edward + icm = experiment

när det gäller mina kranier är det en väldigt specifik berättelse som vill bli berättad. edward, ebba och hedda har oerhört olika personligheter, där det enda som egentligen är gemensamt är; de är döda, alla tre. 

nu när jag har min hilda kan jag ju sätta igång med det här projektet på allvar, och eftersom jag har funderat på hur det skulle se ut om jag fotograferar med icm, eller åtminstone ett visst mått av oskärpa - så testade jag just det idag.

som ni kommer att märka, har jag testat ungefär samma utsnitt på vissa bilder, men med/utan oskärpa. mest för att se vad jag tycker funkar bäst, vad skärpan/oskärpan säger och hur jag tycker att det fungerar i relation till den berättelse som vill fram.

själv tycker jag att båda delarna funkar, men att de säger väldigt olika saker. oskärpan, oavsett vilken form den har, fungerar otroligt väl eftersom det jag vill komma åt i den här berättelsen handlar mer om sinnestillstånd än om formen på kranierna. sinnestillstånd, egenskaper, personligheter - superviktigt för just det här projektet.

jag tror inte att jag har nog med ord för att uttrycka hur speciellt det här projektet är för mig. det är oerhört tydligt JAG, av väldigt många skäl. uttrycket kommer att bli väldigt känslosamt och förhoppningsvis kommer det att påverka en potentiell läsare/betraktare. men boken, som det kommer att bli (på något sätt) behöver faktiskt inte ha någon mer läsare/betraktare än jag själv. det skulle vara kul, men det är inte nödvändigt.

det är inte heller något som kommer att attrahera en särskilt stor publik. eller, det har jag iaf svårt att föreställa mig. 😅 varken bilder eller text kommer att vara särskilt lättillgängligt, och kommer troligen att kräva en hel del av den som läser/betraktar.

men å andra sidan; jag gillar ju sånt. både att producera och att se/läsa andras.

rent generellt kan jag säga att jag är lite löjligt förtjust i bilderna med oskärpa, som de två ovanför och resten nedanför. de illustrerar edwards sinnestillstånd oerhört väl - och det handlar inte om fylla, utan om helt andra saker. när jag har kommit så långt att text och bild börjar bli layout kan jag visa, så ni får se hur just text+bild kommer att fungera tillsammans.

förstår ni varför jag är så vansinnigt förtjust i de här bilderna? 🤗

dagens sista bild, som såhär:

äntligen, min hilda!

jag bestämde långt, långt innan jag ens började känna sådär akut att jag behöver en ny kamera, att den ska heta hilda. i höstas, tror jag, faktiskt.

oavsett vilket; jag klickade "köp" i onsdags förra veckan. i fredags sade instabox hemsida att mitt paket skulle komma på lördagen. mitt på dagen i lördags ändrade den sig till måndag. i måndags ändrade den sig igen, till tisdag.

fi fan. min kropp gillar inte att gå runt och vänta på det här viset.

igår när jag vaknade var jag superorolig - tänk om det skulle bli uppskjutet ytterligare en dag. jag tillbringade HELA dagen med att titta till spårningen av mitt paket ofta, ofta. och när sms'et väl kom, ska jag erkänna att jag grinade av lättnad. 

jag tog några testbilder hemma i köket redan igår kväll - såna där man tar ENBART för att testa, inte för att det ska bli bra.

idag tog jag med hilda ut, när jag var ute med hunden - en testkörning här också, men åtminstone utomhus. det var på väg att mörkna, så att testandet har inneburit justeringar av iso, bara för att prova. jag är ju inte bortskämd med höga isotal, på min 5d original (1600), så det var vansinnigt intressant att se hur det fungerar, hur det känns, hur det ser ut osv.

mina spontana tankar är att jag kommer att ha vansinnigt mycket roligt med hilda, framför allt med höga isotal. jag gillar nämligen grova korn, och för mig kan jag direkt se en hel del intressanta användningsområden. det kommer att bli en hel del testande framöver, har jag en känsla av. 

och ni anar inte hur djup min lättnad är över att ha en fungerande kamera jag kan lita på, och som inte har något sensordamm som vägrar flytta på sig.

utöver isotalet, så är jag också impad över tonomfånget, som jag tycker skiljer sig en hel del från 5d'n original. 

