att återvända till

i västerås har väderprognosen för dagen varit regn - typ hela dagen. som oftast,  har prognosen förändrats, även under dagen. i stället för konstant regn har det varit längre, hyfsat intensiva regn. strax före lunch bestämde jag mig för att gå ut med hunden lite tidigare, bara för att slippa senare regn. kameran fick åka med, och vi stannade faktiskt till på samma ställe där vi var igår. 

för att inte upprepa mig alltför mycket rörde vi oss mellan flera träd, och senare faktiskt bort därifrån. men till skillnad från igår, blev det idag lite dubbelexponeringar och någon enstaka icm-bild.

de senaste dagarna har jag funderat en hel del på hur jag skulle beskriva mitt eget fotograferande för någon som inte sett mina bilder, eller kanske inte ens känner mig. jag har kommit fram till att det är vansinnigt svårt att faktiskt beskriva på ett vettigt sätt. det är ju inte som att jag fotograferar dokumentärt eller på ett plats-beskrivande vis. inte heller traditionella naturbilder - eller ens traditionella arkitekturbilder, alla gånger. 🤦🏻‍♀️

det jag har landat i är flera saker. den första torde ni ha sett mig skriva om tidigare - att jag ägnar mig åt visuell poesi. det tycker jag fortfarande att jag gör, även om också det är ett uttryck som kanske inte är helt lättgreppat.

det andra jag skulle säga om mitt eget fotograferande är att jag försöker visualisera min inre verklighet på ett sätt som gör det synligt för andra. för min inre verklighet ser INTE ut som min yttre. 😅 sen hur den som betraktar mina fotografier väljer att tolka min inre verklighet - det får stå för betraktaren. 

ett annat sätt att beskriva det på är att säga att mina bilder är vad som händer när min inre värld och yttre verklighet krockar. 

ytterligare ett sätt att prata om mina bilder är att se dem som nån slags portaler. det ligger rätt nära det jag skrivit om förut när det handlar om hur och vad det är jag ser. för er som följt den här bloggen; ni kanske minns att jag berättat om min barndoms fantasier om tomtar och troll, hur och vart de bor osv. jag tror att mitt seende har rört sig en bit bort från det, till just det här med portaler.

när jag säger portaler menar jag inte som i fantasy- eller sci-fi. det jag menar är att jag ser ställen där verkligheten ruckar lite på sig, så att man som betraktare (jag själv inkluderad) kanske kan se något annat mellan vår verklighet och den som finns bortom. det är svårt att sätta ord på, men när verkligheten är bara lite, lite förflyttad uppstår en glipa. den glipan kan vi kanske, om vi har tur, se något annat, okänt, igenom.

det är bland annat därför jag använder mig av både icm och dubbelexponeringar. det är också därför åtminstone jag själv upplever att det inte är i syfte att skapa effekt, utan för att visa något jag själv redan ser. 

oavsett vad man kallar det eller hur man pratar om mina bilder, så är jag själv väldigt bekväm med hur jag ser och fotograferar. annars skulle jag inte fotografera som jag gör. 

och bara som kort bildkommentar: här är två dubbelexponeringar på exakt samma ställe. den ovan är lite småkul på sitt vis, men personligen föredrar jag den undre.

fast fråga inte vad jag har dubbelexponerat in i den här bilden, för det har jag ingen aning om. jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad tusan jag fick för mig skulle kunna funka. 😅

här är vi på väg bort från stället där vi var igår. hittade dessa i en rabatt in mot en villa och kunde inte låta bli. det var alldeles, alldeles för gulligt för sitt eget bästa.

och här är vi hemma igen. jag upptäckte att en växt hade snurrat sig runt staketet som går runt nedgången till cykelförrådet, och kunde inte låta bli här heller. 🤗

att se dubbelt i kopparlunden 😄

idag blir det knappt nån text alls, utöver att jag börjar känna mig mer och mer trygg med att dubbelexponera. jag tog med mig hund och kamera ner till kopparlunden idag, igen, och det blev mest dubbelexponeringar - men faktiskt några icm-bilder, och några helt vanliga exponeringar. icm-bilderna i den här miljön funkar sisådär, tycker jag själv. de vanliga mest för att det var så fint och jag inte ville ha en dubbelexponering just där.

