tursamt är det

en av de allra största fördelarna med att inte jobba som fotograf (ta betalt för att fotografera åt andra) är att man har all tid och allt utrymme i världen att TESTA grejer. 

just nu är jag oerhört tacksam för just det, faktiskt.

det gör ju nämligen att jag kan ägna mig åt det som roar mig just nu. och det har faktiskt förändrats en aning. eller, expanderat, kanske jag ska säga.

jag har svårt att föreställa mig att jag skulle överge mina barndomsföreställningar om sagor och magi. det är trots allt fortfarande en stor del av mitt liv, fast på lite andra sätt, numer.

men eftersom jag nu har gett mig in på det här med medveten rörelseoskärpa, så har jag ju upptäckt hur kul det är. och det är verkligen glädjande att jag har tid och möjlighet att ägna mig åt det (även om hunden tycker att jag är sjukligt tråkig emellanåt).

idag när vi gick ut hade jag faktiskt en plan. jag hade tänkt att vi skulle traska ner till lögarängen, men så fort vi klev utanför porten insåg jag att vi inte alls skulle gå dit. det var nämligen fruktansvärt varmt och kvavt. det var väldigt irriterande på många sätt och vis. det slutade med att vi gick en kortare promenad, men stannade på ungefär vart femte steg eller så (ungefär som när hunden ska lukta på allt).

jag måste faktiskt erkänna att jag har blivit väldigt förtjust i det här sättet att se och fotografera. det tilltalar mig oerhört, även om jag förstår att alla nog inte gillar det.

det jag ägnar mig åt just nu är att utforska hur resultatet blir när jag fotograferar på vissa slutartider och rör kameran samtidigt. det blir lite olika när jag rör den i höjdled vs sidled. jag tror att jag föredrar sidled. 

sen är det ju väldigt svårt att veta hur nånting blir förrän man kommer hem och kan se bilderna större på datorn. jag förstår verkligen varför jag aldrig testade på det här i någon större utsträckning när jag lärde mig fotografera (analogt = kostsamt).

allt från idag är inte rörelseoskärpa. vi gick längs järnvägen, och det fanns väldigt många bilder som låg och väntade på mig. alla ville inte vara oskarpa, och who am i to force something onto a photograph in waiting!? 😄

det enda jag tyckte var riktigt drygt idag, utöver den oväntade värmen, var ljuset. jag verkar vilja gå till järnvägen just när solen ligger på från fel håll, så det blir väldigt mycket motljus. jag har inget emot hur bilderna blir - tvärtom. men ibland kan det ju vara kul att fotografera i ett vettigt ljus, bara som omväxling.

en annan sak jag lär mig, för övrigt - som är kopplat till det här med slutartider, är just hur mycket rörelseoskärpa jag själv gillar. när oskärpan är så bred att man knappt ser vad det föreställer, tycker jag att det är alldeles för mycket. det finns ett par, tre bilder av det slaget i det här inlägget; du ser nog själv vilka det är. 

jag är rätt trött och groggy, så jag tror att jag lämnar er att titta på resten av bilderna helt utan fler kommentarer från min sida. jag har faktiskt ett flertal favoriter bland de här bilderna; är förvånansvärt nöjd. 🙏

Bjarne 2025-09-11 18:45

En spännande blandning och visst är det kul att testa ICM. Inte helt lätt, men du har fått till några riktigt bra bilder här. Annars gillar jag bilden på isolatorerna lite extra i all sin enkelhet. Första bilden är också extra balanserad och vilsam.
Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2025-09-11 20:09

jag gillar också första bilden. jag gillar flera - både skarpa och med rörelseoskärpa. en del tycker jag t o m är riktigt, riktigt vackra. 😄

tack för att du tittar och kommenterar - jag uppskattar det, som alltid! 🙏