betong och lite växtlighet

tog med mig kameran när jag var ute med hunden idag. jätteskumt väder var det - när solen var framme; skitvarmt. när solen gick i moln och det kom byvindar - skitkallt. och på min balkong var det verkligen kallt. jag står vid balkongdörren när jag röker, så.. 

äsch. well, vädret är rätt ointressant. :)

det som var kul idag var att jag bestämde mig för att INTE gå upp i skogen. jag känner mig ganska mätt på skogsbilder just nu, så jag försöker hitta lite annat att fotografera i stället. idag bestämde jag mig för att viadukter skulle bli dagens motiv.

det finns tre viadukter close-by, som kändes lagom att ta sig an. de ligger inom lämpligt avstånd, särskilt när man har en hund som är värmekänslig (jag med, och det var varmare än jag trott). nu är det ju ingen större skillnad på viadukter, men jag gillar att fotografera i flera ändå. alltid är det nåt som skiljer, och om jag glömde att fotografera en viss sak i den förra, kan jag göra det i den jag är i nu.

det jag verkligen gillar är att det är så oerhört lätt att hitta geometriska former. de bara ÄR ju där, de ligger verkligen bara och väntar på att nån ska förbarma sig och fotografera dem, så att de kan stoltsera med hur snygga de är.

sen är jag förstås också väldigt förtjust i texturen i betong och liknande material. i ärlighetens namn; jag föredrar hur det ser ut i typ betongsuggor - den här är så oerhört gropig och "prickig". men jag gillar det ändå. det blir fortfarande bra på bild, vilket är vad jag är ute efter.

kuriosa: för nån dag sen kom jag att tänka på den gången jag hade en mindre utställning (en "för"-utställning av bilder som skulle ställas ut senare). det var en besökare där - en äldre man, om jag inte missminner mig.. han tittade på en av bilderna, vände sig till mig och sade "sådär kan man ju inte komponera ett fotografi", varpå jag sade "jo, för jag gjorde ju det där". 

haha, så jäkla underhållande. och han var verkligen upprörd! :o och även om det var länge sen och jag inte minns exakt hur bilden såg ut, så vet jag att jag var väldigt nöjd med den. det var då rakt inget fel på den kompositionen. :D 

den här bilden är jag jätteförtjust i. den var väldigt knepigt exponerad, men jag tycker att jag lyckades hyfsat bra med att få den snygg. det är främst taket jag är förtjust i, jag gillar hur ljuset reflekteras.

den här fågeln såg jag på väg hem. det är sällan (om nånsin, faktiskt) jag har lyckats få en sån här bild, men idag hände det. det är inte nån skithäftig bild, men jag tycker att den är lite gullig, om inte annat.

sen råkade jag hitta lite växtlighet också, på vägen. det här var så fint att jag inte kunde låta bli. det blåste rätt rejält när jag var på just det här stället, så det blev rätt många bilder. var osäker på om jag skulle få något som var någotsånär skarpt, och jag tycker att jag lyckades rätt väl, faktiskt.

de här två sista bilderna har jag väntat på att ta. på kortsidan av huset där jag bor står de. jag är ingen tulpan-älskare, men just de här är rätt coola, faktiskt. den ovan är så mörkt röd att den i vissa ljus ser svart ut. den andra är kritvit. 

när jag redigerade bilderna kom jag på att dessa två bilder är ett exemplariskt tillfälle att höra om mina Passionista-medlemmar (fd kursdeltagare) kan förklara varför den vita tulpanen har fått så mörk bakgrund, medan den mörka tulpanen har en mycket ljusare bakgrund. 

på det stora hela känner jag mig faktiskt rätt nöjd med dagens bildskörd, trots att jag är både trött och groggy. 

