betong och lite växtlighet

tog med mig kameran när jag var ute med hunden idag. jätteskumt väder var det - när solen var framme; skitvarmt. när solen gick i moln och det kom byvindar - skitkallt. och på min balkong var det verkligen kallt. jag står vid balkongdörren när jag röker, så.. 

äsch. well, vädret är rätt ointressant. :)

det som var kul idag var att jag bestämde mig för att INTE gå upp i skogen. jag känner mig ganska mätt på skogsbilder just nu, så jag försöker hitta lite annat att fotografera i stället. idag bestämde jag mig för att viadukter skulle bli dagens motiv.

det finns tre viadukter close-by, som kändes lagom att ta sig an. de ligger inom lämpligt avstånd, särskilt när man har en hund som är värmekänslig (jag med, och det var varmare än jag trott). nu är det ju ingen större skillnad på viadukter, men jag gillar att fotografera i flera ändå. alltid är det nåt som skiljer, och om jag glömde att fotografera en viss sak i den förra, kan jag göra det i den jag är i nu.

det jag verkligen gillar är att det är så oerhört lätt att hitta geometriska former. de bara ÄR ju där, de ligger verkligen bara och väntar på att nån ska förbarma sig och fotografera dem, så att de kan stoltsera med hur snygga de är.

sen är jag förstås också väldigt förtjust i texturen i betong och liknande material. i ärlighetens namn; jag föredrar hur det ser ut i typ betongsuggor - den här är så oerhört gropig och "prickig". men jag gillar det ändå. det blir fortfarande bra på bild, vilket är vad jag är ute efter.

kuriosa: för nån dag sen kom jag att tänka på den gången jag hade en mindre utställning (en "för"-utställning av bilder som skulle ställas ut senare). det var en besökare där - en äldre man, om jag inte missminner mig.. han tittade på en av bilderna, vände sig till mig och sade "sådär kan man ju inte komponera ett fotografi", varpå jag sade "jo, för jag gjorde ju det där". 

haha, så jäkla underhållande. och han var verkligen upprörd! :o och även om det var länge sen och jag inte minns exakt hur bilden såg ut, så vet jag att jag var väldigt nöjd med den. det var då rakt inget fel på den kompositionen. :D 

den här bilden är jag jätteförtjust i. den var väldigt knepigt exponerad, men jag tycker att jag lyckades hyfsat bra med att få den snygg. det är främst taket jag är förtjust i, jag gillar hur ljuset reflekteras.

den här fågeln såg jag på väg hem. det är sällan (om nånsin, faktiskt) jag har lyckats få en sån här bild, men idag hände det. det är inte nån skithäftig bild, men jag tycker att den är lite gullig, om inte annat.

sen råkade jag hitta lite växtlighet också, på vägen. det här var så fint att jag inte kunde låta bli. det blåste rätt rejält när jag var på just det här stället, så det blev rätt många bilder. var osäker på om jag skulle få något som var någotsånär skarpt, och jag tycker att jag lyckades rätt väl, faktiskt.

de här två sista bilderna har jag väntat på att ta. på kortsidan av huset där jag bor står de. jag är ingen tulpan-älskare, men just de här är rätt coola, faktiskt. den ovan är så mörkt röd att den i vissa ljus ser svart ut. den andra är kritvit. 

när jag redigerade bilderna kom jag på att dessa två bilder är ett exemplariskt tillfälle att höra om mina Passionista-medlemmar (fd kursdeltagare) kan förklara varför den vita tulpanen har fått så mörk bakgrund, medan den mörka tulpanen har en mycket ljusare bakgrund. 

på det stora hela känner jag mig faktiskt rätt nöjd med dagens bildskörd, trots att jag är både trött och groggy. 

100 inlägg - hipp, hipp, hurra!? :D

detta är mitt hundrade blogginlägg sen jag började hänga här igen - vilket måste vara lite drygt ett halvår sen. har inte bemödat mig om att titta när jag skrev det första inlägget, men det torde rimligtvis ha varit nånstans precis i början av min återkomst till fotosidan.

jag satt just och funderade på vad jag skulle skriva om idag, och bestämde mig för att ägna lite tid åt frågan om vad tusan man gör med alla sina bilder. jag menar; även om jag inte är i min mest foto-intensiva period just nu, så blir det ändå en hel del bilder. de flesta lägger sig på hög, och det händer inget särskilt med dem. en del använder jag som illustration till blogginlägg jag skriver i club passionista. ytterst få har hamnat på mina väggar. 

men sen, då?

med tanke på att jag beslutat mig för att ägna mig åt att - vad ska jag kalla det? lära ut? undervisa? inspirera? well, vad man än kallar det, så är ju hela poängen att på ett eller annat vis hjälpa andra människor att hitta nya sätt att se och fotografera.

