projekt startat

det här är min gode vän, edward. förra vintern fotograferade jag honom, kon hedda och rådjuret ebba, när det var kallt och äckligt ute såsom det är nu. bilderna från då ligger på min gamla, stekta dator och väntar på att nån ska komma och se om de går att rädda efter min freak accident för ungefär ett halvår sen.

men. jag råkar ju ha en fungerande dator igen eftersom jag inte kan vara utan, och jag har dessutom en kamera som fungerar som den ska igen. 🙏

det här är det projekt jag velat sätta igång med under en tid, men väntat eftersom det inte känts kul att göra det med min 5d. nu, med hilda, känns det inte bara tillgängligt, utan också både kul och spännande.

framför allt känns det intressant och spännande eftersom det ger mig möjlighet att utforska mer, detta med högre isotal. på min 5d kom jag inte högre än 1600, vilket krävde fotografering på stativ i ett trångt vardagsrum med begränsade avstånd. med hilda kommer jag ända upp till runt 25 000 i iso, vilket ger HELT andra möjligheter. helt plötsligt kan jag fotografera för hand på slutartider som tidigare varit otänkbara inomhus i det ljus jag använder till det här.

jag gissar att det säkert finns många som inte gillar att fotografera på såhär pass höga isotal, för att det blir kornigt och grynigt. för mig är det inte ett problem - tvärtom, faktiskt. jag gillar det här enormt. det snarare förstärker det uttryck jag är ute efter i just den här typen av bilder. 

bilden ovan blev lite mer oskarp än jag tänkte mig från början, men det är en bra inkörsport till den planerade oskärpa jag har tänkt testa allt eftersom. vet inte om jag kommer att använda icm, just - det återstår att se. men jag har tänkt att jag ska vara medveten i oskärpa, som experiment om inte annat.

om nån undrar vad jag ska göra med de här bilderna, kan jag skvallra om att jag tänker göra en fotobok. i nuläget osäkert om det blir en bok enbart för mig själv, eller om jag ska hitta nåt bra ställe att trycka den på och sälja.

oavsett vilken form den här boken tar, kommer det att vara en fotobok MED text till vissa bilder. jag har en väldigt tydlig idé om vad det kommer att vara för sorts bok, och den kommer att bli helt fantastisk. innehållet kommer att vara rätt gotiskt, på ett troligtvis ganska groteskt/obehagligt, men ändå vackert vis. det är inte en bok som kommer att attrahera alla, that's for sure. 😅

om det är nån som undrar vad det är för små, ljusa prickar lite här och var, så är det inte damm - det är smått skräp från undersidan av edwards tänder, skulle jag tippa på - och troligen lite skräp från den åratal gamla, torkade ros jag använder. jag orkade inte engagera mig i att ta bort det, faktiskt.

det här är för övrigt bilder jag tycker är vansinnigt roliga att fotografera. särskilt nu när jag slipper trängas med ett stativ som bara begränsar utsnitten. att fotografera handhållet är min preferens, varje dag i veckan. som referens till hilda så tror jag att hon kan vara något tyngre än 5d'n, men jag har faktiskt inget emot det. jag gillar lite tyngd i händerna när jag fotograferar, vilket jag gissar beror på att jag fotograferade med min hasselbladare handhållen - och den är ju rätt tung. tyngd i en kamera känns tryggt att hålla i, iaf för mig.

jag började med det här projektet natten till igår, och fortsatte idag. det är kul att testa en ny kamera på det här viset,och hilda är väldigt tydlig med vad hon kan prestera. gårdagens ljus såg ut på ett visst sätt, inklusive en reflexskärm. idag använde jag ett annat ljus, utan reflexskärm, och dessutom underexponerade jag med ca 1½ steg. det gav mig mer att jobba med i gråskalan, och dessutom råfiler som är mer lättarbetade överlag. det svarta ni ser, är ett svart lakan - och eftersom jag vill ha det svarta helt kolsvart utan några som helst detaljer, är de underexponerade råfilerna lättare att justera. 

jag är SÅ jävla glad att jag bestämde mig för att investera i en ny (begagnad) kamera redan nu i stället för att vänta på obestämd tid framåt. nu kan jag ha riktigt roligt igen, utan att känna mig begränsad i vad jag är villig att lägga ner i tid på bildredigering av sensordamm, oro för korrupta råfiler osv.

och det här projektet. shit, vad jag kommer att ha roligt med det. och shit, vad min bok, oavsett vilken form den tar, kommer att bli kul. egentligen skiter jag i om nån annan ser den, bara jag själv får hålla den i händerna. 

och oavsett vad ni tycker om temat/ämnet i det här projektet, så måste ni ju ända hålla med om att edward är ståtlig i sin hatt. jag tror att jag skrev om det förra vintern, men när edward flyttade in hos mig såg jag på en gång vad han heter. jag vet att han egentligen var en älgko när han levde, men såhär i efterhand visade det sig att hans rätta natur är som en filosofisk gentleman med hög hatt och monokel (som han egentligen inte har, men jag funderar på att skaffa en åt honom för det skulle klä honom så bra).