100 inlägg - hipp, hipp, hurra!? :D

detta är mitt hundrade blogginlägg sen jag började hänga här igen - vilket måste vara lite drygt ett halvår sen. har inte bemödat mig om att titta när jag skrev det första inlägget, men det torde rimligtvis ha varit nånstans precis i början av min återkomst till fotosidan.

jag satt just och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och bestämde mig för att ägna lite tid åt frågan om vad tusan man gör med alla sina bilder. jag menar; även om jag inte är i min mest foto-intensiva period just nu, så blir det ändå en hel del bilder. de flesta lägger sig på hög, och det händer inget särskilt med dem. en del använder jag som illustration till blogginlägg jag skriver i club passionista. ytterst få har hamnat på mina väggar. 

men sen, då?

med tanke på att jag beslutat mig för att ägna mig åt att - vad ska jag kalla det? lära ut? undervisa? inspirera? well, vad man än kallar det, så är ju hela poängen att på ett eller annat vis hjälpa andra människor att hitta nya sätt att se och fotografera.

(den här såg skarp ut innan jag öppnade den i photoshop)

alltså behöver jag exempelbilder. det blir ju svårt att undervisa/inspirera om man inte kan visa exempel på det man pratar om. trots allt är det ju ett visuellt medium vi ägnar oss åt, och jag är medveten om att alla kanske inte har samma abstrakta hjärna som jag har (ie; förmågan att se framför sig det man pratar om).

som exempel, bilden ovan - hur förklarar jag med ord så att någon som inte är van att tänka i bildseende/bildkomposition, att den här bilden för mig innehåller ett visst mått av dragkamp mellan trästock och grangrenar? 

det behövs exempel, helt enkelt.

vid det här laget har jag betydligt fler exempelbilder än jag behöver. jag ska uppdatera kursmaterialet till höstens kurs i just bildseende/bildskapande, bland annat med nya bilder - men det är mest för min egen skull, för att jag tröttnar på att titta på samma bilder en gång till. :D 

plus att det åtminstone för mig är kul att faktiskt kunna välja vilka bilder jag vill ska illustrera en viss sak. inte bara använda si och så många, för att jag inte har några andra.

så jag känner mig ändå lyckligt lottad, på det viset. att det någonstans finns ett syfte med att fotografera. det är nämligen ett av de skäl som gjorde att jag varit frånvarande härifrån i så många år, och att jag knappt fotograferat alls under lika nästan lika många år. 

jag kunde inte se någon poäng med att fotografera om det inte var för att jobba med det, och jag är en person som behöver ha ett syfte för att vad-det-än-gäller ska vara värt besväret. 

nu är jag ganska precis exakt där jag vill vara, faktiskt. jag är otroligt nöjd med det faktum att jag beslutat att inte fotografera mot betalning. jag är lika nöjd med att fungera som kunskapsförmedlare/lärare/inspiratör/vad-man-nu-vill-kalla-det. 

jag kan ju bara lära ut mitt eget sätt att tänka/fotografera, och det handlar om att se världen på ett helt annat sätt än de flesta kanske är vana vid. fotografi är en beståndsdel i min världsbild, och det är en del i hur jag har lärt mig att se och betrakta världen. EN del. sen finns det rätt många andra tårtbitar också, som är del av hur jag ser saker och ting. 

att lära sig fotografera av mig, är att ta del av hela den tårtan. du och jag kommer aldrig att kunna se världen exakt likadant, eftersom vi är två olika personer - men jag kan ge dig en inblick i hur jag ser, och förhoppningsvis kommer det att göra något med hur du ser. i slutänden, förhoppningsvis, gör det något med din världsbild (inte bara fotograferandet). 

men för all del - tro inte att jag inte lär mig något av andra. jag tittar, beundrar, funderar, ifrågasätter (i mitt huvud, alltså), och lär mig hela tiden. i min värld är livet till för att lära sig saker av, och jag försöker så gott jag kan att ta lärdom av det mesta jag möter.

så visst ser jag att det finns poänger med mina fotografier. kanske inte alla. eller, åtminstone så används inte alla. men på det stora hela finns det poänger med det mesta jag fotograferar. 

och de här två tulpanbilderna får avsluta dagens rant. :) det är för övrigt samma tulpaner som för några inlägg sedan - bilderna med kraftigt nedsatt färgmättnad, som är lite för sockersöta för sitt eget bästa (och alla andras bästa, eftersom diabetes och sockerchocker är överväldigande lättriskerat när man tittar på dem). nu är de i ett stadie av förfall som jag själv uppskattar oerhört mycket mer. 

