hundpromenad till lögarängen

innan jag börjar skriva om bilderna, vill jag bara slänga in en snabb kommentar om mitt förra inlägg. det är fyra personer som kommenterat det inlägget, men av någon skum, okänd anledning kan jag inte godkänna era kommentarer, därför att jag ser dem inte ens. jag ser i mitt nyhetsflöde att de finns, men på moderera-kommentarer-sidan finns de inte. jag har testat alla möjliga saker för att se om det hjälper (uppdatera sidan, byta webbläsare, starta om datorn, ta bort inställningen om att moderera kommentarer innan publicering, satt tillbaka samma inställning.. ), men inget har fungerat. jag har kontaktat david elmfeldt, för jag gissar att det här är nåt som har gått fel, utanför min kontroll.

så det är inte det att jag inte velat svara på era kommentarer - jag har inte läst dem, därför att jag inte har sett dem (än!). 

nog om det. över till dagens bildskörd.

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden idag. det var blåsigt som tusan, och relativt kallt, men när man går funkar det hyfsat bra. vi har inte varit nere vid lögarängen sen i.. mars, tror jag, så vi gick dit. på väg dit går vi över järnvägen, och även om det inte är den sorts motiv som intresserar mig mest, så är det fortfarande väldigt kul att fotografera. 

bilden nedan är ytterligare en bild på en fågel - såna där som jag vanligtvis aldrig hinner få till, eftersom fågeln oftast brukar hinna sticka iväg innan jag får upp kameran. 

som vanligt tänker jag skriva om annat, medan ni tittar på bilder. just nu känner jag att jag vill skriva lite om mitt skrivprojekt - bildanalys (för nykläckta fotografer). för ögonblicket är mitt största problem att hitta språket för att skriva det här projektet. jag vet ju vilken målgrupp jag har; amatörfotografer som inte hållit på alltför länge, eller som kanske ägnat sig mer åt teknik än bildskapande. hela tanken med det här projektet är att få målgruppen att börja titta på fotografier på ett annat sätt, så att de i förlängningen.. well, ett flertal saker, faktiskt. 

dels kommer de att lära sig ett fototekniskt språk när det handlar om att betrakta fotografi. det är användbart om och när man vill prata med andra fotonördar om diverse olika bilder. dels kommer de att lära sig titta på ett annat sätt än de gör nu. i förlängningen kommer det att göra att de blir bättre fotografer. dels kommer de att kunna ta emot influenser på ett medvetet sätt, dels kommer de att lära sig mer om hur man kan göra för att få ett visst resultat. 

det finns naturligtvis fler saker de kommer att lära sig, men det här är vad jag anser är viktigast såhär i början. min tanke är att den bildanalys som kommer att presenteras i den här skriften fokuserar just på fotografer som analyserar fotografier. vill man ägna sig åt mer akademisk bildanalys av fotografi, så är ju det något annat som kräver betydligt mer introduktion och information.

den här skriften kommer inte att ges ut som fysisk bok, utan jag kommer att sälja den till medlemmar i Club Passionista. är man intresserad av att läsa den (när den blir klar) får man helt enkelt bli medlem där. :) 

jag funderar för övrigt på att skriva ytterligare en skrift av nåt slag, som behandlar bildskapande och bildkomposition, just. jag har ju en light-variant i form av det kursmaterial jag använde i höstas, samt det jag skrev ihop/om till onlinevarianten av den kursen, som finns på min hemsida. men det är ganska kortfattat, och jag tänker att det skulle vara kul att skriva något mer ingående. plus att man i en sån bok kan ta upp andra saker som också är relevanta - fototips, framför allt. 

sen har jag ju också min idé om att skriva en bok (förhoppningsvis en som kan tryckas och säljas) om det där med sanning i fotografi, och hur trovärdigt fotografi är som bärare av just sanning. 

vilket HELT osökt fick mig att tänka på passionista, igen. jag har lite smått börjat fundera på ett projekt för 2026 - en gemensam utställning, för de som vill delta. jag ska boka in ett teams-möte med medlemmarna, så vi får prata igenom en del grejer. men jag tror stenhårt på idén och det upplägg jag planerar för. plus att jag har en drös skitkul idéer på gemensamt tema, som medlemmarna ska få rösta på. eventuellt vill jag själv delta i utställningen, beroende på vilket tema som väljs. :D 

för min egen del, och mitt eget fotograferande - jag har faktiskt kommit på ett litet projekt för mig. jag har ju redan börjat, så det är bara att fortsätta - men jag ska ägna mig åt att fotografera mina kranier, edward, ebba och hedda. inte bara i min hemmagjorda låtsas-studio, utan jag ska ta med kranierna utomhus, och fotografera i lite olika miljöer och annat. sen, när jag fått ihop tillräckligt mycket bilder, ska jag ta och göra en bok av det hela. med text, dessutom.

