Utefter järnvägen
Läser en faktaspäckad artikel i dagens Dagens Nyheter om den svenska järnvägens förfall under de senaste decennierna.
Det är en förskräcklig läsning om kvartalskapitalismens konsekvens.
Statens järnvägar som borde handla om hundraåriga samhällsinvesteringar och kontinuerligt underhåll.
Inte bolagsresultat per kvartal.
Idag tar heller ingen ett övergripande ansvar för järnvägen, allra minst våra politiker.
Min tanke fladdrar iväg till ett gammalt fantasieggande fotografi av en okänd fotograf, och till de rallare som en gång i sitt anletes svett drog fram järnvägen genom urskogen mot framtiden.
Vem minns t ex ”Svarta Björn” idag?, den norska kockan Anne Rebekka Hofstad som bistod rallarna utefter malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Det är hon som står i dörröppningen på bilden.
Hon var den vackraste och starkaste kvinnan på jorden, enligt hennes älskare ”Ådals-Kalle”.
Men Anna blev bara 22 år. Tuberkulosen tog hennes liv.
För att komma ikapp SJ:s underhållsbehov med dagens takt behövs 350 år enligt artikeln idag….


/Torbjörn
Tack Torbjörn. Låt oss hoppas att det kommer att fungera i England.
Med vänlig hälsning/per-erik
Rikdagen beslutade då att försöka få ordning på det här virrvarret och inrättade en statlig järnväg, SJ!
Nu har de historielösa löst upp SJ med inneliggande funktioner, så det har blivit som det va för förr! Fast kanske ännu mer utspritt! :)
Gäller även skolan, elförsörjningen och sjukvården bla! Det är ofta lätt att sälja ut, men att sedan köpa tillbaka kostar tyvärr för mycket för samhället!
Så det e bara å gilla läget! :)
/B
Nej Bengan. Det handlar inte om att gilla läget. Det handlar om att rösta fram en politik och politiker som på allvar tar itu med problemet.
/per-erik
Per-Erik, håller med dig, men när jag ser hur man sålt ut våra gemensamma funktioner i samhället, kommunikationer, vård, skola omsorg och förstår vilka oerhörda kostnader det skulle innebära att försöka göra ett återskapande då! Det började med tågens avreglering. Den inleddes 1988. Då klövs SJ i två delar. Banverket tog över ansvaret för tågräls och anläggningsunderhåll medan SJ skulle köra tågen – nu med krav på vinst.
Gårdagens DN har en flersidig artikel om det här järnvägsförfallet, som inte är någon uppbygglig läsning!
/B
/försök ha det gott
Gunnar S
Uppehåll i myrlamdet, en fantastiskt fin film!
Tack för påminnelsen Gunnar!
Allt gott/per-erik
Sten
OJ!, vilket sammanträffande. Själv har jag bara läst om ”Svarta Björn” och sett Ingvar Skogsbergs film ”Legenden om Svarta Björn”.
Med vänlig hälsning/per-erik
Min morfar var med och byggde järnvägen upp till Kiruna. Vet inte om han var med och byggde Narviksbanan, men vet att han fortbildade sig till elloksförare och körde malmtåg till Narvik. Hann flytta söderut innan pensionen.
En av sönerna, morbror till mig, blev också järnvägare. Han menade att SJ var bra fram ill att Lars Peterson tog över. Att han på statens uppdrag lade ner olönsamma smålinjer var en sak, att han drog ner på underhållet och slutade investera i ny materiel riktigt illa. "20 förlorade år" enligt min morbror.
Tack Måns.
Med vänlig hälsning/per-erik