utöver det finns inte jättemycket att säga. jo, kanske att jag medvetet använder mig av skitljuset som är just nu, med alla de hårda, skarpa skuggor som uppstår. men det är verkligen skitdrygt att fotografera när ljuset ser ut såhär. det bouncar mellan tegelväggarna och slår rätt in i skuggorna så det blir jätteknepigt ljus på teglet. oerhört irriterande. 😅

men - dagens bildskörd, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

övning ger färdighet

jag fortsätter med mina dubbelexponeringar ett tag till. idag stannade vi dock kvar på hemmaplan, eftersom jag ville fortsätta att - faktiskt bara TESTA. jag återgick till mitt sätt att svagt underexponera åtminstone den ena exponeringen av två - ibland överexponerade jag. men hela tanken idag var att göra mig mer medveten om vad tusan jag håller på med. som t ex att faktiskt komma ihåg att ljusa partier slår ut mörker. 

jag märker att jag gillar LÖV. det syns kanske inte skitbra i bilden ovan, men det kommer en bild lite längre ner som jag tycker blev jättefin, just med tanke på löven.

blåsippor, malinka-style. det är en stor sten som ligger som undre exponering i den här.

bilden ovan består av två exponeringar från en stor sten-ish-staty-ish-pryl. den vita, utbrända rektangeln är en öppning, och jag ville se hur den skulle te sig i färdig bild. såhär blev det. lite väl kritvit kan jag tycka, men i övrigt tycker jag att bilden blev lite småkul.

här ovanför är bilden med löv jag tyckte blev så fin. den mörka kvadrat-ish-formen är ett högt staket mellan gång-/cykelbana och bilväg. löven fanns på gräsmattan mellan staket och gång-/cykelbana. 

här under kommer dagens två sista bilder, utan vidare kommentarer. på det stora hela känner jag mig rätt nöjd med dagens bildskörd, och kommer förhoppningsvis att kunna fotografera med lite mer självförtroende nästa gång jag tar mig ner till kopparlunden.

kopparlunden, dubbelexponeringar

idag tog jag med mig hund och hilda ner till kopparlunden. på schemat stod dubbelexponeringar, och det var precis vad jag ägnade mig åt. 

det blev en mycket blandad kompott i fråga om vad som faktiskt blev ok, vad som funkade - och så finns det ett par, tre stycken jag själv blev väldigt förtjust i. 

men förvånansvärt ok, ändå, överlag.

första halvan av den här bildskörden kändes mest som ett experiment. jag följde chatgpt's rekommendation om att överexponera litegrand, men jag gillade inte hur drygt och omständigt det blev i bildbehandlingen efteråt, så det gör jag nog inte igen. dock bra att veta, så jag vet VARFÖR jag inte gillar att göra så. 😄

vissa gånger är jag mer än tacksam över min inställning att jag inte ska producera några mästerverk. idag var en sån dag; jag hade inga planer om att jag skulle ta BRA bilder. min plan var att testa, se vad som funkar, vad jag gillar/inte gillar, VARFÖR jag gillar/inte gillar,  undersöka, utforska osv. det är ett mycket roligare utgångsläge, än att förvänta sig att det ska bli fantastiska bilder bara för att.

en sak jag tycker är rätt intressant är hur olika människor fotograferar. nu när jag börjat nosa lite på det här, funderar jag lite på hur t ex samuel och tommy (von knorring) fotograferar just dubbelexponeringar. samuel är ju en fena på det här med struktur - det är inte jag. iaf inte på samma vis som han. tommy fotograferar också på ett helt annat sätt än jag. 

för jag tittar ju på mina egna bilder, såklart, och funderar på vad det är jag gör, om det skiljer sig mot mitt "vanliga" sätt att fotografera, vad som händer när jag lägger på en exponering till, osv. 

och jag märker att jag ser och fotograferar på ungefär samma vis, med den skillnaden att det blir ett lager till, ovanpå allt annat som jag redan gör. men formspråket verkar t ex inte skilja sig nämnvärt.

