om roland barthes
jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för ett par timmar sen. hade nån slags plan, som genast ändrades när vi kom ut. det slutade med att vi gick en sväng runt kvarteret, och jag tänkte att ser jag nån bild som vill bli plockad, så gör jag det. annars låter jag bli.
det föll sig så att jag valde att till största delen fotografera sådant som är likadant. alltså; typ, mönster. på ett eller annat vis, iaf.
men - jag tänkte att jag skulle skriva om roland barthes, så ni får se bilderna som orelaterad illustration till det. :D
nu har jag läst ut de två böcker jag har av barthes - camera lucida, och bildens retorik. jag har läst camera lucida förut, men det är så orimligt länge sen att det var läge att friska upp minnet lite.
min spontana tanke är - herregud, vad tråkig han är.
jag tycker att camera lucida är bättre än bildens retorik, men det spelar ingen roll - båda böckerna är tråkiga i vilket fall. det märks oerhört tydligt att han egentligen är lingvist. min kopia av camera lucida är på engelska. jag har ett rätt stort och bra ordförråd på engelska (jag läser mycket på engelska, ser serier och filmer på engelska, lyssnar nästan uteslutande på musik med engelsk text osv), men SHIT pommes frites, vilka ord det finns med. och bildens retorik ska vi inte ens prata om - min bok är på svenska, och det är vansinnigt många ord jag ALDRIG har hört, i hela mitt liv.
med tanke på hur vi bombarderas av fotografi numer, framför allt i media och sociala medier, är det lätt (även för oss som fotograferar, tror jag) att tänka att fotografi är lika gammalt som alla andra konstformer, men så är det ju faktiskt inte. det är inte ens 200 år sedan det första fotografiet någonsin, skapades. mycket vatten har visserligen runnit under broarna sedan dess, men som konstform är fotografi fortfarande rätt ung.
och jag tänker att även om roland barthes levde, verkade och skrev under ett århundrade som de flesta som finns här på fotosidan har upplevt, så har fotografiet som fenomen, som uttryck osv, ändå förändrats en hel del.
från mitt perspektiv, som är född bara några år innan barthes dog. känns hans grepp om bildanalys ganska naivt. jag tror inte att det var det - då, men nu, nästan 50 år senare, känns hans grepp om bildanalysen rätt tom. åtminstone för mig. man behöver inte göra en psykoanalys på ett fotografi, men för mig är det viktigt med annat, än det som barthes skriver om.
en del saker köper jag - men endast som ett första steg in i en analys. och jag tycker att det åtminstone på vissa sätt kan jämföras med panofskys tankar om ikonologi (igenkänning i ett konstverk man betraktar), men likt panofsky verkar det inte komma så jättemycket längre än så. hans studium känns mest som att svara på frågan "gillar jag det här eller ej", och punktum verkar inte vara mer än något i det fotografi man betraktar som sticker ut och retar ögat på den person som tittar. (studium och punktum).
sen tycker jag också att barthes är alldeles otroligt omständig i sina texter. han tar enormt lång tid på sig att nå nån slags poäng, vilket gör att jag har svårt att ta mig vidare i texten - jag tröttnar, helt enkelt.
nu läser jag ju vidare ändå, men det skall erkännas att delar av texterna har jag mest skummat igenom.
det finns lite andra olika saker jag reagerar på, men min misstanke är att det beror på just det faktum att roland barthes levde under en annan tid än jag, och fotografiet då var inte samma sak som det är nu.
barthes verkar, rent generellt, vara av åsikten att ett fotografi på något sätt skulle vara.. well, diskussionerna han för är långrandiga, men han verkar söka efter någon slags sanning i fotografiet, och ha åsikten att alla fotografier på något sätt är samma sak (fast ändå inte, eftersom han tar upp hur han söker essensen av sin döda mamma i gamla fotografier, men även pornografiskt fotografi).
jag tror inte att barthes och hans metoder är någonting jag kommer att använda mig av själv, och inte heller något jag kommer att anstränga mig särdeles för att föra vidare. jag är visserligen glad att jag har böckerna, och nu dessutom har läst dem - men eftersom jag själv har ett annat förhållningssätt till, och närmar mig fotografi - både som fotograf och teoretiker, så känner jag inte nödvändigtvis att barthes har så mycket att tillföra, rent praktiskt.
