Om skärpa förr och nu

Titta på de två bilderna här ovan. Det är närmare 50 år mellan dem. Bilden på tjejen i sängen tog jag med en Nikon F och en 35:a, full glugg 1/30-dels sekund i vackert sidoljus och framkallade filmen (Tri-X) efter 800 ASA i en framkallade som hette High Sensitive. Kopian gjordes på  Agfa-papper. Det blev en hyfsad bild för sin tid, vacker gråskala om inte annat.

Den andra bilden, ett porträtt av en syrisk flykting på en flyktingförläggning i Härnösand, tog jag för 14 dagar sedan under liknande förhållanden. Sidoljus vid ett fönster, full glugg på ett 23mm-objektiv med min Fuji X100T, en brännvidd som motsvarar en 35:a på fullformat. 800 ISO. Bilden är "framkallad" i Lightroom och körd genom det moderna digitala mörkrummet Silver EFX. Det blev också ett hyfsat porträtt tycker jag, vacker gråskala om inte annat.

Titta nu på delförstoringarna här. Det är ungefär samma utsnitt från bilderna.

Skärpeskillnaden är betydande, eller hur?

Då, för snart 50 år sedan var det i princip omöjligt att få till bättre skärpa om man inte hade minst en Hasselblad och mycket finkornig film. Idag fixar en kamera med en asp-c sensor detta lätt. Min poäng är denna: Dagens kameror och digitala fototeknik är vida överlägsna gårdagens. Likafullt finns det dem som hävdar att den analoga tekniken, objektiv från 30-talet osv skulle vara av en särskilt magisk karaktär. Jag menar att så är det inte. Sanningen är att det var TROTS dåtidens kameror, objektiv, film etc som vissa fotografer lyckades ta unika bilder, såväl tekniskt som bildmässigt. 

I vår tid, då några fotografer t o m menar att en iFåån är lika bra som en KAMERA, blir jag närmast förtvivlad. Det är den nämligen inte, kan aldrig bli. Samma sak med dem som tror att objektiven var bättre förr och envisas med att skruva på gamla manuella objektiv på moderna digitala kamerhus. Sanningen är att kameror och digital efterbearbetning är så otroligt mycket bättre än förr. Det digitala mörkrummet (lightroom, Photoshop, Silver efx osv) ger så mycket mer möjligheter än under den analoga tiden.

Jag vet att det är så. Efter att ha stått i ett analogt mörkrum en hel vinter och kopierat Christer Strömholms mycket svåra negativ, efter att ha lyckats pressa Tri-X till 1600 asa (och ändå inte bli nöjd) och efter att ha svurit många gånger över att ha missat skärpan med min gamla Nikon F, så är jag numera hellycklig med en snabb, lätt och superskarp Fuji-kamera. Vilket inte har ett dugg med Fuji att göra eftersom det säkert finns ännu bättre kameror.

Jag tror f ö inte heller att bilder egentligen handlar om skärpa. Det handlar om att kunna översätta ljus till bild, skarpt eller inte är sekundärt. Därför bläddrar jag alltid förbi alla objektivtester och försjunker hellre i de stora mästarnas fotografier, försöker förstå hur de gjorde och fantiserar över hur de tänkte. Koudelka och Don McCullin är två exempel på fotografer som jag alltid återvänder till i den meningen. Mina tre fotokompisar - Alf Johansson, Krister Kleréus och Göran Tonström, i vår lilla grupp fyra fotografer (www.fyrafotografer.se) är några andra som också inspirerar och ständigt överraskar mig. Ibland med bländande teknisk, men oftast för att de tar intressanta BILDER

Slutligen: Ljus - och konsten att översätta ljus till fotografisk bild, är vad det handlar om. Och förmågan att "vara där".  Att för någon hundradels sekund fatta att nu eller aldrig kommer bilden, för att i nästa hundradel för alltid vara försvunnen. Om man i den hundradelen fotograferar med en modern kamera tror jag att chansen till en bättre bild är större än för 50 år sedan.

Jag inte bara tror. Jag vet.

