oskärpa är som allt annat, relativ

jag är fortfarande inte helt utvilad och återhämtad - det tar nog en stund eller sju. mellan torsdag och fredag blev det ca 22 timmars vakentid, vilket inte alls var meningen - men så blev det.

idag, när jag ändå är vaken dagtid, tog jag med mig kameran när jag och hunden tog en promenad uppe i skogen igen. eller, iaf delvis i skogen. vi gick en kort bit i spåret, innan vi gick in i en av skogsdelarna (det finns flera större skogspartier som delas av, av asfalterade cykelvägar).

det retar mig att jag trots att vi gick ut redan runt halv elva-snåret, fick använda blixt. det retar mig ännu mer att jag trots blixten, ändå inte fick särskilt många bilder med skärpa jag känner mig bekväm och nöjd med.

ni ser ju själva - skärpan LÅTSAS som att den är där, men den ljuger. rätt kraftigt ljuger den, dessutom. och det är vansinnigt irriterande, eftersom jag aldrig kommer att gå exakt samma runda och hitta samma ställen igen. och även OM jag gjorde det, kommer det aldrig att se likadant ut, så det där med att ta om en bild, är ju liksom uteslutet. nu är de som de är.

den enda fördelen med dagens ansträngningar är att jag roffade åt mig ett par, tre bilder med (relativt) godtagbar skärpa, som jag ska använda som exempelbilder i kommande fotokurser. är man lättroad kan man ju underhålla sig med att gissa vilka bilder jag menar. :D

jag har funderat litegrand på hur jag fotograferat under hösten, vad det är jag lägger mitt bildspråk på, vad det är jag uttrycker osv. det är verkligen inte ägnat åt att förvåna - iaf inte för mig, som känner mig själv, men bortsett från hela barnsaga-grejen som jag skrev om i nåt tidigare inlägg, så har det också en hel del med sådant vi förknippar med hösten (som för övrigt är min bästa årstid, ur alla perspektiv). tänk på betydelsen i den groteska konsten, eller ännu mer specifikt, 1800-talets naturromantiska skräck = neogotik.

jag fotograferar med dessa två perspektiv i bakhuvudet, eftersom jag attraheras oerhört av båda delarna. men det gör ju också att det mesta jag gör hamnar i en viss stil.

(är det bara jag, eller ser ni också nån slags mellanting mellan hare/ekorre/bläckfisk horror-style i den här bilden?)

tankekedjan förde mig vidare in i funderingar om jag till våren kanske ska hitta ett annat förhållningssätt till mitt bildspråk, och fotografera på ett sätt som passar våren och sommaren lite bättre. jag tänker att jag kanske ska ägna mig åt att ha lite andra ord att fotografera utifrån. det råder ingen brist på fantasi på den fronten - jag har många tankar och idéer där. :D

jag tror att det kommer att bli en drös mindre projekt från och med nu. jag har ju minst två under vintern (inomhus). sen när dagsljuset börjar bli vettigt igen och det går att fotografera ute, utan att få spatt på skärpan, kommer det ju att bli mer utebilder igen.

den som lever får se. och eftersom jag tänker leva, så kommer ju iaf jag att märka vad som händer. :D just nu tänker jag dock, tror jag, glo på ytterligare ett avsnitt av house. en kanna te till också, tror jag. har varit vaken sen ca 01.30 i natt, så om några timmar är det dags att nanna. tror jag ska satsa på att drömma om fotografi och vad jag ska sysselsätta mig med framöver.

mina hundar

den här bilden är otroligt jobbig att se. det är den bild jag använde för att meddela på facebook, att min hund gått ur tiden. det är ganska precis 5½ år sen, om jag inte räknat fel. jag blir i princip alltid ledsen när jag tittar på den här bilden.

det här är försvarsmaktens ella. jag började som fodervärd åt henne, och när de inte ville ha henne tillbaka pga hennes medfödda, taskiga leder, tog jag över henne. hon var en helt jävla fantastisk hund, men fruktansvärt jobbig att leva med. vi tjafsade ganska konstant, hon och jag, och vi avgudade samtidigt marken den andra gick på. den relation vi hade, var av det slaget man har tur om man får uppleva en gång i livet.