äntligen, min hilda!

jag bestämde långt, långt innan jag ens började känna sådär akut att jag behöver en ny kamera, att den ska heta hilda. i höstas, tror jag, faktiskt.

oavsett vilket; jag klickade "köp" i onsdags förra veckan. i fredags sade instabox hemsida att mitt paket skulle komma på lördagen. mitt på dagen i lördags ändrade den sig till måndag. i måndags ändrade den sig igen, till tisdag.

fi fan. min kropp gillar inte att gå runt och vänta på det här viset.

igår när jag vaknade var jag superorolig - tänk om det skulle bli uppskjutet ytterligare en dag. jag tillbringade HELA dagen med att titta till spårningen av mitt paket ofta, ofta. och när sms'et väl kom, ska jag erkänna att jag grinade av lättnad. 

jag tog några testbilder hemma i köket redan igår kväll - såna där man tar ENBART för att testa, inte för att det ska bli bra.

idag tog jag med hilda ut, när jag var ute med hunden - en testkörning här också, men åtminstone utomhus. det var på väg att mörkna, så att testandet har inneburit justeringar av iso, bara för att prova. jag är ju inte bortskämd med höga isotal, på min 5d original (1600), så det var vansinnigt intressant att se hur det fungerar, hur det känns, hur det ser ut osv.

mina spontana tankar är att jag kommer att ha vansinnigt mycket roligt med hilda, framför allt med höga isotal. jag gillar nämligen grova korn, och för mig kan jag direkt se en hel del intressanta användningsområden. det kommer att bli en hel del testande framöver, har jag en känsla av. 

och ni anar inte hur djup min lättnad är över att ha en fungerande kamera jag kan lita på, och som inte har något sensordamm som vägrar flytta på sig.

utöver isotalet, så är jag också impad över tonomfånget, som jag tycker skiljer sig en hel del från 5d'n original. 

jag är oerhört, oerhört glad över mitt köp. för mig är det här en rejäl uppgradering, även om det finns nyare, flashigare kameror. jag och hilda kommer att ha oerhört kul tillsammans, och det ska bli otroligt spännande att se vad vi kan åstadkomma - hilda med teknik, och jag med seende.

snö och slask

de tre första bilderna tog jag häromdagen, men glömde bort att stoppa in dem i ett inlägg, så här är de övriga två - längre ner kommer bilder från idag.

här under är ett gäng bilder från idag - snösituationen ser något annorlunda ut. det har varit plusgrader ett par dagar, så det är numer snöslask och stora, tunga snöhögar typ överallt. jag gillar ingetdera. är dessutom fruktansvärt vansinnigt trött idag. berättar mer om den tröttheten en annan dag - tills vidare; enjoy snöslasket.

vinter och snö (och bok)

jag har inte fotograferat särskilt mycket på ett tag. jag har varit fullt upptagen med min bok - är det fortfarande, fast nu håller jag på med den engelska versionen av bok för tryck. jag tror att jag har hittat alla fel i den svenska - och åtgärdat. men jag kan skvallra om att jag varit lite småknäckt under tiden, eftersom indesign fått för sig att trasa sönder mitt dokument TVÅ gånger, så jag blev tvungen att börja om från början. 🤦🏻‍♀️

men skam den som ger sig. om det är någon som tänkt sig att läsa den, får ni gärna upplysa mig om ni hittar några fler fel som jag missat. (e-bok)

frånvaron av fotograferande för min del beror dock inte ENBART på boken, även om det är lätt att skylla på den. det är v i n t e r , om nån nu hade råkat missa det. jag är inget fan av vintern; det är kallt och äckligt, och det är dessutom snö. där jag bor är fastighetsskötarna extremt dåliga på att ploga och sanda, vilket gör att det vanligtvis är väldigt svårt att röra sig utomhus. i år har de faktiskt varit bättre på det (än så länge), men då har det ju varit kallt i stället. pga det, och att det är VITT precis exakt överallt (ungefär som sommaren är GRÖN precis exakt överallt efter midsommar). 

men. idag fick kameran följa med ut när jag var ut med hunden. det blir korta promenader nu pga kylan - jag fryser, han blir kallt om tassarna. men på den korta biten vi gick, fick jag ändå ihop några småkul bilder (för att vara snö).

bilden här ovan får mig att tänka på antingen en ruggig matta, eller möjligtvis mögel. 

här var det istapparna från gatlyktan som var kul. röken i bakgrunden också, men framför allt istapparna. svårt att få till bra, för det var stark sol och motljus, men.. well. det ser ut som det gör.

