...regn

Ljuger bilden? Ja om man skall sätta samman den med titeln i det här inlägget. Faktum är dock att det hade precis regnat. Bilderna tog jag på frihand när vi var på väg tillbaka till bilen. Vi hade en eftermiddag kört de lite dryga två milen till naturreservatet i Gårdshult. När vi hunnit en bit in i reservatet öppnade himlen sig.

#2

I den grå ladan som skymtar mellan träden ovan kunde vi sätta oss i skydd tills det regnat över. När det sedan var uppehåll gick jag ut för att se om jag kunde hitta något att fota. Himlen var alltjämt gråmulen så landskapet framstod som trist och väldigt platt. Efter lite försök gav jag och även min makrofotade fru upp. Vi bestämde oss för att köra till ett annat naturreservat istället och se om vi kunde hitta något intressant. Vissa gånger blir det bara inte som man hade tänkt sig.

TheInvisibleJackal

April i Småland

Vid påsktid gjorde familjen en visit till mina föräldrar i Småland. Jag hade med mig kameran mest av gammal vana. Hade inte direkt några planer på att stolpa iväg någonstans med min hälsporre, men det kändes på något sätt dumt att inte ta med den. 

Ett 50-tal meter från deras hus finns det en liten hage, som längre fram brukas av ett obestämt antal får med tillhörande lamm. Dock icke än i år. Kanhända fåraktiviteten å denna hage ligger i träda detta år. Kanske har ulven slukat dem allesamman.  Eller så må de ha flytt fältet eller kanske blivit befriade av  ULL (Universal Liberation of Lambs).

Till den här lilla hagen lockades jag att ta med mig kameran av en stare som kikade ut från ett hål i ett träd på starars vis.

#2

Ett litet stycke längre fram var det möjligt att ta steget in själva hagen, vilket jag gjorde och den bäck som rinner igenom hagen fick därigenom också ett annat intresse från min sida. Även om jag ofta tyr mig till vattendrag ock liknande i min fotografering är det inte alltid som det vatten som kommer min väg fångar mitt omedelbara intresse.

#3

Jag följde sagda bäck motströms för att se vad det kunde ge. Den var inte bredare på sina ställen att jag kunde ta ett kliv över utan större besvär och ta en annan väg som till synes lättare väg tillbaka än den jag först anträdde. 

I denna min utforskargärning i det lilla kom jag uppå ett litet vattenfall. Stativet hade jag inte med mig. Det låg hemma. Genom att välja lägsta ISO och en riktigt liten bländare kunde jag få till en hyfsad slutartid som jag förmådde expediera på frihand med telezoomen. 

#4

Ackompanjerad av det trivsamma porlandet fortsatte jag mitt lilla utforskade.

#5

#6

Att stå och följa vattnets väg var lätt hypnotiserande. 

#7

Väl åter i föräldrahemmet såg jag en nötväcka sitt i trädet utanför köksfönstret. På vinst eller förlust tog jag en bild genom fönstret. Kanske inte den snyggaste av bakgrunder, men nötväckan slog an stilfull pose trots det.

TheInvisibleJackal

Det där gnaget

Har ni inte också känt det där suget ibland att ni bara måste fotografera något. Ljuset. Det är något med ljuset som gnager och sliter i en. Det bönar och ber om att få bli utnyttjat. Pinoredskapen hacka, spade och kratta och allt vad de kan heta låses snabbt in i redskapsboden. Några snabba ord med grannen:

"Vilken kväll. Ett fantastiskt ljus!" bubblar det ohämmat ur mig.

"Ja, det blir en fin grillkväll."

Grilla!?

Är det grilla man ska göra en kväll som den här? Min blick söker hustruns. Hon läser mig som en öppen bok och strax sitter vi på cyklarna ivrigt spanande efter de rester av det fina ljuset som alltjämt ligger kvar. Det går fort nu. På bara några minuter ändras allt. Det som bara för en stund sedan såg mycket lovande ut är nu förbi och annat har intaget dess plats.  Det gäller att bestämma sig. Stanna kvar eller fortsätta framåt. Vi stannar där vi är. Det finns några träd där som lockar mig. Det blir inte många bilder, men det blev bilder. Grilla, det kan vi gör en annan gång. Det här var bättre.

#2

#3

TheInvisbleJackal

Öland III - Södra Greda

Vi upptäckte till vår förvåning att vi befanns oss på Öland under midsommar. Inget vi reflekterade närmare över när vi bokade boende utan vi tänkte på mer vilken semesterperiod som gällde och hur det såg ut med förekomsten av orkidéer. Eftersom vi lagt in del resmål i norra Öland gjorde vi som så att vi valde att besöka dessa före midsommar. Eftersom det med stor sannolikhet kan ta en del extra tid att sig fram på vissa delar av ön den tiden på året. Det finns trevligare göromål än att sitta i bilköer.

