lite nytt, lite gammalt, men inte ett endaste blått

det här är, i mitt tycke, en av de absolut bästa, om inte DEN bästa, från dagens bildskörd.

alla bilder från dagens långpromenad med hunden. som vanligt tyckte han att jag var skittråkig som stannade stup i minuten, men han ska faktiskt inte gnälla eftersom han själv gör precis exakt samma sak fast med doftfläckar i stället.

vi gick nästan i råbyskogen idag också, fast på de gång-/cykelbanor som går kors och tvärs. hela skogen är liksom uppdelad i ett antal mindre delar, som av någon märklig anledning inte alls ser likadana ut. men i stället för att gå in i skogen tyckte jag att vi kunde gå på asfalt, så boyo fick slipa ner sina nyklippta klor en aning.

fortsatte testa och experimentera med icm idag. det fanns dock rätt många bilder som inte ville existera med just den tekniken, så dagens inlägg blir lite blandat av allt möjligt.

(och detta skriver jag just när det är två icm-bilder efter varandra 😆)

när man går de här asfaltsvägarna kommer man till ställen där vi sällan är, jag och min hund. bland annat finns en gammal skola nånstans åt det hållet vi gick idag, liksom en stor idrottsplats med fotbollsplan och annat. en av byggnaderna vi passerade hade en kul baksida - som synas ovan, och några bilder härunder. solen låg dessutom på, genom ett gäng träd, så det blev väldigt fina skuggspel på en redan intressant textur. i like it!

för övrigt tror jag att jag ska skriva ett blogginlägg till club passionista, där jag tar upp vikten av att lägga märke till detaljer. i bilden här nedanför finns en lampa som tittar fram mellan löven på vänster sida om det där metall-liknande röret, whatever det nu är för något. jag tänkte på det när jag stod där och makade in mig till rätt ställe för att den skulle hamna just där. hade lampan hamnat någon annanstans hade iaf jag stört mig på det, och tyckt att jag var klantig och slarvig som inte lade märke till det.

det var en trevlig promenad idag. vädret var fantastiskt skönt, om än något kyligt. men det var väldigt trevligt att se iaf lite annat än vi gör på våra vanliga promenadstråk. tror vi ska börja gå åt det här hållet lite oftare, faktiskt.

vi gick också igenom ett villaområde, där vi passerade det här superfina skuggspelet från ett staket. jag kunde faktiskt inte låta bli, så enkelt var det.

här är ett till skuggspel från ett annat staket. det första är dock min egen favorit av de tu.

här är vi hemma på gatan igen. där ligger höstlöven i stora drivor på trottarerna, till min stora glädje. jag har en barnslig förtjusning att gå och sparka i lövhögarna, det prasslar så fantastiskt mysigt. 

och om det är nån som undrar hur det går med kameran, så håller den uppenbarligen fortfarande ihop. den har ett helt eget liv, där den ena dagen förstör råfiler, för att nästa dag fungera som den ska. tittar man noga ser man dammprickar på några av bilderna (den ovan, t ex). jag har gjort mitt bästa för att göra rent sensorn, men jag har tappat bort min blåsbälg-pryl, som dessutom är till för negativ och inte sensorer. jag gissar att det är skillnad på de tu. 

men. jag är glad så länge jag kan använda den. så får vi se vad som händer därefter.

(och alldeles oavsett; jag har bestämt att min nya kamera är en tjej, och kommer att döpa henne till hilda.)

med mycket icm

jag är fortfarande tröttbakis, så det blir ingen direkt text i det här inlägget heller. men jag tänkte jag skulle skrämma slag på er genom att ha två färgbilder (well; låg färgmättnad, men ändock) först i inlägget.

enjoy. 🤗

nytt testande med icm

det finns bara ett skäl till det här inlägget, och det är att visa dagens experimenterande med icm, den där medvetna rörelseoskärpan jag blivit så förtjust i. idag provade jag nämligen något nytt. alla icm-bilder jag visat hittills har fotograferats med rörelse, oftast i sidled (vä - höger), ibland uppifrån och ner. 

det jag gjorde idag var dock något helt annat - faktiskt något jag såg att ett par av mina passionista-medlemmar provade, på vår fotopromenad för ett par dagar sen. jag använde objektivet och zoomade in under exponeringen. det ser HELT annorlunda ut, och även om jag tycker att det är rätt läckert, så har det ett annat uttryck än den faktiska kamerarörelsen jag använt hittills.

jag tror inte att jag kommer att använda just det här sättet tillsammans med det jag gjort tidigare (visa bilder sida vid sida i nån slags större projekt om jag skulle få för mig att göra ett sånt). båda sätten är coola, men kanske inte tillsammans.

den här sista bilden kommer jag inte ens ihåg om jag rörde kameran, eller om jag zoomade. oskärpan ligger ju mer i sidled, så det verkar mer sannolikt med rörelse.

