mer dagsljus - till mig!

för mig, där det vintertid tillhör normen att i princip inte se något som helst dagsljus, känns det superlyxigt att just nu vakna tidigt (helt tvärtom mot när jag brukar vakna) och att faktiskt kunna ge mig upp i skogen med hunden - och kameran.

DAGSLJUS, liksom!!! dessutom sol, just idag - på gott och ont. det blir rätt fint ljus däruppe, men jag är så jävla ljuskänslig, så för mig blir det stundvis väldigt jobbigt när jag inte ser ett smack, trots de mörkaste solglasögon jag kunde få tag på hos optikern.

jag märker, när jag växlar mellan att fotografera på det här sättet och som jag gör i min lilla "hemmastudio" i vardagsrummet, att jag nästan tappar det andra sättet att se och tänka. dagens bildskörd känns inte alls lika kul som det gjorde i höstas. däremot det jag gjort inomhus nu ett tag, känns mycket roligare.

men å andra sidan; jag är fortfarande tröttbakis efter veckans gymnastiska sömn-övningar. det påverkar i rätt hög grad - det vet jag av erfarenhet. det tar nog några dagar innan jag är back in business till 100% - förutsatt att jag inte gör ytterligare sömnkullerbyttor, förstås.

dock upphör jag inte att fascineras över hur naturen har så oerhört vackra former, helt av sig själv. vi har rätt mycket stora stenblock och klippor i den lilla skogen vi har här, och ibland ser det ut som här ovan med jättefina, runda former, och ibland är det väldigt kantigt - som om någon staplat stenblock, ungefär som tetris.

det här trädet är rasat - roten ligger uppbruten och är jättefin att titta på. jag har - naturligtvis, fotograferat den ett flertal gånger, men just idag blev just de bilderna lite sisådär. men trädet i sig är också väldigt vackert.

det här är något jag gillar - att liksom tjuvkika mellan grejer, på det som ligger bakom. det känns lite som att jag är en privatdetektiv i en barnbok, som smyger runt och letar ledtrådar för att lösa något mystiskt fall jag jobbar på. nån mer än jag som läste.. hette serien tre detektiver, månntro!? jag läste dem iaf slaviskt när jag var barn. ^^

på flera ställen var det vattendroppar på granarna - så himla fint. försökte få till någon bra bild på det, men det blev lite si och så med den saken. försöka duger - iaf ibland. tursamt nog behöver jag inte producera några mästerverk, vilket faktiskt är rätt tacksamt ibland.

förresten kan jag skvallra om att en av kursdeltagarna från i höstas är i indien just nu, och har postat några bilder därifrån i fb-gruppen vi hade för kursen. det är så vansinnigt kul att se, för till skillnad från mig är hon superbra på att se och fotografera sådär rejält färgsprakande. jag har inte alls det seendet. för mig är färgsprakande mest påfrestande att titta på i verkligheten, men hon gör det SÅ bra.

.. och vem som än placerade den här fågelholken på det här viset, måste ha tänkt på de fåglar som av ett eller annat skäl är rejält trötta eller lata, såhär mitt i låtsas-vintern.

är det bara jag som tycker mig se diverse djurhuvuden i trädrötter som ligger uppryckta såhär? i just den här såg jag ett vildsvin.

på väg hem igen såg jag ett oerhört märkligt fenomen som jag faktiskt aldrig har sett förut. det rök om både träd och stora stenar längs gångvägen, men det fanns ingen orsak = ingen brand eller annat jag kunde se som det kunde bero på. det lustiga var också att när vi kom närmare så var röken svårare att se, och försvann sedan.

nån som vet vad det kan bero på?

när man (tror att man) kan se

HA!

idag har min vakentid befunnit sig åt rätt håll - alltså; varit vaken dagtid. alltså tog jag med mig kameran ut med hunden, för jag tänkte se om ljuset ute var tillräckligt.

och tro på fan, det var det. döm om min lycka! <3

det här inlägget blir mest bilder, för jag är vansinnigt trött efter att ha vridit dygnet nästan ett helt varv tre gånger den senaste veckan. men det var roligt att fotografera ute igen, och jag hoppas att jag kommer att hålla dygnet iaf litegrand åt rätt håll, framöver, så jag kan stjäla mer dagsljus och fotografera ute.

träden på bilderna är samma trädhög som jag fotograferat och visat flera gånger tidigare. det är verkligen helt otroligt att man kan gå dit många gånger, och ändå hitta nya bilder varje gång.

och jag slås av vilken skillnad det är på att fotografera ute och inne. det är två olika sätt att tänka, samtidigt som det är precis samma sätt att tänka. skumt. iaf för min trötta hjärna.