hon var alltid skitlycklig, min ella. sådär så det var jobbigt. älskade alla gjorde hon dessutom - iaf folk. andra hundar, not so much, särskilt inte tikar. hon var en riktig bitch, min knäpplisa. rätt liten för att vara schäfer också, folk frågade ofta om hon var en border collie eller blandras. troligen för den icke-rastypiska vita fläcken hon hade på bröstet.

fotogenisk som få, dessutom. så fort jag riktade kameran åt hennes håll visste hon vad jag ville och slog ner arslet, tippade huvudet på sned och flinade stort. antalet bilder hon INTE blev bra på, är extremt få.

i princip varje gång det dyker upp en bild bland minnena på facebook, eller när jag går igenom gamla bilder, är det som att få ett slag i magen. hon hade en mycket direkt blick, och till och med genom en digital bild är det som att se rätt in i hennes själ, och som att hon ser rätt in i min själ från andra sidan. det är rätt vanligt att jag bryter ihop, fortfarande, fast att det gått flera år.

ungefär åtta månader efter att jag förlorat ella, kom boyo in i mitt liv. han är också en schäfer, men inte fullt lika häftig som ella. han har inga papper, eftersom jag inte bryr mig särdeles om sånt. däremot är han väldigt mycket schäfer - pipig, gnällig, extremt mammig, en drama queen, överdrivet positiv och social... han överensstämmer inte alls med den där bilden man har av schäfrar som stora, vaktiga, farliga osv. plus att han är helsvart. svarta schäfrar är inte så vanliga här där jag bor, men försvaret har en del såna, och det verkar vara vanligare nedåt skåne till.

det här hörnet är ett av mina favoritställen nere i kopparlunden, här i västerås. har fotograferat en del brudpar här, samt såklart, båda mina hundar.

ella och boyo är väldigt lika varandra, samtidigt som de är extremt olika. uppfödd av försvaret hade ella givetvis extremt mycket vilja, driv, hennes energi sträckte sig några varv runt universum och tillbaka innan den började om igen, hon blev extremt sällan trött sådär som hundar blir, och hon satte en standard för mig i hur hundar "ska" vara. både hon och boyo var och är extremt mammiga, sådär så man får skämmas ibland. men det är egentligen inte så konstigt - jag lever ensam med dem, det är bara jag som går ut med dem, ger dem mat, sover med dem osv. klart de blir mammiga.

boyo är en sån kille som tycker att han är rätt häftig. egentligen är han inte det. trygg och stabil är han tillsammans med mig, men han är faktiskt rätt mesig egentligen. ella, däremot, behövde inte bevisa att hon var häftig. när vi var ute på nätterna och mötte yngre killgäng, delade de sig och gick på sidorna om oss med respekt och klämde ibland ur sig "fin hund du har". de viker gärna undan för boyo också, men han har inte alls samma energi som ella. han är heller inte alls lika fotogenisk som hon. att jag någon gång emellanåt lyckas få en och annan bra bild på honom är betydligt mer tur än skicklighet, kan jag säga.

jag önskar så att de här två fått träffa varandra och leva ihop. ella skulle ha dominerat skiten ur stackars boyo, så det kanske är tur att det inte blev så. men de hade älskat varandra, det är jag helt övertygad om.

själv saknar jag ella så hjärtat går i bitar. till vardags funkar det, men såna här gånger när jag envisas med att tänka på henne, titta på gamla bilder, då blir det jobbigt. och det finns ingen som kan fylla hålet efter henne. boyo har ju liksom skaffat sig ett alldeles eget utrymme i mitt hjärta, men han kan inte fylla hennes.

det är priset man får betala för att älska ett djur. förr eller senare lämnar de en.

sluttampen av hösten

jag gör mitt bästa för att vila, men den här veckan går det rätt mycket tid till att producera främst armband och örhängen, så att jag har något att sälja på söndag. utöver det, har mitt dygn rullat ytterligare ett par varv. idag är jag rätt trött i skallen, skall erkännas.

trots det tog jag mig upp i skogen med hunden. det var trögt att hitta bilder idag. jag liksom såg dem inte, på det där viset som jag brukar. vi gick inte skitlångt, men jag fotograferade mer än jag trodde. resultatet blev lite si och så. som vanligt, just nu, en hel del oskärpa, vilket känns lite trist.