2016-10-11 11:19   gorred

Intressant. "Bilden" är det viktigaste, inte skärpa eller högdagrar etc. Och betraktningsavståndet är också viktigt, inte minst relativt skärpan - vilket din "gamla" bild visar. Slogs av detta när jag var på Zornmuseet, förutom att han, Zorn alltså, hanterade ljuset så mästerligt fascinerades jag av hur han kunde ge ett intryck av fullständig skärpa på normalt betraktningsavstånd, som visade sig vara "kludd" på nära håll (se mitt blogginlägg/bilder http://www.fotosidan.se/blogs/helgosocken/skarpa-och-de-gamla-mastarna.htm).
Tycker bägge dina bilder är bra, var och en på sitt sätt. Den gamla bilden till exempel - det den saknar i skärpa tar den igen med innehåll och budskap, där den lämnar över till betraktaren. Den nya bilden excellerar i skuggor och ljus och skärpedjup med ett annat slags innehåll.
//GöranR

Svar från per-erik åström 2016-10-11 11:34

Tack Göran. Jag tror vi tänker ungefär på samma sätt. Och jag gillade verkligen dina reflektioner om skärpa på Zorns målningar. Min yngste sons flickvän, som går på målarskola, har försökt förklara detta för mig. Det handlar om en målerisk teknik som bygger på att man lägger lägger lager på lager, alltid från mörkt till ljust. Eftersom jag inte målar annat än med fotografisk bild under någon hundradels sekund imponerades jag stort över den tid det tar att färdigställa en oljemålning med denna klassiska teknik.
hörs/per-erik

Sten-Åke Sändh 2016-10-15 06:01

Jag har hållit på mycket de senaste åren med att reprofota både svart/vitt (Tri-X som ju motsvarar 400 ASA/ISO)och inte minst mycket dia från 70-talet (Agfa CT 18 och 21 DIN - motsvarar 50 resp. 100 ASA/ISO). En del Fujifilm och lite ORWO har det blivit också.

Att reprofota gammal dia gör ju att man applicerar en del av dagens tekniska möjligheter på gårdagens material vilket är intressant då det trots att själva skärpan i bilderna rent tekniskt är densamma men att man trots det i praktiken är bunden av kornet i bilden. Man ställer ju skärpan i praktiken på kornet.

Det jag skulle vilja tillägga är att det gamla diamaterialet främst är så oerhört mycket informationsfattigare än en bild tagen med dagens teknik. Många bilder är också i grunden sämre rent tekniskt ända från början, då det exv. var svårare att sätta skärpan med gårdagens hjälpmedel än idag och det gäller både rörliga och statiska motiv. Ofta missade man som Martin Agfors påpekade för att man helt enkelt inte hann med där man stod och skruvade. En av de stora skillnaderna är också det dåliga dynamiska omfånget man har inte minst i dia.

Fördelen dagens efterbehandlingsteknik annars ger begränsas också starkt av att bilderna innehåller så mycket mindre info än dagens bilder, vilket gör att man inte kan dra i dem särskilt mycket innan de helt krackelerar.

Ett annat stort problem är att speciellt färgfilmen inte klarar tidens tand särskilt väl. Särskilt mina Kodak-dian har tappat mycket färgvalörer. Agfa-filmerna har hållit mycket bättre och där har jag film från 70-talet är rätt OK. En del Kodak-film ser rätt eländig ut efter bara 15-20 år. Mycket svårare att skanna har den varit så jag slutade med det är reprofotar hellre istället. Färgproblemen har ibland varit så jobbiga och varierade att jag helt enkelt konverterat bilderna till svart/vitt istället. Inte sällan kan man ju tappa en hel färgkanal och vill man återställa det så tvingas man dra så hårt i bilderna att det blir dåligt av andra skäl.

Med det sagt så tycker jag en del av dessa bilder i sin med dagens mått mätt rätt mediokra tekniska kvalitet kan ge en känsla som det annars är svår att uppnå med dagens teknik utan att lägga på filter i efterbehandlingen. De får en helt annan och råare karaktär än digitalt födda bilder ur dagens kameror. Men de unga fotografer som "dissade" digitalt här på FS för någon månad sedan har jag nog svårt att förstå. Dagens teknik är ju helt underbar och det fina med den är ju att jag dessutom kan rädda mina äldre bilder på ett helt annat sätt än jag annars kunnat göra.

2016-10-11 13:25   EJM68

Bra skrivet!

