rytterne kyrkoruiner, västerås

jag och hunden var ju iväg på äventyr ute i rytterne kyrkoruiner igår, för att fotografera cosplay (gårdagens inlägg). medan vi väntade på att mina modeller skulle byta om från mundana kläder till sina socplay outfits, roade jag mig lite på egen hand.

jag har inte så mycket att säga just idag, så ni får titta och njuta av bilderna utan kommentarer från min sida. 🙂

cosplay

cosplay. ett riktigt nördigt intresse, om det inte framgår av bilderna i det här inlägget. 😅 

cosplay är något man ägnar sig åt om/när man är ett superstort fan av något väldigt specifikt, ofta relaterat till rollspel, bordsspel, böcker/filmer/tv-serier med tema fantasy/sci-fi, eller liknande. cosplay innebär att man återskapar en outfit från en favoritkaraktär i.. well, whatever det nu är man fastnat för, i sitt nörderi. 😄

och jag säger nörderi, med the outmost respect. även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att ägna mig åt cosplay, så tycker jag att det kan vara väldigt häftigt.

det här är faktiskt mitt ex och hans sambo. vi har pratat om att göra det här i säkert 1½ år, men det är först nu det faktiskt blev av. jag är OTROLIGT glad att vi fick arslet ur, och gjorde det här. det var vansinnigt kul, om än extremt jobbigt med solen. vi höll oss i skuggan hela tiden, men ibland hamnade jag i solen - och jag är så ljuskänslig att jag inte ser ett endaste skit, trots mörkaste solglasögonen. 🤦‍♀️

det som var klurigt med dagens fotografering var framför allt att försöka ha koll på vilken sorts poseringar som funkar med den här karaktären. de berättade lite om den för mig, men med minne som en guldfisk av sånt som inte är intressant för mig personligen, har jag glömt det mesta. jag vet att det handlar om eld och magi, men det är ungefär det enda jag kommer ihåg. 😂

på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades få till det rätt bra. näh, nu ljuger jag. faktum är att jag är vansinnigt nöjd. exets sambo är väldigt ovan vid att bli fotograferad och tycker att det är jättesvårt att veta hur hon "ska se ut". och så kan det ju vara. en del har ju väldigt lätt att modella, medan det är lite svårare för andra. men som det lät på henne så var hon också väldigt nöjd med bilderna, och då blir jag ju såklart ännu mer nöjd.

boyo, hunden, kollapsade nästan på en gång när vi kom hem. han fick såklart följa med, eftersom jag tycker att han förtjänar lite äventyr, han med.

för att återvända och fortsätta kommentera det där med solen; shit, vad.. well, för det första - vad svårt det är att se ordentligt i ett ljus som studsar omkring och gör nåt jätteskumt med allt som är i skugga, och som, om jag behövde stå ute i solen, slog rätt in i objektivet så att exponeringen ser HUR jävla skum ut som helst. det gick att åtärda, men alltså... drygt av bara h*****e. och alldeles, alldeles för skarpt och ljust och äckligt för att ens låtsas fundera på att fotografera i direkt solljus.

USCH!!!

ja, och så det där med att vara ljuskänslig. trots att jag har de mörkaste solglasögonen från optikern, så gick jag ändå runt och kisade rätt rejält bakom dem. jag ser dock inte nåt i sökaren med dem på, så då skjuter jag ned dem på näsan. men då bländas jag av solen i stället, särskilt om den lyser in från sidan. 🤦‍♀️

ja, men ni hör ju hur gnällig jag låter. 😅

bortsett från ljuset, så har jag och boyo (och mina modeller, såklart) haft en riktigt, riktigt bra dag. det är alltid roligt att träffa dem, och jag gillar att fotografera annat än helt vanliga porträtt (även om det är roligt också, ibland).

sen kan jag ju bara konstatera att jag är oerhört tacksam för bra programvara för bildbehandlingen. jag använder uteslutande photoshop, och kan inte tänka mig att använda något annat. jag vet att många använder lightroom, och jag har testat - men jag gillar det inte, av nån skum, okänd anledning. photoshop rockar hårt, så är det. 🤗 älskar att det går att rädda knepiga exponeringar (som några stycken från idag), och att det går att göra så mycket, med så lite. 