Södra Greda löväng är ett naturreservat som hyser en del arter orkidéer hade vi läst oss till. Därför bestämde vi oss för att det skulle våra resas första mål i orkidéernas tecken.

Tänk vad vädret kan skifta från den ena dagen till den andra. Den här, vår andra dag, uppvisar ur fotografiskt synvinkel det värsta tänkbara väder - gråmulet. Jag tillhör de som hellre har en blå himmel att jobba med än ett grått molntäcke. Det blir så konstrastlöst och platt med det grå täcket.

Sen var ju det här med orkidéerna. Var fanns de? Vi tittade utöver stenlandskapet vid Södra Gredas Järnåldersby. Där fanns det minsann inga. Var vi sent ute? Hade de på grund av den snabba temperaturökningen de senaste veckorna redan blommat över? Vi ville inte tro det, men det såg lite dystert ut.

#2

Även i Södra Greda såg vi den spindelnätsliknade draperingen  av buskar och träd.

#3

Tittar man närmare går det att se björkspinnarlarverna. Mängder av dem.

#4

Efter att ha vandrat den lite dryga kilometern eller vad det kan vara till resterna av järnåldersbyn har vi sakta börjat återvända till parkeringen och lunchen så småningom. Fortfarande har inga orkidéer gett sig till känna. De finns nog där. De leker bara kurragömma med oss. 

Trots våra svårigheter med att hitta orkidéer, är det ett fint område med många fina träd och eftersom jag mycket förtjust i träd blir det också en del bilder.

#5

#6

#7

#8

På ett ställe får jag syn på kor. Äter kor orkidéer? Blir lite osäker. Två sådana där bestar kan säkert sätta  sig ett hundratal om dagen om det vill sig illa. De mer allvarliga frågan är om de befinner sig inom samma område som jag själv eller inte (den koskräckslagnes första undran). Ett snabbt konstaterande visar att de befinner sig på andra sidan ett stängsel.

Åh vilken lättnad! Fick lite förhöjd puls där ett tag.

Logiskt sett kan man inte heller ha kor springande runt och tugga i sig varenda orkidé inom synhåll. Det är inte hållbart.

#9

Jag hittar en grind ut emot ett fält och tänker att den kan jag infoga i min samling.

#10

#11

Vi är lite ovilliga att ge upp orkidéerna och efter att slagit på stort och dinerat ur våra s k mattermosar beger vi oss ånyo ut för att leta. Den här gången har vi dessutom putsat glasögonen lite extra. 

#12

Vi passerar ett litet stenhus på vägen till lövängen. Det ser ut att vara ett gediget bygge. Undrar var det används till. Kanske bonden förvarar sina får här vintertid. Staplade på varandra rymmer den säkert bortåt en 30-40 får, om de knäböjer vill säga. Eller också är det här bonden tillbringar höstkvällarna med att spela avantgardisk jazz på sin tenorsax.

#13

Jag fotograferar ytterligare lite träd. Har väldigt svårt att låta bli. 

#14

#15

#16

#17

Det såg ut som vi skulle bli tvungna att vika oss och se nederlaget i vitögat. Södra Greda var tycktes vara tömt på orkidéer eller...

TheInvisibleJackal

Ett vitt hav

Vitsippor vart än ögat ser. Själen tar glädjeskutt av all denna fröjd. 

Den här första helgen i maj har jag och min fru varit ute och fotograferat både morgon och eftermiddag. Vi har återigen kört norrut denna lördag eftermiddag. Den här gången mot Falkenbergshållet. Vi har kört till ett naturreservat som heter Bengtesgårds äng. En av fotoklubbens medlemmar var där helgen före och tipsade om reservatet. Förutom fina gamla ekar och hasselbuskar fanns det en rent otrolig mängd vitsippor.  Det är första gången vi är här och redan nu känner vi att vi måste åka hit fler gånger.

Min fru fotar framförallt makro vilket innebär att hon oftast blir liggande på backen någonstans med ögat fäst vid sökaren under längre stunder. Jag vet av erfarenhet att det sällan blir några längre promenader då. Det hinns liksom inte med. Det gjorde det inte nu heller. Kanske gick vi totalt 500 meter. Detta innebär att det för min egen del är helt ofarligt att ta med den stora ryggsäcken. Jag har stuvat om och donat i den så det som finns i den är både lättåtkomligt och relevant för vad jag ska fotografera. Då min frus makrofotograferande tar sin tid kan jag också ta min lilla tid med att byta objektiv och testa olika vinklar i lugn och ro. Trevlig och lite mer långsam fotografering.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal