projekt startat

det här är min gode vän, edward. förra vintern fotograferade jag honom, kon hedda och rådjuret ebba, när det var kallt och äckligt ute såsom det är nu. bilderna från då ligger på min gamla, stekta dator och väntar på att nån ska komma och se om de går att rädda efter min freak accident för ungefär ett halvår sen.

men. jag råkar ju ha en fungerande dator igen eftersom jag inte kan vara utan, och jag har dessutom en kamera som fungerar som den ska igen. 🙏

det här är det projekt jag velat sätta igång med under en tid, men väntat eftersom det inte känts kul att göra det med min 5d. nu, med hilda, känns det inte bara tillgängligt, utan också både kul och spännande.

framför allt känns det intressant och spännande eftersom det ger mig möjlighet att utforska mer, detta med högre isotal. på min 5d kom jag inte högre än 1600, vilket krävde fotografering på stativ i ett trångt vardagsrum med begränsade avstånd. med hilda kommer jag ända upp till runt 25 000 i iso, vilket ger HELT andra möjligheter. helt plötsligt kan jag fotografera för hand på slutartider som tidigare varit otänkbara inomhus i det ljus jag använder till det här.

jag gissar att det säkert finns många som inte gillar att fotografera på såhär pass höga isotal, för att det blir kornigt och grynigt. för mig är det inte ett problem - tvärtom, faktiskt. jag gillar det här enormt. det snarare förstärker det uttryck jag är ute efter i just den här typen av bilder. 

bilden ovan blev lite mer oskarp än jag tänkte mig från början, men det är en bra inkörsport till den planerade oskärpa jag har tänkt testa allt eftersom. vet inte om jag kommer att använda icm, just - det återstår att se. men jag har tänkt att jag ska vara medveten i oskärpa, som experiment om inte annat.

om nån undrar vad jag ska göra med de här bilderna, kan jag skvallra om att jag tänker göra en fotobok. i nuläget osäkert om det blir en bok enbart för mig själv, eller om jag ska hitta nåt bra ställe att trycka den på och sälja.

oavsett vilken form den här boken tar, kommer det att vara en fotobok MED text till vissa bilder. jag har en väldigt tydlig idé om vad det kommer att vara för sorts bok, och den kommer att bli helt fantastisk. innehållet kommer att vara rätt gotiskt, på ett troligtvis ganska groteskt/obehagligt, men ändå vackert vis. det är inte en bok som kommer att attrahera alla, that's for sure. 😅

om det är nån som undrar vad det är för små, ljusa prickar lite här och var, så är det inte damm - det är smått skräp från undersidan av edwards tänder, skulle jag tippa på - och troligen lite skräp från den åratal gamla, torkade ros jag använder. jag orkade inte engagera mig i att ta bort det, faktiskt.

det här är för övrigt bilder jag tycker är vansinnigt roliga att fotografera. särskilt nu när jag slipper trängas med ett stativ som bara begränsar utsnitten. att fotografera handhållet är min preferens, varje dag i veckan. som referens till hilda så tror jag att hon kan vara något tyngre än 5d'n, men jag har faktiskt inget emot det. jag gillar lite tyngd i händerna när jag fotograferar, vilket jag gissar beror på att jag fotograferade med min hasselbladare handhållen - och den är ju rätt tung. tyngd i en kamera känns tryggt att hålla i, iaf för mig.

jag började med det här projektet natten till igår, och fortsatte idag. det är kul att testa en ny kamera på det här viset,och hilda är väldigt tydlig med vad hon kan prestera. gårdagens ljus såg ut på ett visst sätt, inklusive en reflexskärm. idag använde jag ett annat ljus, utan reflexskärm, och dessutom underexponerade jag med ca 1½ steg. det gav mig mer att jobba med i gråskalan, och dessutom råfiler som är mer lättarbetade överlag. det svarta ni ser, är ett svart lakan - och eftersom jag vill ha det svarta helt kolsvart utan några som helst detaljer, är de underexponerade råfilerna lättare att justera. 

jag är SÅ jävla glad att jag bestämde mig för att investera i en ny (begagnad) kamera redan nu i stället för att vänta på obestämd tid framåt. nu kan jag ha riktigt roligt igen, utan att känna mig begränsad i vad jag är villig att lägga ner i tid på bildredigering av sensordamm, oro för korrupta råfiler osv.

och det här projektet. shit, vad jag kommer att ha roligt med det. och shit, vad min bok, oavsett vilken form den tar, kommer att bli kul. egentligen skiter jag i om nån annan ser den, bara jag själv får hålla den i händerna. 

och oavsett vad ni tycker om temat/ämnet i det här projektet, så måste ni ju ända hålla med om att edward är ståtlig i sin hatt. jag tror att jag skrev om det förra vintern, men när edward flyttade in hos mig såg jag på en gång vad han heter. jag vet att han egentligen var en älgko när han levde, men såhär i efterhand visade det sig att hans rätta natur är som en filosofisk gentleman med hög hatt och monokel (som han egentligen inte har, men jag funderar på att skaffa en åt honom för det skulle klä honom så bra).

