oväntade bildskatter

vädret kan vara missvisande, när man tittar på det inifrån. innan jag gick ut med hunden tittade jag ut genom köksfönstret, och såg flera personer med långärmat på sig. givetvis trodde jag att det kanske kunde vara svalt nog att gå en lite längre promenad, så jag tog med mig hilda när vi gick ut.

ack, så jag bedrog mig. först kändes det hyfsat ok, men efter bara några meter märkte jag att det var alldeles för varmt för både mig och hunden. på den korta sträcka vi gick trodde jag inte att jag skulle hitta några bilder som jag inte plockat förut.

men kanske 100 - 150 meter hemifrån gick vi igenom nån pytteliten, rätt gullig liten parkliknande miljö - och där fanns de. bilderna. 

och faktum är att det var länge sen jag kände mig så nöjd med just den här typen av bilder. jag hittade bilder på två träd sammanlagt, och det första av dem hade flest. jag hade säkert kunnat hitta fler om jag ansträngt mig, men det VAR varmt, kvavt och i största allmänhet jävligt äckligt.

det jag hoppas på med just den här serien, från er sida, är att ni kan se rytmen, musiken, viktfördelningen osv. det handlar alltid väldigt lite om motiv för mig, och mer om hur jag kan fördela det jag ser över bildytan på ett sätt som - well, som sitter som en smäck, helt enkelt.

hur jag ser den där rytmen, musiken, viktfördelningen osv?

well. det är ju den där inre bildytan jag kan applicera på verkligheten som är så effektiv. den, och de former jag ser. ofta handlar det ju om hur ytor spelar mot och med varandra, hur former skapar dragningskraft åt endera hållet, hur saker är tunga eller lätta i relation till något annat osv. 

och vet ni, det är så himla roligt när man får till helt oväntade bilder av det här slaget, när hjärnan befinner sig i ett konstant tillstånd av överkokthet. jag blir så glad helt för min egen skull, utan förhoppningar om att nån annan ska gilla det här. JAG gör ju det, och det räcker faktiskt. 🙏

för många, många år sen skrev jag en status på facebook. jag har inte hittat den igen, trots att jag aktivt letar hela tiden (i mina minnen), men poängen med den var iaf att - det jag älskar med svartvitt fotografi är hur ljuset smyger sig runt motivet, hur gråskalan ser ut, hur frånvaron av färg tillåter känslan i fotografiet att framträda på ett helt annat vis. den statusen var sann då, och den är lika sann nu. jag verkligen älskar svartvitt. så är det bara.

för övrigt, om ni orkar hänga med i mina tankesvängar, så kan jag säga att jag är alldeles otroligt nöjd med min canon eos 5d mark III. vilken arbetshäst! 😮 jag tror faktiskt, helt ärligt, att jag skulle vara fullt nöjd med att ha en just sådan i resten av mitt liv. man ska aldrig säga aldrig, men alltså - ÅH, vad jag gillar den!

det finns tre saker specifikt, som jag tycker är så otroligt mycket bättre än i 5d originalet; tonomfånget är otroligt mycket bättre, att jag kan använda så oerhört mycket högre ISO-tal (skillnaden är extrem), och att jag kan dubbelexponera. detta är de tre saker som gör att jag tycker att jag kan ha mycket, mycket roligare i mitt fotograferande med originalet i just 5d-serien.

så ja. jag känner mig sådär lite löjligt nöjd med dagens bildskatter, faktiskt. trots att jag inte använt vare sig extremt högt iso eller dubbelexponering. idag räckte det alldeles utmärkt bra med den här supertjusiga gråskalan, kontrasterna och allt det andra. 🤗✨🙏

Carina H. Jacobsson ☮ 2026-06-02 21:32

Jodå, rytmen infinner sig och det inte bara andas...det skriker ut...att svartvitt är din grej, do your thing girl you´r doing it right!! Kul att du hittat kameran för dig.
/Carina

Svar från pisces 2026-06-02 22:16

haha, ja, det är verkligen min grej - på samma sätt som jag känner vissa där STARK FÄRG är helt och hållet deras grej.. jag blir lika fascinerad varje gång, eftersom jag själv inte alls SER färg på det viset.

impad av att du faktiskt läste texten också, det är det långt ifrån alla som gör. tack för det. 🙏

Bjarne 2026-06-03 07:56

Grymt bra! Jag gillar verkligen detaljer på träd. Min favorit blir bild fyra. Gillar "barkkrullisarna" i kombination med resten av mönstret.
Hälsningar Bjarne

Svar från pisces 2026-06-03 09:10

jag är också sådär lite löjligt förtjust i bark, överlag. jag ser så mycket annat i den, nästan jämt. kul att du hittade nånting lite extra. 🙏

Turbo56 2026-06-03 10:56

Jättefina bilder, det är ofta så där man går ut ganska tom i tanken och så finns de plötsligt bara där, bilderna, tankarna och kanske ett tema.
*
Svartvita bilder talar med en röst som inte behöver färger för att bli hörda. De viskar med kontraster, med ljusets rena språk och skuggornas djupa andetag. När färgerna tystnar blir världen inte fattigare, den blir mer avskalad, mer ärlig, mer sig själv.

Det svartvita är som en sanning utan utsmyckning.
Linjerna träder fram med en ny självklarhet, formerna får tyngd och varje struktur blir ett eget kapitel.
Ljuset blir inte bara ljus, utan riktning, rörelse och puls.
Skuggan blir inte bara mörker, utan en plats där något väntar, något som inte behöver förklaras.

I färgernas frånvaro uppstår en märklig närvaro.
Blicken vandrar inte längre vilse, den följer rytmen i det som verkligen betyder något.
Dina bilder blir berättelser om ljusets fall, former och strukturer, en studie i stillhet.

Det svartvita döljer mindre än man tror.
Det skalar bort för att avslöja.
Det renar för att förstärka.
Det låter motivet stå där, naket och ändå oändligt rikt, som om världen äntligen får tala utan att färgerna avbryter.

Stefan

Svar från pisces 2026-06-04 03:02

det är ju sådär jag upplever det svartvita; avskalat, rent, inga distraherande element från det som spelar roll. stort tack för att du beskriver det så vackert. 🙏

Vibybo 2026-06-03 17:15

Kamera möter gammal björk och stor glädje uppstår! Ja, så kan det vara, känner igen det, plötsligt är bara motiven där och bitarna faller på plats. Svartvitfoto är svårare är färg för mig, kräver mer. Men har många uttryckssätt å andra sidan. Bild ett - där ser jag ett ansikte, fast i materialet, plågat och bundit.

Svar från pisces 2026-06-04 03:04

ja, men det ÄR skillnad på att fotografera i färg vs svartvitt. det tycker jag också. fast för mig är det tvärtom, jag tycker att det är betydligt jobbigare att fotografera i färg. 😅 för mig blir det så mycket mer att hålla reda på, och ännu mer att hålla ordning på både i bildbehandling och betraktandet av mina egna bilder, om och när de är i färg.

kul att du ser ett ansikte - jag ser det inte. däremot, det jag föll för i de två första bilderna, är det jag upplever som korsettsnörning, eller möjligtvis järnband som är bundna riktigt tight runt nånting. så helt olika är inte våra uppfattningar om vad som finns däri. 🤗