överlag tycker jag att det här är himla kul. jag skrev igår att jag inte nödvändigtvis tror att det här kommer att bli "min grej" för tid och evighet. däremot tror jag att det kommer att vara ett kul verktyg att ha, och använda mig av när jag tycker att det är lämpligt. det jag gör just nu är verkligen mest experimenterande för att se hur det funkar med mig, mitt bildseende, mitt sätt att fotografera, osv.

det jag tycker känns extra kul just idag är att det här sättet att fotografera ger mig något nytt att jobba med därnere. att fotografera "som vanligt" har jag gjort så otroligt mycket i just den miljön. det här känns lite nytt och intressant, och det gillar jag. 

sen om det är bättre på något som helst vis vet jag inte. 😄 jag skulle väl kanske mer säga att det är lite annat än det jag normalt sett gör.

här nedan följer mina egna absoluta favoriter från dagens bildskörd, utan vidare kommentarer.

enjoy! 🙏

jag kan också (dubbelexponera)!

så. 

chatgpt är väldigt smidig att använda. jag är som känt rätt lat och bekväm av mig på många vis. att sitta och leta i en användarhandbok för en kamera tillhör inte mina favoritsysslor. alltså frågade jag chatgpt om jag kan göra dubbelexponeringar med min canon eos 5d mark III - och tro på fan, det kan jag tydligen! 😮

det tog mig nån vecka innan jag fick arslet ur, men idag fick jag med mig både hund och hilda upp i råbyskogen här i västerås. jag tillägnade hela promenaden till enbart dubbelexponeringar, och resultatet blev.. blandat. 😅

rent generellt är nog mina spontana tankar ungefär såhär; jag förstår att det säkert är många som använder dubbelexponering som en effekt. efter bara den här första testrundan har jag konstaterat att jag inte kommer att använda det just som effekt, utan som ett extra lager av verklighet, ett sätt att bygga ut den verklighet som redan finns, eller att till och med skapa en förskjutning av verkligheten som gör det lite obehagligt/jobbigt för ögat att vila på.

ingen av bilderna i det här inlägget bör ses på något som helst vis som mästerverk eller "färdiga" bilder. det här är ett rent experiment från min sida, för att se hur det fungerar, hur det ser ut, vad jag behöver tänka på, osv. till min stora glädje märker jag att mitt bildseende inte försvinner, utan håller sig som vanligt - bara i en lite rörigare form än vanligt. 

en teknisk grej jag reflekterade över; jag har ju en canon eos 5d mark III - alltså har jag ingen utfällbar bildskärm. av det skälet kan jag inte se föregående exponering och hur det ser ut när jag ska göra exponering nr 2. det kan man ju tycka gör saker lite klurigare - men faktum är att jag tycker att det funkade hyfsat bra ändå. jag har rätt bra bildminne, och jag mer eller mindre känner i kroppen vart nr 2 ska ta vägen, för att det ska funka. jag menar det inte som att jag är perfekt, men det underlättar - även om alla dubbelexponeringar jag gjorde idag, blev långt ifrån bra. 

det här är faktiskt något jag ska ta med mig ner till kopparlunden och testa där. vi får se när det blir av - kanske att jag vill testköra en eller ett par gånger till här i krokarna, så jag får lite känsla för hur det funkar. en gång = ingen gång. två gånger - två gånger. tre gånger = mer vana.

så. jag vill framföra ett litet väl riktat tack till både sameul och tommy (von knorring) som visat just dubbelexponeringar på sistone, och därmed väckte minnet av att det är möjligt och dessutom kan vara kul, och därmed också lusten att testa själv efter.. well, runt 25 år, eller så. 😅

dagens sista bild härunder!