100 inlägg - hipp, hipp, hurra!? :D

detta är mitt hundrade blogginlägg sen jag började hänga här igen - vilket måste vara lite drygt ett halvår sen. har inte bemödat mig om att titta när jag skrev det första inlägget, men det torde rimligtvis ha varit nånstans precis i början av min återkomst till fotosidan.

jag satt just och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och bestämde mig för att ägna lite tid åt frågan om vad tusan man gör med alla sina bilder. jag menar; även om jag inte är i min mest foto-intensiva period just nu, så blir det ändå en hel del bilder. de flesta lägger sig på hög, och det händer inget särskilt med dem. en del använder jag som illustration till blogginlägg jag skriver i club passionista. ytterst få har hamnat på mina väggar. 

men sen, då?

med tanke på att jag beslutat mig för att ägna mig åt att - vad ska jag kalla det? lära ut? undervisa? inspirera? well, vad man än kallar det, så är ju hela poängen att på ett eller annat vis hjälpa andra människor att hitta nya sätt att se och fotografera.

(den här såg skarp ut innan jag öppnade den i photoshop)

alltså behöver jag exempelbilder. det blir ju svårt att undervisa/inspirera om man inte kan visa exempel på det man pratar om. trots allt är det ju ett visuellt medium vi ägnar oss åt, och jag är medveten om att alla kanske inte har samma abstrakta hjärna som jag har (ie; förmågan att se framför sig det man pratar om).

som exempel, bilden ovan - hur förklarar jag med ord så att någon som inte är van att tänka i bildseende/bildkomposition, att den här bilden för mig innehåller ett visst mått av dragkamp mellan trästock och grangrenar? 

det behövs exempel, helt enkelt.

vid det här laget har jag betydligt fler exempelbilder än jag behöver. jag ska uppdatera kursmaterialet till höstens kurs i just bildseende/bildskapande, bland annat med nya bilder - men det är mest för min egen skull, för att jag tröttnar på att titta på samma bilder en gång till. :D 

plus att det åtminstone för mig är kul att faktiskt kunna välja vilka bilder jag vill ska illustrera en viss sak. inte bara använda si och så många, för att jag inte har några andra.

så jag känner mig ändå lyckligt lottad, på det viset. att det någonstans finns ett syfte med att fotografera. det är nämligen ett av de skäl som gjorde att jag varit frånvarande härifrån i så många år, och att jag knappt fotograferat alls under lika nästan lika många år. 

jag kunde inte se någon poäng med att fotografera om det inte var för att jobba med det, och jag är en person som behöver ha ett syfte för att vad-det-än-gäller ska vara värt besväret. 

nu är jag ganska precis exakt där jag vill vara, faktiskt. jag är otroligt nöjd med det faktum att jag beslutat att inte fotografera mot betalning. jag är lika nöjd med att fungera som kunskapsförmedlare/lärare/inspiratör/vad-man-nu-vill-kalla-det. 

jag kan ju bara lära ut mitt eget sätt att tänka/fotografera, och det handlar om att se världen på ett helt annat sätt än de flesta kanske är vana vid. fotografi är en beståndsdel i min världsbild, och det är en del i hur jag har lärt mig att se och betrakta världen. EN del. sen finns det rätt många andra tårtbitar också, som är del av hur jag ser saker och ting. 

att lära sig fotografera av mig, är att ta del av hela den tårtan. du och jag kommer aldrig att kunna se världen exakt likadant, eftersom vi är två olika personer - men jag kan ge dig en inblick i hur jag ser, och förhoppningsvis kommer det att göra något med hur du ser. i slutänden, förhoppningsvis, gör det något med din världsbild (inte bara fotograferandet). 

men för all del - tro inte att jag inte lär mig något av andra. jag tittar, beundrar, funderar, ifrågasätter (i mitt huvud, alltså), och lär mig hela tiden. i min värld är livet till för att lära sig saker av, och jag försöker så gott jag kan att ta lärdom av det mesta jag möter.

så visst ser jag att det finns poänger med mina fotografier. kanske inte alla. eller, åtminstone så används inte alla. men på det stora hela finns det poänger med det mesta jag fotograferar. 