just idag verkade jag vilja öva mig på mer oreda i bildytan, än jag normalt attraheras av. bilden ovan är en av de få bilder jag tyckte blev någotsånär, av just den sorten. i vanliga fall föredrar jag ju enkelt och tydligt när det gäller linjer - ordning och reda (eftersom jag inte är så ordningsam annars :D ).

jag längtar till nästa vecka, när allt jag har åtagit mig är färdigt. det här är nog första dagen där jag känner att det faktiskt börjar bli jobbigt. särskilt det här med dygnsrytmen. den som inte varit med om detta förstår nog inte hur jobbigt det är att inte ha kontroll över hur, när och varför man (vill) sova. jag har en störd dygnsrytm i vanliga fall också, men normalt sett så är den stabil. så instabil som den är nu, har den varit i runt ett halvår.

men. även om jag är trött och stressad, så är jag ändå glad att jag och hunden tog oss upp i skogen, och att jag tog med mig kameran. det är lustigt, ändå, hur jag går där såpass ofta med kameran, och ändå hittar nya grejer att fotografera varje gång.

och med tanke på att hösten väldigt, väldigt snart är slut, gäller det att passa på - trots att ljuset är så oerhört svagt. sista biten, på väg hem, fick jag ta fram blixten, men till och med den hjälpte only so far.

bilden här ovanför är fotograferad vid de fällda träden jag berättat om tidigare. ni har sett just den här, fast från andra hållet.

den här bilden roffade jag åt mig på väg upp till skogen. för att komma dit behöver man gå en stig genom ett mindre skogsparti, och där finns det ett par träd som växer mer eller mindre ihop nere vid rötterna. det finns mycket kul att fotografera just där, om man har lust.

bilden här ovanför gillar jag på grund av droppformen grenen har. jag tycker att det är jättefint. tog en till, men närmare, och av de två blev det här favoriten.

jag känner mig lite småtråkig som inte skriver mer ingående om hur jag tänker, just idag. men jag orkar fan inte. min skalle är helt slut. mer spännande inlägg får helt enkelt vänta tills jag har tagit mig igenom de närmaste dagarna och varit iväg på julmarknaden i sala (och förhoppningsvis sålt en del smycken).

haha, det får mig iofs att tänka på att jag känner mig lyckligt lottad. jag har ett mindre projekt jag ska fotografera under vintern (egentligen fler), och det jag tänkt fotografera har stått i ett av mina källarförråd. var ner för ett tag sen och skulle ta upp den, men lyckades inte få upp hänglåset. för ett par dagar sen gick jag ner igen, och tursamt nog var det inte fel nyckel, utan jag kom in. well, det är en sanning med modifikation, eftersom förrådet är proppfullt med skräp. men - jag fick tag i det jag skulle ha, alltså känner jag mig lyckligt lottad. :) förr eller senare kommer ni att få se vad det är - lovar! =)

men inte idag.

nödvändig vila

bilderna i det här inlägget är sedan ca 10 dagar sen, när jag tog en skogspromenad med hunden. några av dem är sånt jag såg, som får mig att tänka på helt andra saker än de faktiskt är. stenblocken får mig som vanligt att tänka att det bor troll och annat i alla småhålor som bildas när de lutar sig mot varandra.

här ser jag någon som fallit handlöst, troligen djupt berusad, över en trädrot. där kan hen gott ligga och sova ruset av sig. :D

och det här är någon slags blandning mellan björn och älg.

det här är... well, jag vet inte riktigt vad, faktiskt, men det är ju tydligt att det finns en överkropp, ett huvud, axlar och två armar som sträcker sig framåt. det är iaf så jag ser det.

.. och för mig är det här poseidon. möjligtvis med ett huvud som en tupp.

