det jag tittar efter (läsvärt)

det händer att någon kommenterar mina blogginlägg i stil med "du har din egen stil", " jag fattar inte hur du bär dig åt" och liknande, och jag tänkte att jag skulle skriva några rader om just vad det är jag tittar efter när jag går ut med kameran. (jag skrev faktiskt ett blogginlägg på min egen fotoblogg igår, om någon vill läsa det också - tror inte att det blir så stor skillnad i vad jag skriver)

jag har redan skrivit om att jag har vissa tankar/spår i bakhuvudet när jag fotograferar; min barndoms fantasier om tomtar, troll, älvor osv, översättningen av den litterära 1800-talsgotiken till visuellt bildspråk i fotografi, samt ett shamanskt/animism-iskt perspektiv. men det handlar lite mer om motiv och lite mindre om form (fast delvis form också - det mesta jag gör är väldigt genomtänkt och komplext). 

jag tror också att jag vid minst ett tillfälle har skrivit om att vissa saker är väldigt lätta för mig - det har alltid varit så, sen jag började fotografera. jag har t ex väldigt lätt att avgränsa verkligheten och se en färdig bild = att se i kvadrater (mitt föredragna bildformat). jag har också väldigt lätt att se 9-rutorsnätet i huvudet, och att applicera det ovanpå det som intresserar mig. 

men jag tittar inte bara efter motiv. jag tror faktiskt att motiven i sig är det minst intressanta för mig. det mina ögon ganska automatiskt fastnar vid är struktur och form. då spelar det inte så stor roll vad motivet består av. det kan lika gärna vara bark på ett träd, ett stenblock, asfalt, betong, ett blombestånd, en fasad - eller något annat. så länge det finns något jag kan använda för att bygga upp min bildyta (som jag ser inne i huvudet, och kan applicera på det jag ser ute i verkligheten), så är motivet rätt ointressant.

för länge sen var det någon som kommenterade en bild (jag har glömt vem som lämnade kommentaren) och menade att mina bilder har många lager. jag är böjd att hålla med, faktiskt. medan jag å ena sidan faktiskt använder mig av 9-rutorssystemet så är 3-delsprincipen på det stora hela väldigt ointressant för mig. jag använder alla delar i bildytan, men inte en och en. jag vill gärna hitta sätt att ställa olika delar av bilden mot varandra, och det är så jag söker balans och harmoni. det tydligaste exemplet på det är när två linjer eller former i en bild skapar en konflikt, men det finns subtilare sätt att göra det på också. 

det handlar alltså i väldigt hög utsträckning om att hitta energi och kraft i bildytan, inte bara ett fint motiv. hittar man både och är ju det kanon, men för mig är energin och kraften viktigare än att ha ett tjusigt motiv.

mitt sätt att se har nog alltid varit på ett ungefär detsamma, men har naturligtvis utvecklats och förfinats genom åren. framför allt har min medvetenhet om vad, hur och varför jag gör som jag gör, blivit större. förr fotograferade jag nog mer intuitivt än jag gör nu. fast å andra sidan, det är inte så att jag står och räknar rutor i huvudet när jag fotograferar - det mesta sker ganska automatiskt. 

sen är det ju såklart för mig som för alla andra; allt blir faktiskt inte bra. det jag visar här är ju långt ifrån allt som blir fotograferat under en promenad. 😅

på det stora hela; det är inte svårt för mig. det här är ju mitt sätt att se och fotografera, så det kommer sig naturligt. det gör ju dock att jag inte "kan" fotografera som många andra - för att jag helt enkelt inte ser världen på samma sätt. jag kan t ex tycka att många av er som fotograferar natur, särskilt på det skira viset, har ett otroligt vackert sätt att se på. jag kan till och med tycka att det är lite orättvist, för att jag också skulle vilja kunna ta såna bilder. men jag ser det inte, och jag har helt enkelt fått acceptera det. 😄

sen är det ju bildredigeringen, förstås. jag vet inte om jag skulle säga att jag är nåt proffs där, faktiskt. men jag vet hur jag ska få bilderna att se ut som jag vill. min egen upplevelse av mitt bildmaterial är att jag har ett ganska rått uttryck, jämfört med en del andra här på fotosidan. med rått menar jag grovt och hårt. där kan jag också ibland tycka att det vore kul att ha ett kanske mer finstämt uttryck, men - det är som det är. det är såhär jag gillar mina egna bilder, och då får det ju lov att vara så.

jag hoppas att jag lyckats förtydliga lite hur jag tänker och vad jag tittar efter när jag fotograferar. det har faktiskt krävts lite funderande, eftersom det sitter så långt in i ryggmärgen att det känts svårt att sätta ord på det. 

men jag tror att det jag, rent allmänt, tycker är allra viktigast är - medvetenhet. att veta varför man väljer som man gör, oavsett vad det handlar om. jag är ett stort fan av det, både när det gäller fotografi och livet i övrigt.