Svar från per-erik åström 2016-10-11 16:46

Tack tack.
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-11 13:58   fotoknäppen

Tack för en ovanligt intressant och analyserande artikel eller säger man blogg numera? Där du enligt mitt tycke inte bara slår ett huvud på spiken, utan många! Skillnaden mot nu var nog också bl.a. att man såg på bilden utifrån de tekniska begränsningar som då fanns mot idag. En sorts omedveten acceptans. Din jämförelse med delförstoringarna är utmärkt. Dessutom med en utmärkt jämförelse i ex. med Zorns unika känsla för hur man skapar en bild att betrakta från ett lite längre håll som i närbild ser ut som kludd. En inte bara känsla för ljusets betydelse utan också en insikt i ögats speciella konstruktion o inte minst förmåga att uppfatta och förstå vad det ser. Den mest intressanta "blogg" jag läst bland alla andra som skrivs oftast i underhållningssyfte av varierande grad. För mig är bildens innehåll o budskap viktigast! Med vänlig hälsning. Chrille

Svar från per-erik åström 2016-10-11 17:23

Kloka ord!
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-11 14:18   Grevture

Jag har under hela min resa inom fotografin fotograferat mycket sport ... Började fota vindsurfing, ishockey och utförsåkning i slutet av 1970-talet även om det var några år senare, när jag var i sena tonåren som det tog fart på allvar - pengarna från första sommarjobbet gick ju förstås till en fotoutrustning.

Det är väl kanske extra tydligt just inom min favoritgenre sportfoto, men jag saknar inte gårdagens teknik det minsta :-) Så många bilder jag missade på den tiden (felfokus, för lite ljus, filmbyte pågick etc) som jag idag kan få. För mig handlar det inte bara om bättre teknisk kvalitet utan att jag idag kan vara mycket mer fri som fotograf på ett sätt som inte riktigt funkade förr. Bara en sådan sak som att jag på den tiden ofta måste vara så djupt koncentrerad för att ens få ungefär rätt fokus under sportfotografering att jag ibland missade bättre bilder, bättre ögonblick i periferin av det jag var koncentrerad på. Plus att på den tiden kunde jag fota sisådär tre rullar film under en hockeymatch utan att ens vara riktigt säker på att jag fått en hyfsat porträttlik bild på någon spelare som var extra intressant. Idag klarar man med lätthet av sådana bilder under den spelarens första byte och kan sedan ägna uppmärksamheten åt att få bra bilder, att fånga bra eller roliga ögonblick på eller utanför planen.

Svar från per-erik åström 2016-10-11 17:25

För sport är dagens teknik helt överlägsen. Jag minns att Nikon F hade en motortillsats. Hur snabb var den...? Tre bilder i sekunden?
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-11 14:20   Johan Pihl

Fin bild, den översta!

Skärpe-diskussionen orkar jag inte riktigt ge mig in i, men vill bara påpeka en sak: Eftersom du, i den analoga bilden, gått omvägen via en papperskopia som du sedan skannat in med en flatbäddskanner (?), blir jämförelsen ganska ointressant. Den har nämligen redan passerat två led, kopieringen och skanningen, där den kan ha tappat skärpa i, på vägen innan den lagts upp här.

Sen måste jag bara fråga, är du säker på att filmen är framkallad med High Sensitive? Jag brukade använda Stena scanfors High Sensitive filmframkallare på 80-talet, och det blev en avsevärd skillnad mellan hur det blev om man pressade filmen och framkallade med den dubbla tiden i t ex D-76. Men om bilden är tagen för 50 år sedan, så kanske den är framkallad på det sättet med D-76 eller i s k ryssoppa? High Sensitive kom väl först i slutet av 70-eller tidigt 80-tal?

Svar från per-erik åström 2016-10-11 16:59

Du har rätt! MInnet siker mig, det var ryssoppa. Å andra sidan minns jag att High Sensitive från Scanfors fanns 73-74
Rent tekniskt är det inte en papperskopia, det är ett scannat neg, men visst spelar det roll hur många led det är frågan om. Bilden oå papper är jättefin och på rätt betratkningsavstånd har den det där lilla extra som analoga kopior brukar ha. Nån sorts djup som är svårt att förklara. Likafullt vågar jag påstå att en välgjord utskrift med bra bläck i en bra skrivare kan vara nog så bra, särskilt bakom göas är det svårt att se skillnad. Men det är inte skrivet i sten, som allt annat.
Med vänlig hälsning,/per-erik

elgenper 2016-10-11 17:23

Vad det än må vara för soppa: första bilden ser för mina ögon mest ut som retikulation, inte korn. Det var en rätt vanlig företeeelse när de olika badens temperatur skilde sig för mycket (sköljning i kallt kranvatten efter 20-24-gradig kemi t ex). Då krakelerade gelatinet i mikroskala, och det såg ut precis så här.

Men var bilden av den här kvaliteten tänkte man inte så mycket på struktur o sånt...

