Skönt utan el

Midnatt i stugan. Pandros, Kimo ådal 18.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 230/365.

Idag är det 39 år sen jag och fru A gifte oss; värt att fira! Hade ett syskonpar (vars mor är född här på "backen") med sina "hälfter" på besök.  Det ena paret bor i byn, det andra i Flen, Sverige. Kusinmiddag fixad på glödbädd ute.

Sen intressanta diskussioner inne i stearinljusens sken medan det mörknade ute i snålblåsten. Det är ju redan höstkänsla i luften. Efter en lång, solig och varm sommar känns ju också den annalkande hösten ok.

Och att inte ha el i stugan är bara så skönt; det blir ju en magisk känsla bara av att inte ha det, om folk med bekvämlighetsbehov bara skulle förstå?

Ok, visst kan man släcka lampor och tända ljus, men det är liksom annorlunda när det förstnämnda alternativet inte ens  finns ...

Igen tid för läsning

Framför mina fötter. Pandros, Kimo ådal 17.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 229/365.

Det kan inte hjälpas, jag måste ha något att läsa hela tiden. Varje dag. Det är kvalitetstid för mig!

En av flera orsaker till att jag i tiden inte ville ta över gården, som pappa önskade, var att jag inte ville bli som honom. Han var i grund och botten en klok och intellektuell person, som skulle ha gillat att läsa.

Men - pga det tunga fysiska jobbet som bonde (med mjölkkor) var han så trött på kvällarna att han inte orkade läsa. Öppnade han en bok så somnade han ...

Det var ett öde som jag inte ville råka ut för.

Böckerna ovan är synnerligen intressanta för en finländare, och en finlandssvensk. Den om Kimi R är skriven av en romanförfattare, detta är hans första facklitterära försök - och ett nöje att läsa. Han visste inget om Formel 1 - världen, därför blev boken också bra! En sportjournalist skulle aldrig ha kunnat göra en lika människonära berättelse.

Och den om Hufvudstadsbladet (HBL) är ett stycke samtida tidningshistoria, om en tidnings uppgång och nästan fall. Det sista beroende på okloka ägare och chefer; men det är en lång historia.

Den en gång så stolta rikstidningen på svenska i Finland är idag en skugga av sitt forna jag, men håller hoppeligen på att repa sig efter en massa drullars verk.

Också intressant att igen bli påmind om det klumpiga hantverk det i tiden var att leverera text och bild till dagstidningar, när det var bråttom. Jag har också ett minne kopplat till det fritidshus där jag nu sitter, när pappa kom med cykel från hemgården en kilometer bort och meddelade att någon ringt från Hufvudstadsbladet och ville prata med mig. Det var inte vanligt med mobiltelefoner då ännu; när jag ringde tillbaka visade det sig vara Staffan Bruun som frågade om de  fick publicera en artikel som jag skrivit för Finlands Natur, om en safari på elefantrygg nere i låglandet Terai i Nepal, där jag fotograferade noshörningar.

Polerat

I parkeringshuset. Åbo 16.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 228/365.

Inte varje dag

Får vänta i körsbärsträdet. Hirvensalo, Åbo 15.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 227/365.

Läser i en tidning att finländare år 2000 åt 69,2 kg kött per person, 72,9 kg 2005 och  81,0 kg 2016. Rekommendationen är max 500 g/vecka.

Något som jag försöker hålla i minnet, och inte plocka ner utrustningen ovan alltför ofta ...

Boendeidyll i småstad

En lisa för ögat, och själen. Mannerheimsgatan i Nådendal. 14.8.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 226/365.