bilder, planer, samt teknisk fråga

allt detta är fotograferat idag, på promenad med hunden. vi gick en sträcka vi väldigt sällan går numer (pga mina trasiga fötter), vilket var väldigt trevligt. jag känner ett visst behov av nya saker att titta på genom sökaren.

jag börjar lite med planer; hade ett teamsmöte idag med mina passionistamedlemmar, där vi pratade lite löst om fototeori, bildanalys, samt eventuella kurser framöver. jag tog upp detta med en fortsättningskurs i bildskapande (i motsats till bildseende/komposition), och det verkade falla i god jord. jag ska fnula lite mer på det, eftersom jag tror att det kan bli riktigt kul.

jag tog också upp en tanke om att göra en kortare, digital kurs om bildanalys, just. det verkade också tas emot väl, så den ska jag också fundera på - och skriva ihop den text jag funderat på länge, länge. 😅

sen tar jag mig friheten att lite raskt hoppa över till min tekniska fråga - här behöver jag hjälp av er som är mer tekniskt kunniga än jag är.

de senaste veckorna har jag haft en del problem med mina råfiler. inte alla, men från nästan varje fotografering är det ett antal råfiler som är trasiga. de renderar inte alls, och i bridge kan jag inte se dem alls, utan det är bara en massa trasiga ränder i tumnageln. samma sak med den förstorade bilden. photoshop tar en EVIGHET på sig att öppna råfiler när det finns trasiga med i en mapp, och det går inte att göra nånting med dem - ibland ser de sådär randigt trasiga ut, eller så ser de hela ut, bara oanvändbara.

jag har några olika alternativ jag tror att det kan bero på.

det kan vara den externa hårddisken jag sparar ner allt på som av nån anledning håller på att ge upp, och trasar sönder de filer den har lust med. ett annat alternativ är att råfilerna går sönder redan i kameran, och att det är därför de inte går att öppna/använda. ett tredje alternativ är att min kamera är för gammal, och att programvarorna inte hanterar just de råfilerna (jag har en canon eos 5d (utan mark eller annat efteråt)). 

det här gör mig väldigt nervös, av uppenbara skäl. jag har inte någon ekonomisk möjlighet att investera i en ny kamera, framför allt inte en kamera i den prisklass jag skulle vilja (tänk 40 tusen och uppåt, plus ett par rejält bra objektiv till det). jag har inte heller möjlighet att skaffa mig en ny hårddisk IGEN, just nu - det har varit ett par dyra månader, och den här månaden blir inte särskilt mycket bättre. 

nån som har koll på vad det här kan bero på, och om det är något jag kan åtgärda själv? det är sjukligt irriterande att behöva slänga råfiler som från början såg bra ut, men som inte går att använda. plus att det givetvis, dessutom, tar fruktansvärt lång tid att ta hand om råfilerna när man måste brottas med dem på det här viset.

alla de här problemen skulle troligtvis lösa sig om jag vann storkovan på eurolotto. i så fall skulle jag köpa både en spritt sproilans ny kamera (minst!), en superbra dator med diverse tillbehör, en bil - och en massa annat. 

men jag har inte vunnit storkovan på eurolotto - ÄN! 

alltså sitter jag här och tuggar fradga över alla de här sakerna.

i övrigt, nu när jag beklagat mig över allt detta, kan jag säga att jag är väldigt nöjd med dagens bildskörd (vill säga; de råfiler som bestämde sig för att vara samarbetsvilliga).

jag vet att jag kanske lite tjatigt och upprepande skriver det, men alltså.. fotografi är verkligen det bästa jag vet.

tror jag har nämnt detta också, men en gång för många år sen skrev jag ett inlägg på FB om fotografi. där beskrev jag sådant jag verkligen uppskattar, vilket bland annat är hur ljuset smyger sig runt innehållet i ett fotografi. jag har inte hittat det här inlägget i mina FB-minnen, vilket är synd - jag skulle vilja använda det på min hemsida. jaja.. vad är väl ett litet citat från en okänd människa, mitt i hela internet, liksom!? 😅

och på tal om att fotografera idag - detta var ytterligare en dag med ett fullständigt vidrigt ljus. en del bilder funkar det för, andra blir det bara horribelt på. jag ogillar i väldigt hög grad den här typen av solsken. USCH! det blir liksom alldeles för hårt och skarpt. för att inte tala om att jag går och kisar bakom mina supermörka solglasögon. 

