höstens kurs inställd

det blir ingen fotokurs på abf i höst, eftersom det inte kommit in tillräckligt många anmälningar. det känns lite trist - särskilt eftersom det trots allt är en liten inkomst, som inte skulle ha gjort ont att få strax innan jul. 

men nu är det som det är. fördelen med det är att jag kan fokusera på Club Passionista. det har varit rörigt med - inte själva människorna, men med medlemsfunktionen (inloggning, möjligheten att se material bakom inloggning osv) under nån månad. har haft kontakt med funktionens support, men på en hel månad har de inte fått ordning på problemet. till slut avaktiverade jag tillägget (använder wordpress, om nån undrar) och tog bort det för att hitta nåt annat som funkar bättre i stället. det jag har hittat nu tror jag kommer att funka bättre - vilket på sina egna vis är lite surt, eftersom jag betalade för det som INTE fungerade, och det här är gratis. 

well. 

fördelen med ingen abf-kurs är trots allt att jag kan ägna mig mer åt passionista, och det gör inget. även om det är väldigt litet än så länge, så är det väldigt kul. det är ju det här jag älskar att hålla på med, så jag gör det mer än gärna. 

idag när jag och hunden gick ut (kameran följde uppenbarligen också med) hade jag en plan på en längre promenad. hunden hade sin ryggsäck med vikt i för styrketräning. när vi kom ut genom porten ombestämde jag mig raskt, för fi satan i gatan vad kvavt det var. det var som att kliva in i en vägg av varm, äcklig FUKT!

det fick bli en promenad, men inte en så jättelång sådan. varje år glömmer jag bort att innan hösten kommer på riktigt, så är det en sån här skitäcklig period när det är halvvarmt, men så kvavt att man snudd på dör.

jag hade ingen supertydlig plan med kameran, förutom att jag ville göra nånting som jag inte brukar göra. nu blev det inte jättemycket av den varan - jag ser ju som jag ser, och även om jag försöker se annorlunda så blir det inte så annorlunda i vilket fall. det som faktiskt blev lite annorlunda kommer längre ner. 

ibland när jag fotograferar så noterar jag att det är nån liten gren som sticker ut/in/över det jag egentligen vill ha med i bild. det får mig att tänka på när jag gick min första fotoutbildning för amerikanske fotografen frank watson, på komvux i uppsala. där pratade vi om sådant som.. huruvida man flyttar på en gren man inte vill ha i bild, flyttar dit något, sätter externt ljus på en svamp, osv. på den tiden var åsikterna rätt delade om den saken.

jag flyttar inte på något. inte för att jag tycker att det är si eller så rätt eller fel, utan för att jag är lat och bekväm. plus att jag inte har något emot att det är något litet som stör. förr hade jag svårare för det, men numer kan jag tycka att det är lite småkul. lite i stil med roland barthes och hans punktum. ett litet skav i ögat, liksom.

.. och barthes - det påminner mig om att jag måste sätta mig och skriva ihop nån slags introduktion till fototeori, eftersom jag har ett inbokat teamsmöte med mina passionistor, där vi ska prata om den stora, intressanta frågan - vad är fotografi?

det är ju en gigantisk fråga, om man är lagd åt det håller att man gillar att diskutera sådant. alla teoretiker har ju sitt eget perspektiv (som jag tror att de gärna vill se som det enda, sanna perspektivet), och de jag har läst hittills har alla sina poänger.

men det är ungefär det, som det handlar om. alla har sina poänger, men ingen har rätt. ingen har heller fel. det är bara perspektiv, inget annat. det som kan vara kul är att ta till sig det man tycker funkar för en själv, och implementera det i sin egen syn på fotografi. 

dessa två bilder, ovan och under, är vad mitt experimenterande gick ut på idag. jaha, undrar ni säkert - hur då? du har ju fotograferat en massa blommor med den där medvetna rörelseoskärpan, på vilket sätt skulle detta vara annorlunda?

well. 