Johan Pihl 2016-10-11 18:55

Ja, det är möjligt att High Sensitive från Scanfors fanns redan 73-74. Men jag tror inte att den fanns redan för 50 år sedan. Och är det nu ryssoppa du använt, så kan det förklara den lite "konstiga" skärpan och kornstrukturen i den analoga bilden. Men det lutar mer åt det som Per Ö är inne på, att det är nån form av krackelering i gelatinet som hänt vid filmframkallningen.
Hur som helst, så är ju bilden jättefin. Och jag tycker inte det är så störande med krackeleringen (eller vad det nu är för nåt). Tvärtom, det ger en lite drömsk effekt som ökar stämningen i bilden. Och det kan säkert vara många som tycker det här är en eftersträvansvärd effekt, kanske t o m finns nåt liknande som pluggins till PS, eller som instagramfilter att använda idag till sin smartphone-bildbehandling ;)

2016-10-11 14:23   jag&bilden

BIlder som jag ansåg vara acceptabla eller till och med riktigt bra under sent åttiotal eller tidigt nittio tagna med min Nikon FA hade jag ratat på sekunden idag.
Nu förtiden kan jag komma på mig besviken när skärpan inte sitter korrekt på ögat när personen svängde runt eller rörde sig.

"Att vara där" som du beskriver är så mycket mera än den där jädrans perfektionistiska jakten.

Vår dotter fick kamera tidigt och tar idag otroligt fina bilder fast än den blyga åldern.
Men när hon var fem år eller så var hon så otroligt nöjd med en bild på en hund i en park.
Bilden var absolut inte komponerad och rejält suddig då hennes jakt att fånga den snabba hunden på bild var tuff.

Men det var henens bild. Hennes minne. Och hennes förevigande.
Det var vad som gjorde den så fin.

Jag saknar min FA med en vackert grovkorning och pressad TMZ P3200

Svar från per-erik åström 2016-10-11 17:08

Jag saknar min Nikon F också. Står mest i en hylla och minns våra fornstora dagar. Ljudet av en 1/15- dels sekund i den kameran är förlösande. Gud vad vi var varit med om.... och nu finns bara de grovkorniga negativen kvar... ;-)
F ö skulle jag ge mitt vänstra öga till den som kunde fixa ett bakstycke med en fullformatssensor av vettig kvalitet i den kameran. Inställd på 1600 iso, ingen övrig automatik, ingen skärm med en massa joxig information, bara en liten plats för batteri och en anslutning för bildöverföring. Tid och bländare sitter i ryggmärgen nämligen. DET vore en kamera värd namnet för mig.
Mvh/per-erik

2016-10-11 14:56   A Boy Named Erik

Bra skrivet! Att du sedan använder en mycket trevlig kamera gör ju inte saken sämre :) Jag fotograferar dock nästan uteslutande i jpg med mina fuji.

Svar från per-erik åström 2016-10-11 17:27

Fuji gör bra gerjer. Deras optik är enastående. 😇
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-11 16:24   alf109

Ligger en hel del i detta Per-Erik. Sedan kan man ibland välja att plåta med film av helt andra skäl. :)
/Affe

Svar från per-erik åström 2016-10-11 16:45

Så är det också. Men då ska men veta vad man håller på med. Som du.
Hörs/per-erik

2016-10-11 17:02   Alf-Magnus

Begriper forfarande inte varför så många här på fotosidan inte kan skilja på fotografi och bild. Fotografi är bara en medtog, bland många att få fram en bild, där det absolut viktigaste är ljuset och innehållet allt anat är sekundärt. Vist jag uppskattar hur en obehandlad Tessar tecknar

2016-10-11 18:08   Calle S

Håller med i det mesta.
Anledningen till att jag plåtar analogt är att jag gillar _stora_ medier, vilket är sjukt dyrt digitalt. När det kommer en 8X10-sensor som inte kostar som ett privatjet köper jag den pronto.

2016-10-11 19:59   Makten

”Samma sak med dem som tror att objektiven var bättre förr och envisas med att skruva på gamla manuella objektiv på moderna digitala kamerhus.”

Det beror förstås helt på vilka objektiv man jämför. Det finns gott om gamla objektiv som är bättre än nya, och vice versa. Det man kan säga är att man får mer objektiv för pengarna idag än förr, men de är inte nödvändigtvis bättre. Särskilt inte om man väger in att de gamla manuella objektiven idag kan köpas för en spottstyver. Då vinner de ofta överlägset över vad du får för samma peng, nytt i butik.

Jag har ägt och kritiskt provat över 100 objektiv, varav säkert två tredjedelar manuella och resten mycket bra moderna, så jag har ett hum om vad jag talar om:-) För min del ser jag snarast ingen anledning att punga ut hysteriska summor för moderna objektiv när det finns skitbra, manuella gamla objektiv, jättebilligt.