äntligen, min hilda!

jag bestämde långt, långt innan jag ens började känna sådär akut att jag behöver en ny kamera, att den ska heta hilda. i höstas, tror jag, faktiskt.

oavsett vilket; jag klickade "köp" i onsdags förra veckan. i fredags sade instabox hemsida att mitt paket skulle komma på lördagen. mitt på dagen i lördags ändrade den sig till måndag. i måndags ändrade den sig igen, till tisdag.

fi fan. min kropp gillar inte att gå runt och vänta på det här viset.

igår när jag vaknade var jag superorolig - tänk om det skulle bli uppskjutet ytterligare en dag. jag tillbringade HELA dagen med att titta till spårningen av mitt paket ofta, ofta. och när sms'et väl kom, ska jag erkänna att jag grinade av lättnad. 

jag tog några testbilder hemma i köket redan igår kväll - såna där man tar ENBART för att testa, inte för att det ska bli bra.

idag tog jag med hilda ut, när jag var ute med hunden - en testkörning här också, men åtminstone utomhus. det var på väg att mörkna, så att testandet har inneburit justeringar av iso, bara för att prova. jag är ju inte bortskämd med höga isotal, på min 5d original (1600), så det var vansinnigt intressant att se hur det fungerar, hur det känns, hur det ser ut osv.

mina spontana tankar är att jag kommer att ha vansinnigt mycket roligt med hilda, framför allt med höga isotal. jag gillar nämligen grova korn, och för mig kan jag direkt se en hel del intressanta användningsområden. det kommer att bli en hel del testande framöver, har jag en känsla av. 

och ni anar inte hur djup min lättnad är över att ha en fungerande kamera jag kan lita på, och som inte har något sensordamm som vägrar flytta på sig.

utöver isotalet, så är jag också impad över tonomfånget, som jag tycker skiljer sig en hel del från 5d'n original. 

jag är oerhört, oerhört glad över mitt köp. för mig är det här en rejäl uppgradering, även om det finns nyare, flashigare kameror. jag och hilda kommer att ha oerhört kul tillsammans, och det ska bli otroligt spännande att se vad vi kan åstadkomma - hilda med teknik, och jag med seende.

objektivtest

ni vet, det här jag ständigt gnäller på - att objektivet jag använder inte beter sig vettigt när det gäller skärpan. jag har svårt att avgöra om det är autofokusen, att objektivet faktiskt HAR svårt att ställa in skärpa, om jag själv ser så illa att jag inte får ordentlig skärpa, eller vad det nu kan vara. 

så jag bestämde mig för att byta objektiv idag, bara för att se hur skärpan ser ut med mitt korta objektiv.

bilden ovan och bilden under är med mitt långa objektiv. resten är med det korta.

ovan: en nattfjäril satt som klistrad på tapeten, mitt i solljuset som får tapeten att se ut mer som en gardin. men tro mig, det är tapet. 😅

resten av bilderna har som enda syfte att visa hur skärpan ser ut - och eftersom det är ungefär ett år sen jag senast använde just det här objektivet, också hur sånt som skärpedjup ser ut. för att inte tala om; det vidvinkliga perspektivet som jag nu minns att jag inte riktigt gillar.

det händer nåt mer linjerna som jag inte gillar. det finns säkert nån som kan förklara exakt vad det är som händer, men helt ärligt - jag är rätt ointresserad av de tekniska detaljerna. 😂 jag ser att nåt händer som jag inte gillar; good enough for me. det är anledning nog att använda så lite som möjligt, trots att det andra objektivet är knepigt på sina egna vis.

det här är nog den enda bilden jag tycker att det verkligen finns en poäng med att använda det kortare objektivet; jag får med mer av taket, vilket är lite småkul. om det är tillräckligt kul för att användas oftare - ytterst tveksamt.

så länge det finns tistlar kvar att beundra, så får ni stå ut med att de dyker upp i mina blogginlägg. 🤗

när det gäller skärpan i det här objektivet så tror jag att den funkar hyfsat bra. bättre än i det andra, iaf. men det är fortfarande inte tillräckligt kul för att det ska kännas värt att fotografera med det här. 

sådär. då har ni sett dagens testbilder. i morgon ska jag iväg och fotografera en bekant, faktiskt. sannolikheten att jag kommer att visa dem här är dock av det mindre slaget. bilderna som ska tas kommer att ha starka inslag av bdsm, och det beror lite på hur min modell ställer sig till att vara offentlig med sådana bilder. 

det återstår att se. 🙂