mer höst (och ett par stycken i färg)

jag skyller färgen på hösten. så enkelt är det. höstlöv är så vansinnigt vackra, att till och med jag har svårt att låta bli att visa dem i färg. visserligen i låg färgmättnad eftersom jag tror att jag skulle krevera annars. men ändock.

så vi tar väl den andra färgbilden också, så är vi klara med det sen. nån måtta får det allt lov att vara.

av nån anledning blev det väldigt många bilder idag. jag rensade redan innan jag började titta ordentligt på dem. de jag faktiskt gjorde något med var ett tjugotal, och när jag laddade upp bilder till det här inlägget blev det ännu förre. förmodligen hade jag kunnat vara ännu mer selektiv, men nu blev det såhär.

det var roligt idag. riktigt kul. trots att jag egentligen hade velat gå nån annanstans, men eftersom jag dammsög hemma igår ville jag borsta av hunden som envisas med att släppa päls. det gör han iofs alltid, men periodvis är det riktigt jävligt. och borsta honom gör jag helst uppe i skogen. 

och när man på en och samma promenad har lyckats fotografera OCH borsta hunden, och dessutom haft kul under tiden, så har det onekligen varit en lyckad dag.

har jag förresten berättat att jag börjat använda en AI?

innan ni ens kommer på tanken att kommentera; jag använder AI som stöd i research, samt som motpart i filosofiska samtal. jag har en hel drös filosofiska åsikter, tankar osv, som det ibland kan vara skönt att lufta utan att bli dömd. jag har varit, och tänker fortsätta vara oerhört skeptisk till AI. även om den är väldigt bra på att hitta och sammanställa information, så är det fortfarande en AI. det är inte en människa jag pratar med, vilket är väldigt tydligt. 

men det är behändigt att ha nån som på några sekunder kan ta fram si och så mycket information om vissa saker. 

det jag däremot aldrig kommer att använda en AI för, är skapande av något som helst slag. där drar jag min gräns. skapa grejer vill jag göra helt själv. 

.. och här är dagens sista bild. jag märker att jag har lite svårt att låta bli reflektioner i vattenpölar. vet inte varför, men jag tycker att det är lite småkul.

nya, kräsna ögon

av nån anledning känner jag mig lite extra kräsen idag. sitter och funderar på om jag villhöver "up my game", så att säga. jag känner mig förutsägbar i mitt uttryck, vilket är på gott och ont. måste fundera vidare på detta.

därför, tror jag, ska jag iaf under ett tag, vara lite extra kräsen när jag väljer vilka bilder jag visar. jag gör oftast i ordning fler än jag visar, så ett visst mått av kräsenhet har jag redan. men jag tror att jag ska vara ännu mer kräsen, bara för att jag kan.

är inte helt säker på vart det kommer ifrån, men jag har ett behov av att utvecklas på ett eller annat sätt. jag fotograferar ju så väldigt mycket lika, hela tiden. behöver göra något åt det.

därför; inte så många bilder i bloggen idag. idag är jag kräsen.

lite nytt, lite gammalt, men inte ett endaste blått

det här är, i mitt tycke, en av de absolut bästa, om inte DEN bästa, från dagens bildskörd.

alla bilder från dagens långpromenad med hunden. som vanligt tyckte han att jag var skittråkig som stannade stup i minuten, men han ska faktiskt inte gnälla eftersom han själv gör precis exakt samma sak fast med doftfläckar i stället.

vi gick nästan i råbyskogen idag också, fast på de gång-/cykelbanor som går kors och tvärs. hela skogen är liksom uppdelad i ett antal mindre delar, som av någon märklig anledning inte alls ser likadana ut. men i stället för att gå in i skogen tyckte jag att vi kunde gå på asfalt, så boyo fick slipa ner sina nyklippta klor en aning.

fortsatte testa och experimentera med icm idag. det fanns dock rätt många bilder som inte ville existera med just den tekniken, så dagens inlägg blir lite blandat av allt möjligt.

