objektivtest

ni vet, det här jag ständigt gnäller på - att objektivet jag använder inte beter sig vettigt när det gäller skärpan. jag har svårt att avgöra om det är autofokusen, att objektivet faktiskt HAR svårt att ställa in skärpa, om jag själv ser så illa att jag inte får ordentlig skärpa, eller vad det nu kan vara. 

så jag bestämde mig för att byta objektiv idag, bara för att se hur skärpan ser ut med mitt korta objektiv.

bilden ovan och bilden under är med mitt långa objektiv. resten är med det korta.

ovan: en nattfjäril satt som klistrad på tapeten, mitt i solljuset som får tapeten att se ut mer som en gardin. men tro mig, det är tapet. 😅

resten av bilderna har som enda syfte att visa hur skärpan ser ut - och eftersom det är ungefär ett år sen jag senast använde just det här objektivet, också hur sånt som skärpedjup ser ut. för att inte tala om; det vidvinkliga perspektivet som jag nu minns att jag inte riktigt gillar.

det händer nåt mer linjerna som jag inte gillar. det finns säkert nån som kan förklara exakt vad det är som händer, men helt ärligt - jag är rätt ointresserad av de tekniska detaljerna. 😂 jag ser att nåt händer som jag inte gillar; good enough for me. det är anledning nog att använda så lite som möjligt, trots att det andra objektivet är knepigt på sina egna vis.

det här är nog den enda bilden jag tycker att det verkligen finns en poäng med att använda det kortare objektivet; jag får med mer av taket, vilket är lite småkul. om det är tillräckligt kul för att användas oftare - ytterst tveksamt.

så länge det finns tistlar kvar att beundra, så får ni stå ut med att de dyker upp i mina blogginlägg. 🤗

när det gäller skärpan i det här objektivet så tror jag att den funkar hyfsat bra. bättre än i det andra, iaf. men det är fortfarande inte tillräckligt kul för att det ska kännas värt att fotografera med det här. 

sådär. då har ni sett dagens testbilder. i morgon ska jag iväg och fotografera en bekant, faktiskt. sannolikheten att jag kommer att visa dem här är dock av det mindre slaget. bilderna som ska tas kommer att ha starka inslag av bdsm, och det beror lite på hur min modell ställer sig till att vara offentlig med sådana bilder. 

det återstår att se. 🙂

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

sommarromantik i överflöd

av någon anledning har jag blivit lite onödigt förtjust i just detta; vita blommor i överflöd, och ett visst mått av rörelseoskärpa. i mina ögon är det så sommarromantiskt gulligt att jag nästan går av på mitten, fast på ett bra sätt. det kommer en till lite längre ner i inlägget. 🤗

det är tur att mitt dygn ligger som det gör just nu, så att jag kan dra nytta av svalare temperaturer tidigt på morgonen, och att det är tillräckligt ljust för att fotografera då. tog med mig kameran på vinst och förlust när jag och hunden gick ut, runt sex i morse. vi går inga långa promenader öht just nu, men vid den här tiden på dygnet kan vi iaf gå längre än runt några hus på gatan.

det jag tittade mest efter just idag var faktiskt just - ljuset. vi gick en bit på en gåbana mellan två skogspartier, och solen strilade ner mellan träden rätt fint på sina ställen. jag lyckades inte alltid, tyckte jag själv - och bilderna jag visar här är nästan inte en enda med ett sådant ljus. så kan det gå.

något annat jag försökte roa mig med, trött och groggy som jag är ganska konstant, även nattetid just nu, var att försöka hitta andra sätt att fotografera än såsom jag brukar. 

vi kan väl bara konstatera att det blev ett stort, fläskigt FAIL på just den. 😂 tydligen så ser jag som jag gör, hur mycket jag än försöker på något annat sätt. det är på gott och ont, kan jag tycka. det blir ju lätt så att man fastnar och stagnerar i sin egen världsbild. 

är det nån mer än jag som kan känna så ibland?

oavsett vilket så.. äsch, vet ni vad? jag är tamejtusan trött och groggy nu också. solen har precis börjar lysa på min balkong, där den kommer att trycka resten av dagen och kvällen. det börjar bli varmt (obekvämt varmt, alltså) i mitt vardagsrum, och hjärnan börjar koka över igen.

jag skiter i att skriva mer. här har ni några till bilder från dagens korta morgonäventyr. jag gillar flera av dem, och nån enstaka mer än de andra. 

enjoy. 📷🙏🏻 och rinn för all del inte bort i det här jävla pissvädret. 🥵

gott och blandat

jag har inte motionerat min kamera sen jag var ute på summer meet för snart två veckor sen. värmen och luftfuktigheten gör sitt till - jag mår verkligen inte bra i det här vädret, inte hunden heller. det gör att våra promenader är kraftigt begränsade i längd, plus att hela jag blir extremt ointresserad och oengagerad när det gäller det mesta. 

