Jag är en kass beställningsfotograf

Stockholm 16-11-22

En vän frågade härom dagen om jag kunde ta lite bilder för en statistkatalog. Jag förklarade att jag inte kan fotografera på beställning men efter viss tvekan sa jag ändå ja eftersom det handlar om en gammal vän. Problemet är att jag bara kan ta bilder på "beställning" av mig själv. Det må låta konstigt, men så är det. Det har alltid varit så och inget jag kan göra något åt.

Jag ägnade trots detta någon timme idag till detta enkla beställningsuppdrag. Och jag visste hur bilderna skulle bli. De duger säkert som katalogbilder, men det är liksom ändå inte "mina" bilder.

Utom den sista, den oskarpa svartvita. Den gillar jag... även om den inte funkar för avsikten. 

Minnena spelar

1988

Sydafrika, två år innan Nelson Mandela släpptes fri och Apartheid avskaffades.  Trodde negativen var försvunna men hittade dem härom veckan. Det är tekniskt skitjobbiga halvformatsnegativ tagna utan större fotografisk ambition eftersom jag reste för LOs räkning och hade helt andra uppgifter. Men det finns bilder i materialet och det kryper fram allt eftersom. Det blir en annan sorts bilder, taskiga tekniskt, men som dokument tror jag det kan hålla. Jag knäppte lite på måfå, men det finns en direkthet som jag gillar. Tror jag ska göra en liten Blurb på materialet eftersom jag skrev dagbok under nästans två månader. Det borde gå att få ihop en bra text nu när minnena får spela med stöd av bilderna. Hittar också en bild på mig själv för 28 år sedan. Utan skägg och 30 kilo lättare fingrande på den lilla kameran, en Canon Dial... 

Fotolördag

Jag åkte ut till Älvsjömässan idag tillsammans med Krister Kleréus för att konstatera att det är glest med utställare på Fotomässan i år. Canon och Leica saknas t ex helt. Men visst är det kul att strosa runt och klämma på nya prylar. Intressantast på Fotomässan brukar vara utställningarna och vi konstaterade båda att naturfoto är brottarstort och på många sätt riktigt imponerande.

Men en utställning som verkligen grep mig var Jens Anderssons bilder av hemlösa i Stockholm. Värdiga bilder av människor i marginalen, fotograferade i svartvitt och med inkopierade stadskartor som för att markera hemort och adress. En adress som hundratals människor i min stad saknar. Jag känner inte Jens men lyfter verkligen på hatten för hans bildmaterial. Mycket fint och angeläget. Några av bilderna hittar du här; http://thejens.com/pictures/situation-sthlm/

Efter en snabb kaffe tog vi oss till lilla Galleri Korn vid Hornstull där Micke Berg och fyra av hans workshop-elever hade vernissage. Det kändes som att komma hem. Underbara bilder av Mikael Petterson, Stefan Jonsson, Anders Reitmaier och Karin Thoring. Bilderna hänger bara t o m 17 november så för den som vill se högklassig fotografi - personliga bilder på dokumentär botten, se till att inte missa detta.

Själv föll jag pladask för Karin Thorings nakenbilder av ett antal kvinnor i åldern 60+. Så närgånget fotograferat, så förtroendefull relation mellan fotografen och den avbildade. Så jävla ömt och så sant. Kroppar märkta av sina liv och ändå så levande. Sådana vi är när vi inte försöker dölja våra skavanker. Bland den mest ärliga fotografi jag sett på mycket länge. Stora A för Karin Thorings bilder.

New York New York

Klockan är just nu 16.10 i Sverige, den 8 september 2016.

För lite drygt tre timmar sedan öppnade vallokalerna på den amerikanska östkusten. Ödesvalet 2016, så mycket som står på spel under de kommande timmarna att jag nästan inte vill veta hur det kommer att sluta.
Jag kom också att tänka på den här mannen, en bild jag tog vid juletid förra året i New York, bara ett par hundra meter från Trump Tower, 
För honom kvittar nog valet lika. 
Han är bara ytterligare en av New Yorks alla hemlösa som i september 2016 uppgick till 61.931 individer, varav 24,148 var barn.
Detta enligt stadens egna siffror.

Äntligen utskriftsteknik som fungerar!

Under min "digitala tidsålder" har jag ständigtkämpat med ett tekniskt problem. Utskrifter.

Det handlar, som den kunnige redan vet, om att kalibrera skärm och skrivare/papper så att de bilder man kämpat och redigerat på skärmen ska se  likadana ut när det väl skrivs ut på papper.

Gud ska veta att jag slitit med detta och att det kostat på. Dyr skärm, dyr skrivare, dyrt bläck och kalibrering i parti och minut. Ändå har jag aldrig varit riktigt nöjd. Tills nu.

Lösningen heter Eizo Quick Color Match. En enkel programvara från Eizo som tydligen tagits fram i ett samarbete mellan Eizo, Adobe, Epson och Canon och som s a s bryggar problemet. Det är en programsnutt som faktiskt gör att bilden på skärmen ser EXAKT likadan ut på papper. Installerade det hela igår på 20 minuter och häpnade över resultatet när första utskriften kröp fram ur skrivaren. Äntligen!, tänkte jag, börjar jag få jag valuta för investeringarna.

Förutsättningarna är dock att hårdvaran är kompatibel från skärm till skrivare. Det funkar tydligen inte med alla Eizoskärmar (men jag råkar ha en av de skärmar som är kompatibla), en Epson eller Canon-skrivare av en speciell typ (som jag också råkade ha - Epson P600), ett utskriftsprogram typ Epson print layout, samt Photoshop naturligtvis. Principen är enkel. Gör klart bilden som man vill ha den på skärmen, spara bildfilen i sRGB och gör sedan en drag and drop till Eizo Quick Color Match. Ställ in papperstyp, storlek och placering i Epson Print Layout, tryck på print och Simsalabim!, ut kommer en bild på papper som är perfekt i överensstämmelse med skärmbilden.

Detta är ingen teknisk reklam för det ena eller andra, bara ett konstaterande att jag nu funnit "my way" till att få perfekta utskrifter, med alla nyanser, svartpunkter och färger bevarade.