Swebilbo 2016-10-11 20:41

Håller helt med. Tack dessutom för bra tester!

syntax 2016-10-12 11:16

Tänk att du har insett det! Så lät det inte för ett par år sedan.

Makten 2016-10-13 00:54

Peter: Inte? Påminn mig gärna med exempel:-)

2016-10-11 20:41   Kent Helgesson

Det du beskriver är så sant så sant , men...att använda gammal teknik och sträva efter att få bra bilder
är väldigt roligt! Jag själv håller på och larvar mig med analoga kameror , framkallar filmen och scannar samt digitaliserar bilderna. Lite hantverkskänsla om man säger. Jag försöker sträva efter att "bilden" blir bra...dvs att den har ett budskap osv. Titta på Henri Cartier Bresson.....där har du det som JAG strävar efter oavsett teknik.

Svar från per-erik åström 2016-10-11 22:04

Visst, det är verkligen kul med gamla grejer, har själv fått tag i en Polaroid Land 180 som det knappt finns film till längre. Ska försöka mig på att göra "sekvenser" av ett skeende genom att plottra ihop flera bilder till en. Vi får se hur det går... kul är det i alla fall att bryta av.
mvh/per-erik

2016-10-11 21:19   Thomas Åkerberg

Kul läsning! Fotade mycket med Tri-X under 80-talet, framkallad i D-76 (320 ASA) eller High Sensitive (1600 ASA). Provade typ alla s/v filmer från Kodak, Agfa, Ilford, Fuji, Forte, Efke, Orwo, men kom alltid fram till att Tri-X var bäst. Ang äldre objektiv och analog film och skärpa/upplösning: Jag testade en gång Kodak Technical Pan (25 ASA) under hyfsat kontrollerade former. Det var en pankromatisk infrarödkänslig högkontrastfilm ämnad för industriellt bruk och skulle framkallas i en av Kodak speciellt framtagen mjukframkallare (Technidol). Jag tog en rulle porträttbilder på min syster och pappa i ett becksvart rum med blixt och öppen slutare, dvs 0 skaknings eller rörelseoskärpa, på bländare 8. I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg vilket objektiv det var, antagligen en Zuiko 50mm, kanske en MicroNikkor 105mm, men resultatet var häpnadsväckande med en makalös upplösning och skärpa, kornet var fullkomligt obefintligt.. storbildsformatskvalitet!
/Thomas

Svar från per-erik åström 2016-10-11 21:59

Hej, jag provade också den filmen och det var verkligen enastående. Men 25 asa..... i dagens värld...
mvh/per-erik

2016-10-11 22:35   GunnarW

Bra skrivet och jag håller med.

Sen använder jag ofta äldre manuella för att jag tycker det är kul, inte tror jag det blir bättre. Jo, kanske bättre för mig eftersom det är roligt.

Svar från per-erik åström 2016-10-12 06:39

Klart att de ska vara roligt. Fotografi är ingen plikt ;-)
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-12 00:11   easyrider

Än av mina skarpaste bilder jag har på paper är tagen med en en Nikon F3 och Nikon 80-200mm 2.8 i studio på bl 5.6 om jag inte minns fel. Detta var när jag gick en framkallningskurs där vi plåtade innan vi framkallade filmen. Kommer inte ihåg om det var tri-x 400 eller någon mer finkornig film. Men visst överlag så ser mina digitala utskrifter skarpare ut än mina kopierade. Men visst går det att få det riktigt skarpt med bra ljus, teknik och fin optik när man plåtar analogt!

Svar från per-erik åström 2016-10-12 06:45

Jodå, under ideala förhållanden så är det naturligtvis så. Det finns/fanns film med fin kvalitet. Jag jämförde bara en s/v bild från förr med en digital från idag. Båda tagna med ungefärligen samma förutsättningar.
Med vänlig hälsning,/per-erik

Kent Helgesson 2016-10-12 19:56

Plåtade ni INNAN ni framkallade filmen? Unikt! ;-)

2016-10-12 07:10   Turbo56

Det var inte bättre förr, hur än man ser på saken så är det bra med perfekt skärpa och mjuka gråskalor. Mörkrumsarbetet saknar jag ibland, men digitalt media är så mycket enklare och säkrare.
En stor svaghet i digital bildbehandling är skärmen, om den inte är korrekt kalibrerad så blir bilden därefter.
För att ha kul i det moderna mörkrummet krävs en bra skärm som är korrekt kalibrerad för fotografier.

