Fotografens bästa vän

Novemberdimma i Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Koncentration

Hon satt länge stilla. Läste från mobilen.
Tog en klunk vin.
Fortsatte. Total kontemplation.
I tystnad.
Ute regnade det.
I halvmörker.

Åbo 13 november 2025. Foto: Håkan Eklund.

Planerar fotobok

Detta är en av de första bilderna jag tog sommaren 1968, för 57 år sen (!!), med min första kamera. En Canon FX som jag hade köpt på avbetalning under våren. Jag extraknäckade som postiljon i hembyn, för de pengarna gjorde jag mitt livs bästa investering: en kamera.

Redan då hade jag varit ivrig fågelskådare i tre år och min dröm var att fotografera fåglar. Men jag hade bara råd med ett objektiv, jag valde ett 135 mm - som visade sig vara onyttigt för fåglar (förutom fågelbon och -ungar), men tack vare det styrde jag mitt fotointresse mot människor i min närhet. Tack och lov. Dessa bilder är idag de värdefullaste jag har.

Ska börja planera en fotobok. Har tusentals s-v negativ i mina förvaringsmappar som aldrig "sett dagens ljus".

Här är det mormor Elisabet som försökskanin, med en fet frass i nypan. Mormor och morfar gifte sig 1915, sen for morfar till Amerika för att tjäna pengar så att han kunde köpa ut hemmanet från mormors släkt. Som han gjorde. Men det krävde åtta års arbete, främst i Rockford, Illinois, innan han kom hem för gott.

Under de åren väntade mormor, som var nygift. Vilken kvinna skulle göra det idag?

Elisabet Bäck, Komossa, Österbotten, sommaren 1968. Foto: Håkan Eklund.

Snart borta

Ännu finns det gott om klorofyll i skogen.
Ännu är det fuktigt och "varmt".
Men det doftar höst.
Oberoende.
Och dagarna är korta.

I granskogen, oktober 2025. Foto: Håkan Eklund

Inspirerad

Det är viktigt att vara inspirerad, att hitta nya utmaningar och projekt.
Förutom att jag nästan på fulltid skriver på min femte bok finns alltid ornitologin med i bilden.

Eftersom det är så långt från Åbo till Österbotten, och fågelstationen ute i Kvarken (Valsörarna) där pärlugglor ringmärks under hösten, ska jag i försökssyfte testa på ugglefångst här nere i SW-Finland, där jag bor (Åbo).

Jag bevistade igår kväll ett möte med en grupp rovfågelringmärkare tillhörande den lokala (helt finskspråkiga) ornitologiföreningen här i landskapet. Det visade sig att ingen hade erfarenhet av pärlugglefångst; pärlugglan är en rätt ovanlig häckfågel här nere, men vintertid kommer de nog strykande hit ner, i all sin osynlighet.

Bilden från 4 oktober 2022. Selfie, ugglan i ena handen, kameran i andra ...