fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

sånt jag ser

jag mår ju verkligen inte bra just nu, så är det. särskilt inte när det redan tidigt på morgonen är så varmt att man smäller av, redan innan man sticker ut näsan. det är fullständigt vidrigt.

men jag har ju hund, så jag lär ju ut regelbundet, vare sig jag har lust eller ej. så runt 8-ish idag gick vi ut, i förhoppningen om att det inte skulle ha hunnit bli skitvarmt. ack så jag bedrog mig, för det var redan skitvarmt. och jag menar verkligen - skitvarmt.

bilden här ovanför är tagen på andra sidan gatan, vid skogskanten. hyresvärden dumpar diverse skräp, byggmaterial osv däruppe. det är där många - kanske t o m de allra flesta, av mina bilder på just sånt här, är fotograferade.

jag tänkte att jag skulle visa hur det ser ut i ett större utsnitt, eftersom jag går in väldigt nära, använder rätt tighta utsnitt och favoriserar detaljer framför helheter.

här är en (av flera fotograferade) bilder från den där stora högen med plattor. det här är ju, i mitt tycke, en mycket roligare bild, än miljöbilden ovan. den ovan är mest där för att visa vad det är jag har att välja och vraka från, när det gäller att plocka bilder. bakom plattkaoset och den prydliga högen med plattor finns en liten byggnad. den tillhör fastighetsskötarna, och jag vet faktiskt inte vad de har däri. det är inte heller min business, så jag bryr mig inte så mycket. 

jag kunde inte heller låta bli att bara prova rörelseoskärpa på den här typen av struktur, i stället för blommor. jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det än, men det är iaf inte jättehemskt.

det jag verkligen gillar med såna här ställen att det alltid finns någon slags balans, ordning i kaoset, att finna. det gäller bara att titta och faktiskt se, i stället för att bara svepa med blicken och tycka att det är trist med sån röra i ett bostadsområde.

på den väggen hittade jag den här bilden (ovan). solen låg fortfarande så pass lågt att det blev väldigt fina skuggspel lite här och var. det här, med löven, tyckte jag var superfint. 

till höger om väggen här ovanför hittade jag följande två bilder.

.. vi var på just det här stället en relativt lång stund, i värmen. sen gick vi vidare, och hittade några andra småkul bilder - bland annat vid grillplatsen på gården utanför mitt hus. 

nu ska jag fortsätta svära och lida i värmen uppe på tredje våningen i ett stenhus utan skugga. titta och njut om ni behagar, så länge. 😎

diverse önskad oskärpa och tankar

mitt dygn har rullat i väldigt sakta mak sedan det blev såhär varmt i förra veckan. jag hade en inplanerad grej i helgen där jag behövde vara vaken dagtid, så jag sköt fram dygnet med ett par timmar i taget, för att kunna vara social. men alltså, det här med värmen.. den tar kål på mig. i lördags fick jag spatt och spader, och bestämde mig för att boka av min sociala träff, och vrida tillbaka dygnet så jag kan sova bort värmen. fi satan i helvete, vad dåligt jag mår av det här. igår när jag vaknat/duschat satt jag och grinade innan jag gick ut med hunden, för att det är varmt - precis exakt överallt. 

det är inte kul.

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för några timmar sedan. det var precis, exakt innan soluppgången, så det var något för mörkt för att få ordentlig skärpa om man nu ville ha det. men eftersom jag ändå ägnar mig åt medveten rörelseoskärpa osv, så struntade jag i det. dagens lilla fotoäventyr fick gå ut på att skifta mellan en slutartid på 1/60 och 10. trots att jag fotograferat såpass länge som jag har, så var det länge sen jag engagerade mig särdeles i att fotografera med något annat än P - ja, jag är jättelat och superbekväm. 😅 det brukar bli bra ändå.

men idag var det faktiskt kul att engagera sig lite mer. jag lär mig mycket på att göra iaf nånting annorlunda mot vad jag brukar göra. 

en sak som slog mig när jag traskade runt med min uttråkade hund som tycker att jag är supertråkig när jag stannar vartannat steg för att fotografera (trots att han själv gör samma sak med allt som luktar på backen), är det här med sanning/verklighet i fotografi. jag har skrivit lite kort om det förut, och det är ett ämne jag planerar att skriva en bok om förr eller senare.

tankar som kommer att dyka upp i den boken är skillnaden mellan sanning och verklighet, igenkänning och associationer, och lite mer åt det hållet.

men - om det tänker jag skriva ett inlägg på min egen blogg, och inte just precis exakt nu. jag känner ett behov av att göra lite annat innan det är dags att sova bort dagens värme.

