efter några inlägg visar det sig att det är här jag kommer att dela med mig av tankar omkring fotografi - både praktiskt, teoretiskt och filosofiskt. jag gillar sånt.

första bilden på iza

som tidigare utlovat; en crappig mobilbild är vad som gäller, när man vill ha nån slags bildbevis på att det faktiskt flyttat in en kattunge hemma hos mig. det här är alltså iza; 12 veckor gammal, kolsvart huskatt - en liten tjej. henne har jag idag varit till uppsala för att hämta, och hjärtat sväller över av kärlek och omtanke för den här lilla madamen, som så abrupt har blivit kidnappad av en helt okänd människa, till ett helt okänt landskap i form av en lägenhet där det DESSUTOM finns ett stort, svart hårigt monster som flåsar jättevarm luft, låter illa (han stress-piper gärna, schäfer som han är). det är klart att man blir lite smånervös av så stora omställningar här i livet.

sen jag tog den här bilden för en stund sen, har hon försvunnit in under byrån i sovrummet. där tänker hon tydligen stanna, tills hon hunnit processa klart att hon åkt bil, bajsat i ryggsäcken hon fick åka i, har blivit hälsad på av två av mina bästa vänner, träffat på hunden i trygghet i ryggsäcken, och sen hamnat i sitt nya hem.

jag skulle också behöva tid att processa det.

så jag tänker låta henne sitta där under byrån, tills hon känner sig redo att komma fram av sig själv. hon har filten hon fick med sig ligger på en pytteliten klöspinne med sovplats på, därinne i sovrummet, om hon vill känna sig lite trygg med doft, just. jag tiggde också till mig nån deciliter kattsand från uppfödaren, att hälla över den kattsand jag har här hemma - jag fick till och med lite använd kattsand, återigen för igenkänning av doft osv. 

jag känner verkligen med henne. men jag är också otroligt glad att det äntligen finns en katt här hemma igen. hon är pytteliten, men har redan fräst åt hunden flera gånger. hon verkar både lite försiktig OCH lite modig på en och samma gång. det ska bli otroligt intressant att lära känna den här lilla pälsiga prylen på fyra ben som har landat här hemma. 🙏

Publicerad 2026-06-28 16:21 | Läst 130 ggr
pdahlen 2026-06-28 17:24
De är fina de små. Vår kattunge som vi hade för en 25 år sedan, var nog under soffan i några dagar innan den vågade sig fram på riktigt. De är lite som ”vill men vill inte” som vår dotter sa när hon var liten att hon ville utmana något men vågade inte
Svar från pisces 2026-06-28 18:03

alltså, jag är impad av både henne och min hund, boyo. boyo är rätt överentusiastisk, sådär till vardags - och jag trodde att det kanske skulle bli jobbigt att få honom att backa undan och ge henne utrymme. men jag lämpade av honom hos en kompis medan jag var iväg och hämtade henne, för att han skulle bli lite trött. det, i kombination med värmen, gör att han är helt slut. således blev också introduktionen dem emellan betydligt lugnare än om han varit hemma själv

och hon - hon har varit jättemodig, tycker jag. hon vågade faktiskt nosa på honom OCH hoppa ner på golvet trots att en stor, svart, flåsande, pipande schäfer stod framför henne och var supernyfiken. OCH hon tog en promenad genom hallen, badrummet, ut i sovrummet, trots att han följde efter som en stor, muppig svans. 😄

så jag tror att hon kommer att fixa det här galant. hon behöver nog mest bara lite tid - och det är jag villig att ge henne. 🙏
Margareta Cortés 2026-06-28 18:20
En helt underbar liten varelse, så lik den svarta katt jag hade som barn.
Svar från pisces 2026-06-28 18:25

visst är hon väl!? så jäkla söt, lilltjejen. 🤗 och hon passar bra in här hemma - jag har bara svarta djur. alla mina katter har varit svarta, och båda mina hundar har varit/är svarta. precis som jag vill ha det. 🙏
sodeto 2026-06-28 18:40
Gratulerar! En katt bör det finnas i huset. Iza påminner mycket om vår Sotis, förutom att han har en liten vit fluga under hakan. Hoppas de fyrbenta börjar komma överens.

Tommy s.
Svar från pisces 2026-06-28 19:03

åh, sotis måste vara bland de allra, allra vanligaste namnen på svarta hankatter. 😄 min första katt som vuxen hette det; en stor, ståtlig, maffig kille som kom hit som omplacering (från min dåvarande sambos mammas ex). jättefint namn som jag tycker mycket om, trots att jag tror det är väldigt vanligt.

och ja, de kommer att bli kompisar, så småningom. inte på en gång - såklart. det är nästan tur i oturen att det är varmt, så att min hund är lite extra trött pga det. i slutänden kommer de att bli bästisar, det är jag övertygad om. 🙏
Lena Holm 2026-06-28 19:11
Vilken underbar liten svart pälsboll och när jag läste din kommentar till Peter är det ju uppenbart att hon kommer att hitta sin plats och komma till rätta hos er. Vilken kaxig liten dam som traskat runt så med en stor hund flåsande "i nacken". Det ska bli kul att få höra mer om hur det går, för jag förväntar mej en och annan uppdatering :-)
Hälsningar Lena
Svar från pisces 2026-06-28 19:28

klart det kommer uppdateringar. nu har ni ju fått se lilla damen, klart ni måste få höra och se hur det går. just nu hoppas jag bara att hon vågar sig fram åtminstone innan i morgon, för redan 08.15 i morrn bitti har vi tid hos veterinär för besiktning, vaccination och chip-märkning. jag vill helst slippa kräla omkring på golven och leta efter henne. 😅

håll tummarna för att jag hittar henne, när vi väl ska iväg. 😂
Tovok 2026-06-28 21:56
Vad roligt med en kattunge! Va fin hon e´! (dör sötdöden litegrann!) :) Det ska nog bli bra det där om hon vågar visa lite attityd mot hunden redan, de kommer säkert att bli bra kompisar! Grattis! /Tommy.
Svar från pisces 2026-06-28 22:31

hon är bedrövligt söt, den lilla. 🤗 och ja, de kommer att bli jättebra kompisar när hon har kommit över chocken. det kanske tar nån dag eller möjligtvis två innan hon börjar fatta vad som har hänt, men snart kommer hon nog att terrorisera hela mitt hem med sina kattunge-bus. 😅