tanken uppstod på grund av de texter jag har som beskrivning, på pixels. jag tycker själv att de blev så roliga, och insåg att jag faktiskt måste göra en fotobok om det. det vore ju vansinnigt kul om det blev en fotobok man kan sälja, men om inte annat vill jag ha en för min egen del. 

jag känner mig lite småmatt inför tanken på allt det här. :D det är ju inte några små projekt jag planerar för. men det är ju så kul! 

plus, såklart, att jag ska ta sommaren på mig att försöka trycka i mig så många som möjligt av alla böcker jag investerat i. just nu håller jag på med roland barthes. först läste jag bildens retorik, som jag tyckte var lite si-och-så. just nu läser jag camera lucida, som jag visserligen redan har läst, men det var så länge sen att jag villhöver läsa om den. men jag har rätt många böcker som ska läsas, och inte enbart nördig fototeori. jag har rätt tunga filosofer att läsa (bl a kant, hume, focault), plus några böcker om 1800-talets gotiska litteratur, poesi, fotografi osv. 

och mitt i allt det här, ska jag planera för höstens kurs i bildseende/bildskapande, samt en intensivkurs i porträtt som kursdeltagarna från våren önskade sig.

så. well. det händer iaf grejer. man har inte mer att göra än man skaffar sig - uppenbarligen. och tydligen så gillar jag att ha fullt upp. tack och lov blir det ju inte mer stressigt än jag gör det, och allt det här får ta den tid det tar. 

jag tror att det var allt jag ville skriva om just idag, men det finns ett gäng bilder kvar att visa - varsågoda. :)

.. och här är dagens sista bild. 

(och har du läst ända hit, kanske du vill läsa mitt senaste blogginlägg på min egen domän, som handlar om olika sätt att se fotografi)

betong och lite växtlighet

tog med mig kameran när jag var ute med hunden idag. jätteskumt väder var det - när solen var framme; skitvarmt. när solen gick i moln och det kom byvindar - skitkallt. och på min balkong var det verkligen kallt. jag står vid balkongdörren när jag röker, så.. 

äsch. well, vädret är rätt ointressant. :)

det som var kul idag var att jag bestämde mig för att INTE gå upp i skogen. jag känner mig ganska mätt på skogsbilder just nu, så jag försöker hitta lite annat att fotografera i stället. idag bestämde jag mig för att viadukter skulle bli dagens motiv.

det finns tre viadukter close-by, som kändes lagom att ta sig an. de ligger inom lämpligt avstånd, särskilt när man har en hund som är värmekänslig (jag med, och det var varmare än jag trott). nu är det ju ingen större skillnad på viadukter, men jag gillar att fotografera i flera ändå. alltid är det nåt som skiljer, och om jag glömde att fotografera en viss sak i den förra, kan jag göra det i den jag är i nu.

det jag verkligen gillar är att det är så oerhört lätt att hitta geometriska former. de bara ÄR ju där, de ligger verkligen bara och väntar på att nån ska förbarma sig och fotografera dem, så att de kan stoltsera med hur snygga de är.

sen är jag förstås också väldigt förtjust i texturen i betong och liknande material. i ärlighetens namn; jag föredrar hur det ser ut i typ betongsuggor - den här är så oerhört gropig och "prickig". men jag gillar det ändå. det blir fortfarande bra på bild, vilket är vad jag är ute efter.

kuriosa: för nån dag sen kom jag att tänka på den gången jag hade en mindre utställning (en "för"-utställning av bilder som skulle ställas ut senare). det var en besökare där - en äldre man, om jag inte missminner mig.. han tittade på en av bilderna, vände sig till mig och sade "sådär kan man ju inte komponera ett fotografi", varpå jag sade "jo, för jag gjorde ju det där". 

haha, så jäkla underhållande. och han var verkligen upprörd! :o och även om det var länge sen och jag inte minns exakt hur bilden såg ut, så vet jag att jag var väldigt nöjd med den. det var då rakt inget fel på den kompositionen. :D 

den här bilden är jag jätteförtjust i. den var väldigt knepigt exponerad, men jag tycker att jag lyckades hyfsat bra med att få den snygg. det är främst taket jag är förtjust i, jag gillar hur ljuset reflekteras.