jag fick för övrigt en jättehärlig kommentar från en av mina passionistamedlemmar; hon tycker att mina bilder med den här medvetna rörelseoskärpan är rätt obehagliga och jobbiga att titta på, just för att de är så oskarpa. hon menar att det får henne att känna som hon tror att en riktigt, riktigt berusad/hög person gör, eller som en person som är riktigt sjuk i någon psykisk sjukdom.

med tanke på att hennes kommentar ligger HELT i linje med den gotiska delen av de tankespår jag följer i mitt fotograferande, tar jag hennes kommentar som en STOR, stor komplimang! 🙏🤗💖

och nu är vi äntligen framme vid sista bilden från idag. tack för att du tittat, och kanske t o m läst ända hit! 🙏

om bildanalys

idag får min hund, boyo, vara först i inlägget, fast att han egentligen inte har något som helst med innehållet att göra. men han är söt, och ibland räcker det. 🤗

idag tänkte jag skriva lite om bildanalys. om det inte har framgått, så tycker jag att det är ganska viktigt. åtminstone att förstå principen, och att kunna ha ett kritiskt öga när man tittar på ett fotografi.

med "kritiskt" menar jag inte kritiskt såsom i att hitta fel, utan kritiskt som i undersökande och utforskande. att ställa frågor ur - well, vilket perspektiv man nu väljer, och att göra sitt bästa för att svara på dem. 

jag har ju tänkt mig att jag ska skriva ihop ett litet häfte med grundläggande bildanalys, till club passionista. den kommer att rikta in sig på bildanalys av fotografi, för nykläckta fotografer. vill säga; fokus kommer att ligga på de rent fotografiska delarna - teknik samt de bildskapande delarna (komposition, ljus osv). 

varför jag tycker att det är så viktigt?

tja, inte är det för att jag tror att nån av medlemmarna helt plötsligt får för sig att byta bana och bli kulturjournalister i stället för vad de jobbar med nu. 😅 jag tror att de är rätt nöjda som det är, på den fronten.

nej, jag tycker att det är viktigt att ha lite koll på det här, eftersom jag anser att man kan lära sig mycket om fotografi genom att medvetet betrakta andras fotografier (medvetenhet är viktigt för mig överlag, när det gäller fotografi). 

vad ska den här medvetenheten åstadkomma då, undrar du säkert.

well. flera saker, faktiskt. men de allra, allra viktigaste delarna är: det ger ett språk att prata OM fotografi med, och det kommer över tid att göra så att man börjar tänka lite annorlunda omkring sitt eget fotograferande. man blir mer medveten om vad man gör, och kan börja sätta fingret på sånt man vill förändra. 

så jag antar att det allra viktigaste är att lära sig språket. utöver att kunna prata med andra fotografer, så ger det också förmågan att vara konstruktiv i samtal om andras bilder. 

ska man prata om någons fotografi är det trevligt att kunna uttrycka sig lite mer än att bara säga "bilden är fin". det är nämligen en av de mest förolämpande komplimanger man kan ge någon, IMHO. 

jag tycker till exempel att det är trevligt att kunna formulera varför man tycker si eller så om ett fotografi, om de tekniska delarna (färg/sv, korn (iso), ljus, komposition osv) förstärker innehållet och isf hur, om bildbehandlingen får just det här specifika fotografiet att vara på sitt allra bästa, hur färgerna påverkar intrycket - osv. ni fattar.

man behöver absolut inte bli ett proffs på bildanalys. det handlar verkligen inte om det. framför allt inte för mina medlemmar, som trots allt har fotografi som ett intresse, inget annat. 

