kopparlunden, dubbelexponeringar och icm

idag på förmiddagen tog jag med hund och hilda ner till kopparlunden igen. det är ett par veckor sen vi var där senast, av goda skäl. våren har hunnit ner dit också vid det här laget, det knoppas så det knakar om det i vildvinsrankorna. 

idag har jag delat fotograferingen i dubbelexponering och icm, som kommer längre ner i inlägget. jag kom hem med drygt 90 exponeringar (fler, eftersom det var ett gäng dubbelexponeringar, men jag struntar i att spara de enskilda filerna), och gjorde i ordning drygt 20. av dessa 20 är det ni ser här inlägget, det jag tycker känns värt att visa.

jag har en mapp där jag slänger ner de bilder från kopparlunden jag av ett eller annat skäl gillar. för tillfället är det 35 bilder däri. jag kommer nog att ta mig ner dit en eller ett par gånger till, beroende lite på. oavsett hur många bilder som hamnar i den där mappen, ska det sen kokas ner till 6 stycken som ska vara med på club passionistas utställning i höst.

det som är intressant med allt det här - well, det är flera saker, för att vara ärlig. men bland annat är det väldigt intressant att se hur jag ser och fotograferar därnere numer, jämfört med hur jag såg och fotograferade där förr. det är skillnad. förr fotograferade jag mer miljö som i motiv, medan jag nu ser helt andra saker.

jag har länge känt att jag varit rätt mätt på kopparlunden, just eftersom jag fotograferat så mycket där genom åren. men nu är det riktigt roligt igen, och det känns bra. 

sen om jag tycker att jag blir så himla mycket bättre på dubbelexponeringarna vette tusan. av nån anledning känner jag mig inte särskilt lyrisk alls över dagens resultat. det finns nog bilder som kan funka i en serie, men jag tror inte att det finns en enda där jag känner att den satt som en smäck, eller att jag är sådär löjligt, euforiskt nöjd med nån av dem.

men det är onekligen en utmaning att dubbelexponera. jag gillar det, särskilt eftersom jag inte ser hur det ser ut live, utan får tjuvkika i kameran när exponeringarna är gjorda. det blir långt ifrån alltid som jag hade hoppats. fast å andra sidan; eftersom jag inte har som mål att det ska bli skitbra, spelar det faktiskt ingen roll. jag testar och ser hur det blir, och bygger erfarenhet utifrån det.

för övrigt kan jag skvallra om att det är åtminstone två personer, helt oberoende av varandra, som vid olika tillfällen har sagt att de tycker bilderna är fina, men också lite obehagliga/otäcka. jag tar mig friheten att ta det som en komplimang, eftersom det ligger helt i linje med det jag siktar på.

.. och här skiftar vi till icm. själva rörelsen under exponeringen skiftar lite från bild till bild, men jag har kommit fram till att jag känner mig lite extra förtjust i att zooma in eller ut under exponeringen. det ger en känsla av att sugas in i bilden, och ger lite yrsel till det. iaf för mig - du kanske upplever nåt helt annat.

resten av icm-bilderna får ni titta på och kanske bli yra i huvudet av, helt på egen hand, utan vidare kommentarer från mig.

enjoy! 🙏

olika miljöer ger olika resultat

jag har haft ett par dagar där dygnet och sömnen har jävlats en hel del, så idag är jag vad jag kallar "trött-bakis"; trött, seg, faktiskt riktigt låg jämfört med hur jag brukar vara. därför hade jag egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men har man en gång skaffat sig hund är det bara att ge sig ut vare sig man vill eller ej.

hilda fick följa med, särskilt eftersom det när vi var ute för en gångs skull var moln och inget direkt solsken.

vi gick en promenadsträcka vi gått många gånger, och ni har sett otaliga bilder därifrån. idag är, tror jag, andra gången jag använder just dubbelexponeringar på den här sträckan. noterade en sak idag som känns både intressant och relevant, åtminstone för mig.

dubbelexponeringar fungerar olika i olika miljöer.

jag tycker  t ex att dubbelexponeringar funkar bättre i den här miljön, än de gör nere i kopparlunden - och är jag ändå väldigt förtjust i just de bilderna därifrån.

skillnaden är, tror jag, att det som finns tillgängligt här är lättare att sortera, att få ordning på i båda exponeringarna. i kopparlunden är det både material, former, riktningar osv, som ska komponeras ihop på nåt vettigt sätt. det blir lättare TUNGT, därnere.