den här fågeln såg jag på väg hem. det är sällan (om nånsin, faktiskt) jag har lyckats få en sån här bild, men idag hände det. det är inte nån skithäftig bild, men jag tycker att den är lite gullig, om inte annat.

sen råkade jag hitta lite växtlighet också, på vägen. det här var så fint att jag inte kunde låta bli. det blåste rätt rejält när jag var på just det här stället, så det blev rätt många bilder. var osäker på om jag skulle få något som var någotsånär skarpt, och jag tycker att jag lyckades rätt väl, faktiskt.

de här två sista bilderna har jag väntat på att ta. på kortsidan av huset där jag bor står de. jag är ingen tulpan-älskare, men just de här är rätt coola, faktiskt. den ovan är så mörkt röd att den i vissa ljus ser svart ut. den andra är kritvit. 

när jag redigerade bilderna kom jag på att dessa två bilder är ett exemplariskt tillfälle att höra om mina Passionista-medlemmar (fd kursdeltagare) kan förklara varför den vita tulpanen har fått så mörk bakgrund, medan den mörka tulpanen har en mycket ljusare bakgrund. 

på det stora hela känner jag mig faktiskt rätt nöjd med dagens bildskörd, trots att jag är både trött och groggy. 

iakttagelser

jag närmar mig med sniglars myrsteg ett "efter-stressen-stadie", vilket är högst efterlängtat. igår gjorde jag mig av med ett stressmoment, och i morgon blir jag av med det andra. därefter tror jag att det är klart, allt som ska göras, och jag kan ägna mig åt att vila och återhämta mig efter nästan tre månaders konstant stress. 

ni anar inte vad skönt det ska bli. jag är så slut att jag knappt vet vad jag heter. skrev ett långt inlägg på fb natten till igår och beskrev hur jävla skitdrygt det är att vara så stress-skadad att det krävs i princip ingenting alls för att både kropp och skalle ska slå knut på sig själva och vägra samarbeta på ens det minsta lilla vis. det är extremt irriterande, frustrerande och ut-tröttande. 

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden idag. vi gick inte skitlångt, men det tog lång tid. dels för att jag fotograferade, dels för att han hittade en fotboll som blev hans, som han fipplade runt med hela vägen hem. tur att vi är lättroade, både han och jag. :D 

när jag tömde ur kameran funderade jag på om det skulle vara nåt att titta på. det är inte mycket, inte är det spännande heller. men så beslöt jag mig för att det får vara iakttagelser - inget mer, inget mindre. ibland får det räcka, man måste inte producera mästerverk varje dag.

en sak som slog mig när jag laddade upp bilderna till bloggen var - den här intressanta frågan om sanning, om vi kan tolka fotografi som sanning, och ur det perspektivet, hur viktigt det blir att utbilda sig i åtminstone grundläggande bildanalys. 

nu finns det ju många sätt att avnjuta fotografi. man måste ju inte nödvändigtvis eftersöka SANNINGEN - för hur ska vi kunna göra det? 

följande tanke blev; nu när porträttkursen är slut kommer jag att ha både tid och energi att skriva en del i sommar (förutsatt att det inte blir skitvarmt kombinerat med pollen, för då ger min hjärna upp igen). jag har ett helt gäng skrivprojekt som jag både vill och behöver engagera mig i, och jag kanske skulle göra ett ryck, få arslet ur, så att jag kan känna att jag åstadkommit åtminstone nånting under en period där jag vanligtvis bara sitter av tiden.

men det här med sanning.. åtminstone för mig så är ju det nånting som beror väldigt mycket på syftet med en bild. när det gäller mina egna, t ex, så är ju SANNINGEN rätt ointressant. må så vara att de är utsnitt ur verkligheten, men vilken sanning kräver en betraktare att utläsa ur det jag ägnar mig åt?

och samtidigt, på ett sätt, så kan det ju vara intressant att veta att bilderna som kommer här under, inte är fotograferade i en skog. motivet är en stubbe på ett hörn av en gräsmatta utanför ett 6-våningshus i ett område strax bredvid där jag bor. allt är inte vad man tror att det är. 

ok då. den här kom visst emellan, innan stubben. :D

här har vi stubben; ett nedtaget träd. det är otroligt vackert, sådär som jag brukar tycka om trädrötter, nedhuggna träd och liknande.

och det här är ungefär så engagerad jag orkar vara idag. nu ska jag ägna resten av kvällen åt att inte stressa, så att jag lyckas ta mig iväg i morgon, så att jag därefter - äntligen, kan slappna av och släppa stressen. 

wish me luck.