men eftersom jag nu har startat upp det här konceptet med club passionista, så är det ju kul om jag kan bidra till mina medlemmars utveckling som fotografer. och eftersom det är jag som råkar veta vad jag sitter på för kunskap, så tar jag mig friheten att bestämma vad jag vill dela med mig av. och jag kan inte dela med mig av allt på en gång, utan jag får försöka portionera ut det i lagoma doser. 😄

om jag ska gå till mig själv, så kan jag säga att jag uppskattar som allra mest att kommentera på, och själv få kommentarer, från personer jag vet pratar samma språk som jag. då vet jag vad de pratar om och vad de menar utan att behöva fundera. 

för att säga "den är fin" med en stor, tydlig, fetstilad PUNKT därefter (vill säga; utan förmågan att uttrycka sig mer) är i min värld faktiskt - ganska förolämpande. 😅

nu är det ju dock så att det troligen är YTTERST få förunnat att kunna uttrycka sig om andras fotografier på ett sådant sätt som jag personligen föredrar. framför allt inte när man fortfarande är nybörjare. 

det är därför det är så viktigt att lära sig. och nånstans måste man ju börja.

och om någon undrar hur jag själv lärde mig; först och främst gick jag en fotoutbildning där konstruktiv kritik och ett visst mått av bildanalys ingick. ett par år senare började jag läsa konstvetenskap med fokus på just bildanalys av fotografi. där ingår både (foto)teori och metod, och då lär man sig i väldigt hög utsträckning språket för att prata omkring fotografi.

en av mina största fördelar när jag skrev uppsatser om fotografi, var dock att jag själv fotograferade. jag hade kunskap som en icke-fotograferande konstvetarstudent inte har, vilket givetvis påverkade hur jag analyserade de fotografier jag valt till uppsatserna.

.. och det var också där nånstans som jag började inse att man kan lära sig oerhört mycket om sitt eget fotograferande, genom att (medvetet!) betrakta andras fotografier.

och nu börjar jag äntligen närma mig sista bilden i det här inlägget. 😅 jag hoppas såklart att du inte bara har glott på bilderna, utan också faktiskt läst texten.

men det är ok om du inte gjort det. isf hoppas jag att du har tyckt om bilderna. 🤗

(är det bara jag som ser en zombiearm med skelettliknande fingrar på i den här bilden?)

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

diverse önskad oskärpa och tankar

mitt dygn har rullat i väldigt sakta mak sedan det blev såhär varmt i förra veckan. jag hade en inplanerad grej i helgen där jag behövde vara vaken dagtid, så jag sköt fram dygnet med ett par timmar i taget, för att kunna vara social. men alltså, det här med värmen.. den tar kål på mig. i lördags fick jag spatt och spader, och bestämde mig för att boka av min sociala träff, och vrida tillbaka dygnet så jag kan sova bort värmen. fi satan i helvete, vad dåligt jag mår av det här. igår när jag vaknat/duschat satt jag och grinade innan jag gick ut med hunden, för att det är varmt - precis exakt överallt. 

det är inte kul.

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för några timmar sedan. det var precis, exakt innan soluppgången, så det var något för mörkt för att få ordentlig skärpa om man nu ville ha det. men eftersom jag ändå ägnar mig åt medveten rörelseoskärpa osv, så struntade jag i det. dagens lilla fotoäventyr fick gå ut på att skifta mellan en slutartid på 1/60 och 10. trots att jag fotograferat såpass länge som jag har, så var det länge sen jag engagerade mig särdeles i att fotografera med något annat än P - ja, jag är jättelat och superbekväm. 😅 det brukar bli bra ändå.

men idag var det faktiskt kul att engagera sig lite mer. jag lär mig mycket på att göra iaf nånting annorlunda mot vad jag brukar göra. 

en sak som slog mig när jag traskade runt med min uttråkade hund som tycker att jag är supertråkig när jag stannar vartannat steg för att fotografera (trots att han själv gör samma sak med allt som luktar på backen), är det här med sanning/verklighet i fotografi. jag har skrivit lite kort om det förut, och det är ett ämne jag planerar att skriva en bok om förr eller senare.

