experiment, samt lite annat

av nån anledning blev jag så fascinerad av vattenbilderna från tidigare i veckan, att för en stund sen när det blåste rejält utanför balkongen när jag stod och rökte, kunde jag inte låta bli att ta fram kameran som var i stort behov av laddning. 

tack och lov var jag inte ute efter mästerverk - jag ville bara se hur det känns, och hur det blir, när jag medvetet fotograferar med längre slutartider. för mig är det mesta under 1/60 långt, och idag landade det rent generellt på runt 1/20 (tror jag).

och även om jag inte tycker att det här är några mästerverk alls, så måste jag ändå säga att jag gillar grejen. faktiskt gillar jag det så mycket att jag tror att jag ska ägna lite tid åt att fotografera medvetet oskarpt. 

ett annat skäl till att jag vill testa är att det regelbundet dyker upp diverse (för mig) okända fotografer i mitt facebookflöde. senaste veckan har jag ett par, tre gånger sett en fotograf från.. nånstans, minns inte vart (inte sverige), vars verk verkar handla väldigt mycket om just oskärpa. jag vet inte varför jag aldrig har engagerat mig i det tidigare, men nu känner jag mig supernyfiken på det.

för övrigt kan jag skvallra om att jag för tillfället läser en bok av john berger. det är en av de böcker jag köpt på mig under året, och jag har en till sedan mina konstvetenskapliga studier för många år sen.

det jag kan säga om john berger är att han är BETYDLIGT roligare att läsa, än roland barthes. boken jag läser består (som så många andra teoretiska böcker) av ett antal essäer/artiklar/kortare texter som han skrivit över lång tid. allt är inte jättespännande, men kapitlet jag läser just nu handlar om utseende (inte nödvändigtvis människor, utan hur vi ser/uppfattar vår verklighet), och det är SÅ intressant. det kommer att ta en stund innan det sjunker in, men det gör inget. jag behöver och vill ha mental stimulans, och det får jag här.

den andra boken har jag redan delvis läst, men jag ska läsa om den. den handlar inte nödvändigtvis om fotografi, utan om olika sätt att se. för mig är den relevant enbart ur det perspektivet.

morgondotter 2025-06-30 11:38

utan "olika sätt att se" i sin förmåga att sköta en kamera och sig själv-
-
verkar det meningsöst att fotografera över-huvudet-taget

är det så du menar
eller
menar jag det
eller snarare undrar

morgondotter 2025-06-30 12:14

läste på lite och hittade en kort krönika som jag plockat lite från
intressanta tankar Berger har, men ....
ett äldre tankesätt

Jag kommer att tänka på Roland Barthes begrepp punctum. Ett uttryck eller en detalj i ett fotografi eller en målning träffar och sårar betraktaren, och blir därmed meningsbärande.

You enter through a wound, sa Berger. Man går in i en annan genom ett sår.

Jan Norming om två böcker av författaren, konstnären och kritikern John Berger, som gick bort bara någon dag in på 2017, 90 år gammal.



För en tid sen tömde jag brevlådan och hittade en liten röd bok inslagen i cellofan, John Bergers The Red Tenda of Bologna, med små omsorgsfulla teckningar av Paul Davis. Det fanns ingen avsändare. Men jag trodde mig veta vem det var. Varje kväll läste jag ett litet stycke, tog en eller två textrader med mig som vimplar in i sömnen.

- - -tänk att jag egentligen aldrig ägnat mig åt att analysera detta
roligt att läsa nu när jag blir medveten om existensen genom dig

jag tyckte det var trist med det fastlagdas försök att fånga det levande
det gör jag, förstås, ännu

morgondotter 2025-06-30 13:43

intressant, till sist blev språket friare för honom, uttrycket större och han fick sagt det han menade - intrycket ligger i betraktarens öga

tack för resan, alltid kul att undersöka det andra pratar om, hela den språkliga utvecklingen och resan som författaren gjorde

det jag kom i tanke om
är att det jag såg från Bergers texter, ytligt, är att det äldre språket som ju naturligtvis är präglat av dåtidens värderingar och klasstänk, är på väg tillbaka

språkligt förbjuds många ord i amerikanska språket, det betyder en inskränkning av verkligheten
tillbaka till ordningen och in i leden

flera partier i vårt land önskar nog samma sak, kulturministern som uttrycker regeringens önskan verkar vara för många inskränkningar

en ny tid väntar
tur att vi har våra egna fotografier som visar vad som var

tack igen
bra att du sätter gång lite tankeverksamhet

Svar från pisces 2025-06-30 22:12

jag tänker nog mer att alla har olika sätt att se. dels rent praktiskt i hur vi fotograferar, men också vad vi har för världsbild, världsuppfattning, hur vi väljer att ta till oss det vi ser, hur vi uppfattar och förstår vår omgivning, osv.

seendet är ju inte bara praktiskt, utan också abstrakt och har med tankevärlden att göra. och tankevärlden påverkar hur vi uppfattar det vi faktiskt ser, med ögonen.

så tänker jag, iaf. :) och john berger har varit en stor anledning till just det synsättet, även om det finns andra/fler, både konstvetare och inom andra ämnen, som säger ungefär samma sak fast med olika ord.

