En tanke i allhelgonatid

Allhelgonahelgen är strax över.

Jag och min familj brukar gå till minneslunden vid Maria kyrka på Södermalm i  Stockholm.

För att minnas de nära som inte längre vandrar här på jorden.

Normalt brukar jag ha en ”riktig” kamera med sig, men idag fick den stanna hemma. Det fick bli mobilkameran istället.

Vädret var mulet, inga hårda kontraster. Ett bra fotoväder helt enkelt.

Ser på en av bilderna och slås av det nog skulle kunna tas som en ”riktig” bild egentligen.

Skärpan finns ju där, detaljerna likaså. Och med ett minimum av redigering i en gratisapp på mobilen blev det en helt ok bild i teknisk mening.

Antagligen skulle bristerna avslöjas om jag printade  bilden i A3-format, men  sedd i mobil eller på en iPad är det svårt att se någon väsentlig skillnad.

Tror minsann att jag ska börja plåta mobilt lite oftare. I flera situationer är det en fördel att inte omedelbart uppfattas som fotograf,

Om ”arbetslinjen”

Närmare 60 000 icke-medborgare har arbetstillstånd i Sverige.

Från och med idag, 1 november, inträder nya regler för att få sitt arbetstillstånd förnyat.

Från tidigare krav på en inkomst på ca 13000/månad måste man nu tjäna  drygt 27000/per månad för att få tillståndet beviljat.

Således en dramatisk höjning.

Vi pratar om människor som kommit till vårt land och är verksamma i vård, omsorg och inom service-sektorn. Alltifrån de som tar hand om våra äldre, sjuka, passar barn eller som levererar din pizza när du själv inte ids lyfta på rumpan.

En försiktig uppskattning handlar om att den nya regeln direkt berör ca 25% av idag beviljade arbetstillstånd. Människor som alltså ska ut ur landet tämligen så omgående.

Hur detta rimmar med den heliga arbetslinjen hos Tidö-regeringen  begriper jag inte.

Bilden tog jag i Rinkeby häromåret.

Flickans frågande blick berörde  mig.

Minnet ur en Kodak Brownie

Kodak Brownie var en liten billig lådkamera, gjord i bakelit, som  gjorde fotografin till allmän egendom på 1930-talet.

Det är en riktigt dålig kamera rent tekniskt, skärpan finns liksom inte.

Men hon på bilden är lika fin nu som då vi träffades för mycket länge sedan.

Då när jag hade Brownien i högsta hugg, och kände att skärpa betydde ingenting i jämförelse med att den himlastormande insikten att jag precis fotograferat den människa som skulle komma att betyda allt i mitt fortsatta liv.

Då för sisådär en halv livstid sedan…

Oron fredag den 13:e

Fredagen den 13:e

Abrahams barn