nygammal miljö

jag har tänkt rätt länge att jag ska ta med hunden och traska ner till lögarängen - en stor badplats i västerås, med tillhörande badhus. det har inte blivit av, eftersom jag sedan ett par år tillbaka har taskiga hälar (trasiga hälsenor som tar en evighet på sig att läka), och jag ofta har alldeles för ont för att gå så långt (och då är det ändå inte särskilt långt). men idag, trots att jag var trött, hungrig och hade/har en sån där tung, skum huvudvärk som egentligen inte gör ont, bestämde jag mig för att det var dags.

så vi gick. jag tog med mig kameran, och promenaden tog säkert dubbelt så lång tid som den skulle ha gjort utan. det var det värt.

vägen jag brukar gå, har ett par silos som står och tar plats. gissar att de flesta tycker att de är rätt fula, men jag gillar dem av nån skum anledning. det blir rätt kul bilder, och jag är väldigt förtjust i gråskalan som uppstår av dem, och det grafiska som blir av stegarna/trapporna och träden.

de gör sig också bra som oskarp bakgrund, när man vill fotografera vårtecken.

sist jag var på lögarängen, just, var i höstas med fotokursen. innan dess var det åratal - faktiskt med min.. nej, nu ljuger jag. jag har faktiskt varit här med nuvarande hunden, fast inte sen han var unghund, och det är några år sen. vi gick därnere tillsammans med den daghund vi hade då, som min hund växte upp med under sitt första år.

fördelen med att det går lång tid mellan gångerna, särskilt om man inte går exakt samma väg dit och hem, är att det är lätt att hitta bilder. idag fastnade jag mycket för - well, uppenbarligen silosarna, men ännu mer nedhuggna (tror jag) träd. det är nåt särskilt med träd som jag attraheras oerhört av. tror det är ådringen som gör det, och linjerna i övrigt. naturen är ju liksom sådär oerhört skicklig på att göra vackert.

jag roade mig också med att fotografera vattnet när det slog upp mot stenar längs kanten där vi gick. det gick sådär. vi kom ut rätt sent, och ju längre vi gick, desto sämre blev ljuset. tror det var det som gjorde att våg-bilderna till allra största delen blev oskarpa och rätt tråkiga. men det är ett bra sätt att träna timing på, så jag tror att vi ska gå tillbaka dit vid ett annat tillfälle - tidigare på dagen.

tja, här har ni ju ett bra exempel på att ljuset inte var riktigt tillräckligt och att det blir en viss oskärpa pga det. lite märkligt, eftersom jag tyckte att kameran klickade på, på korta slutartider. iofs - antar att det också skulle kunna bero på att autofokusen inte ville som jag ville vissa gånger, så att jag ställde om den till manuell - och att jag har svårt att se skärpan när den är manuell, i sökaren.

här har vi ytterligare ett vårtecken. det låg ett flertal större grenar på stenarna vid vattenkanten, och de såg ut såhär hela bunten. jättefint!

bortsett från att jag var/är sådär löjligt trött med den där tunga, dryga huvudvärken, så var det här riktigt kul idag. jag gillar att röra mig på ställen där bilderna bara ligger och väntar. vart man än tittar, så finns de, ready for the taking.

bildfritt inlägg med teknikfråga igen

jag är som sagt rätt ointresserad av teknik, för att inte tala om okunnig. det skäms jag inte för. :D

utöver det har jag en rätt kraftigt begränsad ekonomi pga sjukersättning. jag har alltså inte möjlighet att köpa särskilt flashiga prylar. för ungefär fem år sen köpte jag min canon eos 5d (utan några efterföljande siffror) begagnad på tradera. ett klart uppköp från vad jag hade innan (tror det var en eos 100, om jag inte missminner mig).

till denna canon eos 5d kom ett batteri - inte original, utan nåt substitut. det har fungerat hyfsat, men har behövt laddas ofta eftersom det tenderar till att ladda ur rätt fort.

...

fast forward till idag.

jag har tänkt rätt länge att jag ska påbörja ett mindre projekt här hemma med "studio"fotografering så gott det går med de lampor jag har. jag fick ju hjälp med stativet för nån vecka sen, tack och lov. jag har skjutit på det av diverse anledningar, men så idag tänkte jag att YAY! nu jävlar är det dags!

stoppade i batteriet jag trodde var full-laddat (direkt från laddaren, alltså), och gick glad i hågen iväg till vardagsrummet där jag ägnar mig åt det här.

bara för att upptäcka att kameran var helt jävla död. påslagen. :o :o :o

och jag fattar inte. alltså, jag fattar ju att ja, kameran är begagnad, den har förmodligen en begränsad livstid och kanske är jag där nu, batteriet har garanterat en begränsad livslängd, osv i all oändlighet.

men alltså.

WTF!!!

och jag får faktiskt ett visst mått (ganska stort, skall erkännas) av panik.

jag kan inte leva utan kamera. det går inte. inte har jag råd att köpa varken en ny eller begagnad heller. nämnda sjukersättning ger inget som helst utrymme för att lägga undan pengar, och det finns alltid en prioriteringslista som är ungefär sjutton miljarder mil lång. jag har t ex precis gjort en synundersökning och beställt nya glasögon, vilket är minst ett år overdue.

vad i helvete gör jag nu???? :o :o :o :o :o :o

rånar en bank? vinner på eurolotto? triss? vinner en tävling?

...

det kanske inte är så illa. satte batteriet i laddaren igen, för att se om det hade hänt något. det ska få ladda en stund, så ska jag prova igen. har jag tur var det tillfälligt och jag får iaf lite respit och kan se det här som en förvarning. har jag otur är det kameran som lagt av, och då är det kaos, skandal och katastrof.

shit, alltså. hjärtklappningen och den allmänna paniken som infinner sig. det är inte att leka med, alltså.