Slutet närmar sig

Nu närmar sig äntligen slutet på ett bokprojekt som tagit flera år att genomföra och som jag varit djupt delaktig i. Det handlar om en bok om bilderna, människorna och undervisningen vid Christer Strömholms Fotoskola , en skola som var verksam i Stockholm mellan åren 1962-1974 och där lite drygt 900 elever var inskrivna under åren. Alla 900 gick inte färdigt utbildningen, några dök aldrig upp efter uppropets första dag då de förstod vilka krav som ställdes.

Alla blev inte heller fotografer, långt ifrån alla. Men för många blev skolan starten på en livslång passion för bild och visuellt gestaltande.

Några övergick till filmens värld (Billie August och Kjell-Åke Andersson t ex). En fick en Oscar för bästa scenografi 1984 (Anna Asp för Bergmans Fanny och Alexander). Många blev duktiga pressfotografer och vann massor av priser (Paulo Rodriguez, Arne Jönsson, Rolf Adlercreuz m fl ).

I arbetet med boken förstod vi i arbetsgrupen tidigt att ingenting fanns sparat, utom tre kartongådor med elevernas gamla adresser. Datorer fanns helt enkelt inte på den tiden och alla admistrativa handlingar från skolan hade också skickats till sopen i mitten av 80-talet.

Många tidigare elever hade desuurom gått ur tiden. Det har därför varit lite av ett detektivarbete att få tag i bilderna och människorna som har sitt ursprung från Fotoskolan.

Allt efterlämnat material av Yngve Baum tex, fanns i några flyttkartonger i en källare i Haga i Göteborg.

Men nu går boken snart till tryck med bilder från mer än hundra f d elever, intervjuer, minnen och reflektioner.
Boken kommer att finnas tillgänglig före sommaren.

När jag nu bläddrar igenom de layoutade 198 sidorna på skärmen slår det mig att Christer Strömholm garanterat hade glatt sig över boken och kanske också tagit på sig bästa söndagsperuken…. ;-)

Gamla bilder - moderna tiders verktyg

Ständigt alla dessa nya program och återigen får man sätta sig vid datorn och försöka begripa hur man kan förbättra sina bilder!

Nu kommer AI med full kraft och jag plockar fram några gamla bilder som jag mödosamt konverterat till digitala bildfiler via en scanner.

Topaz AI - så heter programmet för dagen - är i och för sig inte i första hand riktat till gamla stötar som mig, men ändå….  man vill ju testa!

Första bilden, ett porträtt av en ung thailändska som som jag intervjuade och fotograferade i ett prostittutionsdistrikt i Bangkok för snart 30 år sedan.  Jag reste för det som på 90-talet hette AIDS-delegationen och syftet var att göra reportage för myndighetens publikationer.

AIDS-epidemien hade börjat få fäste i Thailand och människor indragna i prostitutionen var särskilt utsatta.

Hur som helst, bilden tog jag men min gamla Nikon F och en 35:a. Filmen var pressad Tri-X till 1600 ASA (Iso). Resultatet blev visserligen rejält kornigt men själva bilden hade, enligt min mening, en karaktär som jag gillade.

Så nu åkte porträttet in i den nya tidens mjukvara (Topaz AI) för att se vad som eventuellt gick att förbättra. Eftersom jag är en i grunden lat person valde jag att trycka på “Applay Autopilot” för att låta mjukvarans artificiella hjärna göra en bedömning och rätta till bilden efter eget tycke och smak. Så här blev resultatet.

Inte så kul, tänker jag. Och borta är den korniga karaktär som jag tycker tillförde något till bilden. Borta är också den känsla av råhet och utsatthet jag minns präglade miljön.

En annan bild. Några arbetare som satt kvar i gryningen utanför fabriken i Köpmanholmen i Ångermanland efter nattskiftet. Det var fabrikens sista skift efter närmare hundra års verksamhet. Priset för olönsamheten betalades av dom som nu blivit arbetslösa och gick en osäker framtid till mötes,

Jag ville fånga det där skira ljuset av vemod samtidigt som fabriken långsamt tystnade och fågelsången i den ljusa norrländska gryningen tog över.

Jag gillar bilden, men har aldrig riktigt fått till den rent tekniskt. Det bästa jag hittills åstadkommit är så här.

Nu gjorde jag ett försök att köra den genom AI-programmet och gav de manuella fininställningarna en chans. Och då blev resultatet så här.

Inte helt tokigt, tänker jag. Männens ansikten kommer fram bättre och är lite mjukare. Det var ungefär så jag minns att det var.

Kanske är det inte så tokigt med AI trots allt. 

Måndag 27 januari

Idag måndag 27 januari.
Förintelsens minnesdag.

Det går egentligen inte att fotografera i Auschwitz.

Det som här skedde kan ingen kamera registrera.

Jag stod vid ingången till dödens rum, riktade kameran mot det skitiga och spruckna golvet.
Tänkte att detta också var det sista ljus de såg.

Innan dörrarna obönhörligt och för alltid slogs igen.

Lördag och färg för ovanlighetens skull

Lördagens utflykt gick till Uppsala för att se på Gunnar Stalands fina utställning med porträtt Uppsala-konstnärer. Det är en mycket  bra utställning som jag varmt kan rekommendera.

Men ingen utflykt utan fika, så det fick bli på ett klassiskt café.

Här satt fordom namn som Hjalmar Bergman, Karin Boye och Gustav Fröding och funderade, kanske skrev de också några av sina klassiska rader just där och då.

Själv satt jag mest och tänkte på strofen ”Dagny, kom hit hit och spill”ur nån låt av Owe Thörnqvist över en slät kopp kaffe och en liten bakelse.

Vid borden intill satt unga  studenter, snackade och fikade till rimliga studentpriser.

Var?

Naturligtvis på Ofvandahls i Uppsala, ett klassiskt café och kunglig hovleverantör sedan 1878.

Ett bokprojekt - om digitala verktyg

Bilden ovan är ett omslag för en kommande fotobok. Sedan ett par år arbetar jag i ett bokprojekt som handlar om den fotoskola som Christer Strömholm och Tor-Ivan Odulf ansvarade för och drev mellan åren 1962-74, alltså från den tid då ALLTING var analogt. Inget internet, inga mobiltelefoner, inga online-databaser... bara Leica, Tri-X, D-76; Nikon, Agfa Brovira-papper och mörkrum med fixångor och gulröd belysning

Vi har i det här projektet samlat in närmare 200 bilder från före detta elever, levande och döda. Material som spänner över från ABBAs skivomslag till fotografiska djupdykningar i 60-talats mentalsjukhusmiljöer.

Vi har gjort intervjuer och presentationer av fotografiskt material av betydande historiskt intresse, flera "Årets Bild" har genom åren tagits av f d elever på skolan. Det handlar om ett stort material. Analogt till största delen dessutom.

Jag har, förutom själva redaktörskapet för projektet,  ägnat dagar och nätter till att överföra repiga svartvita kopior till digitala filer, lagt ner betydande arbete för att justera svart- och vitnivåer och "prickat" kopior på skärm.

Nu närmar sig bokens ca. 200 sidor tryck. Finansiering och förlag är klara. Mer om det i kommande bloggar.

Men det jag ville ha sagt - appropå den ständigt pågående diskussionen om analog visavi digital fotografi - är väldigt enkelt:

GUD SKE PRIS!, för Photoshop, Lightroom, InDesign, Topas AI, snabba Mac-datorer och repro med digitalkamera och skarp macro-optik.

.... så var det sagt....