(den här såg skarp ut innan jag öppnade den i photoshop)

alltså behöver jag exempelbilder. det blir ju svårt att undervisa/inspirera om man inte kan visa exempel på det man pratar om. trots allt är det ju ett visuellt medium vi ägnar oss åt, och jag är medveten om att alla kanske inte har samma abstrakta hjärna som jag har (ie; förmågan att se framför sig det man pratar om).

som exempel, bilden ovan - hur förklarar jag med ord så att någon som inte är van att tänka i bildseende/bildkomposition, att den här bilden för mig innehåller ett visst mått av dragkamp mellan trästock och grangrenar? 

det behövs exempel, helt enkelt.

vid det här laget har jag betydligt fler exempelbilder än jag behöver. jag ska uppdatera kursmaterialet till höstens kurs i just bildseende/bildskapande, bland annat med nya bilder - men det är mest för min egen skull, för att jag tröttnar på att titta på samma bilder en gång till. :D 

plus att det åtminstone för mig är kul att faktiskt kunna välja vilka bilder jag vill ska illustrera en viss sak. inte bara använda si och så många, för att jag inte har några andra.

så jag känner mig ändå lyckligt lottad, på det viset. att det någonstans finns ett syfte med att fotografera. det är nämligen ett av de skäl som gjorde att jag varit frånvarande härifrån i så många år, och att jag knappt fotograferat alls under lika nästan lika många år. 

jag kunde inte se någon poäng med att fotografera om det inte var för att jobba med det, och jag är en person som behöver ha ett syfte för att vad-det-än-gäller ska vara värt besväret. 

nu är jag ganska precis exakt där jag vill vara, faktiskt. jag är otroligt nöjd med det faktum att jag beslutat att inte fotografera mot betalning. jag är lika nöjd med att fungera som kunskapsförmedlare/lärare/inspiratör/vad-man-nu-vill-kalla-det. 

jag kan ju bara lära ut mitt eget sätt att tänka/fotografera, och det handlar om att se världen på ett helt annat sätt än de flesta kanske är vana vid. fotografi är en beståndsdel i min världsbild, och det är en del i hur jag har lärt mig att se och betrakta världen. EN del. sen finns det rätt många andra tårtbitar också, som är del av hur jag ser saker och ting. 

att lära sig fotografera av mig, är att ta del av hela den tårtan. du och jag kommer aldrig att kunna se världen exakt likadant, eftersom vi är två olika personer - men jag kan ge dig en inblick i hur jag ser, och förhoppningsvis kommer det att göra något med hur du ser. i slutänden, förhoppningsvis, gör det något med din världsbild (inte bara fotograferandet). 

men för all del - tro inte att jag inte lär mig något av andra. jag tittar, beundrar, funderar, ifrågasätter (i mitt huvud, alltså), och lär mig hela tiden. i min värld är livet till för att lära sig saker av, och jag försöker så gott jag kan att ta lärdom av det mesta jag möter.

så visst ser jag att det finns poänger med mina fotografier. kanske inte alla. eller, åtminstone så används inte alla. men på det stora hela finns det poänger med det mesta jag fotograferar. 

och de här två tulpanbilderna får avsluta dagens rant. :) det är för övrigt samma tulpaner som för några inlägg sedan - bilderna med kraftigt nedsatt färgmättnad, som är lite för sockersöta för sitt eget bästa (och alla andras bästa, eftersom diabetes och sockerchocker är överväldigande lättriskerat när man tittar på dem). nu är de i ett stadie av förfall som jag själv uppskattar oerhört mycket mer. 

iakttagelser

jag närmar mig med sniglars myrsteg ett "efter-stressen-stadie", vilket är högst efterlängtat. igår gjorde jag mig av med ett stressmoment, och i morgon blir jag av med det andra. därefter tror jag att det är klart, allt som ska göras, och jag kan ägna mig åt att vila och återhämta mig efter nästan tre månaders konstant stress. 

ni anar inte vad skönt det ska bli. jag är så slut att jag knappt vet vad jag heter. skrev ett långt inlägg på fb natten till igår och beskrev hur jävla skitdrygt det är att vara så stress-skadad att det krävs i princip ingenting alls för att både kropp och skalle ska slå knut på sig själva och vägra samarbeta på ens det minsta lilla vis. det är extremt irriterande, frustrerande och ut-tröttande. 