jag valde att läsa de här böckerna nu (jag har andra böcker att läsa också), eftersom jag planerar att skriva ihop nån slags skrift till mina passionista-medlemmar om just bildanalys. jag har åtminstone 3 - 4 böcker till att trycka i mig. john berger är med på den listan, liksom james elkins. jag har också ett par till nya böcker, där jag inte kommer ihåg vad författarna heter (och är för lat för att vända mig om och kolla), som ska läsas.
dock; eftersom mina medlemmar är rätt så novis inom fotografi rent generellt, så kommer det inte att bli en skrift som behandlar fototeori ur något akademiskt perspektiv. jag funderar på om jag ska ta upp några författare (glömde att jag kanske måste läsa om ett par böcker av susan sontag också), men sedan lämna det för att ägna mig åt hur en fotograf analyserar andra fotografers bilder, för att lära sig språket, och framför allt, utveckla sitt eget fotograferande.
och då handlar det ju mer om fototeknik, val man gör som fotograf när man står där med kameran, komposition, ljus, korn, färg vs svartvitt, osv.
jag vet inte om medlemmarna kommer att vara intresserade av det här. :D jag menar; bildanalys låter ju lite småtråkigt. men jag hoppas att de intresserar sig för det, iaf litegrand. jag tror att de flesta av dem skulle tjäna på att lära sig åtminstone nån slags grundläggande kunskap om det. språket, framför allt - det är ju alltid kul att kunna prata om fotografi med andra intresserade, och förstå vad de menar när de kläcker ur sig diverse fototermer på löpande band.
och med det sagt har jag inte så mycket mer att säga om roland barthes eller bildanalys just för ögonblicket. de här sista bilderna tog jag på väg upp genom trapphuset, när vi kom in. solen ligger på den sidan, från soluppgång och några timmar framåt. jag tänker ibland att jag ska fotografera där, men glömmer det alltid.
och här kommer dagens sista. mycket nytta och nöje - hoppas du inte dog av tristess, av att läsa om roland barthes. :)
















små mystiska smycken
förföriskt vackra just i sin enkelhet
Barthes noveller om myter, intressant
jag läser aldrig om fotografi, jag tänker mer på att det som kommer ur kameran är det som representerade mig när bilden skapades - därför kul att se på som en slags fönster bakåt, ibland, ofta faktiskt, ger bilden en insikt i något - plötsligt förstår jag något - ett livssammanhang, en händelse
andras bilder ser jag på med öppenhet för innehållet
vilket kan förorsaka ilska hos fotografen,
tyvärr råder en tung spärr vid analys av bilden utifrån det innehållsmässiga, lättkränktheten väcks snabbt och blir ilska
diskussioner uteblir, tyvärr
Susan Sontag, säger du .......
"fotografier snarare begränsar vår uppfattning av verkligheten än lär oss något om den" säger hon
vid masskonsumtion, trendfixering är risken stor stor jag
för att inte tala om i politiska, religiösa diktaturer som manipulatativt missbruk
allt handlar om ens eget intellekt och psyke
teknisk kunnighet
begåvning, uttrycksfrihet, självständighet
och
syfte, menar jag
både som fotograf och betraktare
filosofin, psykologin
tekniskt kunnande oavsett syfte
skapar bilden
/inger
idag nöjer jag mig med att hålla med dig om att - åtminstone för mig, handlar mycket om filosofi, psykologi osv, när man (jag) fotograferar. jag tror verkligen inte att det är så för alla, men för mig är det viktigt.
tack för att du kommenterar - fortsätt gärna med det, jag uppskattar det jättemycket! 🙏🏻
Diane Arbus Dianes eget tänk ” Den ”mystiska” processen inom fotografi – lite som psykoanalys – skulle kunna synliggöra detta ”gap mellan avsikt och effekt”. Precis som våra ord betyder mer än vi säger, exponerar vår bild mer än vi medvetet avslöjar.