...

i söndags var för övrigt sista kurstillfället med utställning. det var otroligt kul att se deltagarnas bilder på papper - jag hoppas att de var nöjda, för det ska de vara. efteråt blev det en snabbis hem för att hämta hunden, så han också fick vara med på efter-kursen-fikat på stans trevligaste fik.

och nu kommer jag att behöva vila en hel del, känner jag. förra veckan bestod av runt 5 - 6 dagar när jag var vaken runt 20 - 22 timmar per dygn, för att sedan sova runt 10 timmar. senast från igår (söndag) till idag (i praktiken tisdag, men fortfarande måndag för mig). jag är helt slut. och jag behöver vila, för nästa söndag ska jag till sala och delta på julmarknad, för att förhoppningsvis göra mig av med en del halsband, armband och örhängen jag har gjort. håll tummarna, jag behöver få in pengar.

men för tillfället - lugn och ro, för att stressa ner och av. så få måsten som möjligt, så få saker att förhålla mig till som möjligt. så är livet när man inte har någon stresstolerans kvar.

kallt fotograferande

hela den här veckan har varit helt upp och ner. min dygnsrytm rullar i en hastighet som en berg- och dalbana. dessutom är det fruktansvärt kallt ute, vilket gör att det inte alls är trivsamt att gå ut. tror inte ens min hund tycker att det är skitkul, trots att han har så mycket mer päls än jag.

bilderna i dagens inlägg är från igår och idag. idag höll jag på att frysa ihjäl, i ett par minusgrader samt rätt kraftig, svinkall vind. fi satan i gatan, vad kallt det var. nån slags blandning av frost och snö var det på backen också.

med tanke på att det så sakteliga börjar närma sig vitt väglag, så har jag börjat titta lite smått efter bilder på barr och kottar. jag firar inte jul öht sen många år tillbaka, men andra gör ju det, och jag tycker att det kan vara trevligt att dela ett julkort, sådär lagom till jul. brukar göra det till både jul och nyår - olika, alltså. ^^

igår när jag var ute med hunden, gick vi förbi en hög med fällda träd som ligger mellan ett av husen på andra sidan gatan, och skogskanten. de har legat där rätt länge, och jag har varit där flera gånger. dels med hunden, så att han kan träna lite balans genom att klättra omkring ovanpå (det är inte hela längden på träden, de har kapats till kanske hälften, men högen är relativt stor), dels med kameran för att fotografera. man ser liksom olika grejer varje gång.

i bilden här ovanför är jag väldigt förtjust i mönstret i nedre delen, som ser ut som om någon varit där och karvat med kniv.

en annan sak jag tycker är kul, är sånt som på bilden här ovanför - när exempelvis en gren ser ut som något annat. jag har några sådana bilder från förra veckan, som jag tror jag ska visa er när jag kommer ihåg. :D

i övrigt förbereder jag mig mentalt på kursavslutningen på söndag. jag har haft sjukt kul sen kursstarten, och är alldeles otroligt glad att jag tagit mig igenom det utan större blemmor. det jobbigaste har varit att hela tiden behöva förhålla mig till att jag ska iväg, särskilt eftersom jag envisades med att börja fotografera porträtt inför porträttkursen i vår, samt alla kullerbyttor jag gjort när det gäller just dygnsrytmen och sömnen. men det är inget nytt - det är så jag fungerar, och ett av skälen till att jag går hemma med sjukersättning.

och utifrån det, ska det bli skönt att ha ett tag utan några direkta förpliktelser. nästa helg ska jag till stan där jag växte upp, och stå på julmarknad tillsammans med några kompisar i deras konstateljé. jag har ju flera kreativa utlopp, och ska sälja lite pärlhalsband som jag gör. håll tummarna för att jag får lite sålt - jag har alldeles för många hemma, och skulle behöva lite extra pengar.

men efter nästa helg, tänker jag låta bli att boka in mig på så mycket grejer ett tag. jag behöver dels plana ut och landa, och så behöver jag börja planera och framför allt skriva kursmaterial till porträttkursen. det ska bli kul. och dessutom behöver jag fotografera till det kursmaterialet.  eftersom jag vid döstädningen jag gjorde förra året slängde väldigt mycket grejer, så har jag just köpt ett par nya konstnärs-dockor (såna där i trä, som man kan böja ben, armar och huvud på). jag ska använda dem att visa hur man kan testa att sätta ljus hemma med vad för lampor man nu kan tänkas ha, bara för att öva på ljus. jag har t o m köpt hem reflexskärmar. inte några fancy sådana från någon fotobutik, utan superbilligast-i-världen, typ. jag törs inte säga vart, men ett billigt ställe. :D :D :D