Svar från per-erik åström 2016-10-12 08:36

Precis så. Skärmen kalibrerad. Jätteviktigt.
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-12 08:41   Joakim88

Bra intressant artikel/blogg.
Ang manuella gamla objektiv så kan jag bara säga att jag kommer fortsättningsvis att fota med min Minolta 45mm 2.8 på min Sony a7ii då jag älskar det objektivet :)

2016-10-12 10:31   Kasch

Lite väl hårdraget och generaliserande. Jag har också plåtat analogt och visst är den nuvarande tekniska bildkvalitén överlägsen. Och det var den digitala tekniken som fick intresset för bildskapande att återvända för snart 15 år sedan. Men känslan av att experimentera med gamla objektiv med manuell fokus ska inte underskattas. Långsam bildskapande är inte bara hipstertrams och det är inte alltid maximal skärpa ger den bästa bilden. Allt beror på vad man vill åstadkomma , kontext och vilken kreativ process man trivs att arbeta med.

Svar från per-erik åström 2016-10-12 11:16

Långsamt bildskapande kan vara så mycket. I mitt fall, eftersom jag räknar mig som dokumentärfotograf, handlar det minst av allt om tekniska apparater. Snarare är det en fråga om att resa, läsa, att försöka förstå det jag ger mig in i. Under det kommande åreta kommer jag t ex att ägna mig åt att fotografera flyktingar i en liten stad i Norrland tillsammans med en författare. Då handlar det om kulturkompetens, respekt för andras religion, sätt att tänka osv. Jag vill komma så nära det går helt enkelt Det sista jag tänker på då är optik sov. Appareterna ska bara funka. Du förstår säkert hur jag tänker. I det här projektet kommer jag f ö att också plåta med en gammal Polaroid Land 180, en manuell Polaroidkamera. Det finns bara en film till den kameran numera, en färgfilm på 100 asa. Detta appropå gamla grejer och tekniska utmaningar...
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-12 15:05   Sarakristina

Intressant! Jag hittade precis några fototidningar från 1973 igår och slogs av samma sak. Bilderna var bra men allt verkade oerhört suddigt och kornigt jämfört med digital kamera. T o m en ifåån kan nog ge bättre bilder rent tekniskt.

Alf-Magnus 2016-10-12 15:34

Också var det vad en bild är

2016-10-12 18:55   TomasKronberg

Som många påpekar: det var inte bättre förr. Moderna kameror genererar mer skärpa. Men för objektiven är inte skärpa det enda som gäller: kontrast och färgåtergivning, avsaknad av t.ex. kromatisk aberration, distortion av olika slag m.m. är också viktigt.

När det sedan gäller bilden som sådan har väl det där mindre betydelse. Jag har varit på en del fotoutställningar av "berömda" fotografer och kan imponeras av själva bilden även om bildkvaliten varit rätt usel.

Fast det där vet ni ju alla. Kortfattat: kamerorna har blivit bättre, de bästa objektiven har också blivit bättre men dyrare och det finns fortfarande billiga bra begagnade gamla objektiv. Utvecklingen av objektiv går inte alls lika fort som för digitaltekniken i kamerorna, handlar ju om hantverk och fysikaliska lagar (optik), glassorter och sånt.
/T

2016-10-13 10:31   M4Z

Skärpan ser likadan ut men kornet gör ju att det blir grynigt.

2016-10-13 15:21   goranton

Hear hear! Per-Erik. Jag håller, som du vet, helt och hållet med dig. Vore kul om alla som plåtar i alla möjliga och omöjliga sammanhang också hade något att säga bildmässigt. Inte bara tekniskt. Kepp it up!
/Göran

2016-10-13 17:24   alf109

Att dagens teknik är vida överlägsen, speciellt i dåligt ljus är nog inget man kan ifrågasätta. Att gamla gluggar, som dessutom är gjorda för att teckna ut ett småbilsformat sällan kommer att prestera på samma nivå som ett högklassigt modernt objektiv som är konstruerat för en mindre bildcirkel som asp-c borde också vara en sanning för de flesta. Men en fråga om bilden i exemplet; för mig förefaller negativet krackelerat? Om jag jämför med mina egna bilder plåtade med en 400 asa film ser det ganska annorlunda ut. Det digitala är oavsett vida överlägset i dåligt ljus, men ett korn från en gammal tri-x eller en HP5+ kan ju vara en stämningshöjare i sig själv och passa väldigt bra för en del bilder (även om det går att fixa i efterhand i Silvern eller motsvarande). Ta bilden på katten till exempel; HP5+, exponerad efter 800 asa.
/Affe

2016-10-13 22:34   Johan_Lindgren

Jag går aldrig längre ut med en digital kamera för tänk om jag skulle ta en BRA bild, då vore jag väldigt besviken eftersom jag inte har ett negativ av den och sedermera inte kan få ut den ordentligt på ett bra papper. För min del duger digitalt tveklöst att använda om man bara ska publicera bilderna online, men det är ju aldrig poängen - då kan jag lika gärna sluta att fota helt.