.. och i den här miljön blir det inte lika "tungt", iaf upplever jag det så. 

jag kommer att fortsätta dubbelexponera och troligen använda icm också, nere i kopparlunden tills jag känner mig klar där. jag ger det 1 - 3 fototillfällen till, sen tänker jag nog anse mig färdig där inför det här projektet, iaf.

i bilden ovan, och bilden under, ser ni samma grenformation - jag blev så förtjust i hur den är formad och riktad att jag inte kunde låta att ta två bilder. fördelen är ju att det är dubbelexponeringar, så det blir inte samma bild. har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, dock.

men vet ni, jag tror att jag är lite för trött för att ha nåt mer vettigt att säga just nu. därför lämnar jag er med dagens sista exponeringar, utan vidare kommentarer från min sida.

enjoy! 🙂

övning ger färdighet

jag fortsätter med mina dubbelexponeringar ett tag till. idag stannade vi dock kvar på hemmaplan, eftersom jag ville fortsätta att - faktiskt bara TESTA. jag återgick till mitt sätt att svagt underexponera åtminstone den ena exponeringen av två - ibland överexponerade jag. men hela tanken idag var att göra mig mer medveten om vad tusan jag håller på med. som t ex att faktiskt komma ihåg att ljusa partier slår ut mörker. 

jag märker att jag gillar LÖV. det syns kanske inte skitbra i bilden ovan, men det kommer en bild lite längre ner som jag tycker blev jättefin, just med tanke på löven.

blåsippor, malinka-style. det är en stor sten som ligger som undre exponering i den här.

bilden ovan består av två exponeringar från en stor sten-ish-staty-ish-pryl. den vita, utbrända rektangeln är en öppning, och jag ville se hur den skulle te sig i färdig bild. såhär blev det. lite väl kritvit kan jag tycka, men i övrigt tycker jag att bilden blev lite småkul.

här ovanför är bilden med löv jag tyckte blev så fin. den mörka kvadrat-ish-formen är ett högt staket mellan gång-/cykelbana och bilväg. löven fanns på gräsmattan mellan staket och gång-/cykelbana. 

här under kommer dagens två sista bilder, utan vidare kommentarer. på det stora hela känner jag mig rätt nöjd med dagens bildskörd, och kommer förhoppningsvis att kunna fotografera med lite mer självförtroende nästa gång jag tar mig ner till kopparlunden.

övningsrunda, dubbelexponering

hilda fick följa med ut idag också, när jag och hunden tog en promenad som en kort bit går jäms med järnvägen. ni har sett många bilder därifrån tidigar, men idag har jag roat mig drottningslikt med just dubbelexponeringar, eftersom det är "nytt" för mig - åtminstone nytt med digitalkamera.

det här är alltså andra gången jag dubbelexponerar, och jag märker skillnad bara sen igår. idag funderade jag lite mer på vad som funkar ihop. det ni ser här i inlägget är kanske 1/5 av de exponeringar jag gjorde (tror jag landade på 27 eller så, innan jag slängde några av dem). 

det jag noterat hittills är följande;

jag tycker inte nödvändigtvis att det är svårt. däremot är det lite pilligt, tidskrävande och omständigt. jag har ställt in kameran på kontinuerliga dubbelexponeringar, så jag slipper hålla på och gräva i menyn mellan varje. men det behöver ändå planeras på NÅT sätt. nu är jag hyfsat intuitiv i mitt fotograferande, och jag har dessutom det där hyfsat bra bildminnet. det gör att det inte är jättesvårt att komma ihåg hur första exponeringen låg i sökaren, och hur jag kan placera nästa för att det ska funka.

i'll say this; det funkar inte alltid. det är därför det inte är så många bilder idag. det här är de by far bästa från dagens äventyr, de andra.. well, de funkar, men är inte på nåt som helst vis skitbra. 😅

jag har med hjälp av chatgpt konstaterat att jag inte kan se live hur en dubbelexponering ser ut - jag kan se den direkt efteråt, men inte under tiden. min gissning är att många tycker att det är hjälpsamt att kunna se medan man håller på, men jag har bestämt mig för att jag inte nödvändigtvis vill ha det visuella stödet. jag tycker att det är lite småkul att se hur det blev, efteråt.

plus att - övning ger färdighet. nu har jag två fotograferingar av det här slaget bakom mig. det gör mig tillräckligt (förhoppningsvis) trygg och modig för att ge mig av ner till kopparlunden inom någon dag för att testa hur det ser ut och blir där. 