det är också väldigt glädjande att det bättre ljuset kombinerat med mina nya glasögon gör att skärpan är lättare att hitta. eller; den skulle iaf vara det, om inte glasögonen immade igen så fort jag ens tänker på att lyfta kameran och ha den framför ansiktet. :D :D :D herregud, vad störigt att inte se nåt genom immiga glasögon, och att knappt se om jag skjuter ner dem på näsan, för att försöka se i sökaren utan. #facepalm

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

ett annat uttryck

jag har ju berättat en hel del om mitt bildspråk och vad det grundar sig i - i alla fall utifrån den typ av bilder jag har visat hittills. men jag har två spår jag följer när det gäller just mitt bildspråk. det ena är just ur ett barns perspektiv på skogen och de små hålor som är hem åt diverse väsen och knytt.

det andra är detta.

jag tar mer än gärna inspiration ifrån åtminstone delar av den groteska konsten. jag är överlag väldigt förtjust i art grotesque, framför allt det mindset som ligger bakom det faktiska uttrycket. jag är till exempel jätteförtjust i medeltidens groteskeri, särskilt i hur man uttryckte det i form av hybrider mellan människa och djur/växt. där har vi ju en referens till de trädrötter och diverse knotor och grenar jag hittar, som ofta påminner om annat.

detta har dock inte särskilt mycket att göra med medeltiden. :D det här som jag visar idag, är mer inspirerat av 1800-talets gotik, till största delen de skräckberättelser som skrevs då i någon slags salig blandning av nationalromantik och psykologisk thriller. det är en snårskog av otäckheter som de allra flesta har att göra med psyket och dess mer okontrollerade påhitt. men hela den genren har naturligtvis också väldigt mycket med andra saker som har sin plats inom gotiken (som i sin tur har sin plats i det groteska).

gotiken är starkt förknippad med död, förgänglighet, förruttnelse, längtan, melankoli, ouppnåelig kärlek, hjärtesorg, allt-det-som-var, förlorad historia, och väldigt mycket mer i samma stil.

jag attraheras oerhört av detta, och har gjort så länge jag kan minnas. jag såg, och älskade, min första vampyr-tv-serie när jag var.. tja, nånstans runt 8 - 10 år gammal.

med andra ord är det något som tenderar att ta sig uttryck när jag fotograferar en viss typ av miljö. visst har jag visat bilder från kopparlunden här i västerås? tegelporr, som jag kallar det = gammal industrimiljö, bestående av tegelbyggnader med järngrindar. det är en variant av miljö där jag gärna hamnar i ett liknande bildspråk.

i det här inlägget visar jag bilder från några av kyrkogårdarna här i västerås. främst den som ligger bakom västerås domkyrka, och den som ligger på andra sidan ringvägen från just kopparlunden. båda de ställena har väldigt vacker miljö som är rolig att fotografera, även om jag inte har någon personlig relation till vare sig religion eller de som ligger begravda där.

och bara som parentes; jag är oerhört försiktig när jag fotograferar platser dit människor kan ha starka, känslomässiga band - oavsett om det är en grav, ett hus eller något annat. jag har själv oerhört stark integritet, och vill gärna respektera andras såsom jag själv vill bli respekterad. därför är det sällan jag fotograferar specifika gravar, om det inte är uppenbart att det inte längre finns någon som kan känna sig personligt kränkt över intrånget.

många äro de fotografer som pratar om vem de influerats av, och jag tänkte sälla mig till den kören - iaf delvis. när jag läste c-kursen i konstvetenskap skrev jag min uppsats om franske fotografen Eugène Atget och huruvida man kunde applicera den gotiska 1800-tals berättelsens bildlika skriftspråk på hans fotografiska verk (skvaller - svaret är ja). jag har långt ifrån sett allt av honom, men av det jag HAR sett, gillar jag det mesta. särskilt som han fotograferat många fasader i det gamla paris, vilket inkluderar en hel del groteska uttryck, och jag gillar ju sånt, såååå... ^^ .. sen att just atget såg sig själv mer som dokumentärfotograf än något annat - well, det är så, men inte automatiskt så iaf jag själv uppfattar hans bildmaterial.

en av de saker jag gillar med de gotiska berättelserna, är meta-effekten som uppstår av berättelser i berättelsen, och alla möjliga varianter på vindlande gångar som man trasslar in sig i, i tanken (och för all del, även fysiskt). även om trappan här samt den första bilden kanske inte är supertypiska för just det syftet, så är de tillräckligt gotiska precis som de är. båda är fotograferade vid uppsala domkyrka för ett gäng år sen (alla de här bilderna har några år på nacken).

