projekt startat

det här är min gode vän, edward. förra vintern fotograferade jag honom, kon hedda och rådjuret ebba, när det var kallt och äckligt ute såsom det är nu. bilderna från då ligger på min gamla, stekta dator och väntar på att nån ska komma och se om de går att rädda efter min freak accident för ungefär ett halvår sen.

men. jag råkar ju ha en fungerande dator igen eftersom jag inte kan vara utan, och jag har dessutom en kamera som fungerar som den ska igen. 🙏

det här är det projekt jag velat sätta igång med under en tid, men väntat eftersom det inte känts kul att göra det med min 5d. nu, med hilda, känns det inte bara tillgängligt, utan också både kul och spännande.

framför allt känns det intressant och spännande eftersom det ger mig möjlighet att utforska mer, detta med högre isotal. på min 5d kom jag inte högre än 1600, vilket krävde fotografering på stativ i ett trångt vardagsrum med begränsade avstånd. med hilda kommer jag ända upp till runt 25 000 i iso, vilket ger HELT andra möjligheter. helt plötsligt kan jag fotografera för hand på slutartider som tidigare varit otänkbara inomhus i det ljus jag använder till det här.

jag gissar att det säkert finns många som inte gillar att fotografera på såhär pass höga isotal, för att det blir kornigt och grynigt. för mig är det inte ett problem - tvärtom, faktiskt. jag gillar det här enormt. det snarare förstärker det uttryck jag är ute efter i just den här typen av bilder. 

bilden ovan blev lite mer oskarp än jag tänkte mig från början, men det är en bra inkörsport till den planerade oskärpa jag har tänkt testa allt eftersom. vet inte om jag kommer att använda icm, just - det återstår att se. men jag har tänkt att jag ska vara medveten i oskärpa, som experiment om inte annat.

om nån undrar vad jag ska göra med de här bilderna, kan jag skvallra om att jag tänker göra en fotobok. i nuläget osäkert om det blir en bok enbart för mig själv, eller om jag ska hitta nåt bra ställe att trycka den på och sälja.

oavsett vilken form den här boken tar, kommer det att vara en fotobok MED text till vissa bilder. jag har en väldigt tydlig idé om vad det kommer att vara för sorts bok, och den kommer att bli helt fantastisk. innehållet kommer att vara rätt gotiskt, på ett troligtvis ganska groteskt/obehagligt, men ändå vackert vis. det är inte en bok som kommer att attrahera alla, that's for sure. 😅

om det är nån som undrar vad det är för små, ljusa prickar lite här och var, så är det inte damm - det är smått skräp från undersidan av edwards tänder, skulle jag tippa på - och troligen lite skräp från den åratal gamla, torkade ros jag använder. jag orkade inte engagera mig i att ta bort det, faktiskt.

det här är för övrigt bilder jag tycker är vansinnigt roliga att fotografera. särskilt nu när jag slipper trängas med ett stativ som bara begränsar utsnitten. att fotografera handhållet är min preferens, varje dag i veckan. som referens till hilda så tror jag att hon kan vara något tyngre än 5d'n, men jag har faktiskt inget emot det. jag gillar lite tyngd i händerna när jag fotograferar, vilket jag gissar beror på att jag fotograferade med min hasselbladare handhållen - och den är ju rätt tung. tyngd i en kamera känns tryggt att hålla i, iaf för mig.

jag började med det här projektet natten till igår, och fortsatte idag. det är kul att testa en ny kamera på det här viset,och hilda är väldigt tydlig med vad hon kan prestera. gårdagens ljus såg ut på ett visst sätt, inklusive en reflexskärm. idag använde jag ett annat ljus, utan reflexskärm, och dessutom underexponerade jag med ca 1½ steg. det gav mig mer att jobba med i gråskalan, och dessutom råfiler som är mer lättarbetade överlag. det svarta ni ser, är ett svart lakan - och eftersom jag vill ha det svarta helt kolsvart utan några som helst detaljer, är de underexponerade råfilerna lättare att justera. 

jag är SÅ jävla glad att jag bestämde mig för att investera i en ny (begagnad) kamera redan nu i stället för att vänta på obestämd tid framåt. nu kan jag ha riktigt roligt igen, utan att känna mig begränsad i vad jag är villig att lägga ner i tid på bildredigering av sensordamm, oro för korrupta råfiler osv.

och det här projektet. shit, vad jag kommer att ha roligt med det. och shit, vad min bok, oavsett vilken form den tar, kommer att bli kul. egentligen skiter jag i om nån annan ser den, bara jag själv får hålla den i händerna. 

och oavsett vad ni tycker om temat/ämnet i det här projektet, så måste ni ju ända hålla med om att edward är ståtlig i sin hatt. jag tror att jag skrev om det förra vintern, men när edward flyttade in hos mig såg jag på en gång vad han heter. jag vet att han egentligen var en älgko när han levde, men såhär i efterhand visade det sig att hans rätta natur är som en filosofisk gentleman med hög hatt och monokel (som han egentligen inte har, men jag funderar på att skaffa en åt honom för det skulle klä honom så bra).