.. och med det lämnar jag er med en sista bild. förhoppningsvis fick ni ut nåt av att läsa min (relativt) långa text om det här. 😄

mer frost

det är verkligen vackert med frost. jag kunde inte låta bli att ta ett ytterst långsamt varv runt kvarteret med hunden idag, och hittade mängder med skönhet bland löven.

mitt dygn har dock rullat nästan ett helt varv, så ni får njuta av dem på egen hand, utan ytterligare kommentarer.

kommer dock, om nåt inlägg eller så, att skriva ett längre sådant om hur jag tänker och vad jag tittar efter när jag fotograferar. det är ju en eller ett par av er som kommenterat att ni undrar hur jag bär mig åt, så jag har funderat lite på det. 😄

men för nu; frostiga höstlöv (och kottar) deluxe! 🙏

jag tror för övrigt att jag kommit på varför jag i perioder har så svårt att sätta skärpan, när jag VILL ha skärpa. tror att det beror på att jag vid de tillfällena är trött. idag märkte jag (och det syns) att det var svårt att sätta manuell skärpa, och jag var trött, och dessutom var det för årstiden rätt drygt ljus ute (ljuskänslig). 

nåja.

frost på höstlöven

de här fotograferades igår (söndag) morse innan jag gick och lade mig. hade turen att vara vaken tillräckligt länge för att hinna med lite dagsljus. fotograferade uteslutande höstlöv på backen och på björken på baksidan av mitt hus. jag hade en plan om att visa dem i liiite, lite färg, men.. well, det blev inte så. 😅

jag har inga direkta kommentarer till dessa, utöver att jag själv tycker att de blev rätt trevliga. 

så - enjoy! 🙏

mest ICM, ett par i färg

det är bra att ha hund. då kommer man ut, vare sig man vill eller inte. dessutom kan man ta med sig kameran när man går ut. det sker nästan dagligen - iaf de dagar jag faktiskt är vaken dagtid.

såsom idag.

jag är fortfarande lite tröttbakis sen helgen, så jag tänkte att det blir vad det blir, när vi gick ut. hade ingen direkt plan för vart vi skulle gå heller, utan vi gick dit fötterna ledde oss. det finns dock en hel del rätt kul bildmöjligheter längs just den här rundan.

jag har börjat med en ny rutin i fotograferandet. inte alla, men många saker jag fotograferar, blir det minst tre bilder av. en skarp, minst två med icm. det är inte alltid alla blir bra, men man måste ju prova och se - annars lär man ju inte få reda på det.

liiiite, lite färg kommer med även idag. det finns fortfarande ställen som är bedövande vackra i färgerna, och jag erkänner att jag har svårt att låta bli just där.

har ni för övrigt noterat att jag inte fotograferar fullt så många närbilder just nu? det slog mig nu under promenaden, att jag faktiskt börjar lyckas få till bilder med ett annat utsnitt än mina gamla vanliga skogsbilder.

inte för att det gör nån större skillnad. tror att jag bygger upp mina bilder på samma sätt, bara att det är en lite större bit verklighet som fotograferas. jag är lite impad av det själv, faktiskt. ni anar inte hur lång tid jag har trott att jag inte kan det. men det tar sig!

.. och här har vi slutet på dagens bildskörd! 📷✨🙏

lite gott och blandat

nu ska jag skriva något jag knappt kan tro om mig själv; jag längtar tills det vänder, det här med antal ljusa timmar på dygnet. för mig som har så knepig dygnsrytm är det svårt att få till en regelbunden rutin när det gäller att komma ut med kameran. vissa dagar ser jag inget dagsljus alls. 

idag har jag sett massor med dagsljus, dock. tog med mig hund och kamera, och tycker att jag fick till lite trevliga bilder fast att det inte kändes så medan vi var ute. då kändes det mest som att jag fotograferade på rutin och gammal vana. men det blev rätt bra ändå.

det är fortfarande fint med hösten, även om den börjat övergå till mer grått än färg. jag gillar båda delarna, så mig gör det inget. det enda jag inte vill ha är vinter, av flera skäl. dels för att området där jag bor blir så vansinnigt DÅLIGT plogat och sandat. det är oftast förenat med livsfara att ta sig ut, vilket är lite smådrygt när man har hund. och när hundarna också halkar och glider omkring på blankis, då vet man att det inte är ok.

sen, beroende på om det är mycket vit snö, är vintern också alldeles för ljus för mig. jag blir så bländad att jag inte ser nåt, och det är också jobbigt. särskilt om det är en solig dag med mycket snö. 

plus att jag tycker att det är skitdrygt att fotografera ute i snö.

för att undvika mer gnäll, kan jag iaf skvallra om att skrivandet på mitt bokprojekt faktiskt rör på sig. boken kommer att vara delad i två delar, där den första tar upp olika perspektiv på sanning som fenomen, och den andra delen tar upp hur vår uppfattning om sanning påverkas av fototekniska saker, samt fotografens val av exvis komposition, ljus osv.

just för ögonblicket känns det väldigt bra, det jag skriver. vi får se om jag lyckas hålla samma känsla genom hela processen - det återstår att se.

men. jag har lite annat att pyssla med, så ni får titta på resten av bilderna utan kommentarer (förutom på kanske en).

enjoy! 🙏

(jag kunde inte låta bli att fotografera det här, faktiskt - det torde rimligtvis vara ett gäng tonårstjejer som passerat här på fyllan, eller nåt)