frågor och skryt

tror jag börjar med skrytet, så tar vi frågeställningarna längre ner. 

jag roade mig för några dagar sedan med att börja ladda upp bilder till en amerikansk sajt där man kan sälja sin konst. det säljs alla möjliga sorters konst där, och man kan köpa den som inramade tavlor, på muggar, som yogamatta, telefonskal osv. det finns förmodligen rätt många liknande ställen, och jag valde den här mest för att jag hittade den, den verkar trovärdig, och för att jag hade lust. 

här finns min profil om någon vill titta.

jag har gjort det här förut, för många år sen - då på ett annat ställe. på den tiden sålde jag inget alls, vilket såklart var trist. på grund av det var jag lite skeptisk nu, men jag tänkte att det kostar iaf ingenting att testa. plus att jag verkligen, verkligen gillar framför allt bilderna på edward, ebba och hedda (mina kranier). 

idag fick jag ett mail. jag kan inte bedöma om det är allvarligt menat, och jag har ingen aning om vem människan som skrev det är, vart hen jobbar osv - men såhär skrev hen iaf:

Hello Sonya Malinka Persson,

I hope you're well, The creativity in your artwork is truly inspiring. It's refreshing to see such a unique approach. I'm impressed by the way you've used color, it's captivating and I would love to explore the possibility of purchasing some of your work to feature in our collection. I believe your art will resonate with the audience. Looking forward to the possibility of working together. 

Best regards.

jag har svarat och tackat för mailet och att hen öht hör av sig för att skriva det hen gör.

men alltså.

tänk om jag säljer bilder??? :o :o :o 

hur jävla coolt är inte det?

och alldeles oavsett, så är det ALLTID trevligt med en sån här respons. man blir ju smickrad so det nästan är genant, men det gör verkligen inte ont nånstans när nån skriver såhär fint - efter bara en titt, liksom :o

oskärpa är som allt annat, relativ

jag är fortfarande inte helt utvilad och återhämtad - det tar nog en stund eller sju. mellan torsdag och fredag blev det ca 22 timmars vakentid, vilket inte alls var meningen - men så blev det.

idag, när jag ändå är vaken dagtid, tog jag med mig kameran när jag och hunden tog en promenad uppe i skogen igen. eller, iaf delvis i skogen. vi gick en kort bit i spåret, innan vi gick in i en av skogsdelarna (det finns flera större skogspartier som delas av, av asfalterade cykelvägar).

det retar mig att jag trots att vi gick ut redan runt halv elva-snåret, fick använda blixt. det retar mig ännu mer att jag trots blixten, ändå inte fick särskilt många bilder med skärpa jag känner mig bekväm och nöjd med.

ni ser ju själva - skärpan LÅTSAS som att den är där, men den ljuger. rätt kraftigt ljuger den, dessutom. och det är vansinnigt irriterande, eftersom jag aldrig kommer att gå exakt samma runda och hitta samma ställen igen. och även OM jag gjorde det, kommer det aldrig att se likadant ut, så det där med att ta om en bild, är ju liksom uteslutet. nu är de som de är.

den enda fördelen med dagens ansträngningar är att jag roffade åt mig ett par, tre bilder med (relativt) godtagbar skärpa, som jag ska använda som exempelbilder i kommande fotokurser. är man lättroad kan man ju underhålla sig med att gissa vilka bilder jag menar. :D

jag har funderat litegrand på hur jag fotograferat under hösten, vad det är jag lägger mitt bildspråk på, vad det är jag uttrycker osv. det är verkligen inte ägnat åt att förvåna - iaf inte för mig, som känner mig själv, men bortsett från hela barnsaga-grejen som jag skrev om i nåt tidigare inlägg, så har det också en hel del med sådant vi förknippar med hösten (som för övrigt är min bästa årstid, ur alla perspektiv). tänk på betydelsen i den groteska konsten, eller ännu mer specifikt, 1800-talets naturromantiska skräck = neogotik.

jag fotograferar med dessa två perspektiv i bakhuvudet, eftersom jag attraheras oerhört av båda delarna. men det gör ju också att det mesta jag gör hamnar i en viss stil.

(är det bara jag, eller ser ni också nån slags mellanting mellan hare/ekorre/bläckfisk horror-style i den här bilden?)

tankekedjan förde mig vidare in i funderingar om jag till våren kanske ska hitta ett annat förhållningssätt till mitt bildspråk, och fotografera på ett sätt som passar våren och sommaren lite bättre. jag tänker att jag kanske ska ägna mig åt att ha lite andra ord att fotografera utifrån. det råder ingen brist på fantasi på den fronten - jag har många tankar och idéer där. :D

jag tror att det kommer att bli en drös mindre projekt från och med nu. jag har ju minst två under vintern (inomhus). sen när dagsljuset börjar bli vettigt igen och det går att fotografera ute, utan att få spatt på skärpan, kommer det ju att bli mer utebilder igen.

den som lever får se. och eftersom jag tänker leva, så kommer ju iaf jag att märka vad som händer. :D just nu tänker jag dock, tror jag, glo på ytterligare ett avsnitt av house. en kanna te till också, tror jag. har varit vaken sen ca 01.30 i natt, så om några timmar är det dags att nanna. tror jag ska satsa på att drömma om fotografi och vad jag ska sysselsätta mig med framöver.

nödvändig vila

bilderna i det här inlägget är sedan ca 10 dagar sen, när jag tog en skogspromenad med hunden. några av dem är sånt jag såg, som får mig att tänka på helt andra saker än de faktiskt är. stenblocken får mig som vanligt att tänka att det bor troll och annat i alla småhålor som bildas när de lutar sig mot varandra.

här ser jag någon som fallit handlöst, troligen djupt berusad, över en trädrot. där kan hen gott ligga och sova ruset av sig. :D

och det här är någon slags blandning mellan björn och älg.

det här är... well, jag vet inte riktigt vad, faktiskt, men det är ju tydligt att det finns en överkropp, ett huvud, axlar och två armar som sträcker sig framåt. det är iaf så jag ser det.

.. och för mig är det här poseidon. möjligtvis med ett huvud som en tupp.

...

i söndags var för övrigt sista kurstillfället med utställning. det var otroligt kul att se deltagarnas bilder på papper - jag hoppas att de var nöjda, för det ska de vara. efteråt blev det en snabbis hem för att hämta hunden, så han också fick vara med på efter-kursen-fikat på stans trevligaste fik.

och nu kommer jag att behöva vila en hel del, känner jag. förra veckan bestod av runt 5 - 6 dagar när jag var vaken runt 20 - 22 timmar per dygn, för att sedan sova runt 10 timmar. senast från igår (söndag) till idag (i praktiken tisdag, men fortfarande måndag för mig). jag är helt slut. och jag behöver vila, för nästa söndag ska jag till sala och delta på julmarknad, för att förhoppningsvis göra mig av med en del halsband, armband och örhängen jag har gjort. håll tummarna, jag behöver få in pengar.

men för tillfället - lugn och ro, för att stressa ner och av. så få måsten som möjligt, så få saker att förhålla mig till som möjligt. så är livet när man inte har någon stresstolerans kvar.