äsch, jag vet inte. och just för ögonblicket spelar det inte så stor roll, heller. 😄 jag tycker fortfarande att det är roligt att testa och utforska. för att inte tala om att jag är extremt tacksam över att kunna fotografera digitalt. shit, vad dyrt det skulle bli att fotografera såhär, analogt. 

fortsatt testande/utvärderande

jag fortsätter mitt testande och utforskande av det här med medveten rörelseoskärpa (icm), och utvärderande, allt eftersom. den här gången även ett testande av kameran, eftersom jag formaterade minneskortet igår. det gjorde tyvärr ingen skillnad för mina problem med korrupta råfiler, så jag ställde en fråga på FB och fick till snabbt svar att det troligen är just minneskortet som håller på att ge upp.

och med tanke på hur många råfiler som var trasiga idag (ca 40/80), så ligger det nog nånting i det. jag har således beställt ett nytt, för pengar jag tänkt använda till annat. men eftersom jag är i en fotointensiv period, behöver jag ha min dagliga fix av fotograferande, annars blir jag knäpp. nu tänker jag dock försöka låta bli att fotografera tills det nya minneskortet dimper ner i brevlådan. jag blir bara irriterad och frustrerad när jag sitter med bridge för sortering osv, när det tar en evighets evighet att ta bort alla trasiga filer.

när det gäller testandet och utvärderandet av icm, så tycker jag att det går framåt. allt blir verkligen inte skitbra - första bilden är till exempel lite för oskarp för min smak.  den här ovan, däremot, tycker jag är rätt trevlig. det kommer fler bilder längre ner, som jag känner mig oerhört förtjust i. 

det är onekligen intressant att allt eftersom ta sig längre och längre in i träsket med just icm. jag har upptäckt att jag är väldigt förtjust i det, och att jag tycker uttrycket är väldigt användbart till det jag så småningom tänker använda det till.

det blev inte BARA icm idag, om än mycket (även av det som blev kvar av råfilerna). nån enstaka skarp bild smög sig in. de här tistlarna är fotograferade i motljus, där solen var rejält skarp och jävlig. bilden är bättre än verkligheten var, just där och då. 😄

ytterligare en bild som är aningens, aningens för oskarp. tror jag. jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig. jag vet ju vad jag är ute efter, men har inte riktigt nått dit än. 

jag tror, eventuellt, att jag INTE tycker att små, tunna grenar såsom på bilden ovan, är det som funkar bäst med icm. det blir mest en oskarp geggamoja att titta på. inte ens en billig fylla, utan bara - oskarpt.

den här, däremot. den här är jag väldigt förtjust i själv, faktiskt. det blev precis lagom rörelseoskärpa, kontrast osv. 

är man stor får man vara snäll. iaf om man har ett tak att erbjuda.

den här ovanför är knepig. jag gillar motivet en hel del. dock kanske jag ska promenera förbi där igen, och ta om den här bilden på ett bättre sätt. det jag retar mig på en aning är att innehållet tar upp bildytan på ett sätt som jag inte helt gillar. jag måste ha blivit distraherad eller nåt, när jag stod där - eller så tänkte jag att det skulle bli på nåt sätt, som jag har glömt nu. 😅

ser ni förresten också alla de här små svarta prickarna, överallt?

jag vet faktiskt inte vad det är. antingen är det fåglar på väldigt långt avstånd, eller så är även de här bilderna trasiga så tillvida att det saknas pixlar. jag är dock inte tillräckligt tekniskt kunnig för att kunna avgöra det.

bortsett från prickarna, är jag väldigt förtjust även i den här (ovan).

den här bilden tillhör en av många, där jag tog minst två varianter - en oskarp, och en skarp. i det här fallet var dess tvilling trasig (som så många av de andra), och den som blev kvar verkar ha hamnat i ett visst mått av rörelseoskärpa. inte tillräckligt mycket för att jag skulle kalla det just rörelseoskärpa, men inte heller skarp nog att vara skarp. dock gillar jag tyngden på vänster sida, och hur bildytan vägs upp på höger sida.

och här har vi dagens sista bilder. det här är fotograferat på ett annat ställe än de järnvägsbilder jag visat förut, men det är på samma sträcka av järnvägen. jag måste ju erkänna att det är himla kul med såna här miljöer. om inte annat, så för att det är så annorlunda mot de detaljbilder jag brukar hitta uppe i skogen.

tröttbakis

igår fotograferade jag på bdsm-tema, som jag berättade (för ett tag sen) att jag skulle göra. det var väldigt roligt, och bilderna blev riktigt trevliga. men eftersom det nu är som det är, just med temat, och eftersom vissa tycker att det är jobbigt om/när någon utanför scenen känner igen dem, så behåller jag de här bilderna för mig själv. jag visar dem i sammanhang där det funkar, men det är av uppenbara skäl väldigt begränsat. 

i stället visar jag bilder från den längre hundpromenaden idag. jag fortsätter mitt undersökande av icm (som jag äntligen börjar lära mig ATT det heter, och vad det betyder 😅), och tycker att det är vansinnigt kul, faktiskt. allt blir inte bra - men det blir det ju inte annars heller, så vad tusan spelar det för roll!?

av någon anledning kändes det viktigt att fotografera vinklar - helst räta sådana. det kommer några såna bilder längre ner. jag tycker att den här typen av vinklar och ytor funkar bäst med en viss typ av motiv - byggnader, allra helst. för mig funkar det iaf bra att använda byggnader till just det. särskilt en viss typ av byggnad.

vill passa på att be om ursäkt för eventuell virrighet. jag sov bara 4 timmar mellan i onsdags och igår, och var vaken runt 20 timmar efter det - så jag är tröttbakis idag. kommer nog att vara det nån dag till, eller två/fler. det återstår att se.

det börjar ju, tack och lov, så sakteliga att bli höst, sådär på riktigt. rönnbären har kommit, och de gör sig bättre i svartvitt än man kanske tänker sig. än så länge har det inte hunnit bli så mycket färg, iaf inte här i västerås. det är min stora förhoppning att vi får en lång, vacker höst med massor av färg. jag må inte gilla färg i fotografi särskilt, men hösten är så vansinnigt vacker med sina intensiva färger.

men jag tror, just eftersom jag är så jäkla trött, att resterande bilder får stå för sig själva, utan vidare kommentarer.