(och detta skriver jag just när det är två icm-bilder efter varandra 😆)

när man går de här asfaltsvägarna kommer man till ställen där vi sällan är, jag och min hund. bland annat finns en gammal skola nånstans åt det hållet vi gick idag, liksom en stor idrottsplats med fotbollsplan och annat. en av byggnaderna vi passerade hade en kul baksida - som synas ovan, och några bilder härunder. solen låg dessutom på, genom ett gäng träd, så det blev väldigt fina skuggspel på en redan intressant textur. i like it!

för övrigt tror jag att jag ska skriva ett blogginlägg till club passionista, där jag tar upp vikten av att lägga märke till detaljer. i bilden här nedanför finns en lampa som tittar fram mellan löven på vänster sida om det där metall-liknande röret, whatever det nu är för något. jag tänkte på det när jag stod där och makade in mig till rätt ställe för att den skulle hamna just där. hade lampan hamnat någon annanstans hade iaf jag stört mig på det, och tyckt att jag var klantig och slarvig som inte lade märke till det.

det var en trevlig promenad idag. vädret var fantastiskt skönt, om än något kyligt. men det var väldigt trevligt att se iaf lite annat än vi gör på våra vanliga promenadstråk. tror vi ska börja gå åt det här hållet lite oftare, faktiskt.

vi gick också igenom ett villaområde, där vi passerade det här superfina skuggspelet från ett staket. jag kunde faktiskt inte låta bli, så enkelt var det.

här är ett till skuggspel från ett annat staket. det första är dock min egen favorit av de tu.

här är vi hemma på gatan igen. där ligger höstlöven i stora drivor på trottarerna, till min stora glädje. jag har en barnslig förtjusning att gå och sparka i lövhögarna, det prasslar så fantastiskt mysigt. 

och om det är nån som undrar hur det går med kameran, så håller den uppenbarligen fortfarande ihop. den har ett helt eget liv, där den ena dagen förstör råfiler, för att nästa dag fungera som den ska. tittar man noga ser man dammprickar på några av bilderna (den ovan, t ex). jag har gjort mitt bästa för att göra rent sensorn, men jag har tappat bort min blåsbälg-pryl, som dessutom är till för negativ och inte sensorer. jag gissar att det är skillnad på de tu. 

men. jag är glad så länge jag kan använda den. så får vi se vad som händer därefter.

(och alldeles oavsett; jag har bestämt att min nya kamera är en tjej, och kommer att döpa henne till hilda.)

med mycket icm

jag är fortfarande tröttbakis, så det blir ingen direkt text i det här inlägget heller. men jag tänkte jag skulle skrämma slag på er genom att ha två färgbilder (well; låg färgmättnad, men ändock) först i inlägget.

enjoy. 🤗

nytt testande med icm

det finns bara ett skäl till det här inlägget, och det är att visa dagens experimenterande med icm, den där medvetna rörelseoskärpan jag blivit så förtjust i. idag provade jag nämligen något nytt. alla icm-bilder jag visat hittills har fotograferats med rörelse, oftast i sidled (vä - höger), ibland uppifrån och ner. 

det jag gjorde idag var dock något helt annat - faktiskt något jag såg att ett par av mina passionista-medlemmar provade, på vår fotopromenad för ett par dagar sen. jag använde objektivet och zoomade in under exponeringen. det ser HELT annorlunda ut, och även om jag tycker att det är rätt läckert, så har det ett annat uttryck än den faktiska kamerarörelsen jag använt hittills.

jag tror inte att jag kommer att använda just det här sättet tillsammans med det jag gjort tidigare (visa bilder sida vid sida i nån slags större projekt om jag skulle få för mig att göra ett sånt). båda sätten är coola, men kanske inte tillsammans.

den här sista bilden kommer jag inte ens ihåg om jag rörde kameran, eller om jag zoomade. oskärpan ligger ju mer i sidled, så det verkar mer sannolikt med rörelse.

äsch, jag vet inte. och just för ögonblicket spelar det inte så stor roll, heller. 😄 jag tycker fortfarande att det är roligt att testa och utforska. för att inte tala om att jag är extremt tacksam över att kunna fotografera digitalt. shit, vad dyrt det skulle bli att fotografera såhär, analogt.