och de här två tulpanbilderna får avsluta dagens rant. :) det är för övrigt samma tulpaner som för några inlägg sedan - bilderna med kraftigt nedsatt färgmättnad, som är lite för sockersöta för sitt eget bästa (och alla andras bästa, eftersom diabetes och sockerchocker är överväldigande lättriskerat när man tittar på dem). nu är de i ett stadie av förfall som jag själv uppskattar oerhört mycket mer. 

iakttagelser

jag närmar mig med sniglars myrsteg ett "efter-stressen-stadie", vilket är högst efterlängtat. igår gjorde jag mig av med ett stressmoment, och i morgon blir jag av med det andra. därefter tror jag att det är klart, allt som ska göras, och jag kan ägna mig åt att vila och återhämta mig efter nästan tre månaders konstant stress. 

ni anar inte vad skönt det ska bli. jag är så slut att jag knappt vet vad jag heter. skrev ett långt inlägg på fb natten till igår och beskrev hur jävla skitdrygt det är att vara så stress-skadad att det krävs i princip ingenting alls för att både kropp och skalle ska slå knut på sig själva och vägra samarbeta på ens det minsta lilla vis. det är extremt irriterande, frustrerande och ut-tröttande. 

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden idag. vi gick inte skitlångt, men det tog lång tid. dels för att jag fotograferade, dels för att han hittade en fotboll som blev hans, som han fipplade runt med hela vägen hem. tur att vi är lättroade, både han och jag. :D 

när jag tömde ur kameran funderade jag på om det skulle vara nåt att titta på. det är inte mycket, inte är det spännande heller. men så beslöt jag mig för att det får vara iakttagelser - inget mer, inget mindre. ibland får det räcka, man måste inte producera mästerverk varje dag.

en sak som slog mig när jag laddade upp bilderna till bloggen var - den här intressanta frågan om sanning, om vi kan tolka fotografi som sanning, och ur det perspektivet, hur viktigt det blir att utbilda sig i åtminstone grundläggande bildanalys. 

nu finns det ju många sätt att avnjuta fotografi. man måste ju inte nödvändigtvis eftersöka SANNINGEN - för hur ska vi kunna göra det? 

följande tanke blev; nu när porträttkursen är slut kommer jag att ha både tid och energi att skriva en del i sommar (förutsatt att det inte blir skitvarmt kombinerat med pollen, för då ger min hjärna upp igen). jag har ett helt gäng skrivprojekt som jag både vill och behöver engagera mig i, och jag kanske skulle göra ett ryck, få arslet ur, så att jag kan känna att jag åstadkommit åtminstone nånting under en period där jag vanligtvis bara sitter av tiden.

men det här med sanning.. åtminstone för mig så är ju det nånting som beror väldigt mycket på syftet med en bild. när det gäller mina egna, t ex, så är ju SANNINGEN rätt ointressant. må så vara att de är utsnitt ur verkligheten, men vilken sanning kräver en betraktare att utläsa ur det jag ägnar mig åt?

och samtidigt, på ett sätt, så kan det ju vara intressant att veta att bilderna som kommer här under, inte är fotograferade i en skog. motivet är en stubbe på ett hörn av en gräsmatta utanför ett 6-våningshus i ett område strax bredvid där jag bor. allt är inte vad man tror att det är. 

ok då. den här kom visst emellan, innan stubben. :D

här har vi stubben; ett nedtaget träd. det är otroligt vackert, sådär som jag brukar tycka om trädrötter, nedhuggna träd och liknande.

och det här är ungefär så engagerad jag orkar vara idag. nu ska jag ägna resten av kvällen åt att inte stressa, så att jag lyckas ta mig iväg i morgon, så att jag därefter - äntligen, kan slappna av och släppa stressen. 

wish me luck.

