När AI minns…

Jag ville till Goa i Indien.
Folkabussen hade jag köpt för studielånet, inrett och målat i vackra färger.
Hon stod och liftade utanför Helsingborg, sa hon kom från Täby, hette Ulrika men kallade sig Månljus. Hon skulle till ett Ashram i Delhi.
Förälskelsen var omedelbar.

Folkabussen pajade visserligen i Istanbul, men resan förändrade för alltid våra liv.
Resten är, som det heter, historia….

Infruset

För en himla massa år sedan lånade kära hustrun och jag pengar i JAK, ”den goda banken”, för att renovera vårt dåvarande fritidshus på Gotland.
Vi tyckte det var toppen med tankarna om räntefria pengar och eftersparande. Men för att få lånet krävdes också en ”låneinsats” på 6% av lånesumman. I vårt fall ca 7000:-, pengar som JAK lovade återbetala inom ett år efter att lånet var slutbetalt.
Detta var som sagt för många år sedan, lånet är återbetalt sedan länge, men efter upprepade kontakter med JAK står det nu klart att vår låneinsats inte kommer att betalas tillbaka, åtminstone inte under resten av min återstående livstid….
Dagens Nyheter har i dagarna granskat JAK:s verksamhet i flera artiklar, intervjuat finansinspektionen och besvikna låntagare i vårt avlånga land.
Det handlar om 86 miljoner totalt, pengar som JAK inte har. Och som skulle krascha JAK om ”den goda banken” skulle tvingas betala tillbaka låneinsatserna. Vilket i sin tur skulle kunna rubba stabiliteten i det ”finansiella systemet” enligt finansinspektionen.
Summa summarum i DN:s granskning är att JAK drivits av idealistiska amatörer som inte fattat vad vare sig kapitaltäckning eller balansräkning innebär.
Själv sitter jag och hustrun därför med Svarte Petter i dessa inflationstider och känner oss klämda mellan idealism och den krassa kapitalism som i slutändan alltid styr våra liv.

Man lär så länge man lever, tänker jag, tar en bild i Tantolunden av fruset vatten.
Eller infrusna stålar beroende på hur man ser det….

Lördagsfundering

 bild: Fred Stein

Efter föreställningen

En Tri-X-ruta från sommaren 1984.

Den sommaren arbetade jag som filmfotograf på en produktion för svenska filminstitutet om cirkuslegenen Brazil Jack och den cirkus som idag drivs vidare av hans barnbarn.

Förutom själva filmandet tog jag också några rullar Tri-X med min gamla svarta  trotjänare Nikon F.

Vissa bilder från den sommaren har jag fastnat särskilt för. Den här är en sådan.

En trött cirkushäst och en ung skötare en sen kväll efter dagens gärning i manegen. Långt ifrån den färgsprakande föreställning som publiken möttes av några timmar tidigare.

Visade bilden på facebookgruppen ”Black and white photography, Sweden” häromdagen och det verkade som många gillade den.

Tänkte att då kan jag lika gärna också visa den här i min blog.

Trevlig helg förresten!

Saudi - aldrig i livet!

I media spreds  härom året ett rykte att Saudi-Arabien har en lag som förbjuder kvinnor att visa ”frestande ögon”.
Om det var sant eller falskt kan i och för sig kvitta.
För säkerhets skull ska vi - min fru och jag - ändå inte dit.
Absolut inte.

Bilden av kärleken i mitt liv  tog jag f ö i Berlin för fyra år sedan med en mobilkamera.

./.