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

flera flugor i en smäll

den första flugan är att gårdagens porträttkursträff var den näst sista. helt jävla otroligt. den här kursen har liksom rusat förbi i tusentals km/sekund. och samtidigt känns det som en livstid sen första träffen. fattar inte hur det är möjligt, men så är det.

gårdagens kursträff handlade efter önskemål om lite mer formella porträtt - alltså, såna man tar när man är på lite finare fester där folk är finklädda, typ bröllop, dop osv. personligen tycker jag att såna bilder är sjukligt tråkiga, men jag kan också förstå viljan att ta bättre sådana. för vissa är det ju viktiga bilder att ha kvar - alla måste ju inte (som jag) tycka att det är skittråkigt. :D

fluga nummer två handlar om lyktor som hänger på väggar. vi var nere vid västerås slott igår, inne på slottsgården där det är väldigt gula väggar. jag gillar inte det (har fotograferat många brudpar där), men deltagarna ville vara där, så då var vi det. ^^

om man bortser från att bilden här ovan är mer oskarp än jag tycker är ok, så är den del av fluga nummer tre. jag är rätt förtjust i diverse olika gatulyktor och andra just lyktor. dessa hängde lite här och var inne på slottsgården och jag kunde inte låta bli att fotografera dem. de hänger ofta relativt nära fönster, vilket ger en del intressanta möjligheter att skapa kul motsättningar i en bild.

det var väldigt mycket skarp sol, och vissa delar av slottsgården var kraftigt belysta. det blev väldigt fina skuggor på väggarna från de här lyktorna. jag gillar skuggspelen som uppstår, och lykta + skugga i kombination ger intressanta former som förtjänar att bli fotograferade. och är det så att man tycker att man vill öva på bildkomposition så är det också ett alldeles ypperligt tillfälle att göra det. jag gillar ju att göra vad åtminstone jag tycker är rätt enkla bilder när det gäller motiv/innehåll, men där kompositionen, formspråket, bildspråket osv, är det intressanta. 

det åtminstone jag tycker är intressant i den här serien på vad man kan se som rätt prosaiskt innehåll, är kompositionen. du behöver inte alls se/uppleva samma sak som jag, men för mig handlar det jättemycket om tyngdpunkter, balans, stretande linjer, konflikt i tyngd osv. det torde vara uppenbart att jag är rätt förtjust i det. :D

en sak jag tycker är skitdrygt med de här gula väggarna är att jag tycker det är svårt att bildredigera så att det blir snyggt i svartvitt. i färg är det mest bara en stor, gul sörja av lite olika nyanser, och det färgar av sig på ALLT. ställ en människa mot en gul vägg så ser människan sjuk och döende ut - gulsticket är liksom inte att leka med. om nån har nåt bra tips gällande att göra bilder med starka gulstick till svartvitt utan att det ser knepigt - enlighten me. :) 

för att återgå till porträttkursen; nästa söndag är sista tillfället. det är jätteskumt. den gången är det min tur att jobba arslet av mig - jag ska nämligen fotografera alla kursdeltagare en och en, så att de får stå modell för nån som fotograferat mycket porträtt. det ska bli vansinnigt kul, faktiskt. särskilt som vi har ett gift par med i gruppen - dem har jag tänkt fotografera tillsammans. en annan deltagare (äldre man) har sin dotter på besök från usa, och det kan nog tänkas bli ett par bilder på dem tillsammans också, om dottern följer med.

oh, och jag kan ju också passa på att berätta lite om vad JAG har lärt mig på den här porträttkursen. när jag skrev ihop den förutsatte jag att deltagarna hade förmågan att tänka själva och ta ett eller flera steg utifrån instruktioner. det visade sig inte riktigt vara så, utan genom kursens gång har jag märkt att de behöver väldigt tydliga, ingående och detaljerade instruktioner för vad jag vill att de ska göra. jag menar inte det här på ett dumförklarande sätt, utan bara - alla är vi individer och behöver olika saker för att lära oss.

men trots det, tycker jag ändå att de har tagit sig väldigt långt under kursen. jag märker ju att tio veckor inte ens är i närheten av att täcka allt som skulle behöva täckas. därför kommer det nog att bli en kortare helgkurs i höst, där vi försöker knyta ihop så mycket vi kan. vi får se hur det går med det. 