men i morse när vi skulle ut (och med i morse menar jag nånstans mellan 4 - 4.30) så tog jag faktiskt med mig kameran. jag tänkte att det kunde vara bra att inte bli helt förslappad, och faktiskt så var det relativt "kallt", särskilt nordanvinden, så hjärnan följde med, om än seg och allmänt groggy. 

motiven idag är kanske inte så jättespännande, men det var kul. jag tog också med mig min rycka-på-axlarna-attityd, som går ut på tanken - tja, who knows, det kanske funkade! jag gillar den tanken. det blir inte så mycket prestige och prestation då, utan betydligt mer avslappnat för ens egen del. 

jag fortsätter mitt experimenterande med slutartider och oskärpa, vilket faktiskt är himla kul. allt blir verkligen inte bra - det ni får se här är de bilder jag tycker funkar, men det är många som inte alls blir bra. :D 

i övrigt fick jag spader för nån vecka sen, och bestämde mig för att club passionista skulle få flytta hemifrån. med det menar jag att jag investerade i en egen domän för den lilla verksamheten, och så har jag byggt upp en helt egen hemsida för det. vet inte hur många av er som har egna bloggar/hemsidor och använder wordpress, men jag gör det på alla mina hemsidor (har en drös). administrationen blev plottrig och dryg, och till slut smällde jag av.

det här kommer att bli SÅ mycket bättre. den är också öppen för registrering, så känner man sig sugen på att vara med är det bara att hänga på. 

vilket för övrigt får mig att tänka på att jag snart måste börja pillet med att uppdatera förra höstens kursmaterial till kommande kurs. tja, förutsatt att det blir en kurs - det vet jag inte än. men jag hoppas det - det är så kul att hålla kurser, så det vore skitkul.

till min stora glädje har jag numer en betydligt större (och nyare!) bildbank att hämta bilder från, så att jag kan illustrera innehållet. 

jag skulle vilja skriva mer, men alltså - jag är SÅ jävla trött och groggy i skallen. ni får helt enkelt nöja er med lite mer eyecandy, så får jag skriva mer och vettigare en annan dag.

ett enda träd (rookie mistakes)

bilderna i det här inlägget är fotograferade av samma träd. ett endaste träd, och nedhugget är det inte särskilt högt (kanske 1,5 meter över backen). jag måste erkänna att jag känner mig lite fånigt nöjd med dagens bildskörd, som skedde på en alldeles för varm, kort hundpromenad för några timmar sedan. det hade dock redan hunnit bli rejält varmt, och både jag och hunden är värmeintoleranta, såååå... 

det här trädet står längs en av våra promenadsträckor, och jag har med all största sannolikhet fotograferat det tidigare. men det stod där och var fint, så både trädet och hunden fick leva med att vi stod där en stund.

jag tänker på det ibland, det här med hur man fotograferar som newbie, och när man fotograferat under en längre tid. nu är det ju länge sen, men jag vill minnas att min fotolärare när jag gick min grundläggande fotoutbildning, gav oss uppgiften att fotografera EN sak, men från olika håll, olika perspektiv osv. om inte annat är det en uppgift jag själv gärna använder mig av, om jag ska lära ut.

jag tycker att det är en uppgift som har rätt många fördelar. dels får man träna på att gå nära, så att man fotograferar det som är intressant utan att ta med halva världen runtomkring. dels hjälper det en att lära sig att man ibland kan tjäna på att ta ett steg åt ena eller andra hållet, kanske backa ett halvt steg - eller kliva fram ett par centimeter. 

i min erfarenhet är det ett vanligt rookie mistake, just detta. man tar antingen EN bild på sitt motiv, från ett håll, eller så tar man många, fortfarande från samma håll. man tänker inte på att det går att röra sig runtomkring, och man har inte tränat ögat på att SE. 

för att inte tala om att man får träna sig på att SE. att hitta olika bilder i ett och samma motiv kan vara lite klurigt, men det kan också vara väldigt spännande. ibland, om jag hittar något jag vill fotografera, kan jag få stå en stund innan jag hittar rätt. vissa gånger kan det till och med bli så att jag går därifrån utan, bara för att jag just den gången inte hittade rätt. det känns i hela kroppen när bilden sitter som en smäck i sökaren. jag ser det redan innan jag lyft kameran, och då känns det som att jag "satt mig" i bilden.

så även om det blev en kort promenad med hunden på tidiga förmiddagen, så är jag ändå rätt nöjd. trodde inte det skulle bli något idag, trots att jag tog med kameran. men - där stod det och väntade, och jag fick en hel rad kul bilder på en och samma plats. 

nästa promenad blir ännu kortare, för då kommer det att vara skitvarmt ute, sådär på riktigt. jag erkänner glatt och villigt att jag är glad att värmen inte håller i sig så länge. det är mest bara plågsamt, både för mig och mina djur.

men; det här inlägget är inte till för att gnälla på sommarvärme, utan för att berätta att jag hittade några bilder trots att jag inte trodde att jag skulle. :)