Måndagsreflektion

Om politiska kunskaper

Den obenhörliga framtiden

En bild jag ofta återkommer till.

En samling glada människor på scenen i Aula Medica på Nya Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm för ett par år sedan.

De hade precis fått papper på att de klarat grundutbildningen till läkare.

Han i mitten med de runda  glasögonen är min yngsta son.

Alla hans kamraters namn lästes upp pch jag noterade och räknade; Av alla på bilden hade sju av tio utomeuropeiska efternamn.

De kom, eller var bördiga, från alltifrån Chile till Iran, Sudan, Kurdistan och Palestina.

Jag tänkte att det var FRAMTIDEN som stod där på scenen.

Det är obenhörligen så framtiden ser ut.

Människor kommer att gå över gränser, blandas och söka sig till platser, yrken och sociala sammanhang de själva väljer.

Ingen kan stoppa den utvecklingen.

En känsla av frid och lugn kom över mig.

Liten söndagsfilm

Söndag eftermiddag.

En liten film om en av mina fotografiska förebilder

Varsågoda!

https://www.youtube.com/watch?v=udqO9jUbs9s

Hunden och avhandlingen

Poste Restante - Christer Strämholms debutbok från 1967 i originalutgåva kostar mellan 10-30.000:- på antikvariaten idag.
Boken med det makabra omslaget kom att bli lite av en ”bibel” när den kom ut. Inte för alla naturligtvis, långt ifrån. Vissa tyckte den var starkt motbjudande och alldeles för mörk. För mig var den sensationell, inte minst Strömholms bilder av de transsexuella vänner han plåtade i Paris. Jag hade aldrig sett sådana människor.

Boken vred därför om skallen på mig som ung tonåring och jag hängde ofta över boken på biblioteket i lilla Härnösand där jag växte upp.

Den öppnade också ögonen för vad fotografi kunde vara - en sorts subjektiv men ändå dokumentär fotografi - med ett symbolspråk ristat i väggar, loppisfynd och nedrivna affischer. 

Bilder som talade.

Som inte bara avbildade.

Strömholm avled i januari 2002, hans arkiv sköts idag av sönerna Joakim och Jacob och bilderna har fortsatt att ställas ut i Sverige och utomlands. På Nationalmuseum härom året och just nu på Passagen, Linköpings Konsthall.

Jag fick förresten en magisteravhandling om Strömholm med posten idag.

Titeln: ”Kunsten å vaere naer” från humanistiska fakulteten på Oslo Universitet.

Norrmannen Arild Normann har gjort en djupdykning i ”Poste Restante” ur ett konsthistoriskt perspektiv.

Trots norska språket är avhandlingen som rent källvatten att läsa och jag minns Strömholms  ord om vad det handlar om att vara fotograf:

”Ansvar, insikt, kunskap och närvaro”.

- Men tekniken då?, undrade vi elever…

Sånt brydde sig Strömholm nämligen mycket lite om.
Leica, några gluggar, Tri-X och D-76 räckte gott tyckte han.

- Men hur många minuter ska man framkalla filmen då?, undrade ytterligare någon elev…

- Vet inte, men det står väl på paketet….

Avhandlingen går att beställa från Universitetet i Oslo.