ÄNTLIGEN!

Jag minns det så väl.

Det var en sen kväll i Christer Strömholms lilla labb på Södermalm vintern -73 och jag stod och kopierade hans bilder av transsexuella för en planerad bokutgivning  i Frankrike. Då ringde i telefonen och Christer frågade om jag ville komma upp och träffa en speciell person över en fika. Christer bodde alldeles i närheten från labbet så det var ett välkommet avbrott från fixlukten och det svaga rödljuset

Det var där och då jag för första gången träffade en av ”hans vänner från Place Blanche”, dvs en av de transsexuella som han fotograferat. Det blev ett avgörande möte med en otroligt vacker och intelligent kvinna. En kvinna som fattat det livsavgörande beslutet att genomgå en könskorrigering från man till kvinna. Jag hade svårt att sova den natten, låg och tänkte på alla människor på bilderna i sköljen och att det var något mycket mer än bara bilder. Jag minns att jag tänkte på rättigheter och tolerans, på mod och vägval i livet. Att våga bli den man är. Jag tänkte på mina egna fördomar och hämningar, rädslan inför det obekanta. Christer Strömholm drogs till dessa transsexuella människor, deras hemligheter och utsatthet i Paris i slutet av 50-talet och under 60-talet. De blev hans vänner. Strömholms bilder togs i en tid då toleransen mot avvikande var mycket låg och då de transsexuella levde under utsatta förhållanden, i slutna sällskap i skydd av stadens nattmörker.

Idag är Strömholms bilder fotohistoria. För mig kom de att betyda så mycket mer, inte bara som fotografi. Jag vet också hur många av Christers transsexuella vänner som led alla helvetes kval. Många av dem är sedan länge döda. För flera blev självmordet enda utvägen.

 När rätten till statligt subventionerade könskorrigeringar infördes i Sverige 1972, togs ett regelverk fram för att förhindra att ”ytterligare perversioner” skulle skapas. Lösningen på detta blev sterilisering, d v s ingen fortplantningsförmåga. Kvinnor skulle inte kunna bli ”biologiska fäder” och tvärtom. Det var inte heller tillåtet att spara könsceller.

Omkring 800 transpersoner har utsatts för denna behandling i Sverige.

Det påminner inte så lite om de tvångssteriliseringar som drabbade drygt 60.000 svenskar från mitten av 30-talet fram till 70-talet. De som steriliserades var ofta barnhemsbarn och intagna på institutioner. Människor på folkhemmets skuggsida som av myndigheterna inte ansågs värdiga att föra sina gener vidare. Faktum är att endast nazisterna i Tyskland under sina 12 år vid makten lyckades toppa denna siffra procentuellt.

 Nu verkar det äntligen som att regeringen förbereder ett lagförslag som kommer att kompensera de drabbade transpersonerna i Sverige ekonomiskt. Det är inte en dag för tidigt. När jag läser om detta i dagens tidning känner jag en blandning av glädje och vemod.

Jag tänker på det där sena kvällsfikat hemma hos Christer. Jag tänker att det handlar om vår förmåga till tolerans och ödmjukhet.

Den kommande lagen är ett viktigt steg i den riktningen.

ENASTÅENDE!

16-04-19

Jag vet att det bland vissa inte anses ok att visa andras bilder i Fotosidans blogg, men det finns undantag....

Moustafa Jano kom som  flykting från Aleppo. Med nöd och näppe överlevde han Medelhavet. Han bor nu i Karlshamn och med sina bilder och collage bearbetar han vad han varit med om.

Jag stötte på hans bilder på nätet, har bara sett ett tiotal, men det räcker. Det är mycket sällan jag upplever samma nivå av konstnärsskap. Goya, Eugene Smith och Gud vet om inte t o m Vincent van Gogh finns med i ljuset också. Jag har sett mycket men detta är ENASTÅENDE.

Eländet vid Slussen

2016-04-14

Jag har en kompis som inte är särskilt intresserad av bild och fotografi. Han bor nära den stora byggarbetsplats som nu är i full gång vid Södermalms torg i Stockholm. Ett bygge som under de kommande åren ska förvandla Slussen - en av stadens mest kända och fotograferade platser, till något helt...... annat. Få byggprojekt har varit så ifrågasatta som detta bygge. Men nu är det trots protester och överklaganden igång. Framtiden får utvisa hur det blir, men rejält stökigt är det just nu och under kommande år.

Min kompis skickade i alla fall en bild till min telefon för en liten stund sedan. Den korta bildtexten löd "Se så jävligt det ser ut nere vid Slussen nu för tiden"

Och du ser väl vad han menade, eller hur....?

Fyra fotografer - nu med gemensam hemsida

Så är den klar, vår gemensamma hemsida.

Vi kallar den kort och gott: fyrafotografer.se

Fyra fotografer var namnet på vår - Krister Kleréus, Alf Johansson, Göran Tonströms och min gemensamma utställning på Galleri Korn på Södermalm i Stockholm i slutet av februari i år. Utställningen blev lyckad och vi bestämde oss för att ställa ut på samma ställe vid samma tid även nästa år.

Tills dess förvarar vi årets utställningsbilder på adressen fyrafotografer.se

På hemsidan finns redan nu även en hel del andra bilder. Ambitionen är att fortsätta "mata" fyrafotografer.se med bilder framöver.

Klicka här så lär hemsidan dyka upp i ett nytt fönster.

Dax för en ny och skarpare glugg

Måndag 16-04-12

Som en immig fryspåse över ögat.

Så både känns det och så ser ut när jag blundar med högra sökarögat och försöker använda vänsterögat just nu. Gråstarr säger doktor. Svårt att fokusera och plåta, säger jag. För så är det verkligen, jag har oerhört svårt i dessa dagar att fotografera som jag brukar med den lilla mätsökar-kameran (X-100t) eftersom jag brukar hålla vänstra ögat öppet för att ha koll på vad som s a s händer utanför, eller är på väg ini bilden. Att läsa böcker är inte heller att tänka på, mitt lilla begränsade huvud har svårt att fokusera raderna och bokstäverna och anspänningen leder ofelbart till spänningshuvudvärk och därmed blir det närmast plågsamt att följa en skriven berättelse.

Men hjälp är på väg och inom ett par veckor ska linsen, själva gluggen, bytas på min vänstra trotjänare. Det är en standardoperation, utförd på 10-15 minuter och med lokalbedövning. Effekten sägs vara häftig. Skärpta, färgdjup etc återvänder som i ett slag. Det ser jag fram emot.

Tills dess använder jag iPhone-kameran. Det handlar som bekant om en helautomatisk kamerahistoria av titta och tryck-karaktär, vilket passar mig utmärkt just nu. Inte tänka, reflektera eller vänta. Tryck bara, alla gör ju det hela tiden. Ingen bryr sig särskilt i dessa selfie-tider.

Men om man skruvar och drar i de små bildfilerna går det faktiskt att få till något som ser hyfsat ut. Mest på lek kanske, men så här såg det t ex ut vid Årstabron på Södermalm i Stockholm i söndags, vårens första dag. Eller så tyckte jag det kändes i alla fall. Skärpan skiter jag i just nu, den sägs komma tillbaka i ett slag efter ingreppet när en ny, bättre och skarpare glugg blir fastsatt för gott.