Mina barnbarn och protesterna

I Iran pågår just nu ett folkligt uppror, det största på många år.

Ett uppror mot teokratins diktatur, förtryck och tortyr.

För frihet, demokrati och allt det vi tar för givet.

Internet har stängts, mobiltrafiken likaså. Ändå kommer bilder och videoklipp ut hela tiden.

Desperat försvarar mullorna sin diktatur med massarresteringar och dödsskjutningar.

Varför skriver jag om detta, en snöig fredag i januari?

Vad har det med fotografi att göra?

För att det handlar om mina två svensk/iranska barnbarns framtid. Och deras kusiner och släktingar mitt i upproret och spridda som flyktingar från San Diego till Vingåker.

Och för att jag ständigt fotograferar dem.

Trevlig helg förresten!

Om alltings relativitet

Skärpa är ett borgerligt begrepp,... eller?

"Skärpa är ett relativt begrepp", har någon sagt

Eller t o m “Skärpa är ett borgerligt begrepp”, tror det var Cartier-Bresson som sa.

En bild av min fru i nattkupén i Köpenhamn. Ljuset föll in genom fönstret. Exponering 1/15-dels sekund, bländare 1,7.

Trodde aldrig det skulle bli nåt av värde.

När jag nu ser bilden på skärmen blir jag faktiskt häpen.

Delförstorar rejält och bli ännu mer häpen.

Hur är det möjligt att med en handhållen kamera (Låt vara en Leica Q2 med Summilux-optik) det kan bli så makalöst skarpt?

Nåväl, tänker jag.

Skärpa har alltid haft en underordnad roll i min fotografi.  Den är aldrig varit det jag strävat efter i första hand, och med dagens kameror sköter den ju nästan sig själv.

Viktigare är ljusets kvalitet, miljön och kompositionen.

Det där som brukar kallas för “känslan”, ett begrepp svårt att förklara, är individuellt, men som man förstår när man ser det och låter det gripa tag.

Hur som helst, skönt att veta att skärpan finns där.

För den händelse man tycker den behövs…

Åren går

Det är på sina barn och barnbarn jag märker hur snabbt åren går.

Bilden av min dotter på MOMA (Museum of Modwen Art) i New York tog jag idag för 10 år sedan.

Och nu väntar 2026.

Måtte det bli ett bra år. 

God fortsättning förresten!

Ett befolkningspolitiskt inlägg inför det nya året

Inför det nya året.

Om ett Sverige i förändring.

Ett långt och knastertorrt inlägg på tvärs mot rådande politik i Sverige.

Nu har det offentliggjorts en del av den statliga utredningen ”För en framtid med barn”, en delrapport som i praktiken utgör en larmrapport då den demografiska framtidsprognosen som utgår från att om dagens låga födelsetal och dagens låga invandring kvarstår pekar mot att folkmängden i Sverige kommer att minska med runt 2 miljoner invånare fram tills år 2100.

Den mest extrema framtidsprognosen bygger på en kombination av ännu lägre födelsetal och en ännu lägre invandring innebär en befolkningsminskning med 4,4 miljoner invånare fram tills år 2100.

Det troliga scenariot är att de låga födelsetalen kommer att kvarstå under överskådlig tid liksom en fortsatt låg invandring samtidigt som de infödda majoritetssvenskarna blir allt äldre och äldre.

Just nu ligger medianåldern på 49 år och år 2100 beräknas medianåldern ligga på mellan ca 55-65 år om de låga födelsetalen och den låga invandringen kvarstår. Andelen invånare som är över 80 år gamla kommer vidare att öka dramatiskt under de kommande åren och i scenariot som utgår från ett minskat barnafödande och en fortsatt låg migration beräknas andelen invånare som är över 80 år gamla utgöra 57% av 20–64-åringarna år 2100 vilket i sin tur innebär en omöjlig försörjningskvot.

Redan idag är uppemot 50% av alla svenska hushåll ensamhushåll utan barn och utredningen spekulerar i att familjen snart kommer att upphöra att utgöra samhällets grundläggande enhet. Delrapporten visar också att ända sedan 68-revolten har de infödda majoritetsinvånarna inte kunnat reproducera sig själva utan befolkningsökningen har möjliggjorts av invandringen och idag är det i huvudsak invånarna med utomeuropeisk bakgrund som står för den "naturliga" reproduktionen då de allra flesta majoritetssvenskar ej längre är i s k fertil ålder.

Utredningen konstaterar avslutningsvis att en långsam men säker ekonomisk kollaps väntar bakom hörnet om inte födelsetalen går upp och om inte invandringen ökar, vilket i praktiken kommer att innebära att det svenska välfärdssystemet snart kommer att vara ett minne blott.

Sammanfattningsvis: Ord och inga visor.

Gott Nytt År förresten!

Bilden av den afghanska flickan i korridoren på en flyktingförläggning och den äldre kvinnan i vinterkylan är hämtade ur mitt arkiv.