Kent Helgesson 2016-10-13 22:46

Lite förvirrad av ditt inlägg! Utveckla gärna.

I min värld så finns det olika sorters kvalitet på bilder....bra bilder och tekniskt grymt rätt exponerade knivskarpa bilder.
Sedan finns det ju arrangerade semesterbilder såklart :-)

Nu när jag svarar så har jag glömt ursprungsfrågan...hehehehehe

alf109 2016-10-14 08:48

Vet inte om du skämtar här eller?
Om du inte skämtar så skulle jag påstå att med dagens fina papper och skrivare och framför allt möjligheterna att justera bilden innan man skriver ut den så är skillnaden mot en silvergelatinprint marginell. Ofta blir utskrifterna bättre eftersom de är lättare att kontrollera. Sedan kan man gilla det traditionella mörkrummet av helt andra anledningar. Men att kvaliteten inte skulle räcka från utskrifter är nog en för ganska länge sedan passerad sanning.

2016-10-14 13:01   VargenW

Håller med Per-Erik om allt, i princip. Men, det finns en sak där det är svårt att nå fram till den gamla tekniken. Jag tycker att det är svårt att få samma svärta och utteckning (inte skärpa, det är inte det det handlar om) i printar som i gammaldags fiberbaspapper.
Det är ju en utdömd teknik, inte minst av miljö- och effektivitetsskäl. Men jag använde öststatspapper med mycket silver i, väldigt långsamma papper, men som de tecknade ut! Det är svårt att få till idag, i övrigt är den moderna tekniken överlägsen.
/Lars

2016-10-14 13:26   JanKw

Visst, så enkelt är det! Som att jämföra LP med CD. Lägg till lite brus till en CD så jublar analognörden
över "LP´ns" kvalitet.

Men det är intressant att se hur bra gamla objektiv är på en digital kamera. De var alltså helt överlägsna filmen. Jag tog i princip aldrig en skarp bild på bländare 1,4 förr. Autofokus löste det och den digitala sensorn ger riktigt fina bilder. Moderna objektiv är naturligtvis ännu bättre. Men inte avgörande.

Men höga ISO är den verkliga välsignelsen. 1600 ASA var gränsen på film, utan att vara bra, och nu ser ISO 1600 ut som en gammal mellanformatsbild på finkornig film.

Jag tycker också att skrivarpapper som BONJET Fibre (m fl, snarlika och ibland bara olika namn) är väl så bra som gamla lufttorkade blanka fiberpapper. Att man har tid att fixa alla detaljer i datorn, jämfört med stressat duttande i mörkrummet, gör stor skillnad.
Alltså, sätt på bra skor och gå ut med kameran. Håll in armbågarna och glöm inte att le!

2016-10-14 13:52   Alf-Magnus

Analogt kontra digitalt, här vad Howard Greenberg Gallery visar just nu http://www.howardgreenberg.com/exhibitions

2016-10-14 14:05   LilTrue

Bra skrivet !

2016-10-14 16:37   Nilssonaskim

"Likafullt finns de dem som hävdar" ???
Rätta till:
"Likafullt finns det de som hävdar"

Svar från per-erik åström 2016-10-14 18:38

Tack för påpekandet.

2016-10-14 21:22   Kent Helgesson

Den digitala tekniken är kul tack vare att det går fortare att utvecklas som fotograf.
Undrar hur många bilder Henri Cartier Bresson tog innan han fattade att han var bäst på GF?
Men hellre en brusig BRA bild en än knivskarp dussinbild...eller?

Sten-Åke Sändh 2016-10-15 06:26

Ja det där är ju jätteviktigt. Nu kan en nybörjare ta sina bilder och få direkt respons på orsak och verkan från tagning till bild. Man behöver inte skriva upp under vilka omständigheter och med vilka inställningar bilderna tagits eftersom det ju finns i bildernas EXIF-metadata numera.

Dessutom så kostar det ju inget och skillnaden mot på filmtiden där ju enorm. På den tiden var kostnaderna klart hämmande för många.

