En fågelstationspärla

Har igen tillbringat en intressant höstvecka ute på Valsörarnas fågelstation mitt i Kvarken, med kikarkoll på ett och annat som syns från Umeåtrakten.

Jag sysslade mest med att ringmärka pärlugglor, lyckades bara få femton stycken, de är känsliga för hårda vindar - och nätterna var oftast rätt blåsiga.

Mina två kollegor ringmärkte tättingar, bland annat två taigasångare. Den på bilden var den första i ordningen; en gäst från taigan som allt oftare ses under senhösten.

Valsörarna, 17 september 2023.  Foto: Håkan Eklund. Bild nr 260/365.

Jörn Donner som dokumentärfotograf

Två av de många fina Jörn Donner-bilderna i Villa Hagasund, Helsingfors 27.8.2023.
T.v. Edinburgh, Skotland 1955, t.h. Belfast, Nordirland 1959. Foto: Jörn Donner, kamera Leica M3 med det fantastiska 50 mm Summarit 1:1.5.

Kollade igår in fotoutställningen ”Jörn Donner – På resa 1951-68”, och ÄR imponerad; vilken dokumentärfotograf han ändå var!

Och vad jag önskar att han skulle ha satt ner mera tid för dylik fotodokumentation i stället för att skriva en massa onödigt strunt. Visst har han skrivit mycket bra och värdefullt, men lika mycket kunde ha åkt i skräptunnan. Utställningsbilderna finns också i bokform, tack och lov.

Bildmaterialet på Villa Hagasund i Helsingfors (https://villahagasund.fi/utstallning/jorn-donner-pa-resa-1951-68/) finns också i bokform.

Och kameran som han tydligen hade köpt i början av 1950-talet, en Leica M3 med det fantastiska 50 mm Summarit 1:1.5 är en juvel! Kvalitet och ljusstyrka. Idag kostar en sån på nätet 2500 euro.

Det finns knappast utställningar som jag gillar bättre än just denna typ av fotodokumentation: människor och miljöer som inte går att återskapa. Så många detaljer att betrakta. Vilket nöje!

Och i mysiga Villa Hagsund (Hakasalmen huvila) på Mannerheimvägen 13b i Helsingfors har jag sett många fina fotoutställningar – denna tillhör höjdarna. Sista utställningsdagen är 3 september.

Här webbinfo angående utställningen:

Jörn Donner, känd som filmregissör, författare och politiker, gjorde under årtiondena otaliga resor som reporter. Först efter Donners död hittades ett betydande fotografiarkiv, vars pärlor visas på en utställning på Villa Hagasund. Fotografierna i den retrospektiva utställningen är från 1951–68. 31.3–3.9.2023.

Jörn Donner (1933–2020), som reste hela sitt liv, lämnade efter sig ett omfattande arkiv med fotografier, vars höga kvalitet blev känd bara några månader efter hans död. I och med bilderna avslöjades en helt ny sida av den mångbegåvade Donner. Denna sida får vi se glimtar av på fotografiutställningen Jörn Donner – På resa 1951–68 som öppnar på Villa Hagasund den 31 mars.

De konstnärligt högklassiga fotografierna skildrar människor, möten, gatuvyer och resor från Saharaöknen till filmfestivalen i Cannes. Det finns fotografier från hela världen – Europa, Afrika, Asien, Fjärran Östern, USA och Latinamerika. Fotografierna visar flyktiga ögonblick, vanlig vardag, politiker och filmstjärnornas glamour som Donner har förevigat. Landskap och kulturer från det förflutna vaknar till liv på ett oväntat sätt och på utställningen visas även några av Donners brev och souvenirer från resorna.

Utställningens arbetsgrupp består av Tuula Kousa, Anders Carpelan och Hannamari Shakya, som bland annat har arbetat i Donnerska residenset på Norra Kajen 12. Utställningens kurator Hannamari Shakya gick igenom hela fotoarkivet. Arbetsgruppen bestämde sig för att utgående från Jörn Donners ursprungliga idé fokusera på fotografier som tagits på utlandsresor. Trion har också skrivit boken Jörn Donner – Matkalla, På resa, Travelling 1951–1968 som Donner Productions ger ut tillsammans med Otava ungefär samtidigt med invigningen av utställningen. För Helsingfors stadsmuseums del är forskaren Jaana Munck utställningsproducent, och för utställningsdesignen svarar Osmo Leppälä.

Så många att trampa på

Efter det att fåglarna tystnat brukar jag byta fokusering, ner till marken. Där står arterna lydigt och bjuder på sig, men också det är en artbestämningsutmaning. Något som ska övas. De flesta kärlväxter kan jag, men många har jag glömt namnen på, och hur de skiljs åt. Speciellt gräs- och starrarter. Men bara så kul att med Mossbergs bildflora och ett förstoringsglas försöka klura ut arterna.

Nu i juli gjorde jag en artinventering av gräsmattan utanför fritidshuset. Jag lämnade ett antal "rutor" oklippta för att låta arterna växa till sig och gå att identifiera. På det 200 m2 stora tunet (det som klipps, det mesta av tomten får vara i naturtillstånd) hittade jag 43 olika kärlväxter! Precis så många arter formar den gröna matta som utgör gräsmattan.

Rödklint (Centaurea jacea). Foto: Håkan Eklund.

En unik utställning

Just nu pågår en utställning (5.5-17.9.2023) på konstmuseet Ateneum i Helsingfors. Det gäller Albert Edelfelts produktion som bland annat visats i Paris, och i Göteborg. Utställningen är magnifik; att han kunde ...

Albert Edelfelt (1854–1905) är en av Finlands mest kända och älskade konstnär. Han var en person med internationellt inflytande som banade väg och skapade kontakter för senare finska konstnärer, särskilt i Paris där han bodde en stor del av sitt liv. Edelfelt var socialt begåvad. Redan i början av sin karriär insåg han hur viktigt det är med nätverk, talade flera språk och umgicks smidigt med personer ur olika samhällsklasser.

En obekant art för de flesta

Tillbringade förstamajhelgen med att lära blivande vildmarksguider känna fåglar, som inte är det lättaste. Sånt lär man sig inte under ett veckoslut.

Fåglar i naturen är något helt annat än i fågelboken, eller på alla fina fotobloggar och -sajter. I terrängen är de oftast långt borta, i storlek som "flugskitar" - snabbaste sättet att identifiera dem är vi lätet, men sånt tar åratal att lära sig. Minneskapaciteten är begränsad ...

Det viktigaste med en kort kurs är att skapa motivation och intresse för att var och en själv kan jobba vidare.

Trots delvis ruggigt väder hittade vi många nyanlända flyttfåglar, också vackra arktiska myrspovar samt en ensam rödspov. Och under tidig förstamajmorgon stod vi på ett berg inne i vacker tallskog där vi följde med trädpiplärkans intressanta sångflykt, från trädtopp till trädtopp. En art som tillhör de allra vanligaste i Finland (och Sverige), men som nittionio procent av befolkningen inte känner. En liten gråspräcklig doldis i skogsterräng.

Bilden från Högholmen på Hangö udd, Valborgsmässoafton 30.4.2023 - när molnen skingrades och solen kom fram. © Håkan Eklund.