- för att jag ägnade mig åt att inte bara ha en längre slutartid, utan också medvetet rörde kameran medan jag exponerade.

- för att det är andra motiv än tighta utsnitt av "blommor på en sommaräng", typ. särskilt fasaden - det är huset jag bor, och min port som syns till vänster i bilden. jag ska faktiskt ta och utforska det här ännu mer, eftersom jag tycker att det är rätt kul, och för att bilderna kan säga en hel del, beroende på. 

och här har ni dagens tre sista bilder. väldigt, väldigt typiska mig. 😅

Bjarne 2025-09-09 08:41

Synd med kursen! Kanske svårt att få folk och sätta av tid i sina hektiska liv.

Intressant det där med att ta bort saker som stör eller inte. Jag håller med om att det ofta är bra med något som skaver, men det beror lite på var och hur. Ibland tar jag bort, ibland inte. Däremot har jag ett inre motstånd mot att ta bort med AI. Fast jag är inte absolutist där heller.

När det gäller bilderna har jag två favoriter. Dels första där betong möter naturen. Det ser ut lite som växtligheten är på väg att vinna och breda ut sig över suggan.

Dels nummer sex, där jag kombinationen av blad och smala grenar i en fin komposition mot den mörka bakgrunden.

Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2025-09-09 09:29

ja, det är nog så - och en kurs innebär ändå att man behöver sätta av ett antal söndagar (i det här fallet) i rad, när man kanske velat kunna göra annat. men; så är det. det kommer ju tack och lov terminer och somrar efter hösten, så det kommer att lösa sig.

jag tror att jag rent generellt är emot att störa det man har framför kameran, om det inte handlar om människor eller husdjur som man har nån slags kontroll över. men grenar och annat - det får gärna vara där. jag skulle däremot INTE använda ai till det, eftersom jag inte gillar det när det handlar om fotografi (och faktiskt det mesta). för mig blir det osanning/lögn att göra en förändring i ett fotografi med hjälp av ai. sen hur andra gör skiter jag i. 😅 bara jag slipper.

och tack, för övrigt. tycker att du hittade bra favoriter. 🙏🤗

Poromaa 2025-09-09 12:26

Hmm… det där med att ta bort saker med hjälp av AI eller med sina händer kan jag tycka är samma sak faktiskt. Om det är att ljuga eller att tala sanning är ett betydligt större och kanske lite mer minerat område. Jag tänker att fotografi i den kontexten är en lögn i sig, alltså — fotografi använder verkligheten som utgångspunkt, men är inte verklighet utan i bästa fall en representation av fotografens uppfattning och sätt att se på det hen använder i verkligheten.

Men det är klart att om du som fotograf upplever att du inte är sann mot din upplevelse, eller för den delen ditt hantverk, om du skulle ta bort något, med dina händer eller med hjälp av AI, ja då är det så, då blir det din sanning och det är fine.

Personligen kan jag ta bort saker som stör digitalt, om det leder till att min upplevelse och det jag vill uttrycka med bilden landar mer rätt. Jag har däremot en märklig aversion mot att plocka bort saker framför kameran. Kanske har det att göra med någon slags respekt för platsen och motivet, men också att jag tänker att jag kanske kommer att behöva det där som jag upplevde som skräp i ett senare skede. Alltså att det är bra att behålla allt i scenen för att sedan i efterarbetet få en helhetsbild att arbeta med. Att inte plocka bort saker framför kameran är också utvecklande, både för ens seende och sitt hantverk. Alltså att bygga bilden i kameran. Så även om jag inte har något emot att ta bort skräp med hjälp av digitala verktyg, så försöker jag undvika det så långt jag bara kan, för att öva och utveckla mitt seende. Bli bättre på hantverket, helt enkelt…😊