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

det drar ihop sig

kursträff idag - vi var på kyrkbacken här i västerås, och temat för dagen var rekvisita. deltagarna hade med sig lite olika grejer - det fanns paraply, tidning, gammal kamera, käpp, skateboard... tja, det var kul att se vad de hade hittat på för tokigheter. ^^

jag hade ingen egen modell med mig idag. har varit alldeles för trött för att engagera mig i det. gick runt och fotograferade lite annat, och tittade lite när deltagarna fotograferade varandra. råkade ta några bilder på deltagarna också, eftersom min kontaktperson på abf tycker att det är så roligt att få se. tja, jag tror att deltagarna själva tycker att det är rätt kul också.

idag höll vi till i en del av kyrkbacken där jag faktiskt aldrig har varit tidigare. det var så vansinnigt gulligt att jag nästan smällde av. jag vill förvisso allra helst av allt flytta ut i skogen, men alltså.. om jag fick möjlighet skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att bo nånstans därnere också. SÅ jävla mysigt!!!

jag hade för övrigt mailkontakt med min kontaktperson på abf i förra veckan, och hon frågade om vi vill ha ytterligare en fortsättningskurs. jag frågade deltagarna idag, och det verkar som att de kan tänka sig ytterligare en kurs med just porträtt. jag kan delvis förstå dem - den här kursen handlar jättemycket om att testa, utforska osv. men tio gånger á 3x45 minuter.. man hinner inte jättemycket. 

det lät som att önskemålen handlade mest om att träna mer på att posera en modell, och att få bättre koll på det här med ljuset. 

ljus är svårt, alltså. med tanke på att vi inte har nån som helst kontroll på vilket ljus det är just de dagar vi träffas.. det enda som gäller är att ta det vi får, liksom. men å andra sidan så kanske det går att trycka in lite mer praktik när det gäller just det. jag får klura på hur jag ska lösa det.

ett annat problem jag behöver fundera på är.. eller, det är nog t o m två problem.

det ena är - fixar jag att hålla två kurser parallellt? om nybörjarkursen i bildseende/bildskapande får tillräckligt många anmälda, menar jag. med tanke på att båda kurserna behöver ha LJUS, och det är kursstart i mitten av september - det kommer bara att bli mörkare och mörkare. att trycka in båda kurserna på samma dag går helt enkelt inte. alltså behövs två dagar, och veckodagar efter 16 kommer inte att funka. det innebär att det blir lördag OCH söndag tio veckor i sträck. 

och jag behöver fundera snabbt, eftersom abf kommer att vilja veta rätt snart.

men det vore ju kul. så är det. detta skola icke förnekas. 

jag vet att jag skryter om mina kursdeltagare hyfsat regelbundet, men alltså - shit, vad bra de är. dels är de helt fantastiska som grupp. jag har SÅN jävla tur, så ni anar inte. inför kursstarten i mars var jag lite nervös - det hade tillkommit två personer jag inte träffat innan. men de har kommit in i gruppen och fungerar SÅ jävla bra med de andra. det är såååååååååååå kul!!! 

och jag vill också skryta med dem allihop, eftersom nu när vi bara har två träffar kvar, så har jag börjat ställa lite krav på dem. jag säger åt dem att de ska ta med sig det vi gjort tidigare in i fotograferingen de ska göra nu. och de GÖR det - och de är så jävla duktiga! jag är så impad av dem att jag nästan går av på mitten!!! :o 

jag vet att de tycker att det mesta är svårt. flera av dem säger att de tappar fantasi efter en stund och inte kan komma på vad de ska göra med sin modell. jag kan förstå det - jag hade också svårt med det när jag började fotografera människor. men det ÄR en vanesak, och man MÅSTE öva, testa, utveckla osv, annars kommer man ingenstans.

så det kanske inte är en så dum idé, med ytterligare en porträttkurs där fokus ligger på posering och ljus. 

jag ska klura lite i nån dag eller två innan jag bestämmer mig.

