det jag tittar efter (läsvärt)

det händer att någon kommenterar mina blogginlägg i stil med "du har din egen stil", " jag fattar inte hur du bär dig åt" och liknande, och jag tänkte att jag skulle skriva några rader om just vad det är jag tittar efter när jag går ut med kameran. (jag skrev faktiskt ett blogginlägg på min egen fotoblogg igår, om någon vill läsa det också - tror inte att det blir så stor skillnad i vad jag skriver)

jag har redan skrivit om att jag har vissa tankar/spår i bakhuvudet när jag fotograferar; min barndoms fantasier om tomtar, troll, älvor osv, översättningen av den litterära 1800-talsgotiken till visuellt bildspråk i fotografi, samt ett shamanskt/animism-iskt perspektiv. men det handlar lite mer om motiv och lite mindre om form (fast delvis form också - det mesta jag gör är väldigt genomtänkt och komplext). 

jag tror också att jag vid minst ett tillfälle har skrivit om att vissa saker är väldigt lätta för mig - det har alltid varit så, sen jag började fotografera. jag har t ex väldigt lätt att avgränsa verkligheten och se en färdig bild = att se i kvadrater (mitt föredragna bildformat). jag har också väldigt lätt att se 9-rutorsnätet i huvudet, och att applicera det ovanpå det som intresserar mig. 

men jag tittar inte bara efter motiv. jag tror faktiskt att motiven i sig är det minst intressanta för mig. det mina ögon ganska automatiskt fastnar vid är struktur och form. då spelar det inte så stor roll vad motivet består av. det kan lika gärna vara bark på ett träd, ett stenblock, asfalt, betong, ett blombestånd, en fasad - eller något annat. så länge det finns något jag kan använda för att bygga upp min bildyta (som jag ser inne i huvudet, och kan applicera på det jag ser ute i verkligheten), så är motivet rätt ointressant.

för länge sen var det någon som kommenterade en bild (jag har glömt vem som lämnade kommentaren) och menade att mina bilder har många lager. jag är böjd att hålla med, faktiskt. medan jag å ena sidan faktiskt använder mig av 9-rutorssystemet så är 3-delsprincipen på det stora hela väldigt ointressant för mig. jag använder alla delar i bildytan, men inte en och en. jag vill gärna hitta sätt att ställa olika delar av bilden mot varandra, och det är så jag söker balans och harmoni. det tydligaste exemplet på det är när två linjer eller former i en bild skapar en konflikt, men det finns subtilare sätt att göra det på också. 

det handlar alltså i väldigt hög utsträckning om att hitta energi och kraft i bildytan, inte bara ett fint motiv. hittar man både och är ju det kanon, men för mig är energin och kraften viktigare än att ha ett tjusigt motiv.

mitt sätt att se har nog alltid varit på ett ungefär detsamma, men har naturligtvis utvecklats och förfinats genom åren. framför allt har min medvetenhet om vad, hur och varför jag gör som jag gör, blivit större. förr fotograferade jag nog mer intuitivt än jag gör nu. fast å andra sidan, det är inte så att jag står och räknar rutor i huvudet när jag fotograferar - det mesta sker ganska automatiskt. 

sen är det ju såklart för mig som för alla andra; allt blir faktiskt inte bra. det jag visar här är ju långt ifrån allt som blir fotograferat under en promenad. 😅

på det stora hela; det är inte svårt för mig. det här är ju mitt sätt att se och fotografera, så det kommer sig naturligt. det gör ju dock att jag inte "kan" fotografera som många andra - för att jag helt enkelt inte ser världen på samma sätt. jag kan t ex tycka att många av er som fotograferar natur, särskilt på det skira viset, har ett otroligt vackert sätt att se på. jag kan till och med tycka att det är lite orättvist, för att jag också skulle vilja kunna ta såna bilder. men jag ser det inte, och jag har helt enkelt fått acceptera det. 😄

sen är det ju bildredigeringen, förstås. jag vet inte om jag skulle säga att jag är nåt proffs där, faktiskt. men jag vet hur jag ska få bilderna att se ut som jag vill. min egen upplevelse av mitt bildmaterial är att jag har ett ganska rått uttryck, jämfört med en del andra här på fotosidan. med rått menar jag grovt och hårt. där kan jag också ibland tycka att det vore kul att ha ett kanske mer finstämt uttryck, men - det är som det är. det är såhär jag gillar mina egna bilder, och då får det ju lov att vara så.

jag hoppas att jag lyckats förtydliga lite hur jag tänker och vad jag tittar efter när jag fotograferar. det har faktiskt krävts lite funderande, eftersom det sitter så långt in i ryggmärgen att det känts svårt att sätta ord på det. 

men jag tror att det jag, rent allmänt, tycker är allra viktigast är - medvetenhet. att veta varför man väljer som man gör, oavsett vad det handlar om. jag är ett stort fan av det, både när det gäller fotografi och livet i övrigt.

.. och med det lämnar jag er med en sista bild. förhoppningsvis fick ni ut nåt av att läsa min (relativt) långa text om det här. 😄