Svar från pisces 2025-06-30 22:15

om språkbruket:

ja, det kan nog upplevas vara ett äldre språkbruk i många av de här böckerna. från vårt perspektiv är det ju en bunt stofiler som suttit och skrivit ner sina tankar, och de levde ju i en tid där man använde språket på ett annat sätt än vi gör nu.

men jag tycker ändå att berger har ett modernare språkbruk än barthes.

Svar från pisces 2025-06-30 22:17

om tankeverksamhet:

det är ju det jag gillar med att läsa den här typen av litteratur. jag har ett väldigt stort behov av mentalt tuggmotstånd, och det får jag genom det här. fotografi ger mig i princip ALLT jag vill ha och behöver i form av kreativ och intellektuell stimulans. det är så fantastiskt att man kan ägna sig åt både det praktiska fotograferandet, liksom att läsa teori, och när lusten faller på, också analysera ett och annat fotografi.

älskar't!

morgondotter 2025-07-01 14:02

om tankeverksamhet
skriver du
om behovet att läsa teori - där hänger jag inte med
-

du skrev ju att Berger hade ett nyare språk än Barthes och hans slutsats är som hos dom flesta av oss att bilden du ser skapas i ditt inre genom erfarenhet, känslomässig anknytning, påverkan, intellektuella kunskaper, begåvningsnivå, fantasi bla bla bla mm
- där känner jag att teoretiserandet räcker för mig
-
jag tänker,
det är ju hos mig själv, personligen jag måste erfara förståelsen, uppleva, resonera om hur och vad bilden väcker, så är det för mig i alla fall
- jag tar bland lång tid på mig för att det skall mogna, mina försvar släppa taget mm
ibland flera år efter kan en bild plötsligt ge mig en personlig insikt
aha, det var så det var
eller något jag inte ville se hos mig själv
-
mitt eget försvar gör ju ibland att det finns det jag inte vill se hos mig själv men tvingas till
-
att läsa andras bilder roar mig mycket
många fotografer, konstnärer visar sig så tydligt
hela filmer kan utspelas i min fantasi
-
jag saknar att det är så svårt här på FS, det är nog bara Samuel som ger respons på bildanalys jag gjort på hans bild

själv får jag aldrig någon tolkning på mina bilder, tråkigt tycker jag - eller så är jag för dålig på att uttrycka mig så att ingen ser det
så är det nog

bara en reflektion över det du skrev

du gör intressanta bilder
serier över samma tema
mycket på en gång

spännande närhet

Svar från pisces 2025-07-02 09:27

alltså, för min egen del så har jag ett väldigt stort behov av att förstå - och det gäller det mesta, inte bara fotografi. de flesta av mina intressen har för övrigt med seende att göra, på ett eller annat sätt. min tankevärld är också oerhört abstrakt. tankar, för mig, är ett sätt att se.

alltså läser jag.

plus att när jag läste mitt enda år på en grundteknisk fotoutbildning, så tränades vi att analysera fotografier - visserligen på en grundläggande nivå, men ändock. att jag sen har läst konstvetenskap där jag riktat in mig på just teori/metod omkring fotografi, hjälper onekligen till.

jag är dock fullt medveten om att mitt intresse av teorier och metoder, bildanalys osv, kanske inte delas av så jättemånga. och det är ok - alla kan inte gilla allt, så är det.