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

inklusive vs exklusive

(den här bilden togs i söndags under fotokurstillfället, när det var så jävla mörkt
att det var svårt att få vettig skärpa - här är den åtminstone hyfsad, om än inte skitbra)

när det gäller fotokursen, så är vi nu över halvtid. vi har.. öööööh.. nu kan jag inte räkna, men det måste vara fyra tillfällen vi har kvar. två går bort - ena gången ska vi gå igenom allas bilder och hjälpas åt att bestämma vilka som ska vara med på den pyttelilla utställning vi ska ha i abf's lokaler, och sen går sista gången uppenbarligen åt till - utställningen. det lämnar två gånger till med praktiskt fotograferande.

jag berättar det, därför att det är.. inte deltagarna in person, så att säga, men ett fenomen jag funderar lite på då och då. och det är just frågan - vad är det man inkluderar, och vad exkluderar man, i sitt fotografi?

ofta när jag frågar mina deltagare hur det gått med dagens fotograferande efter våra träffar, så säger de att de inte vet, att de får vänta och se när de kan se bilderna större på datorn, och beskurit dem.

... och beskurit dem.

det är där skon klämmer, för dagens frågeställning.

för ett par timmar sen skrev jag ett inlägg i vår fb-grupp, med lite tips och råd inför valet av bilder till utställningen - just när det gäller detta med att beskära bilder. har man fotograferat i jpg, och sedan vill beskära bilden för att få bort.. whatever - onödigt skräp, eller bara beskära för att bilden blir bättre så, well. har man gjort det några gånger och testat att skriva ut bilderna/beställa dem från labb, så vet man att kvaliteten blir ganska kraftigt sämre, ju mindre del av originalet man använder.

vilket leder till frågeställningen och påståendet;

vad inkluderar/exkluderar vi i våra fotografier, och varför är vi inte mer noggranna vid fotograferingsögonblicket?

jag märker att det är ett fenomen som verkar vara vanligt när man inte har vant sig vid att se bilden i förväg, och sedan maka in sig tills man ser sin bild i sökaren. jag skulle inte kalla mig expert, men jag ÄR rätt noga med vad jag ser i sökaren innan jag faktiskt exponerar. jag är såpass noga att det alltsom oftast inte skulle behöva beskäras särdeles, om jag inte var så envis med att vilja presentera mina bilder som kvadrater. jag fotograferar i princip alltid i liggande format, och när jag beskär till kvadrat så tar jag extremt sällan bort någonting på höjden (i det liggande formatet, alltså). och då menar jag verkligen extremt sällan.

nån gång kanske jag ska skriva ett blogginlägg och visa hur jag beskär, bara för att det kanske kan vara kul att se.

men hur förmedlar man det här till individer som är såpass mycket nybörjare att de fortfarande är mer bekymrade om tekniken, än om bildskapandet? är det ens rimligt att begära att de ska börja titta ordentligt i ALLA delar av sökaren - även ute i hörnen, längs kanterna, osv? vi HAR (bl a) gått igenom  det jag kallar tyngdpunkter (att lägga vikt i någon/några av rutorna i ett 9-rutorsnät) och gyllene snittet, men det kan ju hända grejer i all yta som inte är just det. och det är skräpet, det onödiga, allt som inte gör något för att bilden ska bli bättre/starkare, som vilken fotograf som helst tjänar på att lära sig se och exkludera (välja bort) redan vid fotograferingstillfället.

nånstans i ryggmärgen finns alltid tanken med (för mig); vad är det jag vill visa? exakt vad är det jag tycker är fint? hur nära måste jag gå för att visa just det? hur mycket omgivning behöver finnas med för att det ska bli en bild jag kan stå för?

och jag gissar ^^ att det är därför det blir så många detaljbilder för mig. åtminstone när det gäller den typ av bilder ni sett mest av från mig, so far. vilket i sin tur har gett mig behovet att försöka lära mig att fotografera större utsnitt, så att ALLT inte är detaljer (även om jag verkligen, verkligen gillar mina detaljer). :D

...

det finns väldigt mycket att diskutera när det gäller inklusive/exklusive, särskilt när det handlar om analys av fotografi. det finns en bok som tar upp det rätt väl - jag ska leta rätt på den och tipsa om den, för jag kommer för ögonblicket inte ihåg vad den eller författaren heter.

men för ögonblicket tror jag att jag ger mig för idag. en sista bild, sen börjar det närma sig sängdags för mig. :)