En nick i Rinkeby

I lördags dök Gerilla-fotograferna upp på Rinkeby torg. Med hjälp av två klädstreck och klädnypor hängde vi upp våra bilder.

Och människorna kom, såg, undrade och var nyfikna. En ung tjej kollade särskilt in mina porträttbilder från en svensk flyktingförläggning och hon undrade om de var tagna i Palestina. ”Jag är själv född utanför Ramallah”, berättade hon. "Det är porträtt av syriska flyktingar", förklarade jag. "Flyktingar även dom", svarade hon.

I Rinkeby - klassat som ett cementerat utanförskapsområde där knappt varannan elev i grundskolan har behörighet till gymnasiet, bor människor från hela världen. Det är mycket tydligt även om bara tar det 20 minuter med tunnelbanans blå linje från Södermalm där jag bor.

På Nejos Café vid torget sitter männen från Mellanöstern och Afrika. Blickarna följer Krister Klereus och mig när vi går in för att köpa en kopp kaffe (till halva priset mot Södermalm). Nyfikenheten är uppenbar. Vi bereds därför plats vid ett bord trots att här är trångt och vi förklarar vad vi gör ute på torget. Vi berättar så gott det går på så enkel svenska som möjligt. Omar, från Somalia, som sitter bredvid mig, verkar förstå. Han nickar i alla fall. Jag förstår att han bott 20 år i Rinkeby, att han kör buss, och han förklarar också varför han bor i Rinkeby;

”Somalia inte bra. Al-Shabab du vet..”. Så mycket mer kan han inte berätta. Språket snubblar, räcker inte till.

Ute på torget ser jag hur det mörknar och den grå himlen vilar tung när duvorna flyger i vida cirklar över torget.

Jag tänker på, och minns, kaffet på torget i Asmara och dofterna i downtown Amman. Rinkeby skulle lika gärna kunnat vara där.

Och så det kanske mest tydliga - kvinnornas frånvaro. Bara som skuggor ser jag dem på väg till och från affärerna.

Jag tar mina bilder, växlar några ord med en kvinnlig gatuförsäljare som kommer med ett pangerbjudande; ett par väl använda byxor för en tia.

Sekundärekonomi som det heter på finare språk. Vintage chic som vi säger på Södermalm. För henne en överlevnadsstrategi.

Slutligen slår jag mig ner mittemot Yassin, också han från Somalia. Jag pekar på min kamera, han nickar, vilar sitt huvud i händerna och jag tar porträttet. En stund sitter vi och bara ser på varandra. Utan några ord växer ett stilla leende över hans ansikte. Jag, och säkert även han, vet att våra liv ser så annorlunda ut. Den kalla statistiken över Rinkeby och liknande områden går inte att bortse ifrån. Samtidigt dessa nyfikna blickar, ett intresse för varandra. Det är inte alltid som ett skräckreportage i Uppdrag Granskning, tänker jag. I alla fall inte här och nu.

Efter två timmar plockar vi ner våra bilder och går mot tunnelbanan. En liten kille dribblar med en boll på torget. Han är mycket skicklig. Nickar bollen upp i luften och tar den gång på gång.

Och kunde Zlatan så kan kanske även han.

Måtte det gå väl för honom, tänker jag.

Vi är ju trots allt alla människor, eller nåt i den stilen.

./.

Mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se

MattiasL 2019-11-25 11:54

Älskar allt med den här berättelsen.

Svar från per-erik åström 2019-11-25 11:56

Tack Mattias!
mvh/per-erik

Bob Bovin 2019-11-25 11:57

Hej,
Bra, mycket bra reportage från en kommun vi andra i landet utom sig aldrig ser.
Ha det väl
Bob

Svar från per-erik åström 2019-11-25 12:32

Tack Bob. Det är verkligen en annan del av Sverige. Komplext naturligtvis, men också så viktigt att försöka förstå.
Med vänlig hälsning/per-erik

gorred 2019-11-25 12:02

Du levandegör hela grejen på ett underbart sätt med din text och dina bilder!
Och jag vet, jag var ju där!
//GöranR

Svar från per-erik åström 2019-11-25 12:30

Hej, det var en häftig dag. Många blder, många tankar.
Ses/per-erik

light 2019-11-25 12:35

Ett underbart blogginlägg! Det blir tummen upp för helheten! 👍

Ändå kunde jag inte låta bli att lite sorgset uppmärksamma två saker, 1. kvinnornas frånvaro, 2. mannen som kört buss i 20 år (!) och bara kunde några få svenska ord.

Ja, vad ska man säga?

Svar från per-erik åström 2019-11-25 12:52

Tack Ragnar. Du berör vad det handlar om. Språket, och bristen därpå. Ett verkligt hinder. Kvinnornas osynlighet och utanförskap. Båda dessa tillstånd kräver närmast en krisplan. En seriös sådan bortom diverse politiska slagdängor av varierande slag, ingen nämnd ingen glömd.
Med vänlig hälsning/per-erik

mombasa 2019-11-25 12:35

Tack för dagens läsning! Och bilden på nicken ger den där vibben, lite som Hansens röda ballongbild.