...

och det där med att dra ihop sig (titeln på detta inlägg) handlar om att nu är det två kursträffar kvar. redan. :o helt jävla otroligt hur fort tiden går.

gårdagens porträtt-bildskörd

porträttkurs igår - och jag hade med mig egen modell. förra veckan var modell-lös för mig, och jag gick i stället runt och tittade lite när deltagarna fotograferade varandra. men jag var glad att ha modell den här veckan - och jag är vansinnigt glad att hon hade ork att ställa upp. min modell är nämligen en av mina bästa vänner, och det var otroligt länge sen jag fotograferade henne på det här sättet, just.

vi är båda rätt färgstarka som personer och är (trots att vi är medelålders kvinnor vid det här laget) rätt alternativa i våra personliga uttryck. det gör att det blir väldigt kul att fotografera just henne. dagen till ära hade jag införskaffat lite rekvisita - spetsparasollet och rosorna är helt nya. och det där spetsparasollet är så gulligt att jag nästan dör. <3 

eftersom gårdagens tema var symbolik tog jag mig friheten att bestämma att vi skulle vara i kopparlunden här i västerås. det är ett väldigt tacksamt område för just det temat, med gammalt brukstegel, järngrindar, stegar och allt möjligt kul. det är också oerhört passande för den typ av bilder jag själv ville ta (som kursledare tar jag mig friheten att fotografera lite vad jag har lust med, oavsett tema). och eftersom jag har märkt att de fungerar bättre om och när jag styr lite mer, så bestämde jag att den symbolik de skulle jobba med var motpolerna maktposition och inlåst/undfallande.

och medan jag fortsätter visa mina egna bilder, kan jag passa på att skryta lite om mina kursdeltagare nu igen. det har varit en del trams och flams i flera veckor, men det började komma upp bilder i vår fb-grupp redan under tidig kväll - och shit, vad impad jag är. :o 

de har varit SÅ jävla duktiga - både som fotografer och modeller. fotografierna som sådana är rent generellt på en betydligt högre nivå än de varit under hela kursen, och det märks att de tagit till sig av synpunkter jag haft under kursens gång. tror att det var förra veckan vi hade tema känslor, och där fanns det en rätt stark tendens att bli överdrivet övertydliga i uttrycket, vilket är rätt onödigt. då blir det teatraliskt i stället, vilket inte är vad iaf jag eftersöker. ^^ 

jag sade åt dem att ta med sig det vi gjort gällande attityd och känslor in i gårdagens tema, och det gjorde de - med bravur. och den här gången var det inte alls teatraliskt, utan betydligt mer subtilt, men ändå tydligt.

så. jävla. bra. 

(här såg jag att skärpan ligger helt fel - men jag tar mig friheten att strunta i det)

det är också väldigt roligt att höra dem prata om bildbehandling. någon enstaka har använt främst lightroom en längre tid. ett par av dem (gift par) har använt grativersionen av lightroom, men har nu börjat betala för det. nån annan funderar på lightroom vs photoshop. nån annan igen använder programvaran till sin kamera, men verkar tycka att det funkar sisådär.

nu är det bara tre tillfällen kvar av kursen. helt galet, vad fort det går. kursen i höstas kändes längre, det här har gått superfort. nästa vecka ska vi prova att fotografera porträtt med rekvisita. gången därpå är det dags att testa formella porträtt (tänk; såna man tar på finare fester i stil med bröllop, dop osv, men inte bröllopsfotografi). 

och i stället för att ha en utställning, bestämde vi oss för att sista kurstillfället ska bestå av - att jag fotograferar deltagarna en och en. tanken är att de ska få prova på att stå modell för nån som har fotograferat just porträtt som jobb. jag försöker hitta ett vettigt sätt att skriva det på, utan att låta som att jag skryter om mig själv. :D :D :D men för att de ska få en känsla av hur det känns att bli dirigerad, att se hur någon annan gör, hur nån annan närmar sig sin modell, pratar med sin modell, osv. 

om man bortser från vädret igår, så var dagen faktiskt snudd på perfekt. men det blåste vansinnigt kallt, och vi frös som galningar allihop. ljuset var inte heller skitbra. när solen var framme var det oerhört hårt ljus, vilket skapade rätt hårda kontraster. men det fanns tack och lov skugga (där vi frös ännu mer).

vad gör man inte för konsten!?

jag hade skitkul igår. min kompis kommer hädanefter att få stå ut med att bli fotograferad lite till och från. i'm back to my old self, där mina vänner blir tvingade att stå modell regelbundet, bara för att jag har lust. ^^