ett annat skäl till att jag inte fotograferar jättemycket just nu är - min kamera. den håller fortfarande ihop, men eftersom livet känns mest som att det går ut på att vänta på att kameran dör.. som ni ser på bilderna ovan, är det rätt mycket damm på sensorn - jag gör mitt bästa för att dutta bort det mesta, men jag missar uppenbarligen en hel del. jag vet att det finns grejer att rengöra sensorn med, men jag har dem inte, och tyvärr ligger det rätt långt ner på mina prioriteringslistor. kombinerat med att kameran inte heller är särskilt pålitlig, gör det att jag t ex INTE vill påbörja ett projekt jag länge tänkt göra (jag började förra vintern, men de bilderna ligger på min gamla dator som kraschade för ca ett halvår sen, och jag har inte tagit tag i att undersöka om något går att rädda). 

det känns alltså inte skitkul att fotografera med så opålitlig utrustning, och framför allt har jag ingen större lust att ta viktiga bilder med den. 

så på sätt och vis är det väl tur att det finns snö ute, så att jag iaf har NÅNTING att göra, även om jag inte tycker att det är skitkul.

istapparna här ovanför är, tror jag, min egen favorit idag. 

hunden har finbesök

jag är hundvakt över jul, som jag varit de senaste.. tja, iaf tre åren - troligen fyra, jag minns inte längre. 😄 det är min hunds bästa kompis, som var daghund hos oss förut, men efter att hennes människor flyttade till annan ort träffar vi henne bara när de är i stan och inte kan ha henne med sig. det är en otroligt mysig tik som kommer oerhört bra överens med både boyo, mig själv och molly (katten). dessutom gillar jag hennes människor. 

eftersom det är julafton idag, och dessutom var sol tidigare, tog jag med mig kameran ut. jag hade egentligen en annan plan, men när vi gick förbi hundrastgården och den var tom, tänkte jag snabbt om. jag går aldrig dit, eftersom jag dels tycker att min hund inte behöver ha fler kompisar än han har, dels för att det inte alltid är skitsmidigt när det vill komma in folk som är otåliga, när hundar inte funkar ihop osv. 

men de här två fungerar alldeles utmärkt ihop. fast det märks att de är trötta; boyo ville busa och springa mer än sin kompis, och de gick mest runt och luktade på allt spännande. när vi kom in fick de varsin gottis, sen däckade de båda två fullständigt - och då var vi inte där särskilt länge. hundar är ju lätthanterliga på det viset, får man ju lov att säga. 😅

det där solskenet var dock inte skitkul. vi var ute nån gång mellan 13 och 14, så solen stod rätt lågt. från ena sidan av rastgården blev det ett extremt motljus, vilket var svårt att fotografera i, och drygt att redigera, dessutom. jag har också fortfarande problem med damm på sensorn, som ni säkert ser (jag trodde att jag pluttat bort det mesta i photoshop, men icke!). när man har en kamera som inte har ett iso högre än 1600 kan det också bli lite spännande med rörelseoskärpa. på några bilder övergav jag hoppet om skärpa och ägnade mig åt icm i stället. det funkade, det också.

det här (ovan) är min hund, boyo. han är märkbart mindre än sin bästis, och hon är å andra sidan gigantisk. trots det har jag ingen liten hund; han är rätt stor för att vara schäfer. de har känt varandra sedan han var två, och hon ett år (de fyller år med bara några dagars mellanrum - de har precis blivit sex och fem år). de är båda två otroligt trevliga hundar, men trots att han är en schäfer är han rätt blåst. hon är iofs inte jättesmart, hon heller - men det gör inget, för de är alldeles för mysiga för att det ska spela roll. det är mest jag som tycker att det är så stor skillnad jämfört med min förra hund, som var en schäfertik uppfödd av försvarsmakten. skillnaden är rätt extrem, faktiskt.

dagens bilder är ju inte skithäftiga, tycker iaf inte jag själv. men det är roligt att ha dem ändå, för mig personligen - och vår gästs människor, såklart. jag brukar försöka uppdatera dem med bilder och små filmsnuttar varje gång de lämnar sin hund hos oss. 

hoppas att ni alla har en bra jul. jag firar inte jul alls, och vägrar betala massor med pengar för julmat. däremot brukar jag köpa mig själv en eller ett par julklappar, för det tycker jag att jag är värd. i år blev det ett par böcker, och det kanske blir något mer. vi får se.

däremot tänker jag passa på att njuta av de dagar vi har tillsammans med den här supersnygga bruden. det är verkligen jättetrevligt att ha henne här. 🙏 nån gång när jag bor annorlunda och har en större ekonomi vill jag ha två hundar. 

men för tillfället; god jul, på er! alla pälsbollar här hemma hälsar så mycket (näh, det gör de inte, för de är typ medvetslösa hela bunten, iaf hundarna - men vi kan ju låtsas att de gör det). 🤶🏻🐕🐈✨❣