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden idag. vi gick inte skitlångt, men det tog lång tid. dels för att jag fotograferade, dels för att han hittade en fotboll som blev hans, som han fipplade runt med hela vägen hem. tur att vi är lättroade, både han och jag. :D 

när jag tömde ur kameran funderade jag på om det skulle vara nåt att titta på. det är inte mycket, inte är det spännande heller. men så beslöt jag mig för att det får vara iakttagelser - inget mer, inget mindre. ibland får det räcka, man måste inte producera mästerverk varje dag.

en sak som slog mig när jag laddade upp bilderna till bloggen var - den här intressanta frågan om sanning, om vi kan tolka fotografi som sanning, och ur det perspektivet, hur viktigt det blir att utbilda sig i åtminstone grundläggande bildanalys. 

nu finns det ju många sätt att avnjuta fotografi. man måste ju inte nödvändigtvis eftersöka SANNINGEN - för hur ska vi kunna göra det? 

följande tanke blev; nu när porträttkursen är slut kommer jag att ha både tid och energi att skriva en del i sommar (förutsatt att det inte blir skitvarmt kombinerat med pollen, för då ger min hjärna upp igen). jag har ett helt gäng skrivprojekt som jag både vill och behöver engagera mig i, och jag kanske skulle göra ett ryck, få arslet ur, så att jag kan känna att jag åstadkommit åtminstone nånting under en period där jag vanligtvis bara sitter av tiden.

men det här med sanning.. åtminstone för mig så är ju det nånting som beror väldigt mycket på syftet med en bild. när det gäller mina egna, t ex, så är ju SANNINGEN rätt ointressant. må så vara att de är utsnitt ur verkligheten, men vilken sanning kräver en betraktare att utläsa ur det jag ägnar mig åt?

och samtidigt, på ett sätt, så kan det ju vara intressant att veta att bilderna som kommer här under, inte är fotograferade i en skog. motivet är en stubbe på ett hörn av en gräsmatta utanför ett 6-våningshus i ett område strax bredvid där jag bor. allt är inte vad man tror att det är. 

ok då. den här kom visst emellan, innan stubben. :D

här har vi stubben; ett nedtaget träd. det är otroligt vackert, sådär som jag brukar tycka om trädrötter, nedhuggna träd och liknande.

och det här är ungefär så engagerad jag orkar vara idag. nu ska jag ägna resten av kvällen åt att inte stressa, så att jag lyckas ta mig iväg i morgon, så att jag därefter - äntligen, kan slappna av och släppa stressen. 

wish me luck.

sista kursträffen på porträttkursen

idag var äntligen sista kursträffen i porträttkursen. eller, äntligen och äntligen.. beror ju på vad man lägger i det. det är skönt, såtillvida att mängden stressfaktorer har minskat, vilket är otroligt skönt. sen är det trist, eftersom jag gillar att tillbringa mina söndagar med den här gruppen.

men. nu är kursen slut, och jag har fotograferat alla idag närvarande deltagare. två uteblev för att umgås med barnbarn, och även om det är trist för oss andra, så är det ju faktiskt viktigt, det med.

under ungefär två timmar fotograferade jag sex personer, varav två är gifta, så jag tog några bilder på dem tillsammans också.

och jag måste säga att jag är över förväntan supernöjd. igår kväll och idag på förmiddagen, innan jag och hunden tog oss iväg, var jag så vansinnigt stressad. fi fan, vad drygt det är. det kändes som att det inte alls skulle bli bra. jag hade inte alls nån känsla för hur det skulle bli. medan jag höll på kände jag mig också tom, och i största allmänhet inte alls på topp - fast bättre. iaf lite bättre.

men när jag kom hem och faktiskt började titta ordentligt, och redigera.. alltså, shit, vad nöjd jag är. och det är SÅ kul att vara så nöjd!!!

sammanlagt gjorde jag i ordning 40 bilder på deltagarna, och laddade upp i vår fb-grupp. det här inlägget skulle aldrig ta slut om jag visade alla bilderna, så ni får nöja er med ett litet urval. 

extra kul känns det, eftersom jag inte hade särskilt lång tid med varje person. jag ägnade runt 15 minuter med varje deltagare, och ändå hann jag få bilder på ALLA som jag känner mig lite sådär löjligt nöjd med. då känns det rätt bra i kroppen, faktiskt. 

nu är det bara två grejer kvar på min stress-lista, och båda de grejerna ska göras nu i veckan. jag känner mig faktiskt lite mindre stressad, men jag längtar tills ALLT ligger bakom mig. då tänker jag låta bli att ge mig ut (förutom med hunden, förstås) på ett tag, och bara låta min stress plana ut, så att jag kan fungera på vad som är "normalt" för mig.

men för tillfället tar jag mig friheten att vara skitnöjd. verkligen supernöjd. och det är SÅ kul.

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D