Svar från pisces 2025-09-09 13:05

nja, jag tycker nog inte att det är riktigt samma sak. eller. det beror väl på hur man ser det, antar jag 😅

jag tror mest att det för min del beror på att jag inte är överdrivet förtjust i ai, sådär på det stora hela. för mig blir det oäkta eftersom jag inte gjort det själv. jag skulle inte be en ai att skriva en text åt mig heller (mja, MÖJLIGEN en säljande text, för att jag är så urdålig på att sälja det jag själv gör). inte heller skulle jag be en ai att fylla ut en bild åt endera hållet, som en del gör.

det kan iofs också ha att göra med att jag upplever det som att jag är överdrivet lat om jag måste be an ai att rätta till saker jag kunde ha åtgärdat själv vid fotograferingen, om det varit viktigt. i stället för att fylla ut, varför inte fotografera så att det blir rätt/bra från början? om man verkligen inte vill ha den där störande grenen där, varför inte ta bort den?

Poromaa 2025-09-09 14:35

Ok om jag nu skall utgå från hur jag använder digitala verktyg, så handlar det aldrig om att trycka på en knapp så fixar AI det hela åt mig. Jag gör allt för hand, men de flesta verktyg du använder idag i till exempel Photoshop är i grunden AI-drivna, men för min egen del så använder jag de digitala verktygen i princip på samma sätt som om jag pysslade med måleri. Det digitala mörkrummet skiljer sig för mig väldigt lite åt från ett analogt mörkrum. Allt jag gör handlat om hantverk och absolut inte om att be en AI fixa saker åt mig medan jag tar en fika. Det du nämner är skräckexempel på hur jag tycker att man inte skall använda digitalt efterarbete. Jag älskar att göra saker och ting för hand, vilket också innebär att varje bild tar väldigt lång tid från raw till färdig bild, allt från dagar till veckor faktiskt...:)

Svar från pisces 2025-09-09 15:09

jag har en väldigt nyfiken fråga, faktiskt - vad är det som gör att det tar så lång tid?

jag gör iofs väldigt lite i min bildredigering (om jag inte får för mig att lägga på en massa penslar eller annat, men det tyckte jag var roligare när jag var yngre (fast jag kan tycka det ibland nu också)). enskilda bilder tar sällan mer än några minuter för mig att få i ordning. det som tar tid är det jag gör med ALLA bilder - framför allt att beskära dem.

när jag jobbade som porträttfotograf tror jag att det var mer vanligt att vi tog bort nån liten grej här och var, efterbelyste utfrätta partier/lättade upp ansikten eller andra ngt för mörka partier. men även då gick det relativt fort - av nödvändighet.

jag köper rakt av att det mesta i photoshop, åtminstone numer, har någon form av ai bakom sig. men det torde väl rimligen gälla allt - om jag inte missminner mig finns det en inbyggd ai, i word (och förmodligen resten av microsofts program). windows har ju för tusan en egen ai. 🤦‍♀️

haha, vissa gånger känns det som att jag har blivit gammal och anti-allt. allt var verkligen inte bättre förr, men allt blir inte automatiskt bättre för att det finns ai som kan göra en massa grejer man borde kunnat tänkt på själv. 😅

Poromaa 2025-09-09 18:25

Ok, du kommer säkert att tycka att jag måste vara den mest omständlige du stött på, och min metodik är förmodligen i överkant omständlig. Fast till mitt försvar får jag säga att jag älskar att jobba med bilder, det är och förblir en stor del av mitt konstnärskap och kanske är det just därför det tar så mycket tid i anspråk. Så en omständlig metodik, men absolut nödvändigt kreativ för mig.

Så, vad gör jag då? Ja, som exempel kan jag kanske berätta om det jag gör just nu.

