mer skog

.. för den här skogen har vi ju aldrig sett förr.

jag är vansinnigt trött idag, efter ett par veckor där mitt dygn har rullat minst två varv. jag orkar inte skriva nåt särskilt idag, så ni får nöja er med att titta på bilderna.

enjoy!

(parentes: bilden ovan är jag själv väldigt förtjust i)

(parentes: jag har en fågelskådande hund. uppenbarligen var fågeln väldigt imponerande.)

om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

frågor och skryt

tror jag börjar med skrytet, så tar vi frågeställningarna längre ner. 

jag roade mig för några dagar sedan med att börja ladda upp bilder till en amerikansk sajt där man kan sälja sin konst. det säljs alla möjliga sorters konst där, och man kan köpa den som inramade tavlor, på muggar, som yogamatta, telefonskal osv. det finns förmodligen rätt många liknande ställen, och jag valde den här mest för att jag hittade den, den verkar trovärdig, och för att jag hade lust. 

här finns min profil om någon vill titta.

jag har gjort det här förut, för många år sen - då på ett annat ställe. på den tiden sålde jag inget alls, vilket såklart var trist. på grund av det var jag lite skeptisk nu, men jag tänkte att det kostar iaf ingenting att testa. plus att jag verkligen, verkligen gillar framför allt bilderna på edward, ebba och hedda (mina kranier). 

idag fick jag ett mail. jag kan inte bedöma om det är allvarligt menat, och jag har ingen aning om vem människan som skrev det är, vart hen jobbar osv - men såhär skrev hen iaf:

Hello Sonya Malinka Persson,

I hope you're well, The creativity in your artwork is truly inspiring. It's refreshing to see such a unique approach. I'm impressed by the way you've used color, it's captivating and I would love to explore the possibility of purchasing some of your work to feature in our collection. I believe your art will resonate with the audience. Looking forward to the possibility of working together. 

Best regards.

jag har svarat och tackat för mailet och att hen öht hör av sig för att skriva det hen gör.

men alltså.

tänk om jag säljer bilder??? :o :o :o 

hur jävla coolt är inte det?

och alldeles oavsett, så är det ALLTID trevligt med en sån här respons. man blir ju smickrad so det nästan är genant, men det gör verkligen inte ont nånstans när nån skriver såhär fint - efter bara en titt, liksom :o

oskärpa är som allt annat, relativ

jag är fortfarande inte helt utvilad och återhämtad - det tar nog en stund eller sju. mellan torsdag och fredag blev det ca 22 timmars vakentid, vilket inte alls var meningen - men så blev det.

idag, när jag ändå är vaken dagtid, tog jag med mig kameran när jag och hunden tog en promenad uppe i skogen igen. eller, iaf delvis i skogen. vi gick en kort bit i spåret, innan vi gick in i en av skogsdelarna (det finns flera större skogspartier som delas av, av asfalterade cykelvägar).

det retar mig att jag trots att vi gick ut redan runt halv elva-snåret, fick använda blixt. det retar mig ännu mer att jag trots blixten, ändå inte fick särskilt många bilder med skärpa jag känner mig bekväm och nöjd med.

ni ser ju själva - skärpan LÅTSAS som att den är där, men den ljuger. rätt kraftigt ljuger den, dessutom. och det är vansinnigt irriterande, eftersom jag aldrig kommer att gå exakt samma runda och hitta samma ställen igen. och även OM jag gjorde det, kommer det aldrig att se likadant ut, så det där med att ta om en bild, är ju liksom uteslutet. nu är de som de är.

den enda fördelen med dagens ansträngningar är att jag roffade åt mig ett par, tre bilder med (relativt) godtagbar skärpa, som jag ska använda som exempelbilder i kommande fotokurser. är man lättroad kan man ju underhålla sig med att gissa vilka bilder jag menar. :D

jag har funderat litegrand på hur jag fotograferat under hösten, vad det är jag lägger mitt bildspråk på, vad det är jag uttrycker osv. det är verkligen inte ägnat åt att förvåna - iaf inte för mig, som känner mig själv, men bortsett från hela barnsaga-grejen som jag skrev om i nåt tidigare inlägg, så har det också en hel del med sådant vi förknippar med hösten (som för övrigt är min bästa årstid, ur alla perspektiv). tänk på betydelsen i den groteska konsten, eller ännu mer specifikt, 1800-talets naturromantiska skräck = neogotik.

jag fotograferar med dessa två perspektiv i bakhuvudet, eftersom jag attraheras oerhört av båda delarna. men det gör ju också att det mesta jag gör hamnar i en viss stil.

(är det bara jag, eller ser ni också nån slags mellanting mellan hare/ekorre/bläckfisk horror-style i den här bilden?)

tankekedjan förde mig vidare in i funderingar om jag till våren kanske ska hitta ett annat förhållningssätt till mitt bildspråk, och fotografera på ett sätt som passar våren och sommaren lite bättre. jag tänker att jag kanske ska ägna mig åt att ha lite andra ord att fotografera utifrån. det råder ingen brist på fantasi på den fronten - jag har många tankar och idéer där. :D

jag tror att det kommer att bli en drös mindre projekt från och med nu. jag har ju minst två under vintern (inomhus). sen när dagsljuset börjar bli vettigt igen och det går att fotografera ute, utan att få spatt på skärpan, kommer det ju att bli mer utebilder igen.

den som lever får se. och eftersom jag tänker leva, så kommer ju iaf jag att märka vad som händer. :D just nu tänker jag dock, tror jag, glo på ytterligare ett avsnitt av house. en kanna te till också, tror jag. har varit vaken sen ca 01.30 i natt, så om några timmar är det dags att nanna. tror jag ska satsa på att drömma om fotografi och vad jag ska sysselsätta mig med framöver.

nödvändig vila

bilderna i det här inlägget är sedan ca 10 dagar sen, när jag tog en skogspromenad med hunden. några av dem är sånt jag såg, som får mig att tänka på helt andra saker än de faktiskt är. stenblocken får mig som vanligt att tänka att det bor troll och annat i alla småhålor som bildas när de lutar sig mot varandra.

här ser jag någon som fallit handlöst, troligen djupt berusad, över en trädrot. där kan hen gott ligga och sova ruset av sig. :D

och det här är någon slags blandning mellan björn och älg.

det här är... well, jag vet inte riktigt vad, faktiskt, men det är ju tydligt att det finns en överkropp, ett huvud, axlar och två armar som sträcker sig framåt. det är iaf så jag ser det.

.. och för mig är det här poseidon. möjligtvis med ett huvud som en tupp.

...

i söndags var för övrigt sista kurstillfället med utställning. det var otroligt kul att se deltagarnas bilder på papper - jag hoppas att de var nöjda, för det ska de vara. efteråt blev det en snabbis hem för att hämta hunden, så han också fick vara med på efter-kursen-fikat på stans trevligaste fik.

och nu kommer jag att behöva vila en hel del, känner jag. förra veckan bestod av runt 5 - 6 dagar när jag var vaken runt 20 - 22 timmar per dygn, för att sedan sova runt 10 timmar. senast från igår (söndag) till idag (i praktiken tisdag, men fortfarande måndag för mig). jag är helt slut. och jag behöver vila, för nästa söndag ska jag till sala och delta på julmarknad, för att förhoppningsvis göra mig av med en del halsband, armband och örhängen jag har gjort. håll tummarna, jag behöver få in pengar.

men för tillfället - lugn och ro, för att stressa ner och av. så få måsten som möjligt, så få saker att förhålla mig till som möjligt. så är livet när man inte har någon stresstolerans kvar.