Tidens förgänglighet

På PLANKET-utställningen i helgen 16-17 augusti lanserade jag boken  “Skolan som förändrade fotografin”, ett bokprojekt jag och tre gamla vänner arbetat med under några år.

Boken är en sammanfattning i text och bild och handlar om bilderna, människorna och verksamheten vid den fotoskola som Christer Strömholm drev i Stockholm under åren 1962-1974.

Vi har samlat in drygt 100 bilder av tidigare elever, skrivit berättelser och minnen, gjort intervjuer om en kort men betydelsefull tid för utvecklingen av svensk fotografi.

Flera av eleverna kom att bli några av våra mest namnkunniga pressfotografer, andra fortsatte med andra bildverksamheter. T ex gick regissören Billie August (https://en.wikipedia.org/wiki/Bille_August) på skolan.

Andra välbekanta f d elever är Yngve Baum och Anders Petersen.

Boken fick ett överväldigande mottagande och såldes i 170 exemplar under de två Planket-dagarna 

Men PLANKET är också en makalös tillställning när det kommer till att träffa människor, återknyta gamla bekanta och göra nya.

Så hände det att en kvinna i min egen ålder kom fram till bokbordet, log och frågade “Känner du igen mig?”.

Det tog en stund innan poletten ramlade ner,,, men visst var det Lena!, hon som levde ihop med clownen Filouche som arbetade på Cirkus Brazil Jack sommaren 1984.

“Har du kvar negativet på bilden du tog på Filouche och vår nyfödda Victor?” frågade hon. “Om du har det skulle jag gärna vilja köpa den bilden…”

Och mycket riktigt, efter en kvälls letande i gamla negativ-pärmar på söndag kväll hittade jag den. Scannade in negativet och printade en A4 på fint papper. Igår träffade jag Lena på ett fik och överlämnade bilden. Hon berättade då att Filouche nu ligger inlagd på ett sjukhus i Frankrike (han är fransk medborgare) och behandlas för cancer. Utsikterna för tillfrisknande är sisådär….

Naturligtvis tog jag inget betalt för bilden.

Efter en stunds samtal skiljdes vi år och jag tänkte länge på tidens förgänglighet och hur vår tid är utmätt.

Och att det allt är tur att vi har bilder som minner om att vi funnits och levt.

På PLANKET i helgen

Författaren och journalisten Åsa Moberg Boije är sedan årtionden en av Sveriges vassaste pennor.

Hon skriver - i boken ”Skolan som förändrade fotografin” - om hur hon, för mycket länge sedan, hamnade i en röd liten stuga i Vita bergen i Stockholm mitt i kretsen av eleverna på Christer Strömholms Fotoskola.

Det är en bok som jag jobbat med i flera år.

Imorgon och på söndag kan du köpa boken på PLANKET-utställningen, Lilla Mejtens gränd på Södermalm.

224 sidor med bilder och texter om en unik tid och miljö (1962-1974) i svensk fotografi. 250:- via Swish.

Välkommen att titta förbi!

ÄNTLIGEN är boken klar

Bilden är en så kallad kontaktkarta, ett antal små fotografiska bilder föreställande människor som på 60-talet gick, eller var lärare, på Christer Strömholms Fotoskola, en skola som fanns i Stockholm mellan åren 1962-1974.
Den kallades allmänt för ”Fotoskolan” och kom att betyda mycket för den fotografisk utvecklingen i Sverige ända fram till våra dagar. Flera av våra mest namnkunniga fotografer och bildmänniskor var lärare och elever där under kortare eller längre perioder.
I fera år har har några av oss tidigare elever (Annette Urbach de Mare, Göran Wingstrand, Rolf Adlercreutz och jag) arbetat med att göra en bok om människorna, bilderna och verksamheten på skolan. Det har varit ett Sisyfos-arbete eftersom ingenting finns digitalt sparat. Datorer fanns liksom inte på den tiden…

Men nu finns äntligen boken!
Den anlände från tryckeriet i Riga idag.
224 sidor med massor av bilder pch berättelser om en skola som kom att förändra fotografin.
Boken lanseras om två veckor på PLANKET-utställningen i Stockholm 16-17 augusti, Lilla Mejtens gränd på Södermalm.
Vi ses där!

PS. Här är bokomslaget plus två uppslag. DS

iPhone duger gott

Min äldste son fyllde 50 år i lördags.

Stor och härlig fest nere på Österlen och en massa mil i bil Stockholm-Ystad tur och retur.

Två bilder från när vi övernattade på hemvägen på ett bed-and-breakfast i Smålandsskogarna.

Tidig morgon när ljuset sveper in i rummet innan min fru vaknat.

Barnbarnet Noor och hennes förtjusning över hästarna.

iPhone-bilder duger gott för minnet.

Nattlig dramatik i högsommarvärmen

Vaknade med ett ryck i morse av att kära hustrun Ulrika skrek som i en gammal skräckfilm  och att Ràddi - vår hund - hoppade upp i sängen.

En ekorre flög runt i vårt lilla sovrum, den hade tagit sig in eftersom vi sover med halvöppet fönster nu i högsommarvärmen.

30 sekunders totalkaos följde när hunden förökte få fatt i den lille gynnaren.

För mitt inre såg jag ett blodbad, men ekorren lyckades ta sig ut med blotta förskräckelsen.

Sen somnade vi om.

I drömmen dök den sabeltandade jätteekorren upp…