Vi var i Norrköping i helgen och jag kom hem med ca. 200 bilder i Raw. Vad jag gör då är att först gå igenom hela materialet för att se vad som skall slängas, vad som skall sparas undan i min kanske-hög och vad som är värt att börja jobbas med. Då har jag kanske kommit ner till ca. 100 Raw-bilder. Nu börjar jobbet i Camera-raw med varje enskild bild, där jag gör de här grundläggande inställningarna samt beskärning och även en slags basal rätning av bilder (där det behövs), det handlar om skärpa, brushantering, samt de grundläggande färg och tonalitets justeringarna. Efter att jag gjort detta brukar ytterliga några bilder hamna i kanske-korgen och då kanske jag har en sisådär 70–80 bilder som jag verkligen tror på.

Dags då att öppna varje enskild bild, en i taget i Photoshop för nästa utvecklingsfas. Nu jobbar jag vidare med mer avancerade verktyg både i PS och i olika pluggar för att hitta en helt rätt grund vad gäller kontrast, färg och tonalitet (fortfarande en grund). Jag jobbar med Photoshops eget format PSD, högupplöst i lager, med olika former av transparens och sammanblandningar för att hitta rätt. Jag kollar ofta i histogrammet för att se att det inte drar åt fel håll vad gäller svärta, eller ljushetsgrad. Jag jobbar också en hel del med kanaler och masker, gör detta med olika markeringsprocesser (ibland enkla men ibland ganska tidskrävande och bökiga sådana eftersom jag gör det för hand). Här brukar jag ta hjälp av de nya AI-funktionerna för markering och maskning, men trots AI så måste det hela ofta finjusteras för hand. Jag gör detta kanske främst för att förbereda bilderna för nästa fas och för att kunna belysa enskilda delar av en bild — alltså i princip samma sak som man gjorde i ett analogt mörkrum, fast då med masker skurna i till exempel papper. Jag jobbar också med mer avancerade rätningar som inte Camera-Raw klarar av och framförallt där det behövs. Det händer allt mer sällan numera, men ibland kan jag tycka att det behövs, för att bilden skall sitta exakt som jag vill i linjespelet. Efter att jag gått igenom alla hundra bilder på detta sätt, brukar ytterligare bilder hamna i kanske-korgen eller i sopen. Den här processen håller jag på med just nu, så hur många bilder som blir kvar vet jag inte men det brukar bli en sisådär 30-40 bilder.

Då kommer vi till sista fasen där mitt personliga språk skall försöka hittas. Nu jobbar jag vidare i lager med att addera framförallt texturer, samt att använda maskerna för att kunna jobba med enskilda delar av bilden. Alla texturer jag använder gör jag själv, och jag försöker så långt det går att inte återanvända för mycket, även om det händer, skall jag villigt erkänna. Så om jag skall färdigställa en av de 40 bilderna så kanske jag måste ge mig ut och leta texturer att fota och sedan bearbeta det fotot för att skapa ett texturunderlag som jag behöver. Det i sig tar sin tid, som du kanske kan förstå. När alla texturer, alla enskilda delar av bilden sitter, ja då kan det ha gått ett par dagar, eller så.
Ja, detta är min metod. Komplicerad och aningen skruvad, det kan jag förstå. Men den funkar för mig även om det tar upp rätt mycket tid i det digitala mörkrummet…😊

Poromaa 2025-09-09 12:42

...Jo, jag glömde det här med arbetet i det digitala mörkrummet, att det i sig är ett hantverk som jag ser det, som i alla fall för mig är lika viktigt attt utveckla som arbetet med kameran. De tu måste sammarbeta för att en bild (för mig) skall bli det jag vill. Att hitta rätt uttryck, rätt känsla och att bilden till sist blir en sann representation av mina tankar och idéer och mitt seende.

Svar från pisces 2025-09-09 13:06

det är definitivt ett hantverk, och det är DEFINITIVT MINST lika viktigt som själva fotograferandet. att stå där med kameran är ju liksom bara det första steget i processen att få fram en bild som representerar en själv. 🙏

Poromaa 2025-09-09 14:39

… 😊😊😊