men jag gör det, och det gör mig glad. 🤗

morgondotter 2025-07-02 12:45

jag ser att du och Samuel pratar om medvetenhet
en slags kontroll som jag inte alls har, min kamera är inställd på total auto
redigering gör jag om jag tycker efteråt

ett tag, för länge sedan, kände jag mig helt i underläge då det pratades om slutartid mm, det fanns stränga regler om hur ...
allt annat var undermåligt låg det som värdegrund i luften
-
nu när jag inte längre har något val känns det mer som mig själv, faktiskt
-
jag ser efteråt på skärmen hur jag tänkte med valet av motiv och jag gör om allt det jag vill hur jag vill, tom collage med något från en annan bild
-
detta, olikheterna ger ju rikedomen vid tittning på andras bilder
en del väcker som Berger sa, beröring på ett eller annat sätt
-
jag är nog mer för beröring än medvetenhet, tänker jag nu när vi pratar om det
ja, så är det
-
ja men då gav det här pratet och läsandet en ny insikt, inte dåligt
-
jag är mer spontant auto
än
medveten
och
läser bilder med känsla
-
det känns som en slutsats som passar mig

tack

Poromaa 2025-07-01 17:20

Tänkte bara att jag i vanlig ordning måste säga något om den andra bilden. Ett litet mästerverk om du frågar mitt sätt att se. Jag har normalt väldigt svårt att ta till mig bilder där rörelseoskärpa är själva grejen. Inte min grej, helt enkelt, men den här bilden har något som griper tag i mig, något i kontrasterna, i svärtan och framförallt molnet. Jag skulle säga att det är molnet i kontrast mot den svarta skogen som gör bilden. Drama och lugn på samma gång. Enväldigt fin bild, Malinka.

När det gäller det här med oskärpa och framförallt rörelseoskärpa så är jag nog lite som dig att jag har svårt att ta till mig sådana bilder, och om jag upptäcker rörelseoskärpa i mina egna bilder så åker de ner i sopen direkt. Ibland tänker jag, möjligen lite vanvördigt, att fotografer som sysslar med oskärpan som idé försöker vara ”lite för konstnärliga” för att jag skall tro på dem. Jag vet att det borde man inte tänka, men jag kan inte låta bli. Däremot att använda skärpedjup är något helt annat. Det använder jag mig nog av nästan hela tiden, för att förstärka illusionen av rumslighet framförallt.

Svar från pisces 2025-07-01 21:01

jag tycker att medveten oskärpa absolut kan ha en poäng - men inte bara för sakens skull. på samma sätt som vad som helst annat är roligare och mer givande om/när det ligger medvetenhet bakom. jag tror också (eftersom det här är så nytt för mig) att det behövs en medvetenhet om val av motiv, att man väljer ett motiv där rörelseoskärpan faktiskt fungerar.

jag tog med mig kameran en sväng runt kvarteret (med hunden) igår, och testade lite mer medveten oskärpa. fick till ett par, tre bilder som jag tycker fungerar. för mig blir den här sortens oskärpa en slags mental karusell - vilket, för mig, fungerar väldigt väl utifrån det gotiska uttrycket som jag är så förtjust i. men det beror OERHÖRT mycket på allt annat i bilden - rörelseoskärpan i sig räcker inte (och det är därför de här bilderna är tester och inga mästerverk 😂).

men. smaken ÄR som baken. 😀

Poromaa 2025-07-02 07:21

Medvetenhet är naturligtvis nyckeln, det har du rätt i, men ändå… hmm… Jag antar att det kanske mer handlar om formspråket för mig. Jag har ju en dragning mot stram och ren form, som sagt. Fast jag gillar också kreatörer som inte stannar upp, utan har ett undersökande förhållningssätt, så…😊

Svar från pisces 2025-07-02 09:23

jag tror att både du och jag är av åsikten att just medvetenhet is THE shit. med medvetenhet tror jag att man kan ha i princip vilken stil som helst, vilket uttryck som helst, och bilderna har NÅNTING att säga. sen kanske man inte gillar alla stilar/uttryck, men som sagt var.. om det finns en medvetenhet om varför man gör som man gör, varför man väljer de motiv man gör, osv, så tycker iaf jag att det överlag blir roligare att titta på - oavsett hur mycket skärpa eller oskärpa bilderna har 😆

jag tänker t ex att formspråket inte nödvändigtvis behöver förändras, bara för att man använder rörelseoskärpa!?

Poromaa 2025-07-02 10:49

Nej, det är i och för sig sant. Jag har dock sällan sett det, men återigen; din andra bild har ett frö till det.

Bjarne 2025-07-02 08:08

Kul att du uppskattar John Berger mer än Barthes! Jag borde läsa mer av den typen av böcker...
Jätteläckra blåst-bilder och jag fastnar särskilt för den första. Det ser ut som ICM men är väl mer NWM (natural wind movement) :)
Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2025-07-02 09:29

jajamen, det gör jag.

och man ska bara läsa såna här nördiga böcker om man faktiskt är intresserad. de är till sin natur mer eller mindre torra, även om john berger är roligare än barthes. nu har jag inte kommit så långt i min hög med böcker jag köpt på mig än, så vi får se vad jag tycker om övriga författare. 😅