men bara för att innehållet är ett annat än det ni vant er vid att se från mig, innebär det inte att jag frångår mitt eget sätt att använda bildkomposition. här ovanför har vi ju en typisk geometrisk form, OCH dessutom en snygg inramning. :D

ytterligare en geometrisk form, även om den inte är avslutad.

en till ram-i-ramen OCH geometrisk form.

det här är en lite småkul bild. när jag postade bilderna från just den här fotograferingen på min dåvarande fotoblogg, var jag inte alls förtjust i den. nu när jag gick igenom mina bilder för att hitta de jag ville visa, dök den upp - och nu gillar jag den. skumt hur sånt förändras över tid. :)

samma fenomen med den här bilden - jag har en snarlik, som är fotograferad med staketet högre upp i bildytan, och av de tu valde jag den andra. den här gången valde jag tvärtom, för att jag gillar muren bakom mer i den här.

alla de här bilderna är naturligtvis inte hardcore-inspirerade av gotiken/det groteska. men jag tycker att de allihop är tillräckligt "åt det hållet" för att de ska vara värda att visa. det groteska och gotiken är så vansinnigt intressant eftersom det innehåller så extremt mycket symbolik. det senaste året har jag läst en del om främst medeltidens groteska konst - eller kanske ännu mer, mindset, och man behöver läsa en del för att ens komma i närheten av att förstå hur komplext det är.

det kan vara lätt att tro att det groteska och gotiken inte hör ihop, men gotiken är faktiskt "bara" en del av det groteska. art grotesque som det kallas på engelska, sträcker sig över och genom alla konstformer och fungerar som en samhällskritisk motpol till det som i tiden anses vara samhällsnorm. den gotik som utvecklades från nationalromantiken är en mycket specialiserad del av det groteska, och ägnar sig mest åt sinnets mysterier, liksom.. äsch, ska jag hålla på och berätta om allt det, blir det en hel jävla doktorsavhandling :D ni får klara er ändå. ^^

vi kan väl mest bara konstatera att - jag gillar det här. :) väldigt mycket, faktiskt. och slår man ihop det här med groteskeriet OCH min barndoms idéer om vilka som bodde ute i skogen, så har man mig i ett nötskal ganska precis, faktiskt. :)

kursskrivande mm

den här bilden är mest för allmän illustration, eftersom jag inte orkar sätta mig och leta efter bilder jag INTE redan har visat. :D

ville mest bara skvallra om att skrivandet av kursmaterial för onlinekursen i bildseende/bildkomposition går framåt. om man bortser från mina vurpor när det gäller dygnsrytmen, så verkar jag ha återhämtat mig hyfsat efter höstens äventyr. jag befinner mig mitt i en dygnsrytmvurpa just nu, och ska snart gå och sova efter att ha varit vaken sen igår vid lite senare än den här tiden.

det är ibland lite småjobbigt att vara jag, faktiskt. inte för att jag vantrivs med mig själv, utan för att min stressintolerans och mina svårigheter att hålla ordning på dygnet ställer till det för mig. lägg till det att jag också är en person som behöver ha ett visst (ganska stort) tuggmotstånd för att ha lust att engagera mig i saker, oavsett vad det är. jag behöver känna att det finns någon som tar emot mig och det jag erbjuder, för att det öht ska vara intressant att GÖRA något. nu när höstens fotokurs är slut, är det där tuggmotståndet borta, och jag tappar fart.

fast å andra sidan. jag har precis, bara idag, registrerat ett nytt konto på instagram. jag har/haft flera konton, men jag tröttnar alltid, och/eller tappar bort lösenorden. #facepalm den här gången hoppas jag dock att det ska funka, och att min uthållighet överstiger arbetet med att hålla ett sånt konto aktivt.  :D

angående onlinekursen, för den som undrar - jag är ungefär halvvägs in i skrivandet av kursen, och skulle tippa på att jag blir klar med den till jul (jag firar inte jul). troligen, kan jag tänka mig, kommer kursstarten att ske nån gång i februari. jag kommer att ge en saftig rabatt på kurspriset eftersom det är första gången, så är du intresserad - passa på. återkommer med mer info om det lite senare.

nu ska jag dock strunta i allt vad fotografi heter (och allt annat), och ta ut min hund så han får pinka och eventuellt skita. sen ska jag gå och lägga mig och sova - utan väckarklocka. det står i malinka-lagen att man får göra så när man varit vaken ett helt dygn. då behöver kroppen och skallen sova tills den vaknar helt av sig själv.

så - sov gott, och på återskrivande! :)