Guldfiskdammen på gården
Den glada mannen på bilder heter Khasha och idag fyller han år.
Han är sedan många år sambo med min enda dotter. Och är pappa till två av mina barnbarn och alltså därmed min svärson.
Han kom som treåring till Sverige tillsammans med sin familj via FN:s flyktingprogram på flykt undan den iranska diktaturen.
Om någon fått mig att förstå vad det innebär att vara flykting så är det Khasha.
Fördomar, ibland ren rasism, har kantat hans väg fram hans 45-årsdag idag.
Hans släkt flydde hals över huvud och splittrades efter ”revolutionen” i Iran och mina två barnbarn har därför kusiner på flera kontinenter.
En dag - och jag hoppas att jag fortfarande är med i matchen då - ska vi åka till Teheran för att återse den där guldfiskdammen på gården som är ett av de få minnen Khasha bär med sig från son iranska barndom.
En dag, när friheten äntligen når det hårt sargade Iran.



Viken maffig bild! Du är verkligen fena på personporträtt.
Så det där med rasism. Finns inte i verklighetens värld. Vi är av samma ras hela gänget - Homo Sapiens. Vill man utöva rasism, så får man väl gräva upp någon Homo Neandethalis att dumma sig med... :-)
Tack Peter!
Maktstrukturerna i Iran är komplexa och ävenså de etniska skillnaderna. Att få till stånd ett hyfsat demokratiskt Iran är ingen enkel manöver. Förhoppningen ligger i att Iran har en välutbildad ung befolkning som, trots de många officiella avrättningarna, ständigt kräver sin frihet. Kampen mot moralpolisen och mullorna är stark.
Att vi alla är människor är självklart. Dom som menar annorlunda har inte framtiden för sig.
/per-erik
/Carina
Tack för ett vänligt inlägg Carina. Det värmer.
/per-erik