Däremot går man ju miste om de "förväntningar" man hade då innan bilderna faktiskt blev framkallade.

2016-10-15 09:48   petterlofstedt

Instämmer helt med Urbans Karlssons resonemang. Digitalt är helt otroligt när det kommer till teknisk kvalité och hantering. Tidsaspekter, upplösning och annat.

Pratar man om uttryck och karaktär, handlar det iallafall för mig om att lära sig sitt verktyg och dess begränsningar. Att kunna se när verktyget kan ge det man vill förmedla. Jag menar att en viss grad av begränsningar är bra för att ge en personlig karaktär i bilder. Digital teknik och dess kvalité kommer ju aldrig som metod, vara den huvudsakliga vägen till en uttrycksfull bild. Film är organiskt, digitalt är algoritmer.

Grevture 2016-10-15 20:03

Varför i hela världen skulle en teknisk metod vara ett hinder för uttrycksfulla bilder när en annan metod inte är det? Att lära sig sitt verktyg och dess begränsningar och inse vilka effekter det har på uttryck och karaktär gäller på precis samma sätt för modern så kallad digital fotografering som det gör för kemisk - det är bara andra verktyg med andra eller annorlunda begränsningar.

2016-10-15 12:20   Hans Wahlgren

Väldigt bra sammanfattning! Jag har tillåtit mig att länka den här artikeln till mina kompisar i Gatufotogruppen. Jag håller oreserverat med Dig, dessutom. Den digitala tekniken, om man kan hanteringen, är vida överlägsen i alla avseenden. Till min senaste utställning har jag gjort en Lambda-kopia i storlek 90x90 cm från en bild fotograferad med en Canon G10. Efter beskärning så är den effektiva sensorytan c:a 5x5 mm. Bilden är först svartvitkonverterad i SilverEFEX Pro. Därefter lite trolleri i Photoshop där jag tar bort pixelkantigheten med ytterst lite Gaussisk oskärpa. Känslan blir mycket analog. Inte 17 hade jag kunnat göra den bilden och nått samma slutliga kvalitet från ett negativ. Och nu pratar vi inte stativ och noga inställd kamera. Det är ett handhållet snap shot i begränsat eftermiddagsljus. Jag stod många år i mörkrummet men nådde ändå inte i närheten av de resultat som går att åstadkomma idag. Jag charmas av de analoga kamerorna, men jag går inte tillbaks.

Svar från per-erik åström 2016-10-16 09:49

Precis så är också min upplevelse. Att sedan anloga kameror är fina är en annan sak. Särskild fina om de är skavda och nötta.
Med vänlig hälsning,/per-erik

2016-10-16 18:23   Thomas Lönnegren

Först - härliga bilder! Bägge två har sina egna kvaliteter!

Men jag är inte säker på att jag förstår? Å ena sidan skriver du att digital teknik är mycket bättre. Men sedan skriver du i en kommentar "Bilden oå papper är jättefin och på rätt betratkningsavstånd har den det där lilla extra som analoga kopior brukar ha. Nån sorts djup som är svårt att förklara"

För mig handlar det inte om att välja - digitalt eller analogt. Utan att välja den teknik som passar. Ibland är digitalt helt oslagbart och ibland finns det en glädje i att stå i mörkrummet och skapa unika kopior som "har nåt slags djup som är svårt att förklara".
Samma sak med musik, det handlar inte om att välja, antingen eller. Det är smartare att spela vinyl när det passar bäst och andra format när de passar bättre.

Jag förstår inte varför man ska välja, antingen eller??

Svar från per-erik åström 2016-10-16 18:42

Tack Thomas. Naturligtvis behöver man inte välja! Det finns analoga bilder som är helt fantastiska, några just på grund av att de är analoga. Den skärpejämförelse jag gjorde talar s a s för sig själv. Men visst kan jag ibland sakna känslan av ett analogt mörkrum, slafsandet med vätskorna och det svaga röda ljuset. Jämförelsen med musik är helt riktig. Stereon (Beomaster 900) ute på landet har en egen klang som är mycket njutbar för alla de gamla LP-plattor jag har därute.
Det intressanta är också den crossover som den digitala tekniken medger. Tore Jonssons Paris-bilder från sent 40-tal/50-tal som visades på Nordiska Museet var verkligt "analoga" i känslan och jag trodde först att det också handlade om välgjorda analoga kopior, men så var det inte. Utställningen byggde på Tores gamla inscannade negativ som sedan processats vidare digitalt och slutligen skrevs ut på bläckstråleskrivare. Resultatet blev enastående.
mvh/per-erik