Den nya lagen

Porträttet av en prostituerad transsexuell man tog jag i Chiang Mai i norra Thailand. Vi samtalade länge om vad det innebar att leva med en längtan att få leva i ett annat kön innan jag frågade om jag fick ta bilden.

- Jag jobbar som prostituerad för att samla in pengar för att få råd med en operation, sa hen. Som tur är finns det många manliga turister som verkar föredra oss transsexuella. Kanske för att de är homosexuella, vad vet jag...?

Häromdagen beslutade riksdagen om en ny lag som är tänkt att underlätta för människor att byta juridiskt kön.

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är, föga förvånande, emot lagen tillsammans med några socialdemokrater.

För mig är det en gammal fråga. Redan i början av 70-talet förstod jag vad det handlade om.

Jag fick uppdraget av fotografen Christer Strömholm att kopiera en stor upplaga av hans numera ikoniska bilder från 50/60-talets Paris och de transsexuella vänner han kände och dokumenterade där.

Bilderna upprörde många när de först publicerades. För mig, som levde i månader med hans bilder i mörkrummet, var det en resa i ett mänskligt landskap av utsatthet och längtan.

Längtan efter att få leva och vara i sin kropp även om man råkar vara född i ett annat kön.

”Det handlar om tolerans”, sa Christer Strömholm ofta när han berättade om sina bilder.

Jag lyssnade och det kom att grundlägga min människosyn och rätten att få vara sig själv.

Med ett tillägg: Det handlar också om hur vackra människor är, oavsett sitt biologiska kön..

Se bara på den här bilden av Christer Strömholm och låt den sjunka in….

59 år sedan

Det här är en av de första bilder jag tog med en egen kamera.

Jag var 15 år, hade burit ut den lokala morgontidningen och för pengarna köpt en rysk Zenith 3M på Forslunds Foto i Härnösand.

Kameran var redan då en föga modern historia, skruvgänga för objektivet, en icke återgående spegel osv. Men den var min.

Tri-X rullen framkallade jag i Rodinal och kopian gjorde jag i tvättstugan med hjälp en lånad liten Durst kopieringsapparat. En klasskompis hjälpte mig och förklarade vad framkallare och fix gjorde med det belysta pappret.

Magi!, minns jag att jag tänkte när bilden växte fram.

Idag, 59 år senare, stoppar jag in det gamla negativet i en scannerburk made in Finland  (Valoi Easy-35) och lägger på en sepiaton l Photoshop.

Den vita hästen är garanterat död sedan länge, men det något underexponerade negativet där han står i kvällningen finns kvar.

Och med modern digital teknik går det uppenbart att krama ur lite bild ur en ruta från annu dazumal.

”Först och främst - säkra alltid negativet”, som Christer Strömholm brukade predika långt senare på Fotoskolan.

Kul att jag i alla fall lärde mig det.

I sista stund

Jag noterar att inlämningstiden till Fotosidans tävling på temat  ”Husdjur” snart går ut. Av alla redan inskickade  ser jag mest bilder av katter i motljus, trånande hundögon och liknande.
Normalt deltar jag aldrig i fototävlingar men så hittade jag den här bilden av vår lapska vallhund då hon var i ettårsåldern och träffade två av sina kullsyskon i parken…. dom lekte… rätt så intensivt…

Månne bilden skulle ha en chans? Den är i ju plåtad med en bra Nikon och har i alla fall  lite action över sig…. :-)

En tidsresa

GERILLA i Kungsan

Allt handlade inte om ABBA igår även om SVT sände timmar med hyllningar.
I Kungsträdgården var vi t ex ett gäng fotografer som ställde ut våra bilder på ett långt klädstreck.
Vädret var kanske inte det bästa, men så kul att träffa alla andra i GERILLA-gänget!
Hur som helst. Här är några av de bilder jag hängde på strecket.

Bilden av bilderna togs av Lars Epstein.