Svar från per-erik åström 2019-11-25 12:48

Tack Gunnar. Bilden gav sig själv.
Med vänlig hälsning/per-erik

mickeberg 2019-11-25 13:56

Underbar text och fina bilder, fick just se att Micke W gått bort och det här du gjort kom som lite tröst i eländet. Tack ska du ha, micke

Svar från per-erik åström 2019-11-25 16:25

Tack Micke. Ja, det var mycket tungt att höra om Micke W:s bortgång. Jag gillade honom så mycket.
Ses/per-erik

elgenper 2019-11-25 14:19

Imponerande! Jag var ju där samtidigt, satt vid samma bord på fiket och minns bl a killen med bollen. Men inte såg jag allt det här, inte fick jag denna spontana kontakt med folk. Det flesta av oss har det inte; när någon har förmågan och fallenheten kan det bli så här. Bravo!

Svar från per-erik åström 2019-11-25 16:27

Tack Per. Vi ses/per-erik.
Ps. Du hann försvinna innan vi plockade ner. Jag hade tänkt ge dig en bild. Tar med den till Tårtan framöver. DS.

elgenper 2019-11-25 17:06

Vad trevligt! Tas emot med stor förtjusning. Ska komma ihåg att ta lämplig väska till nästa Tårta ;-)

ronny vervaart 2019-11-25 15:04

En fin berättelse om en udda plats som vi ändå fick ett fint bemötande från, vilket dina bilder berättar :)

Svar från per-erik åström 2019-11-25 16:30

Tack Ronny. Jag tänker att vi nästa Gerilla kan vara i en helt annan del av stan, t ex Danderyd. Skulle vara spännande att visa upp Rinkeby-bilderna där...
Ses/per-erik

Glempis 2019-11-25 16:07

Vacker text och vackra bilder, fin ton i båda.
Mvh Glenn

Svar från per-erik åström 2019-11-25 16:31

Kul att du gillade det. Tack.
Med vänlig hälsning/per-erik

Innocent Bystander 2019-11-25 21:27

Fin text och fina bilder!

/Stephen

Svar från per-erik åström 2019-11-25 21:55

Tack så mycket Stephen!
Med vänlig hälsning/per-erik

Khalad 2019-11-26 00:37

Härlig berättelse och så många fina bilder, vilken fantastisk dag, grattis! / Björn T

Svar från per-erik åström 2019-11-26 08:46

Tack Björn.
Med vänlig hälsning/per-erik

alf109 2019-11-26 03:38

Bra reportage och bilder.
/Affe

Margareta Cortés 2019-11-26 06:06

Som du säger, bara män där på fiket, tror inte att jag hade kunnat gå in dit och fått en pratstund med männen. Ett Sverige som är annorlunda.
Men hur har mannen där kunnat köra buss och få busskörkort utan att kunna mer svenska?

Svar från per-erik åström 2019-11-26 08:59

Hej Margareta, jag tror nog att du som kvinna kunnat/kan fika där. Nejos Cafe’ drivs faktiskt av kvinnor. Men visst är det annorlunda och på många sätt slående hur frånvarande kvinnorna är i det öppna gaturummet. Att man kan köra buss och taxi, åtminstone i Stockholm, med mycket begränsade kunskaper i svenska tillhör inte ovanligheterna. Språket och bristen därpå är kanske en generationsfråga, men det är nog det största hindret för att komma in i samhället. Och det är olika för olika invandrargrupper enligt forskningen. Folk från Iran t ex har klarat sig bättre än andra grupper i den meningen. Invandringsfrågor, integration o s v är komplext och intressant tycker jag. Det lämpar sig definitivt inte för generaliseringar.
Med vänlig hälsning/per-erik

Margareta Cortés 2019-11-26 10:12

Jo fika hade nog gått bra, men hade de accepterat mig som fikakompis och samtalspartner, det är jag tveksam till. Hade även jag fått fotografera dem och kommit så nära så som du som man kan. Jag är tveksam. Även fotosidan är ganska mansdominerad och de kvinnliga bloggarna försvinner undan för undan. Osäker på varför, kan bero på bristande uppmärksamhet från den manliga skaran, vet inte.
Jag generaliserar inte, men tycker ändå att kunskaper i svenska för att kunna föra ett samtal på svenska är ett krav för att köra buss i Sverige.
Var beronde av sjukresor med taxi för en tid sedan och de taxiförare jag fick åka med då hade svårt att hitta. Knappa in adressen på GPS är svårt utan att kunna svenska och ofta visste inte ens jag var de vårdinrättningar jag skulle till låg.

lersaker 2019-11-26 10:24

Det ser ut att ha varit ett väldigt lyckat tillslag!
Är så ledsen över att jag blev sjuk och missade det hela...
Bilderna du visar gillas skarpt!

Svar från per-erik åström 2019-11-26 14:24

Tack Anne-Sophie!
Med vänlig hälsning/per-erik