-
gapet mellan avsikt och effekt
för länge sedan var jag med på några classes med Annie Liebowitch
hon ar kommit fram till det enkla, spontana inom sig själv som varande bildens gestalt
teknisk erfarenhet, kunskap - en sak
men du, skapar bilden som ditt eget avtryck
tråkigt att det finns en sådan stor rädsla, feghet för det
men det finns en del här på FS som visar sitt avtryck
det är livselixiren här
bra att du kom tillbaka
jag var dötrött på alla perfekta vykortsbilder
nu har fler vaknat
så det jag vill säga är egentligen
1. var bekväm med din kamera
2. i redigering finns det fantastiska verktyg som hjälper dig att hitta ditt personliga uttryck - testa, kill your darlings, testa igen
3. vad vill du
vem är du
vad är ditt syfte
Jag måste erkänna att denne Roland Barthes har jag aldrig hört talas om, inte heller de andra du nämner. Jag läste naturligtvis konstvetenskap under min tid på Konstfack (ingick ju i kursen), men sedan dess har jag nog gjort allt vad jag kan för att försöka glömma. Det som stannar kvar får stanna i ryggmärgen, så att säga. Teori kring fotografi har jag dessutom hoppat över helt. Jag tror att jag vill förbli lite naivt okunnig, rent teoretiskt, just när det gäller fotografi för att kunna förhålla mig någorlunda fri inför mediet. Det betyder dock inte att jag är ointresserad av det tänkta, ej heller att jag skulle vara opåverkad, tvärtom. Hur mina kolleger, alltså andra fotografer tänker kring sina bilder (såsom till exempel du), är dessutom väldigt spännande och inspirerande, och jag har ju, på gott och ont, en svaghet för det intellektuella samtalet, men jag försöker samtidigt så långt det nu är möjligt att förhålla mig så fri jag kan i tanken när det gäller just foto.
Jag fattar dock att du behöver dyka ner i detta eftersom du tänkte skriva om ämnet och du kommer att hitta en form som passar målgruppen, det är jag helt säker på.
och du har inte missat jättemycket, gällande barthes. han var nog stor och häftig på sin tid, men som sagt var.. han känns något ytlig och naiv, numer, iaf för mig. och jag tror inte att man nödvändigtvis tjänar något på att läsa honom, om man inte är teoretiskt intresserad (vilket jag är).
att förbli icke-över-utbildad kan jag faktiskt relatera till. när jag började fotografera, sade jag till en kompis att jag ABSOLUT inte ville falla in i det på den tiden generella bildspråket som lärdes ut på de högre fotoutbildningarna. det är ett av de största skälen till att jag aldrig vidareutbildat mig. sen har jag ju använt teori och bildanalys för att utveckla mitt eget seende och bildspråk, så åtminstone på ett sätt så har jag klarat mig ifrån det bildseende/bildspråk som jag upplever att många högutbildade fotografer har antagit. 😅
och ja, jag känner ett behov av att uppgradera mina teoretiska kunskaper en aning, även om texten som ska skrivas inte nödvändigtvis kommer att vara fototeoretisk på den nivån. men jag vill ändå uppdatera mig, om inte annat för att veta vad jag har att jämföra med.
och jag tror verkligen att mina medlemmar kommer att tjäna på en sån text. både i det där att föra intellektuella samtalen omkring fotografi, och i att förhoppningsvis utveckla sitt eget fotograferande.
det återstår att se. JAG kommer iaf att ha kul under tiden. 🤗
/Affe
och den akademiska bildanalysen hamnar väl nånstans mitt emellan, tänker jag. fast där är det ju helt andra teorier och metoder som används, jämfört med hur en fotograf analyserar ett fotografi. iaf i min erfarenhet. min personliga åsikt om saken är att det känns väldigt lyxigt att ha båda sidor - att ha kunskap från en fotografs perspektiv, och att ha kunskap om teori/metod ur ett konstvetenskapligt perspektiv. det gör att en bildanalys blir bredare och djupare - tycker jag.
sen kan man såklart tycka helt annorlunda, vilket är HELT ok för min del. 🙏
Som jag blivit bortskämd med, så kommer du återigen med en massa bilder med former, geometrier, ljus och skugga m.m. som jag gillar. Favoriter? Svårt, kanske första med stenen och kedjan.
Hälsningar, Bjarne
och så trevligt av dig att känna dig bortskämd. 😅
och ja, jag gillar också den med kedjan. kedjor är ju SÅ coolt - så är det bara. 😎