tror att jag har fått med de flesta smällda flugorna i det här inlägget. :D om inte, får jag skriva mer en annan dag.

det drar ihop sig

kursträff idag - vi var på kyrkbacken här i västerås, och temat för dagen var rekvisita. deltagarna hade med sig lite olika grejer - det fanns paraply, tidning, gammal kamera, käpp, skateboard... tja, det var kul att se vad de hade hittat på för tokigheter. ^^

jag hade ingen egen modell med mig idag. har varit alldeles för trött för att engagera mig i det. gick runt och fotograferade lite annat, och tittade lite när deltagarna fotograferade varandra. råkade ta några bilder på deltagarna också, eftersom min kontaktperson på abf tycker att det är så roligt att få se. tja, jag tror att deltagarna själva tycker att det är rätt kul också.

idag höll vi till i en del av kyrkbacken där jag faktiskt aldrig har varit tidigare. det var så vansinnigt gulligt att jag nästan smällde av. jag vill förvisso allra helst av allt flytta ut i skogen, men alltså.. om jag fick möjlighet skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att bo nånstans därnere också. SÅ jävla mysigt!!!

jag hade för övrigt mailkontakt med min kontaktperson på abf i förra veckan, och hon frågade om vi vill ha ytterligare en fortsättningskurs. jag frågade deltagarna idag, och det verkar som att de kan tänka sig ytterligare en kurs med just porträtt. jag kan delvis förstå dem - den här kursen handlar jättemycket om att testa, utforska osv. men tio gånger á 3x45 minuter.. man hinner inte jättemycket. 

det lät som att önskemålen handlade mest om att träna mer på att posera en modell, och att få bättre koll på det här med ljuset. 

ljus är svårt, alltså. med tanke på att vi inte har nån som helst kontroll på vilket ljus det är just de dagar vi träffas.. det enda som gäller är att ta det vi får, liksom. men å andra sidan så kanske det går att trycka in lite mer praktik när det gäller just det. jag får klura på hur jag ska lösa det.

ett annat problem jag behöver fundera på är.. eller, det är nog t o m två problem.

det ena är - fixar jag att hålla två kurser parallellt? om nybörjarkursen i bildseende/bildskapande får tillräckligt många anmälda, menar jag. med tanke på att båda kurserna behöver ha LJUS, och det är kursstart i mitten av september - det kommer bara att bli mörkare och mörkare. att trycka in båda kurserna på samma dag går helt enkelt inte. alltså behövs två dagar, och veckodagar efter 16 kommer inte att funka. det innebär att det blir lördag OCH söndag tio veckor i sträck. 

och jag behöver fundera snabbt, eftersom abf kommer att vilja veta rätt snart.

men det vore ju kul. så är det. detta skola icke förnekas. 

jag vet att jag skryter om mina kursdeltagare hyfsat regelbundet, men alltså - shit, vad bra de är. dels är de helt fantastiska som grupp. jag har SÅN jävla tur, så ni anar inte. inför kursstarten i mars var jag lite nervös - det hade tillkommit två personer jag inte träffat innan. men de har kommit in i gruppen och fungerar SÅ jävla bra med de andra. det är såååååååååååå kul!!! 

och jag vill också skryta med dem allihop, eftersom nu när vi bara har två träffar kvar, så har jag börjat ställa lite krav på dem. jag säger åt dem att de ska ta med sig det vi gjort tidigare in i fotograferingen de ska göra nu. och de GÖR det - och de är så jävla duktiga! jag är så impad av dem att jag nästan går av på mitten!!! :o 

jag vet att de tycker att det mesta är svårt. flera av dem säger att de tappar fantasi efter en stund och inte kan komma på vad de ska göra med sin modell. jag kan förstå det - jag hade också svårt med det när jag började fotografera människor. men det ÄR en vanesak, och man MÅSTE öva, testa, utveckla osv, annars kommer man ingenstans.

så det kanske inte är en så dum idé, med ytterligare en porträttkurs där fokus ligger på posering och ljus. 

jag ska klura lite i nån dag eller två innan jag bestämmer mig.

...

och det där med att dra ihop sig (titeln på detta inlägg) handlar om att nu är det två kursträffar kvar. redan. :o helt jävla otroligt hur fort tiden går.