Lena Holm 2026-02-06 07:50

Jag tycker skelett är estetiska och gillar den här typen av bilder. Är dock inte så förtjust i när det ligger torkade blommor på :-) Några av våra mer exotiska skelett har nyligen fått flytta ut från förrådet till den stora öppna ljusgården vilket gläder mej mycket. Vi har ett lejon, en struts och en stor oxe som nu kan beskådas av alla. Lejonet och strutsen är studentarbeten och djuren kom (döda) från djurparker. Oxen är urgammal.
Hälsningar Lena

Svar från pisces 2026-02-06 08:46

du har ju ett superlyxigt jobb på det viset. jag är faktiskt lite smått avis på att du har tillgång till så ovanliga skelett. 🙈😅💓

och det där med torkade blommor 😄 det är en smaksak. jag kan förstå ditt ogillande från ditt perspektiv. från mitt perspektiv är det nog nåt helt annat. jag har nära relationer med mina kranier, vi är nära vänner. de har väldigt olika personligheter, och de attribut de har är synliga tecken på hur de är som personer.

well. at least so, i mitt huvud. 😄

Poromaa 2026-02-06 09:56

Härligt att se att du är igång på allvar. Kranier och skelettdelar är spännande och lockar både till formexperiment och till berättelser. Jag har en konstnärsvän och kollega i Skåne som för en herrans massa år sedan jobbade med ett väldigt spännande grafiskt/fotografiskt projekt kring just skelett. Han fotade dem på museum i sina montrar, byggde sedan om dem digitalt och skapade en helt ny rätt makaber värld av djur som bara existerade i hans konstnärliga vision. Ett fantastiskt projekt, som tyvärr inte längre går att se, eftersom han fullt medvetet lämnat alla sociala nätverk, och jobbar numera bara med konst för sin egen skull. Han visar inget för omvärlden, vilket känns riktigt trist och en förlust för oss betraktare, men, men…

Det där med höga ISO-tal är ett stort bryderi för mig. Praktiskt, det kan jag verkligen köpa, men jag har lite svårt för digitalt brus (älskar korn, ogillar brus), dessutom och det är nog det viktigaste för mig och det är att bruset ofta tar udden ur skärpan, det blir ofta en luddig och i min värld lite ”kladdig skärpa”. Men å andra sidan, när jag tittar på en del av dina bilder här, så funkar de alldeles utmärkt trots både brus och aningen lägre skärpa.

Jag skall försöka komma bättre överens med höga ISO-tal, för det behövs verkligen ibland eftersom jag hatar stativ. Men jag tänker att det där kanske handlar om arbetsmetodik. I mitt fall (vet inte hur det är för dig) måste jag ha en utgångspunkt (alltså råmaterial) som är så tekniskt perfekt som möjligt, som jag sedan kan bryta ner och ”förstöra” i efterarbetet. Motsatsen funkar aldrig. Jag antar att det grundar sig i hur man ser på fotografi. För mig har ett foto, och nu talar jag om råmaterialet, alltid bara varit en språngbräda, en utgångspunkt och början till den färdiga bilden. Alltså bildbehandling är oerhört viktigt för mig och något jag lägger ner väldigt många timmar på för varje enskild bild. Men mycket av det arbetet handlar om att bryta ner och ”förstöra”, lustigt nog, inte att slipa och förfina.

Men, med det sagt; väldigt fina bilder du visar upp här, som gör mig lite avundsjuk, att ha ett inomhusprojekt, när utomhus känns fördjävligt. Jag saknar verkligen interiörer, något jag fotade mycket förr då det fortfarande fanns övergivna rum att besöka och undersöka. Numera finns knappast sådant, då de stängslas av och bommas igen fort som ögat, i alla fall här i Stockholm.

Svar från pisces 2026-02-06 10:19

ja, det tar sig, nu när jag har hilda här hemma. 🙏 och ja, jag är väldigt förtjust i kranier. jag har haft edward, ebba och hedda i rätt många år, faktiskt. jag trivs med dem uppe på bokhyllan, de är ett bra sällskap. och jag säger det inte för att låta speciell och häftig, utan jag tycker faktiskt det. 😄

du, det här kanske är ett ställe där vi faktiskt tänker lite olika. 🙂 jag gillar grovt och lite skitigt, inte bara i motiv utan också i det tekniska. det ger ett uttryck som jag verkligen uppskattar, men det funkar inte till allt. i det här fallet fungerar det alldeles utmärkt, och jag tror att det skulle fungera skitbra till en viss typ av porträtt. till landskap, däremot, not so much. stadsmiljö - ja, för all del, om det görs på rätt sätt och i rätt sorts stadsmiljö.

