iakttagelser

jag närmar mig med sniglars myrsteg ett "efter-stressen-stadie", vilket är högst efterlängtat. igår gjorde jag mig av med ett stressmoment, och i morgon blir jag av med det andra. därefter tror jag att det är klart, allt som ska göras, och jag kan ägna mig åt att vila och återhämta mig efter nästan tre månaders konstant stress. 

ni anar inte vad skönt det ska bli. jag är så slut att jag knappt vet vad jag heter. skrev ett långt inlägg på fb natten till igår och beskrev hur jävla skitdrygt det är att vara så stress-skadad att det krävs i princip ingenting alls för att både kropp och skalle ska slå knut på sig själva och vägra samarbeta på ens det minsta lilla vis. det är extremt irriterande, frustrerande och ut-tröttande. 

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden idag. vi gick inte skitlångt, men det tog lång tid. dels för att jag fotograferade, dels för att han hittade en fotboll som blev hans, som han fipplade runt med hela vägen hem. tur att vi är lättroade, både han och jag. :D 

när jag tömde ur kameran funderade jag på om det skulle vara nåt att titta på. det är inte mycket, inte är det spännande heller. men så beslöt jag mig för att det får vara iakttagelser - inget mer, inget mindre. ibland får det räcka, man måste inte producera mästerverk varje dag.

en sak som slog mig när jag laddade upp bilderna till bloggen var - den här intressanta frågan om sanning, om vi kan tolka fotografi som sanning, och ur det perspektivet, hur viktigt det blir att utbilda sig i åtminstone grundläggande bildanalys. 

nu finns det ju många sätt att avnjuta fotografi. man måste ju inte nödvändigtvis eftersöka SANNINGEN - för hur ska vi kunna göra det? 

följande tanke blev; nu när porträttkursen är slut kommer jag att ha både tid och energi att skriva en del i sommar (förutsatt att det inte blir skitvarmt kombinerat med pollen, för då ger min hjärna upp igen). jag har ett helt gäng skrivprojekt som jag både vill och behöver engagera mig i, och jag kanske skulle göra ett ryck, få arslet ur, så att jag kan känna att jag åstadkommit åtminstone nånting under en period där jag vanligtvis bara sitter av tiden.

men det här med sanning.. åtminstone för mig så är ju det nånting som beror väldigt mycket på syftet med en bild. när det gäller mina egna, t ex, så är ju SANNINGEN rätt ointressant. må så vara att de är utsnitt ur verkligheten, men vilken sanning kräver en betraktare att utläsa ur det jag ägnar mig åt?

och samtidigt, på ett sätt, så kan det ju vara intressant att veta att bilderna som kommer här under, inte är fotograferade i en skog. motivet är en stubbe på ett hörn av en gräsmatta utanför ett 6-våningshus i ett område strax bredvid där jag bor. allt är inte vad man tror att det är. 

ok då. den här kom visst emellan, innan stubben. :D

här har vi stubben; ett nedtaget träd. det är otroligt vackert, sådär som jag brukar tycka om trädrötter, nedhuggna träd och liknande.

och det här är ungefär så engagerad jag orkar vara idag. nu ska jag ägna resten av kvällen åt att inte stressa, så att jag lyckas ta mig iväg i morgon, så att jag därefter - äntligen, kan slappna av och släppa stressen. 

wish me luck.

Bjarne 2025-05-29 09:16

The best of luck! Hoppas du kan släppa stressen nu. Det är inte bra att ha det så i längden.

Som vanligt toppenbra bilder och jag som gillar former och geometri hittar mycket spännande och lockande här. Jo, jag gillar ju stenar, stubbar och sån't också. Staketbilderna i början är toppen också.

Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2025-05-29 19:32

nej, det är verkligen inte bra att leva under konstant stress. men när man är så stress-skadad som jag är, är det svårt att undvika vid sådant som vanligt folk skulle kalla semester. jag lever EXTREMT långsamt i vanliga fall, men nu under våren har det blivit lite mer än jag egentligen kan hantera på ett vettigt sätt.

men. nu är det klart, och jag kan slappna av igen. :) det kommer att ta en stund eller två att återhämta mig, men såhär i efterhand var det värt det.

stenar, stubbar och sånt ÄR jävligt trevligt. jag gillar ju också sånt. ^^

Poromaa 2025-05-30 13:27

Sanning — i sanning intressant när det handlar om fotografi. I min värld handlar sanningen om att vara sann mot sig själv, mot ens ambitioner med ett fotografi, eller sitt sätt att fotografera och sitt sätt att se uppleva och sedan omvandla detta seende till bild.

Objektivitet tror jag inte egentligen existerar, alltså objektiv sanning när det gäller bilder. Jag vet att en dokumentärfotograf inte alls skulle hålla med mig, och att mitt resonemang nog kan tyckas vara kontroversiellt för vissa utövare, men jag menar att även ett så kallat dokumentärt fotografi faktiskt är sett genom en fotografs idé och inställning till det hen sett, eller kanske till och med vad uppdragsgivaren vill att hen skall se, och därför kommer det i någon bemärkelse att bli en version av sanningen. Visst vi jobbar med verkligheten som fotografer, som du skriver, men bilderna vi producerar kommer alltid att vara tvådimensionella, platta illusioner av den tredimensionella verklighet som omger oss.

Så sanning i någon slags objektiv bemärkelse är rätt ointressant, i alla fall för mig, däremot att vara sann mot sig själv är centralt. Och det är ju du i sanning…😊

Fina bilder för övrigt, och jag hoppas att stressen mattas av och du får lugn och ro igen.
/Samuel

Svar från pisces 2025-05-30 18:06

ja, men visst är det intressant? och så STORT!!! det är ju något som kan diskuteras i oändlighet, utan att bli mycket klokare.

jag tror inte heller på objektivitet - jag tror inte att det är möjligt. visst kan det finnas någon slags Sanning, out there, men som människor tror jag inte att vi är kapabla att se/uppfatta/förstå mer än aspekter av den Sanningen. i min värld är det fullständigt omöjligt att INTE färgas av den man är, det man har varit med om under sitt liv fram till nu, det man lärt sig, den kultur man lever i, vilken världsbild man har - osv, i all oändlighet.

jag har faktiskt planer på att, så småningom, skriva en bok om sanning i förhållande till fotografi. är det möjligt att påstå att ett fotografi visar sanning? för mig är den sortens sanning delad i mängder med lager, precis som du säger.

och jo, vars. nu har det gått ett par dagar, och även om jag fortfarande är trött så börjar det så sakteliga ge med sig. jag gissar att det kommer att ta nån vecka till, men sen borde det rimligen vara hyfsat ok igen.