det jag för övrigt gillar med chatgpt i just här fallet är att jag får veta HUR dubbelexponeringen funkar, HUR kameran bär sig åt när den lägger ihop exponeringarna, VAD jag kan tänka på när jag gör det här - just i fråga om vad som tränger sig framåt, vad som sjunker bakåt osv. som jag förstår det, är det ljusa partier som slår ut mörkare partier. jag måste testa mer innan jag kan säga att jag fattar helt och fullt, men det var ungefär så chatgpt sade, iaf. 😄

på det stora hela tycker jag att det här är en rätt kul teknik, faktiskt. den påminner lite om icm, fast inte riktigt, på så vis att den - beroende på hur man bär sig åt, förskjuter verkligheten ett snäpp eller fler. och eftersom jag råkar gilla sånt, så tycker jag att det är intressant att testa.

sen kan jag inte svara på om det här är något jag kommer att ägna mig åt som konstant - det tror jag inte. men det känns kul att ha det som ett verktyg av fler, när det gäller olika uttryck.

det jag tror att jag gillar mest är att.. mitt bildspråk verkar inte förlora något på det här. snarare tvärtom. inte att det nödvändigtvis blir bättre, men det får ytterligare ett lager som KAN göra det intressant. det gör det inte nödvändigtvis eller automatiskt, men det KAN.

.. och för att vara specifik med VART bilderna är tagna - just bilden här ovan är fotograferad precis utanför min port. det här är en trapp ned till källarnivå, och jag har fotograferat den många gånger, oftast från ungefär samma ställe som nu. fast den här gången med ytterligare en exponering ovanpå, som är fotograferad rakt framifrån trappen, rätt nedåt. jag tyckte den blev rätt kul, faktiskt. 🙏

jag kan också (dubbelexponera)!

så. 

chatgpt är väldigt smidig att använda. jag är som känt rätt lat och bekväm av mig på många vis. att sitta och leta i en användarhandbok för en kamera tillhör inte mina favoritsysslor. alltså frågade jag chatgpt om jag kan göra dubbelexponeringar med min canon eos 5d mark III - och tro på fan, det kan jag tydligen! 😮

det tog mig nån vecka innan jag fick arslet ur, men idag fick jag med mig både hund och hilda upp i råbyskogen här i västerås. jag tillägnade hela promenaden till enbart dubbelexponeringar, och resultatet blev.. blandat. 😅

rent generellt är nog mina spontana tankar ungefär såhär; jag förstår att det säkert är många som använder dubbelexponering som en effekt. efter bara den här första testrundan har jag konstaterat att jag inte kommer att använda det just som effekt, utan som ett extra lager av verklighet, ett sätt att bygga ut den verklighet som redan finns, eller att till och med skapa en förskjutning av verkligheten som gör det lite obehagligt/jobbigt för ögat att vila på.

ingen av bilderna i det här inlägget bör ses på något som helst vis som mästerverk eller "färdiga" bilder. det här är ett rent experiment från min sida, för att se hur det fungerar, hur det ser ut, vad jag behöver tänka på, osv. till min stora glädje märker jag att mitt bildseende inte försvinner, utan håller sig som vanligt - bara i en lite rörigare form än vanligt. 

en teknisk grej jag reflekterade över; jag har ju en canon eos 5d mark III - alltså har jag ingen utfällbar bildskärm. av det skälet kan jag inte se föregående exponering och hur det ser ut när jag ska göra exponering nr 2. det kan man ju tycka gör saker lite klurigare - men faktum är att jag tycker att det funkade hyfsat bra ändå. jag har rätt bra bildminne, och jag mer eller mindre känner i kroppen vart nr 2 ska ta vägen, för att det ska funka. jag menar det inte som att jag är perfekt, men det underlättar - även om alla dubbelexponeringar jag gjorde idag, blev långt ifrån bra. 

det här är faktiskt något jag ska ta med mig ner till kopparlunden och testa där. vi får se när det blir av - kanske att jag vill testköra en eller ett par gånger till här i krokarna, så jag får lite känsla för hur det funkar. en gång = ingen gång. två gånger - två gånger. tre gånger = mer vana.

så. jag vill framföra ett litet väl riktat tack till både sameul och tommy (von knorring) som visat just dubbelexponeringar på sistone, och därmed väckte minnet av att det är möjligt och dessutom kan vara kul, och därmed också lusten att testa själv efter.. well, runt 25 år, eller så. 😅

dagens sista bild härunder!