jag är oerhört, oerhört glad över mitt köp. för mig är det här en rejäl uppgradering, även om det finns nyare, flashigare kameror. jag och hilda kommer att ha oerhört kul tillsammans, och det ska bli otroligt spännande att se vad vi kan åstadkomma - hilda med teknik, och jag med seende.

frost på höstlöven

de här fotograferades igår (söndag) morse innan jag gick och lade mig. hade turen att vara vaken tillräckligt länge för att hinna med lite dagsljus. fotograferade uteslutande höstlöv på backen och på björken på baksidan av mitt hus. jag hade en plan om att visa dem i liiite, lite färg, men.. well, det blev inte så. 😅

jag har inga direkta kommentarer till dessa, utöver att jag själv tycker att de blev rätt trevliga. 

så - enjoy! 🙏

rytterne kyrkoruiner, västerås

jag och hunden var ju iväg på äventyr ute i rytterne kyrkoruiner igår, för att fotografera cosplay (gårdagens inlägg). medan vi väntade på att mina modeller skulle byta om från mundana kläder till sina socplay outfits, roade jag mig lite på egen hand.

jag har inte så mycket att säga just idag, så ni får titta och njuta av bilderna utan kommentarer från min sida. 🙂

det man FÅR visa 🙏

med en viss typ av bilder behöver man ha modellens godkännande för att öht kunna visa omvärlden vad man har gjort. det här är väldigt nära den sortens bilder. dagens fotografering har ÄNTLIGEN hänt - ungefär 25 år efter att jag fotograferade den här snubben första, och enda gången hittills.

tack och lov har han inga som helst problem med att bilder av honom cirkulerar. han är själv fotograf, men ägnar sig åt konsertfoto (rock, metal, goth osv) i stället för den visuella poesi jag själv sysslar med. han är väldigt duktig på att fotografera konserter - det är alltid roligt att se när han visar bilder.

det blev lite mindre bdsm än jag tänkt mig, och lite mer.. nånting annat 😄 men det gör verkligen ingenting. den här personen är väldigt lätt att fotografera; han liksom gör allt på egen hand. väldigt praktiskt. 

vi var nere i ett av mina favoritområden här i stan - anrika kopparlunden, som dignar av vad jag kallar tegelporr och höga järnstaket. det är ett alldeles otroligt vackert ställe med en miljö som går att använda till alla möjliga projekt. till exempel detta. 

ett av skälen till att jag slutade jobba med just porträtt och bröllopsfotograferingar, har att göra med slentrian. man hittar ett visst antal poser som man använder till mer eller mindre ALLA fotograferingar. folk säger att de vill ha unika bilder, men alltså.. det blir det i princip aldrig. som fotograf vet man vad som funkar, och så kör man på det för att det ska gå snabbt och effektivt. 

i längden blir det faktiskt rätt tråkigt.

just därför är det kul att göra sånt här, lite emellanåt. just den här människan är rätt teatralisk i sitt uttryck - jag antar att det blir så när man befinner sig i rock/metal/goth-musikvärlden. det är på gott och ont. det gör ju att hans personliga uttryck är lätt att få fram, men också att det ibland kan kännas något överdrivet. 

just nu är jag dock väldigt tacksam för att det är en liten paus tills det börjar hända grejer igen. helgen och veckan upp tills nu har varit med händelserik och intensiv än jag egentligen fixar. är helt slut i skallen - både jag och hunden, faktiskt. nu behöver vi vila lite, båda två, innan vi är fit for fight igen. 😅

det här är nog den "normalaste" bilden i hela serien. 😆

det här är en av mina favoriter (jag har flera).

av någon anledning gillar jag den här trappen. förra året fotograferade jag två brudpar (dubbelbröllop; mor och dotter gifte sig med sina respektive) i den. väldigt kul att den går att använda till så olika grejer. just när vi stod här gick det förbi några gymnasiekillar som frågade vad vi höll på med, och om de behövde ringa polisen (med tanke på repet). 😂

hunden fick följa med - även han förtjänar att komma ut och bort från alla tråkiga promenadstråk vi gått under sommaren. eftersom han och min modell såklart blev bästisar inom loppet av en tusendels sekund, fick han också vara med och modella.

jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att rök kan vara väldigt sexigt. jag röker visserligen själv, så jag är givetvis rätt partisk. men jag tycker ändå att det kan vara väldigt sensuellt med just rök, oavsett vad man tycker om rökning som grej.