blogginlägg sen jag började hänga här igen - vilket måste vara lite drygt ett halvår sen. har inte bemödat mig om att titta när jag skrev det första inlägget, men det torde rimligtvis ha varit nånstans precis i början av min återkomst till fotosidan.
jag satt just och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och bestämde mig för att ägna lite tid åt frågan om vad tusan man gör med alla sina bilder. jag menar; även om jag inte är i min mest foto-intensiva period just nu, så blir det ändå en hel del bilder. de flesta lägger sig på hög, och det händer inget särskilt med dem. en del använder jag som illustration till blogginlägg jag skriver i club passionista. ytterst få har hamnat på mina väggar.
men sen, då?
med tanke på att jag beslutat mig för att ägna mig åt att - vad ska jag kalla det? lära ut? undervisa? inspirera? well, vad man än kallar det, så är ju hela poängen att på ett eller annat vis hjälpa andra människor att hitta nya sätt att se och fotografera.
(den här såg skarp ut innan jag öppnade den i photoshop)
alltså behöver jag exempelbilder. det blir ju svårt att undervisa/inspirera om man inte kan visa exempel på det man pratar om. trots allt är det ju ett visuellt medium vi ägnar oss åt, och jag är medveten om att alla kanske inte har samma abstrakta hjärna som jag har (ie; förmågan att se framför sig det man pratar om).
som exempel, bilden ovan - hur förklarar jag med ord så att någon som inte är van att tänka i bildseende/bildkomposition, att den här bilden för mig innehåller ett visst mått av dragkamp mellan trästock och grangrenar?
det behövs exempel, helt enkelt.
vid det här laget har jag betydligt fler exempelbilder än jag behöver. jag ska uppdatera kursmaterialet till höstens kurs i just bildseende/bildskapande, bland annat med nya bilder - men det är mest för min egen skull, för att jag tröttnar på att titta på samma bilder en gång till. :D
plus att det åtminstone för mig är kul att faktiskt kunna välja vilka bilder jag vill ska illustrera en viss sak. inte bara använda si och så många, för att jag inte har några andra.
så jag känner mig ändå lyckligt lottad, på det viset. att det någonstans finns ett syfte med att fotografera. det är nämligen ett av de skäl som gjorde att jag varit frånvarande härifrån i så många år, och att jag knappt fotograferat alls under lika nästan lika många år.
jag kunde inte se någon poäng med att fotografera om det inte var för att jobba med det, och jag är en person som behöver ha ett syfte för att vad-det-än-gäller ska vara värt besväret.
nu är jag ganska precis exakt där jag vill vara, faktiskt. jag är otroligt nöjd med det faktum att jag beslutat att inte fotografera mot betalning. jag är lika nöjd med att fungera som kunskapsförmedlare/lärare/inspiratör/vad-man-nu-vill-kalla-det.
jag kan ju bara lära ut mitt eget sätt att tänka/fotografera, och det handlar om att se världen på ett helt annat sätt än de flesta kanske är vana vid. fotografi är en beståndsdel i min världsbild, och det är en del i hur jag har lärt mig att se och betrakta världen. EN del. sen finns det rätt många andra tårtbitar också, som är del av hur jag ser saker och ting.
att lära sig fotografera av mig, är att ta del av hela den tårtan. du och jag kommer aldrig att kunna se världen exakt likadant, eftersom vi är två olika personer - men jag kan ge dig en inblick i hur jag ser, och förhoppningsvis kommer det att göra något med hur du ser. i slutänden, förhoppningsvis, gör det något med din världsbild (inte bara fotograferandet).
men för all del - tro inte att jag inte lär mig något av andra. jag tittar, beundrar, funderar, ifrågasätter (i mitt huvud, alltså), och lär mig hela tiden. i min värld är livet till för att lära sig saker av, och jag försöker så gott jag kan att ta lärdom av det mesta jag möter.
så visst ser jag att det finns poänger med mina fotografier. kanske inte alla. eller, åtminstone så används inte alla. men på det stora hela finns det poänger med det mesta jag fotograferar.
och de här två tulpanbilderna får avsluta dagens rant. :) det är för övrigt samma tulpaner som för några inlägg sedan - bilderna med kraftigt nedsatt färgmättnad, som är lite för sockersöta för sitt eget bästa (och alla andras bästa, eftersom diabetes och sockerchocker är överväldigande lättriskerat när man tittar på dem). nu är de i ett stadie av förfall som jag själv uppskattar oerhört mycket mer.