tankar som kommer att dyka upp i den boken är skillnaden mellan sanning och verklighet, igenkänning och associationer, och lite mer åt det hållet.

men - om det tänker jag skriva ett inlägg på min egen blogg, och inte just precis exakt nu. jag känner ett behov av att göra lite annat innan det är dags att sova bort dagens värme.

hence; enjoy dagens bildskörd. 🙏🏻🤗📷

vikten av bildanalys (för fotografer)

(och innan jag börjar skriva om bildanalys kan jag skvallra om att det där stativet som muppade sig för mig för nån dag sen - det är numer helt funktionellt igen, tack vare min helt jävla fucking amazing kompis som är BETYDLIGT starkare i nyporna än jag är, och dessutom hade nån antirost-spray av nåt slag. fi FAEN, vad jag är nöjd med det - hon är SÅ jävla bäst!!!)

men.

bildanalys.

det finns ju många anledningar till varför bildanalys är intressant. det finns också många sätt att göra en bildanalys på, beroende på varför man gör det. en konstvetenskaplig bildanalys ser ju lite annorlunda ut än den analys en fotograf gör av någon annans (eller sitt eget) fotografi. dessutom är det ju med allra största sannolikhet väldigt olika saker man tittar på, beroende på om man är konstvetenskapsnörd, eller fotograf.

själv tycker jag att det är roligast att göra bildanalyser med utgångspunkt i både konstvetenskaplig teori OCH fototeknisk analys - det senare i syfte att utröna hur det påverkar betraktarens upplevelse, förståelse och tolkning av ett fotografi.

men det som kanske är mest relevant för de flesta fotografer, särskilt om man är fotograf under utveckling (ie; en fotograf som inte jobbar med fotografi utan gör det för att det är kul och givande), är att iaf jag ser det som att lära sig mer om bildskapande baklänges.

baklänges - ja, du läste helt rätt. :D

att titta på fotografier och undersöka exempelvis hur en annan fotograf använder komposition, perspektiv, ljus och så vidare, för att framhäva sitt motiv och sin poäng, är ett väldigt effektivt sätt att utveckla sitt eget fotograferande. särskilt om man dessutom börjar analysera sina egna fotografier. en annan fördel med att ägna sig åt bildanalys är att man efter hand utvecklar ett språk för att prata om fotografi, och det är faktiskt förjävla kul. men det som är intressant just med det där baklänges, är att man lär sig förstå hur en bild är uppbyggd från betraktarens perspektiv, vilket över tid gör att vi utvecklar vår förmåga att påverka våra betraktare genom det vi gör med fotografiet redan innan vi ens ser den genom sökaren.

det svåra med att analysera fotografi om man aldrig gjort det förut, är såklart att veta hur man gör. vad analyserar man? vad tittar man på, och efter? hur uttrycker man sig? hur noga måste man vara? kan man analysera vilket fotografi som helst, oavsett motiv? spelar det nån roll om fotografiet är i färg eller svartvitt?

jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag gör det igen - jag funderar på att skriva ihop en onlinekurs i just bildanalys, med målgrupp amatörfotografer som vill utveckla dels bildseende, förståelse osv, liksom ett SPRÅK för att prata om fotografi. inte bara tekniskt, utan om just bilden i sig.

...

och innan jag postar det här inlägget kan jag skvallra om att den fotokurs som faktiskt är klar men inte öppen för anmälan ännu.. nu brottas jag med ett par tekniska saker jag inte lyckats klura ut, och som jag trodde var självklara innan jag började skriva kursen. #facepalm så det kanske dröjer liiiite till innan jag släpper den.

men det kommer. :)

en annan notis: nu har jag skrivit så många blogginlägg och visat så många bilder att jag har glömt vad jag redan har visat. om ni redan har sett de här bilderna tänker jag inte be om ursäkt för att jag visar dem igen. :D ni får leva med det, helt enkelt. :)