hence; enjoy dagens bildskörd. 🙏🏻🤗📷

en engångsföreteelse

jag bor i västerås, och under helgen är det årets upplaga av summer meet - det som tidigare kallades power meet (som nu har flyttat till linköping, tror jag - men traditionen här i västerås sitter som berg). egentligen är jag alldeles otroligt ointresserad av bilar, och det var många år sen jag gav mig ut för att fotografera under den här gigantiska bilträffen.

men i år fick jag för mig att jag skulle göra det, så med hunden och kameran i släptåg drog jag ut. det småregnade nästan hela stunden vi var ute, så det blev inte skitlänge. men nån dryg timme var vi ute, iaf.

den här sortens fotografering är inte alls min grej. men det är ungefär såhär jag har fotograferat bilar alla de tillfällen jag faktiskt gjort det. jag gjorde det mer förr, när jag kände folk som cruisade. men numer tycker jag mest att det är drygt. mängder av folk, lika många bilar, mycket intryck, både visuellt, ljud och lukter. många är rejält berusade och dryga. lägg till det att jag inte är särskilt förtjust i folk, så är valet huruvida jag vill ta mig ut oftast enkelt. 

jag tar mig friheten att inte skriva mer, utan här har ni en drös bilder på diverse bilar. :)

fortsatt experimenterande

ja, jag erkänner. jag har faktiskt lite för kul med det här med medveten rörelseoskärpa. jag tycker att det är skitkul!

tog med mig hunden och kameran och gick en sväng längs lögarängen (långt promenadstråk längs mälaren, förbi lögarängen badplats) tidigt på kvällen. bestämde mig för att testa lite olika saker, främst utifrån rörelseoskärpa. bland annat ville jag se hur det funkar med olika motiv. hittills tycker jag att den gör sig klart bäst med växtlighet. har inte riktigt fått det att funka med exempelvis byggnader än - men övning ger färdighet, så förhoppningsvis kommer jag dithän att den typen av bilder blir ok, de med.

innan jag ger mig in på det, dock, tänkte jag visa några bilder som är mer typiskt mig. dagens bildskörd består nämligen av lite diverse. en del bilder har jag dubletter av - en skarp, en med rörelseoskärpa. 

men - "vanliga" bilder först.

.. och nu kommer det några med rörelseoskärpa.

jag har funderat lite på vad det är med denna rörelseoskärpa jag är så fascinerad över. min slutsats är att, beroende på VAD man fotograferar - vad JAG fotograferar, så kan man (jag) använda den för att ge bilderna ett gotiskt intryck.

för den som inte har koll (och det är nog rätt få som vet), så är gotiken en del av den groteska konsten. det groteska har funnits i vår konsthistoria ända sen långt före antiken. groteskerier används under varje tidsperiod som en retsam motsats till varande normer. 

under den tidigare konsthistorien (egypten, antiken osv, fram till strax efter renässansen) hade det groteska ett stort fokus på humor - att förlöjliga, vända upp och ner på maktutövning osv. men när romantiken började hitta sin nationalromantik, påbörjades en utveckling mot bl a den gotiska litteraturen. detta är en facett av det groteska, som under 1800-talet fokuserade mycket på den inre världen och hur den stod i kontrast gentemot en värld som mer och mer handlade om industri och vetenskap.

utifrån just det perspektivet; (mar)drömmar, drömvärldar, drömmar i drömmar, känslan av att inte vara stilla inne i huvudet, att världen rör sig så snabbt att allt blir suddigt och oskarpt, galenskap osv - så tycker jag att, beroende på motiv, rörelseoskärpa har en given plats. 

sen måste ju inte allt vara oskarpt - såklart. här har vi ett par bilder från några rosrabatter som är rätt fina. men här är det annat som gör att iaf jag gärna relaterar till gotiken - det betyder inte att du måste göra det. :)

inte heller måste allt vara i svartvitt. märkligt att höra mig själv säga det, men uppenbarligen finns det saker jag kan göra i färg (om än med väldigt låg färgmättnad) också.

jag måste erkänna att jag tycker att det här är sjukligt kul. tror att det jag gillar mest är just möjligheten att få ett helt annat uttryck, även om motiven kanske är ungefär som de jag normalt sett attraheras av. det gör att jag helt plötsligt känner att jag har ett formspråk för något helt annat, och jag uppskattar det oerhört. plus att det finns så mycket att utforska. bara en sån grej som skillnaden mellan handhållen kamera (som nu), mot att fotografera med stativ - där blir det ju en enorm skillnad.