i trötthetsdimmor idag

det har varit en trevlig, men märklig helg. den blev inte alls som var planerat från början. från allra första början var tanken att gårdagen skulle innehålla en träff med passionista-medlemmar. det gjorde den också. för ett par veckor sen fick jag förfrågan om att vara hundvakt, och eftersom vi alla avgudar varandra tackade jag såklart ja, med vetskapen om att jag skulle vara trött på passionista-träffen. i fredags hörde ett par kompisar av sig och undrade om jag ville ha besök i lördags. jag har inte träffat dem på länge, så jag tackade ja, väl medveten om att jag skulle vara halvdöd efter helgen.

nu är det efter helgen, och jag ÄR halvdöd.

tur att jag känner mig själv såpass att jag vet det. självkännedom is the shit, gott folk - så är det bara. 

jag hade svårt att bestämma mig för hur lång hundpromenaden skulle bli idag, innan vi gick. tog med mig kameran, bara ifall att. det blev inte en jättelång promenad, men några bilder blev det trots att jag är så trött att skallen är helt dimmig på insidan.

och med det sagt; här är dagens bildskörd. är för trött och groggy för att skriva mer än såhär, så - enjoy. 🙂

planlöst idag

det är smidigt att ha hund. man måste ut, vare sig man vill eller inte. det är också alldeles ypperliga tillfällen att ta med sig kameran, oavsett vart man går. nu blir ju hundpromenaderna jag går oftast runtomkring, här där jag bor, så motiven blir ju rätt mycket desamma hela tiden - på gott och ont.

men nu var det faktiskt ett tag sen vi gick ens i närheten av skogen. så blev det dock idag. min hunds bästis är ju kvar ända till söndag, så vi traskade ut alla tre. boyo (min hund) gick med ryggsäck för att styrketräning och koncentration (sistnämnda går lite sisådär, han är inte den koncentrerade sortens hund), och jag med kameran.

eftersom jag fortfarande inte fått hjälp med hårddisken från gamla datorn, så har jag ett visst behov av att ta om vissa bilder. eller, iaf ta liknande. nu ser det ut lite som att höstens fotokurs inte blir av på grund av för få anmälda. om det är någon som bor i närheten och vill delta, är det hög tid att anmäla sig - typ nu på en gång.

men OM kursen blir av behöver jag uppdatera förra höstens kursmaterial, och då behöver jag ha bilder. eftersom det är så mycket som ligger på gamla hårddisken är det bara att fotografera mer och hoppas att det räcker.

oavsett om det blir kursstart eller ej; fotograferar jag gör ändå. och trots att jag inte hade någon direkt plan idag, hittade jag ändå en del bilder som låg och väntade.

den berömda skärpan som jag ständigt gnäller på, ser likadan ut idag som alla andra dagar. här och där finns det skärpa, men inte nödvändigtvis på rätt ställe. jag tror att jag kanske ska byta objektiv och se om det blir nån skillnad. enda problemet med det är att jag föredrar det jag använder (upp till 300) framför det andra (tror det är 38 - 75 eller så). jag gillar hur utsnitten blir med detta bättre än det andra. men jag får spatt och spader på skärpan, och det är så länge sen jag använde det andra att det kanske är dags att undersöka hur skärpan fungerar på det.

bilden här ovanför är för övrigt en favorit från dagens fotografering. de nedan får stå för sig själva, för nu är jag alldeles för trött för att skriva mer. 😅

sommarromantik i överflöd

av någon anledning har jag blivit lite onödigt förtjust i just detta; vita blommor i överflöd, och ett visst mått av rörelseoskärpa. i mina ögon är det så sommarromantiskt gulligt att jag nästan går av på mitten, fast på ett bra sätt. det kommer en till lite längre ner i inlägget. 🤗

det är tur att mitt dygn ligger som det gör just nu, så att jag kan dra nytta av svalare temperaturer tidigt på morgonen, och att det är tillräckligt ljust för att fotografera då. tog med mig kameran på vinst och förlust när jag och hunden gick ut, runt sex i morse. vi går inga långa promenader öht just nu, men vid den här tiden på dygnet kan vi iaf gå längre än runt några hus på gatan.

det jag tittade mest efter just idag var faktiskt just - ljuset. vi gick en bit på en gåbana mellan två skogspartier, och solen strilade ner mellan träden rätt fint på sina ställen. jag lyckades inte alltid, tyckte jag själv - och bilderna jag visar här är nästan inte en enda med ett sådant ljus. så kan det gå.

något annat jag försökte roa mig med, trött och groggy som jag är ganska konstant, även nattetid just nu, var att försöka hitta andra sätt att fotografera än såsom jag brukar. 

vi kan väl bara konstatera att det blev ett stort, fläskigt FAIL på just den. 😂 tydligen så ser jag som jag gör, hur mycket jag än försöker på något annat sätt. det är på gott och ont, kan jag tycka. det blir ju lätt så att man fastnar och stagnerar i sin egen världsbild. 