.. och här är dagens sista bild!

nu ska jag dela bilder på några andra ställen, sen ska jag ta ut min hund, och sen ska jag.. antingen gå och sova, eller så ska jag göra nåt annat.

den som lever får se.

om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

varför man gör som man gör

idag när jag var ute med hunden traskade vi ner till lögarängen, som inte ligger jättelångt härifrån. eller, EGENTLIGEN gör det inte det - men när man har trasiga fötter på det viset jag har, så kan det vissa gånger kännas jävligt långt. så var det idag, och jag har suttit och vilat fötterna i flera timmar sen vi kom hem.

nog om det.

på promenaden så gick jag och funderade litegrand på varför jag väljer att fotografera vissa saker. minns, från fotokursen för ett år sen, när en deltagare tyckte det kändes tradigt att fotografera löv och annat, för vad skulle hen med det till. typ.

och näh, det kan man ju undra. 

själv tycker jag dock att det finns många svar på den frågan. dels är löv och andra, små detaljer, oerhört behändiga att träna vissa saker på. går man en kurs för mig får man ju t ex lära sig att se geometriska former, riktningar och annat. det är rätt smidigt att träna på små saker, och därefter gå över till större och större prylar/situationer. 

för min egen del.. det tänkte jag också på när jag gick där. faktiskt så är det flera här på fotosidan som kommenterat just att jag väljer rätt trista motiv, men att det blir så fint i vilket fall.

och det är lite av poängen med det, för mig. det finns så många som fotograferar superläckra miljöer, och bilderna blir jättefina. men det är inte så svårt att ta fina bilder på läckra miljöer, det ger sig själv, mer eller mindre. 

jag gillar det där med att hitta det vackra i det alldagliga, ibland till och med fula. det tilltalar mig oerhört. skönheten i det kan bestå av många saker. det kan vara ett väldigt vackert ljus på ett material som de flesta kanske inte tycker är skitsnyggt (typ; betong, rostig plåt eller liknande). det kan vara, som på två bilder härunder, mönster i en bräda eller löv/annat som ligger på backen och i sig skapar en trevlig balans/komposition.

sen finns det ju sånt jag antingen vet redan innan jag går hemifrån att om jag gör si eller så på den specifika platsen, så kommer det att bli en bra bild. så var fallet med bilden nedan - jag visste redan innan att jag ville gå dit och ta en sån här bild. har ett par till alternativ, men det här är den jag gillade bäst.

bilden härunder är väldigt vanlig bland västeråsare. på ungefär samma sätt som att troligtvis varenda kotte som bor i västerås vid ett eller annat tillfälle har tagit en bild av svartån där den går rätt genom stan. ALLA tar den, och ALLA bilder ser mer eller mindre likadana ut. 

men jag kunde inte riktigt låta bli idag, faktiskt. jag brukar undvika det just därför, men idag gick det inte. 😅

ett annat mål med dagens promenad var att fotografera vatten. i brist på elbafärjan som slutade gå för i år, för flera veckor sen, får man nöja sig med att gå längs vattenkanten och försöka få till nåt kul. det blev många bilder, och tror att över hälften av dem åkte raka vägen ner i skräpkorgen när jag gick igenom bildskörden från idag. men några blev helt ok. jag har ju en liten plan med bland annat vattenbilder, så jag försöker ta tillfällena i akt när de dyker upp. tror inte att jag kommer att använda några jag tar just nu, men övning ger färdighet...

och här ska ni få se en kraftigt dämpad FÄRGmättnad - det tillhör ju inte vanligheterna, så passa på och njut om det är så att ni gillar den. 😄 för min del handlade det mest om att jag gillade hur den högra trädtoppen sträcker sig mot den andra på vänsterkanten. 

här har vi ju ett sånt där bra exempel på sånt som många kanske inte ens skulle se, för att det är så vardagligt. det är en kort, liten trappa utanför ett hyreshus, på väg ned mot lögarängen. jag har passerat den förut, många gånger, men idag SÅG jag den - och den var alldeles strålande vacker just idag.

så. jag gillar att se det vackra där det inte är uppenbart. för mig är det betydligt roligare och mer givande, än att leta rätt på det mest slående ställe jag kan hitta och fotografera där. 🙏

bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