jag tror iofs att det skulle kunna funka till dig. om inte annat som experiment.

jag måste erkänna att jag blir smått fascinerad över er som lägger ner så oerhört mycket tid på bildbehandlingen. jag gör inte det - alls. jag lägger ner kanske 3 - 5 minuter/bild, och då inkluderar det förarbete i camera raw (det tar längst tid) och sedan i photoshop. jag skulle iofs kunna tänka mig att det beror på att jag jobbade som porträttfotograf, och då har man inte tid att sitta särskilt länge med bilderna mellan kunder. arbetssättet sitter liksom kvar i ryggmärgen.

det är oerhört smidigt att ha ett inomhusprojekt att leka med när vädret inte är på humör att tillåta lek utomhus. fast om jag fortsätter med det här projektet nu, så att det blir klart, så får jag hitta på ett annat till nästa vinter. 😄 du får försöka hitta på nåt kul som funkar för dig, så att abstinensen inte blir alltför jobbig. 🙏

Poromaa 2026-02-06 11:15

Jo, jag har faktiskt hittat det: Har börjat gå igenom mina hårddiskar och letar efter äldre bilder som jag av någon outgrundlig anledning ratat, men turligt nog behållit i sina råformat. Så jag sitter och arbetar med dessa nu och försöker hitta rätt bland detta enorma material jag har i mina gömmor. Kul att återupptäcka och resa längs med minernas boulevarder. En annan kul grej med det är att jag inte har någon koppling, mentalt, till dem vad gäller plats, vilket jag ofta försöker eftersträva, men som naturligtvis kan vara rätt svårt om man inte gömmer undan bilderna länge och låter dem mogna ifred. Avståndet mellan när bilden togs och när bilden skall arbetas med kan verkligen ibland vinna på att få vara lite längre. Inte alltid, men ibland.😎

Du, förresten — Bild nr 1 och 3 är fantastiska...👌😊

Poromaa 2026-02-06 11:44

Jo, vi är nog ändå inte helt olika. Jag söker också nästan alltid efter det där skitiga, råa och lite svårtillgängliga i det jag fotograferar, men det är nog mer metodiken som skiljer oss åt. Du söker efter detta i hur du arbetar med kameran (ICM, ISO och så vidare), jag söker efter det i datorn, i efterarbetet. I slutänden landar vi rätt ofta i samma grannskap på sätt och vis, men vägen dit är olika. Kan du köpa det resonemanget?

Svar från pisces 2026-02-06 14:54

jag har också noterat att det ibland faktiskt kan vara av godo att besöka gamla fotograferingar. jag gjorde det för nåt år sen, tror jag, av nån anledning. det var mycket märkligt att finna att jag idag skulle beskära bilderna på ett annat sätt än jag gjorde då. bara en sån grej, liksom. 😄

och jo, du har såklart en poäng i att vi troligen söker ungefär samma sak - på ungefär samma vis som vi ser och fotograferar väldigt lika, och dessutom har du rätt i att tillvägagångssätten skiljer sig mer än målet. jag tycker att vi båda lyckas - resultaten har stora likheter, och stora olikheter också. mycket intressant. 🙏

och kul att du gillar framför allt bild 1 - det är nog en av mina egna favoriter, faktiskt. 🤗

Vibybo 2026-02-06 15:15

Visst är det mycket bättre för hand! Stativ är bökigt, åtminstone för min otåliga natur. Första bilden är också ett rymdskepp som jag ser det.

Svar från pisces 2026-02-06 16:57

det är jättebökigt och omständigt med stativ. det kan vara praktiskt ibland, absolut. men på det stora hela föredrar jag att fotografera för hand, faktiskt.

rymdskepp? 😄 star trek, star wars, babylon 5, nåt annat?

Vibybo 2026-02-06 18:48

Från älgarnas planet

Svar från pisces 2026-02-07 06:58

älgarnas planet? vad är det - har aldrig hört talas om!

Bjarne 2026-02-07 08:40

Vad kul att du kommit igång med ditt projekt nu och att den nya kameran hjälper dig med det! Det är en otrolig skalle och jag fascineras extra mycket av första bilden. Lite som Skriet av Munch fast utdraget på längden om du förstår hur jag menar. Intrycket förstärks av att första bilden är lite mörkare. Skulle passa i vilken skräckfilm som helst!
Hälsningar Bjarne

Svar från pisces 2026-02-07 10:30

han är väldigt ståtlig, den gode edward. gör sig bra på bild, dessutom. han, ebba, hedda och jag är glädjande nog helt överens om projektet vi kommit igång med nu - tja, hilda med, för den delen. 😄 och i hear you om skriet av munch, skräckfilm osv. kul att du nämner just det, eftersom det åtminstone delvis hör ihop med projektet, fast på ett annat vis. när jag kommit såpass långt att fotograferandet är klart och berättandet med text kommer igång, ska jag visa hur det är tänkt att bli. 🤗