En fråga till analoga fantaster

Dom är inte många som står på min fotografiska idollista, men Robert Frank (1924-2019) är definitivt en av dem.

Hans bok ”The Americans” gjorde tidigt ett outplånligt intryck på mig. Hans resa genom 50-talets USA resulterde i bilder som för alltid fastnat på näthinnan.

Han visualiserade ”the beat generation” och texten till boken skrevs också av Jack Kerouac.

Robert Franks svartvita bilder hade ett tonläge jag gillade, inte särskilt knivskarpt, men kanske just därför så vackra. Jag tänker att han måste ha använt en speciell optik.

När jag, mitt i högsommarvärmen, hittar en tidig bild på Frank himself ser jag att det är en äldre Leica han använde, men vad är det för optik han har på kameran?

Ni som verkar ha fastnat för - och kan allt om - gamla gluggar kanske kan ge mig svaret?

Liv i Sverige

Läser Alf Johanssons tänkvärda ord i sin blogg om ”privata” bilder, alltså de bilder som ligger en själv närmast, oftast bilder av de nära och kära i livets virvlar.

Jag har sett flera av Alfs bilder av hans föräldrars åldrande tidigre och alltid blivit djupt berörd av dem.

Detta oundvikliga åldrande, inte så sällan förknippat med demensjukdom.

Det drabbade även min mor i slutet.

Hon fostrade oss tre söner som ensamstående mor (far avled i mitten av .50-talet), och hon gjorde det så gott hon kunde. Ofta fick vi höra några strofer ur bibeln, typ ”du skall helga din far och mor” elller nåt annat hon kokade ihop. Men hon hade en grundmurad rättvisekänsla och var aldrig rädd  att sätta sig upp möt överheten. Att säga och uttrycka vad man tyckte och kände var självklart.

I mogen ålder, dvs när vi pojkar lämnat hemmet, blev hon engagerad i miljöfrågor lokalt där uppe i mellannorrland där hon levde större delen av sitt liv. Hon var en nyfiken men orolig själ, röstade omväxlande på kristdemokraterna och vänsterpartiet och hade järnkoll på barnbarnens namnsdagar. Hon läste in gymnasiet och var förmyndare för de mindre lyckligt lottade på sin hemort, en uppgift hon tog på störtsa allvar under många år efter pensionen

Mot slutet, när hon närmade sig de 90, flyttade hon till ett äldreboende och då kröp demensen snabbt på henne.

Jag gjorde en liten tavla med bilder av mig och mina bröder och våra barn. Vi brukde sitta och peka  på de små bilderna och ställa frågor, om namn, födelsedagar, namnsdagar osv.

Det fungerade ett tag, men snart tappade hon begreppen helt.

Demens är en märklig sjukdom. Total förvirring och minnesförlust som växlas med sekunder av klarhet: Bland det sista hon nämnde var kilopriset på bitsockar på 30-talet då hon fick sitt första jobb i en lanthandel.

Den sista tiden var hon mest tyst sannolikt beroende på att hon medicinerades för att hon annars lätt kunde bli ”agiterad” som personlen sa…

Hon avled i sömnen.

Jag är glad att jag tog bilden då hon fortfarande var i någorlunda skick.

En bild av min mamma.

En privat bild.

Men också en bild av liv i Sverige.

I midsommartid

Larry och jag

Frågor söker svar

Lördag 250614

Avståndet mellan Tel Aviv och Teheran är ca. 180 mil fågelvägen.

Ungefär som mellan Kiruna och Ystad, eller som mellan Trelleborg och Rom.

Oavsett vad man tycker så är det - militärt sett - imponerande att Israels attack mot Iran häromdagen med sådan exakt precision lyckades tillintetgöra det iranska revolutionsgardets toppchefer på det avståndet.

Om man nu har den precisa förmågan måste ändå några frågor ställas;

Varför är man så militärt kassa i Gaza? Varför bombar man sjukhus?

Varför är det så många barn och civila som skjuts i den omfattning som nu sker?

För att terrororganisationen Hamas använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar?, eller för att Israels militär på order av den politiska ledningen bedriver ett medvetet folkmord och etnisk rensning?

Innan frågorna får svar är allt bara en oerhörd smärta och ett lidande utan slut.

Men frågorna kräver likväl svar.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdade den 21 november 2024 en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och landets tidigare försvarsminister Yoav Gallant.

Den dagen dessa personer ställs inför skranket får vi svaren.

Bilden av ungarna tog jag för länge sedan i Gaza City. 

På den tiden det gick att leva där…