är det nån mer än jag som kan känna så ibland?

oavsett vilket så.. äsch, vet ni vad? jag är tamejtusan trött och groggy nu också. solen har precis börjar lysa på min balkong, där den kommer att trycka resten av dagen och kvällen. det börjar bli varmt (obekvämt varmt, alltså) i mitt vardagsrum, och hjärnan börjar koka över igen.

jag skiter i att skriva mer. här har ni några till bilder från dagens korta morgonäventyr. jag gillar flera av dem, och nån enstaka mer än de andra. 

enjoy. 📷🙏🏻 och rinn för all del inte bort i det här jävla pissvädret. 🥵

fortsatt experimenterande

ja, jag erkänner. jag har faktiskt lite för kul med det här med medveten rörelseoskärpa. jag tycker att det är skitkul!

tog med mig hunden och kameran och gick en sväng längs lögarängen (långt promenadstråk längs mälaren, förbi lögarängen badplats) tidigt på kvällen. bestämde mig för att testa lite olika saker, främst utifrån rörelseoskärpa. bland annat ville jag se hur det funkar med olika motiv. hittills tycker jag att den gör sig klart bäst med växtlighet. har inte riktigt fått det att funka med exempelvis byggnader än - men övning ger färdighet, så förhoppningsvis kommer jag dithän att den typen av bilder blir ok, de med.

innan jag ger mig in på det, dock, tänkte jag visa några bilder som är mer typiskt mig. dagens bildskörd består nämligen av lite diverse. en del bilder har jag dubletter av - en skarp, en med rörelseoskärpa. 

men - "vanliga" bilder först.

.. och nu kommer det några med rörelseoskärpa.

jag har funderat lite på vad det är med denna rörelseoskärpa jag är så fascinerad över. min slutsats är att, beroende på VAD man fotograferar - vad JAG fotograferar, så kan man (jag) använda den för att ge bilderna ett gotiskt intryck.

för den som inte har koll (och det är nog rätt få som vet), så är gotiken en del av den groteska konsten. det groteska har funnits i vår konsthistoria ända sen långt före antiken. groteskerier används under varje tidsperiod som en retsam motsats till varande normer. 

under den tidigare konsthistorien (egypten, antiken osv, fram till strax efter renässansen) hade det groteska ett stort fokus på humor - att förlöjliga, vända upp och ner på maktutövning osv. men när romantiken började hitta sin nationalromantik, påbörjades en utveckling mot bl a den gotiska litteraturen. detta är en facett av det groteska, som under 1800-talet fokuserade mycket på den inre världen och hur den stod i kontrast gentemot en värld som mer och mer handlade om industri och vetenskap.

utifrån just det perspektivet; (mar)drömmar, drömvärldar, drömmar i drömmar, känslan av att inte vara stilla inne i huvudet, att världen rör sig så snabbt att allt blir suddigt och oskarpt, galenskap osv - så tycker jag att, beroende på motiv, rörelseoskärpa har en given plats. 

sen måste ju inte allt vara oskarpt - såklart. här har vi ett par bilder från några rosrabatter som är rätt fina. men här är det annat som gör att iaf jag gärna relaterar till gotiken - det betyder inte att du måste göra det. :)

inte heller måste allt vara i svartvitt. märkligt att höra mig själv säga det, men uppenbarligen finns det saker jag kan göra i färg (om än med väldigt låg färgmättnad) också.

jag måste erkänna att jag tycker att det här är sjukligt kul. tror att det jag gillar mest är just möjligheten att få ett helt annat uttryck, även om motiven kanske är ungefär som de jag normalt sett attraheras av. det gör att jag helt plötsligt känner att jag har ett formspråk för något helt annat, och jag uppskattar det oerhört. plus att det finns så mycket att utforska. bara en sån grej som skillnaden mellan handhållen kamera (som nu), mot att fotografera med stativ - där blir det ju en enorm skillnad.

experiment, samt lite annat

av nån anledning blev jag så fascinerad av vattenbilderna från tidigare i veckan, att för en stund sen när det blåste rejält utanför balkongen när jag stod och rökte, kunde jag inte låta bli att ta fram kameran som var i stort behov av laddning. 

tack och lov var jag inte ute efter mästerverk - jag ville bara se hur det känns, och hur det blir, när jag medvetet fotograferar med längre slutartider. för mig är det mesta under 1/60 långt, och idag landade det rent generellt på runt 1/20 (tror jag).

och även om jag inte tycker att det här är några mästerverk alls, så måste jag ändå säga att jag gillar grejen. faktiskt gillar jag det så mycket att jag tror att jag ska ägna lite tid åt att fotografera medvetet oskarpt. 

ett annat skäl till att jag vill testa är att det regelbundet dyker upp diverse (för mig) okända fotografer i mitt facebookflöde. senaste veckan har jag ett par, tre gånger sett en fotograf från.. nånstans, minns inte vart (inte sverige), vars verk verkar handla väldigt mycket om just oskärpa. jag vet inte varför jag aldrig har engagerat mig i det tidigare, men nu känner jag mig supernyfiken på det.

för övrigt kan jag skvallra om att jag för tillfället läser en bok av john berger. det är en av de böcker jag köpt på mig under året, och jag har en till sedan mina konstvetenskapliga studier för många år sen.

det jag kan säga om john berger är att han är BETYDLIGT roligare att läsa, än roland barthes. boken jag läser består (som så många andra teoretiska böcker) av ett antal essäer/artiklar/kortare texter som han skrivit över lång tid. allt är inte jättespännande, men kapitlet jag läser just nu handlar om utseende (inte nödvändigtvis människor, utan hur vi ser/uppfattar vår verklighet), och det är SÅ intressant. det kommer att ta en stund innan det sjunker in, men det gör inget. jag behöver och vill ha mental stimulans, och det får jag här.

den andra boken har jag redan delvis läst, men jag ska läsa om den. den handlar inte nödvändigtvis om fotografi, utan om olika sätt att se. för mig är den relevant enbart ur det perspektivet.